Uppdatering: 14 månader med Dante

I helgen blev Dante 1 år och 2 månader och den här veckan är hans första riktiga vecka på förskolan – inskolad och klar. När jag hämtade honom igår sa hans pedagog ”Åh, vilken bra dag vi har haft idag. Han har skrattat massor, visat nyfikenhet och ätit bra med lunch. Man märker att han börjar känna sig som hemma med oss”. Det värmde mitt hjärta på ett helt otroligt sätt. Jag märkte på hennes sätt att hon menade det och att han liksom börjar hitta hem även där, för visst tar ju sånt lite tid. Han har säkert hållit tillbaka lite under inskolningen så det värmde mig att höra hur han börjar visa hela sin personlighet och inte håller inne på sig själv.

Det känns som att han bara efter en vecka på förskolan gick från att vara min lilla bebis till en liten pojke. Han känns så stor, han förstår sig på sina leksaker bättre och har börjat leka lite själv. Han gör nya ljud, uttryck och använder kroppen på nya sätt. Han är social och gillar människor, men är inte en speciellt ”härjig” person. Utan en mjuk liten kille. Han älskar att gosa och har precis upptäckt att mamma och pappa pussas när de visar kärlek, så nu vill han att vi ska pussas hela tiden.

Han sover fortfarande sådär och vissa nätter är vi vakna några timmar eller vakna i flera omgångar. En bra natt ligger på 1-3 uppvak och en dålig så är vi uppe ett par timmar mitt i natten. Han kan liksom vilja gå upp och leka kl 02 och bli tokig om han inte får det? Snälla barn låt dina föräldrar sova lite, haha.

Tack gudmor Petra för den coola jackan!

Vi får det roligare och roligare tillsammans, både han och jag men också som familj. Igår när jag hämtade honom på föris gick vi till parken med våra kompisar, sen hem för middag och bad. Efter badet hoppade vi i varsin pyjamas och bara myste med varandra. Läste böcker, lekte med hans bilar och bara va. Den typen av lugn har inte riktigt funnits innan utan det har varit full fart rakt in i väggen 24/7. Aldrig en paus med hans energi. Nu är det som att han också kan uppskatta att ta det lugnt och det känns härligt. Vi tankar energi tillsammans och innan har det mer varit så att jag får slut på energi av hans never ending energi (hehe…).

Som jag skrev i uppdateringen om inskolningen (här) tyckte jag ju att det var väldigt jobbigt att skola in honom men den här veckan känns det hur bra som helst. Det känns som att den här hösten kommer att bli fantastisk och jag ser fram emot den på alla sätt och vis.

Dantis, vilken fin liten kille du är. Så snäll, mjuk och glad. Som vinkar till alla på gatan och fortsätter fastän inte alla vinkar tillbaka. Sluta aldrig vara så. Fortsätt sprid glädje och fortsätt våga söka kontakt med människor. Det är dina finaste egenskaper. Bäst är du!

Läs uppdateringen om 13 månader här!