Hej Michaela!
Jag beundrar dig så mycket, du är en stor inspiration för mig som också älskar att skriva!
Jag har en fråga till dig, och jag förstår att du inte kan relatera till den men undrar hur du skulle svarat en vän som kom med den här ångest-tanken. Jag är från en liten stad och pluggar just nu i Uppsala. Jag har redan mycket ångest-tankar kring vart jag ska hamna, för jag vill inte tillbaka till min barndomsstad. Jag vill bo i en storstad (GBG eller Sthlm) och min utbildning är främst riktad till storstäder också. Men jag är så rädd för att flytta till en stor stad utan att känna NÅGON där eller ha några förbindelser. Hur gör man för att lätta ångesten kring att inte ha sina nära och kära i samma stad och börja om på ny kula? Jag gjorde det iof här i Uppsala men studentlivet är väldigt inkluderande och det är inte lika svårt att lära känna folk och bli väl omhändertagen!
Skulle bli så glad om du ville dela lite tankar kring hur du hade försökt resonera. All kärlek och styrka till dig <3
Hej finis!
Jag förstår att din oro kring ensamhet skapar ångesttankar för varje gång jag har funderat på att flytta från Stockholm har jag hamnat i liknande tankar. Jag hörde i Lyckojägarna-podden att de pratade om att ensamhet är lika farligt för kroppen som rökning. Så ja, ingen vill ju vara ensam. För det gör ont att vara det.
Men! Om man vågar satsa lite när det kommer till relationer så brukar man vinna något tillbaka. Alltså, om du vågar kasta dig ut i den sociala världen, så tror jag att du kommer hitta personer att bygga naturliga relationer med. Nu är det ju corona och jag vet inte hur länge det kommer vara så, men när restriktionerna lättar och vi kan gå ut och lära känna folk igen har jag en förhoppning om att människor kommer vara lite extra snälla mot varandra. Bjuda med, tänka att alla får haka på, ju fler desto roligare!
Om jag var du skulle jag tänka på alla nya äventyr du kommer att vara med om när du vågar flytta. Vänner som kanske blir som familj, dejtande, nytt jobb med nya kollegor som kanske också blir till vänner om det känns rätt. Kom ihåg att de flesta där ute känner som du: de vill inte heller vara ensamma? Alla människor vill ha någon att hänga med. Så när du sträcker ut en hand, var inte rädd för att någon inte ska ta den. Utan tänk på att den personen troligtvis uppskattar ditt försök till vänskap.
En sista grej också: du kan alltid flytta hem igen om det inte känns något bra. Bara för att man tar ett stort steg behöver det inte vara skrivet i sten. Man får ångra sig <3
Hej Michaela!
Grattis på boksläppet <3 Har förhandsbeställt och ser fram emot att få läsa den. Har nyligen gjort ett positivt graviditetstest så boken och Baby Journey släpptes verkligen i perfekt tid 
Är såå glad över graviditeten och barnet är verkligen efterlängtat, men jag går och funderar på en massa gällande framtiden.
Har en fråga som jag tänkte att du kanske kunde ta upp i frågor med Forni; hur och när berättar man för sin chef att man väntar barn? Hur har du som chef reagerat när dina anställda har kommit med bebis-nyheter? Blev fast anställd i somras efter några kortare avtal hos samma arbetsgivare och stressar lite över att jag blev gravid så kort efter. Är beräknad i juni så det är ju ännu ganska lång tid kvar, men funderar redan på när jag ska ta upp det. Har du några kloka tips?
Tack på förhand, kram <3
Men gud grattis! Ååååh vad roligt! Massa kärlek till dig – vilken resa du står inför!
Jag känner faktiskt ingen som har haft en dålig upplevelse när de berättat för sin chef att de väntar barn och det känns ju rätt förlegat av en arbetsgivare att reagera negativt på en så rolig nyhet. Därför hade jag bara bett om ett kort möte när du känner dig redo och berättat nyheten rakt upp och ner. Det är inte upp till dig att se till så att din chef ska reagera positivt! Utan det kommer hen troligtvis att göra. Och sen kan du bara säga att ni kan ta ett nytt möte om några veckor igen och tillsammans planera för hur mammaledigheten ska se ut och gå till.
