Månad: september 2020

Hej fina ni,

Det kommer ett inlägg om första dagen på förskola senare, men det är ett ämne jag har gått och tänkt på hela dagen som jag måste skriva av mig om först!

I förra veckan läste jag att Ida Warg slutar blogga för att satsa på Youtube, podd och Instagram. Ingenting konstigt och något som händer hela tiden i bloggvärlden: att en influencer lägger ner kanalen för att fokusera på de andra kanalerna. Och idag läste jag ett inlägg hos Paula Rosas om Idas bloggslut och om bloggdöden generellt – detta hett omtalade ämne som alltid dyker upp när en stor influencer slutar blogga.

Först och främst gillade jag verkligen Paulas inlägg och håller med om det mesta. Jag har bloggat sen 2004 och den 19:e juni i år fyllde bloggen 16 år. 2007 började jag tjäna pengar på bloggen och 2008 började jag jobba heltid med bloggen, vilket betyder att jag har försörjt mig på bloggen i 12-13 år. Förstår ni ens hur länge det är att jobba med någonting?! När jag tänker på det blir jag helt mjuk i hjärtat, tänk att älska någonting så mycket som jag älskar den här platsen. Vad lyckligt lottad jag är som har hittat rätt jobb och gjorde det så tidigt i mitt liv. Men framför allt: att jag fick lyxen att kunna försörja mig på något jag tycker så mycket om. Idag är inte bloggen min primära inkomstkälla, men jag älskar den och det är en väldigt viktig plats för mig på alla sätt och vis!

Med det sagt har jag varit en del av bloggens begynnelse! Jag var en av de första stora bloggarna i Sverige och jag har sett hur bloggen gått från att vara något nytt till att sedan bli något som var tredje tjej mellan 15-25 hade startat. När jag jobbade på Devote mellan år 2011-2016 var bloggen som störst och bara hos oss bloggade en galet hög procent av Sveriges unga tjejer – och en ännu högre procent konsumerade blogg. Alla bloggade, för det var roligt och härligt och socialt. Men framför allt: det fanns bara blogg om man ville hålla på med sociala medier. Man pratade inte ens om sociala medier, eller influencers, man pratade bara om bloggare för det var det som erbjöds på marknaden. Sen gick åren och nya kanaler dök upp.

Under de år som jag har bloggat så har jag hört om bloggdöden massvis med gånger samt fått frågan om vad som kommer hända härnäst, när bloggen inte finns mer. Länge svarade jag ”Bloggen kommer finnas kvar, men den kanske kommer se ut på andra sätt. Den kanske kommer bli mer rörlig, det är en naturlig utveckling”. Såhär ett gäng år senare så vet jag vad som kom härnäst: Snapchat, Instagram Story, TikTok, Youtube, podcast. Sociala medier som erbjuder andra sätt att vara en influencer på. Eller andra sätt att uttrycka sig för vem som helst, oavsett om man har sociala medier som yrke eller intresse.

Jag tycker att det är så himla fint och bra att sociala medier har utvecklats och att det erbjuds fler kanaler för de som vill synas, uttrycka sig och vara kreativa. Skrivandet är inte för alla. Jag minns modebloggarna som postade bilder med korta texter, för dem är ju Instagram den perfekta kanalen. För den som inte gillar att skriva men trivs framför kameran är Youtube oslagbart. Den fotointresserade dras till Instagram, den som vill ha kul till TikTok eller så börjar hen göra utmaningar på Youtube. Det finns flera fantastiska kanaler och idag kan vi vara där vi trivs bäst, vi behöver inte vara någonstans för att det är det enda alternativet.

