Frågor med Forni

Hur orkar du vara influncer? (Är inte ironisk utan menar 100% allvar). Många säger att ert jobb bara är att fota outfits eller dylikt, men jag tycker ni influencers får skit från A L L A håll. Herregud, ni “ska” via era sociala medier kommentera/uppmärksamma allt från #blacklivesmatters, sexköpare i Sverige, Corona, integrationsproblem i Sverige, till kroppshets för unga tjejer, panikångest och #Metoo – dessutom ska ni bidra med kontent som passar er livsstil och era följare – men ändå är ingen nånsin nöjd. Om ni nämner ett terrorattentat i ett land blir folk sura över att ni inte nämner alla terrorattentat i andra länder. Om ni pratar samliv som straight med barn är ni inte engagerade i HBTQ-frågor eller inkluderar människor som är barnlösa.
Jag tror inte att man på något annat jobb sitter i personalmatsen och plöjer igenom SAMTLIGA problem som existerar i världen varje enskild minut!
Måste verkligen alla offentliga personer prata om A L L T?

På riktigt- all heder åt dig och dina kollegor som klarar av alla pekpinnar!!

Haha – TACK!

Jag läste idag på en kompis instagram att läkaryrket är det yrket med högst status i Sverige, medan influencer är det yrket med lägst status. Kommentaren från min vän löd typ “Haha – inte så otippat” och jag kunde inte låta bli att tänka: Såklart att en bransch som skapats av kvinnor och ett yrke som främst drivs framåt av unga kvinnor är det som flest ska se ner på.

I alla fall gör man det till sina vänner, i undersökningar och så försöker man intala sig själv det. Men sanningen är att många skulle nog kunna tänka sig det här yrket utan att blinka. Det är ett HELT fantastiskt jobb. Jag får jobba med min kreativitet, jag får möjlighet att förändra och lyfta fram viktiga frågor, jag får hjälpa och samtidigt inspirera. Yrket öppnar dörrar till andra drömmar och det går att göras varifrån i världen man än befinner sig – sängen eller på en strand i Costa Rica.

Baksidan är att människors avundsjuka i kombination med bristen på jämställdhet gör att folk ser ner på yrket och därför anser sig ha rätt att hela tiden klaga på den som utövar yrket. Det finns några få yrken som behöver ta så mycket skit som influencers gör men det är inte många.

Herregud, vi får inte ens kalla det ett jobb för vissa (eftersom man inte kan jobba med att fota sin mat och dricka latte hehe, welcome to 2020 people).

Nej – offentliga personer måste inte prata om allt men vi förväntas göra det. Och när vi gör det får vi ALLTID hot och hat om att vi pratar om det fel.

Men – jag vet att jag gör skillnad. Jag får ofta kommentarer där människor hävdar att jag inte skulle göra det – men jag får ca 800% fler kommentarer som bekräftar att jag faktiskt gör det. Jag vet att människors krav på mig på grund av mitt yrke är helt orimliga och jobbar ständigt med att hitta min egen väg – både som influencer och privatperson (vilket är svårt eftersom dessa går så nära hand i hand).

Sen jag började jobba som bloggare på heltid som 18-åring har jag fått skit för mitt jobb men jag har under lika lång tid jobbat för att visa hur stolt jag är över det. Många av mina branschkollegor har under åren pratat om influenceryrket som det första man väljer bort om man lyckas bygga något annat. För mig är det inte så. Den här bloggen, skrivandet, att få uttrycka mig och kommunicera i mina egna kanaler – det är mitt absoluta drömjobb. Jag har jobbat med det i 16 år nu i juni, och hoppas få jobba med det lika länge till.

Börja gråta av meningen om man går igenom något jobbigt så går det över. Kanske en fråga till forni, men vad gör man när ens vuxna vänner ibland behandlar en bra och sen dåligt? Ignorerar en, får en att känna sig dålig. Jag märker hur mycket jag ifrågasätter mig hela tiden om jag gjort nå fel, är orolig och ångestfylld. Har redan pratat ut om detta en gång och då löste det sig men nu samma sak igen. Vill inte förlora mina vänner men vi är fan 30 år och detta känns bara inte okej

Hmm – är det verkligen vänner du inte vill förlora? Har du en tanke om att ni bör vara riktiga vänner eller är det så att ni faktiskt är det? För om det är riktig vänskap ska du såklart ta upp det återigen och då borde det sluta hända, inte ska man gå runt och må dåligt med sina vänner. Alla kan bete sig fel eller göra fel utan att mena något illa, därför är det så viktigt att kommunicera så man inte blir ledsen i onödan. Men om du redan tagit upp det och det fortsätter hända kanske du bör fråga dig själv hur seriös vänskapen faktiskt är – och om du kanske skulle må bättre utan den.