Jag har två av mina tjejer som berättat för mig om sin graviditet och jag har bara blivit väldigt glad för dem båda. Det är klart att det är tråkigt ur ett egoistiskt (och för företaget) perspektiv att någon är borta under en period från jobbet för den personen är ju anställd för att den behövs. Men jag ser det inte som ett problem utan har försökt hitta roliga och bra lösningar för vårt team tillsammans med den som går. Eftersom jag själv varit gravid och fött barn har jag bara tänkt: hur hade jag velat att min chef gjorde om det var jag?
Lycka till! Pepp! <3
Så fint utvalt och du är lika snygg som alltid! <3
När kommer novembers bakgrunder? blir alltid så glad när de nya kommer!
Tack fina du!
Eftersom Lollo som gör våra bakgrunden är på mammaledighet så har vi pausat dem under en period <3 Säger till så fort de är tillbaka!
Fina bilder – och tröjor! Blir också nyfiken på dina tights – ser att de inte kommer från GF, var köper man dem?
De är från Filippa K Soft Sport, har haft dem i sex år och de ser fortfarande ut att vara som nya!
Lite random fråga kanske men kör ändå, vad skulle du kunna tänka dig att arbeta med/som om du inte gjorde det du gör nu? Vad skulle du absolut inte kunna tänka dig att arbeta som/med?
Kram!
Kul!!
Jag måste ändå vara ärlig: jag har så svårt att se mig själv göra något annat än det jag gör nu. Att driva team FORNI och team Baby Journey samt skriva böcker vid sidan av är en sån dröm att jag måste nypa mig i armen. Får jag verkligen göra det här om dagarna?
Men om jag skulle tänka loss hade jag kunnat tänka mig att jobba som psykolog, livscoach eller karriärcoach av något slag eller som kommunikatör på något kul start up-bolag kanske!
Alltså för att få in brödfödan hade jag gjort vad som helst ärligt talat, jag är inte fin i kanten. Men ett jobb som jag hade bävat för hade varit att jobba i ett fängelse då det känns väldigt påfrestande rent psykiskt och jag tror inte att jag hade klarat av det. Jag har vänner som har jobbat på häktet och i fängelse och det har varit väldigt tufft för dem.
Vad hade du aldrig velat jobba med?
Undrar bara varför vissa skriver att vi inte kommer resa på samma sätt i framtiden, kanske någonsin – det är trots allt vaccin på gång och förr eller senare börjar vi såklart resa igen. Eller tänkte ni miljömässigt nu, att vi kanske kommit ifrån att flyga så mycket? Eller är det nåt jag inte förstår? Är genuint undrande kring vad jag missar. Puss
Exakt så jag tänker! En global pandemi i kombination med miljön gör att i alla fall jag de senaste åren har ändrat min syn på resande. Från att resa flera gånger per månad så mer än halverade jag mitt resande 2019 och 2020 blev det en resa innan pandemin. Och jag förstår att det krävs av oss att vi börjar resa mindre, men det är fortfarande tråkigt att behöva acceptera det när man älskar att resa 🙂
Hej! Fyller gärna i med mitt perspektiv på första frågan eftersom jag också kommer från en mindre stad, pluggade i en mellanstor och sen flyttade till Stockholm! 🙂 Det var flera från mitt program som flyttade hit efter examen eftersom många roliga jobb finns i Stockholm, så jag kände att det var lätt att hitta sitt sammanhang här också. Några var härifrån och hade barndomskompisar här, så är man lite oblyg och hänger på så var det liksom inte så svårt. Håller tummarna för att det blir lika härligt för dig, om inte är det bara att göra en ny plan. <3
Hej,
Orelaterat till inlägget, men hur stort är Dantes rum? Planerar barnrum nu i ett uteymme jag tror är ca lika stort och hans rum verkar så fulländat! 🙂