Ibland kan någon fråga om jag inte ska börja med Youtube eller något annat innan bloggdöden kommer. Men jag tror inte på bloggdöden som fenomen, jag tror att sociala medier är flytande och att man dras dit man trivs bäst. Jag har använt alla sociala medier och testat om de är min grej, men jag landar alltid i min blogg till slut. Det är min trygga plats, där jag känner mig som hemma och där jag har som roligast. Instastory har verkligen seglat upp som en stark tvåa för mig men innan Instastory blev vad det är idag, det vill säga inga krav på att du måste prata i dina stories, så gillade jag inte det heller. Instagramposter sätter för stor press på foto och jag har aldrig brunnit för bild som ni vet, haha. Men på stories idag hittar jag verkligen en plats där jag trivs för man får vara i nuet och publicera oredigerat material – men man behöver inte stå och prata med kameran hela tiden. En bild på sin middag, en kommentar om hur jobbig dag man har, en video där man visar vad man har på sig. Jag gillar realtiden, enkelheten och sättet man kan vara på i stories. Det passar mig bra och blir ett perfekt komplement till bloggen där jag skriver av mig, delar med mig av mycket av mitt innersta och bygger min dagbok. Instaflödet uppdaterar jag idag när jag har lust och så gillar jag verkligen podd men på grund av tidsbrist har jag varit tvungen att prioritera bort det. Om jag skulle lista ordningen på sociala medier för mig är det: Blogg, Instastories, Instagramflöde, Podd, Youtube, Snapchat (TikTok har jag inte provat personligen, bara tittat på, så där vet jag inte 🙂

Enda gångerna jag över huvud taget har funderat på att sluta blogga är när hatet blivit för stort. På bloggen kommer det in mycket mer skit än på Instagram för där behöver du ha ett konto för att kunna kommentera eller skicka DM’s. Här kan vem som helst skriva in en fejkmail innan den spyr ur sig sitt hat. Det har tagit udden av kärleken till den här platsen flera gånger och jag vet att många av mina bloggande vänner har slutat just på grund av hatet, för det har tagit det roliga ifrån dem. Jag älskar dock bloggen alldeles för mycket för att låta hatet segra mot den kärleken! Dessutom har jag en person som modererar mina kommentarer sen 2016 vilket betyder att jag inte ens ser vad för elakt som skrivs. Jag går in här och läser alla härliga kommentarer och blir peppad till att fortsätta. Jag rekommenderar verkligen alla som jobbar med sociala medier att ha en moderator för att inte riskera att förlora lusten till sitt jobb. Ingen vill gå till jobbet varje dag och höra att man är värdelös, det slår ner även den starkaste till slut.

Var vill jag komma med detta? Ja, att jag tror på bloggandet som kanal. Det kommer finnas kvar i många år till, men de som använder blogg kommer vara de som verkligen gillar att skriva och uttrycka sig på det sätt som en blogg erbjuder. Idag behöver man inte blogga 3-6 gånger om dagen heller, något som krävdes förr om åren. Dina läsare finns kvar, det viktiga är att du bloggar när du känner för det. Så känner i alla fall jag. Jag läser Bellas blogg trots att hon ”bara” uppdaterar två gånger i veckan och jag älskar Elsas blogg för att hon uppdaterar två gånger om dagen, det är så mysigt att kika in de gångerna. Det kommer komma nya bloggare, och det kommer sluta stora bloggare. Jag tror t.ex. att Steffi kommer bli en av de största bloggarna i framtiden, för hon passar som handen i handsken i det formatet.

För en timme sen läste jag att Kenza ska testa att börja blogga igen och jag blev SÅ lycklig över det. Jag kände att jag saknade bloggen när den försvann och att det inte riktigt räckte med att följa henne på Instagram, jag ville ha mer. Hennes tankar, vardagliga reflektioner och att få följa med i hennes familjeliv (extra roligt för mig som har barn i samma ålder såklart). Med det sagt tyckte jag det var så roligt och modigt av henne att testa igen och hoppas att hon kommer stanna i bloggformat länge till. En annan influencer jag saknar i bloggformat är Hugo Rosas som är fantastisk i blogg, hoppas han kommer tillbaka. Alex Schulman gjorde en kort comeback men jag hade gärna följt hans blogg jämt för jag älskar hans sätt att skriva.

Bloggis, I love u. Tack för att ni finns här inne, läser och sprider bra energi. Det är DET som gör jobbet så roligt. Vi får se hur länge jag kommer blogga, jag var alltid övertygad om att jag skulle blogga när jag blev mamma. Det jag vet idag är att jag kommer fortsätta så länge det är kul och gör mig lycklig.