Som du säger – vi är fan 30 år och detta känns bara inte okej <3

Hej bästa Michaela, jag har en fråga till nästa Frågor med Forni. Jo, jag har tänkt ganska mycket på ensamhet det senaste. Jag har inte många vänner, har några få som jag tyvärr inte träffar så ofta av olika skäl. Den mesta av vår kontakt sker via typ snapchat eller liknande. Jag skulle inte säga att jag känner mig ensam, för jag är sån. Jag trivs väldigt bra i min egna närvaro. Däremot, när jag tittar på Instagram eller youtube eller liknande så sköljer en våg över mig. När jag ser alla ha roligt med vänner, fikar, dricker drinkar på någon härlig uteservering, dansar tills det inte finns någon morgondag… DÅ känner jag mig jävligt ensam och det skaver som fan inom mig. Jag kan typ tänka mig in i deras liv och sen zooma in till mitt egna och bli gråtfärdig. För vad fan har jag. Jag kan inte vara ensam om detta! Jag har liksom världens finaste familj och syskon, som är mitt allt. Men det är som att något ständigt skaver, som inte går att ta bort. Jag tänker ganska ofta att jag kommer att få leva själv, inte hitta någon som vill leva med mig.. och ALLA andra verkar ha det så bra. Himla luddigt, men har du någon gång känt så? VAD gör man? Tänker att du jobbar ju med sociala medier, är det någon slags effekt av det som gör att man känner så? Innerst inne vet jag ju att väldigt många inte alls har det som på Instagram. Men ändå. Det gör ont.

Men GUD jag känner så OFTA. SPECIELLT sen jag blev förälder. Känslan av att ligga och amma en galen bebis med spya och bajs prick överallt förra sommaren, så drog jag en skroll på Instagram när han äntligen sov och det enda jag möttes av var folk som levde life på diverse semesterorter med massa vänner alla tillsammans. Kände mig sjukt ensam då. Eller under hösten när han fortfarande var för liten för att jag skulle kunna dra med på allt och istället gjorde mina vänner massa roliga saker som jag satt och följde på instagram medan jag och D tjafsade om typ middagen under de få minuterna som Dante sov.

Du är inte ensam och en nackdel med sociala medier är att man får en bild av andras liv som mycket med spännande än sitt eget. Men så är det ju inte. Kom ihåg att instagram fylls av människors highlights – alltså deras bästa stunder. Så om någon lägger upp 10 stories på en vecka så är det 10 härliga stunder – däremellan är livet fyllt av allt ifrån tvätt, jobb, disk och somna ensam i en obäddad säng.

Att trivas i sitt eget sällskap är bland det viktigaste man kan bygga för sig själv i sitt liv. Så att du gillar att vara själv och därmed tillåter dig själv att vara det = 100 poäng. Du skulle må sämre om du var med människor bara för att det ser bra ut på Instagram.

Mitt tips är att lägga bort Instagram de kvällar du är ensam för att slippa känna dig ensam. Jag brukar kolla Instagram på morgonen om jag är hemma själv på kvällen, för på morgonen känner jag mig aldrig ensam oavsett om jag är själv eller med flera andra. Man behöver inte skrolla om man inte tycker det är härligt!

Hej 🔅
Jag har också haft en riktigt tuff dag. Tidigare idag kände jag att något plötsligt hände med ryggen som skulle visa sig vara ett rejält ryggskott. Kan inte gå, stå eller sitta själv utan har varit sängliggandes med benen i högläge och behövt min killes ”bär” hjälp varje gång jag behöver röra på mig. Gör så fruktansvärt ont att jag bara vill gråta varje gång jag rör på mig.

Har läst dina inlägg om när du hade ryggskott och finner tröst i att det gick över för dig.. min fråga är om du också hade svårt att till och med stå och gå? Läste att du ändå lyckades gå flera promenader.. hoppas att det släpper tillslut.
Tack för en fin blogg 🌸

Hej fina du

Jag har haft ryggskott 3 gånger och det är nästan värre än att föda barn – helt ärligt talat alltså. Den smärtan liknar ingenting annat. För mig har det varit tvärtom – jag har BARA kunnat stå och gå, inte ligga eller sitta. På nätterna har det varit som tortyr när jag försökt sova och en gång när jag hade det var vi på semester i Palma – vi var tvungna att äta alla måltider vid ståbord i en hel vecka innan det släppte.

