Jag sitter och tittar på första avsnittet av Estonia dokumentärserien som Sam & Emma tipsade om igår och blev livrädd tre minuter in i första avsnittet. Sådär så håret reser sig på armarna. Det är flera som har tipsat om den så jag ser fram emot att lära mig mer om denna historia som är så fruktansvärd och som även verkar ha lämnat kvar så många frågor. Har ni sett den?
Nu blev det reklam så nu kan jag äntligen fokusera på inlägget, jag fastnade helt i dokumentären. Hur mår ni? Jag har fortfarande träningsvärk i benen efter all sittdans vi brände av när vi var ute i fredags. Petra ställde in i sista sekund för hon fick provsvar som var positiva för corona, sååå ledsamt när hela kvällen var planerad för hennes skull och vi alla var superledsna över situationen. MEN det är ingenting att göra något åt och det kommer nya helger ♥ Så jag gav bort vårt hotellrum till Linda som jobbar med mig och hennes Gustav, tog en taxi hem med mina grejer och sen ner på stan igen. Jag, Dasha och Linn bestämde oss för att ses ändå och ha en trevlig kväll vilket det verkligen blev. Mötte upp Rebecca som är hemma i Stockholm och det slutade med en riktigt festlig middag på Ciccios.
I lördags kväll var jag trött i kroppen efter vår festkväll, så jag var oförsiktig när jag lyfte upp Dante ur hans säng vilket resulterade i att jag drog till ryggen och min inflammation blossade upp igen (inte för att den någonsin försvunnit, men det har varit lite bättre senaste veckorna). När jag vaknade igår morse kunde jag således inte ta mig upp ur sängen och bestämde mig att nä, nu får det vara nog. Jag har fått smärtstillande och muskelavslappnande utskrivet som jag inte har velat ta då jag är väldigt försiktig med tabletter (och lite rädd för biverkningar). Men igår orkade jag inte mer utan insåg att jag behövde all hjälp jag kan få om jag ska ta mig ur den här inflammerade kroppen och få en chans att bygga upp en stark kropp igen.
När jag inte kunde sova igår kom jag att tänka på när jag blev utbränd. Då fick jag tabletter utskrivna på recept, men för min psykiska smärta snarare än min fysiska som denna gång. Jag ville helst inte ta dem då heller och jag ”klarade” mig utan att göra det – men det var tryggt att veta att hjälpen fanns där om det skulle behövas. Jag har haft tabletterna för min fysiska smärta nära till hands och försökt klara mig utan dem men nu går det inte längre. Min kropp blir för belastad av att ha en 1-åring och jag får ingen, absolut ingen tid till att läka. Jag lyfter honom så många gånger om dagen fastän jag försöker att lyfta så lite som möjligt och dessutom så får kroppen ingen möjlighet till återhämtning om nätterna. Den är för påfrestad och snart är det fyra månader med konstant smärta. Jag orkar faktiskt inte mer. Så jag hoppas att tabletterna i kombination med allt annat jag redan gör för att läka kroppen gör att jag snart mår bra och känner mig stark igen. Gud vad jag saknar att känna mig stark!
En annan sak som jag tänkte på är att det är intressant hur psyket och kroppen ibland känns helt synkade – och ibland som två olika varelser. Jag strävar efter ett välmående både kroppsligt och psykiskt, att allt ska kännas som ett och att jag ska vara i en hälsosam synk. Men det var ett tag sen jag kände det. Däremot, vilket jag också inser när jag sitter här och skriver i den tredje reklampausen i dokumentären, så har jag aldrig varit lyckligare än nu. Mitt psyke är starkare, mer välmående och lyckligare än vad jag kan minnas att det någonsin har varit.
Min själ mår så bra.
Jag vet att vår sömnbrist någonstans höll på att bryta ner oss totalt. Kanske kommer det att vara ett trauma som vi får prata om och ta oss igenom sen när det är över. Eller så glömmer vi bara bort att vi någonsin sovit dåligt. Jag vet inte. Men jag vet att även om jag sitter med så jävla ont i ryggen och vaggar en ledsen 1-åring om natten så vaknar jag på dagen och känner lycka över allt jag har. Mina killar, familj, vänner, jobbet, hemmet. All god mat, alla skrattattacker med mina kompisar, alla deeptalks över ett glas vin. Alla äventyr med lilleman, roliga planer på jobbet, hetsiga diskussioner med intressanta personer. Jag är lycklig.
Hur mår du?
Nog om allt annat, det var ju veckan vi skulle gå igenom. Precis lagom till att dokumentären tog slut 🙂 Här kommer den!
Måndag: Jobbat hemifrån
Tisdag: Två olika intervjuer om Baby Journey, lunch med team FORNI och så kanske Lollo kommer förbi med lilla Mira som kom för ett par veckor sedan, åh, hoppas!
Onsdag: Läkarbesök för Dante, jobb med Baby Journey, lunch med Cilla och sen har vi vår LIVE-intervju med Ida som jobbar som kaffeexpert! Kolla in @forni på Instagram 15.30 på onsdag.
Torsdag: Möte med min revisor och sedan ska jag signera alla böcker som förhandsbeställdes! KUL! Det blev ett gäng så det tag nog hela dagen… på kvällen ska vi ut och äta med Timmy och Sofia.
Fredag: Jobb och sen hämta Dantis tidigt för att ta helg. Mys!
All kärlek till dig och era nätter, din rygg och till din optimistiska och positiva inställning till livet!
Jag har inga råd eller tips att ge när det gäller fysisk smärta men du gör det du känner är rätt.
Stor kram och ha en fin vecka!
Jag såg också den dokumentären, mådde psykiskt dåligt efter att ha sett den. det gjorde ont i mig att höra de överlevandes berättelse.
Har du provat TENS för din rygg? det är en liten apparat som man kopplar elektroder till och fäster på kroppen. Tänker eftersom du inte är så förtjust i att äta tabletter, så kan en TENS-apparat hjälpa dig. Den kan både lindra smärta och ge dig massage. jag tål inte Ipren, så jag brukar använda den när jag har mensvärk.
Håller tummarna för att du snart mår bättre!
Kram! ❤️
Tiden kommer att sudda ut hur det kändes att aldrig få sova. Ni kommer minnas att det var så, kunna prata och återge hur ofta ni var uppe om nätterna. Men känslan över hur trötta ni var och vilken tortyr det kändes som kommer att blekna och inte kännas längre. När god nattsömn blir det normala kommer ni snabbt glömma hur det var att inte få sova. När ni får en risig natt i veckan eller var annan vecka kanske så kommer det inte vara så farligt, för ni kommer då sova nästa natt.
Kroppen glömmer, jag lovar
Hej, usch för ryggproblem! Jag har haft återkommande ryggproblem i flera år och känner igen mig i dina problem. Jag utreds nu för Bechterews sjukdom (https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/skelett-leder-och-muskler/hofter/ankyloserande-spondylit—bechterews-sjukdom/). Jag tycker att den diagnosen känns ”hoppfull” då man kan hålla sjukdomen i skick med träning och får en förklaring till ryggen som är ”skör” hela tiden.
Ta hand om dig!
Estoniadokumentären är verkligen sevärd! Första avsnittet var jobbigast tycker jag, det är ju fruktansvärt läskigt och tragiskt. Men de senare avsnitten blir mer intressanta, just när de kommer till utredningen och de nya fynd som kommit fram. Alla borde se den tycker jag!