Som längst har det tagit 4-5 veckor för mig innan det gått över så hang in there!

Hej Michaela! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Det är så fint att se att Dante verkar ha en så bra relation med sina mor och farföräldrar och att de kan rycka in och passa korta stunder men även ha honom över en dag eller natt. Jag har en snart 6 månaders bebis och vi har också turen att min pappa och min mans föräldrar bor nära och är mer än villiga att hjälpa till, och tanken är att de ska ta hand om lillan en dag var i veckan nästa år när vi båda är tillbaka på jobbet så hon bara behöver vara på förskolan ett par dagar i veckan. Nu till frågan: hur förbereder ni dem innan de ska passa Dante? Har de stenkoll på hans rutiner eller har ni skrivit ned dem? Får ni påminna ofta? Med min pappa, som umgås med oss jättemycket och tar hand om vår dotter några timmar här och där, har jag nämligen märkt att han är mycket bättre på att leka med och underhålla henne än att försöka se till att hon tex tar en tupplur ungefär rätt tid och inte blir övertrött…

Förutom mat och sovrutiner, hittar de på lite vad de känner för med Dante eller har ni sagt typ “det vore bra om ni kan se till att han ligger mycket på magen idag och träna nacken” eller “han ska helst va ute si och så mycket”? Hur hittar man balansen? Jag vill inte vara kontrollerande och jag vill gärna att de hittar något som passar dem, men det är svårt att inte vilja lägga sig i alls när man vet att man annars får deala med den övertrötta eller understimulerade bebisen efteråt haha! Vore jätteintressant att höra hur ni tänker kring detta och hur mycket ni kommunicerar med era föräldrar om hur ni helst vill att Dante ska skötas om, eller om det bara löst sig och jag kanske borde vara mer avslappnad kring detta!

Hej fellow mami,

Mycket bra och intressanta frågor! Jag tror man får känna sig fram och själv tänka att man ska hitta en balans. Det är inte kul att vara för hård och samtidigt vill man inte låta de göra hur som helst för det är ju inte bra för barnet.

Vi har gjort så att jag skickar Dantes schema till våra föräldrar varje gång det ändrats så kanske varannan månad. Då när de ska ha honom skriver jag ett sms med schema och rutiner. Sedan säger jag att det vore toppen om de försöker hålla det men att jag förstår om det någon gång inte går eller dom ändrar. Jag har varit tydlig med att förklara att rutinerna är viktiga för HANS skull och inte för våra. Vi har dem för att vi märker att han mår som bäst om han har rutiner men också för att det är skönt för dem att följa ett schema, annars är det lätt hänt att barnet blir övertrött/är hungrig utan att man förstår det etc.

Vi brukar även ge typ tips på vad dom kan göra med honom. Precis som du säger, man kan föreslå saker som han behöver/mår bra av/kommer tycka är roligt. Jag kan säga till min mamma att “gå och gunga med honom idag om du vill, för det har han inte gjort på hela veckan!”. Eller till D’s pappa att “Öva gärna med honom på att stå!”. Det upplever jag att dom bara tycker är roligt och så gör dom nästan alltid det jag föreslår. Sen kör de ju lite sitt eget race också och även om jag någon gång känt “MEN SÅDÄR KAN NI JU INTE GÖRA!” har jag backat haha. Enda gången jag säger till är om det är något som jag känner inte blir bra för Dante. Men om det handlar mer om mina egna känslor har jag backat.

Lycka till!

  1. Jag vill bara säga hur grym du är som ger så ärliga och detaljerade svar! Blir så mycket roligare att läsa och känns så äkta och genuint, inte som att du svarat lite halvdant och snabbt utan att du faktiskt lägger ner tid på dina svar <33

    1. Men gud vad kul att du uppskattar det – inlägget tar ett tag att göra så det uppskattas när man sitter där på kvällen och anstränger sig <3!

  2. Till dig som sannar vänner – det är aldrig för sent att hitta nya, flera. Se dig omkring i ditt liv om det redan finns människor som du skulle kunna skapa en djupare relation med (tex på jobbet, i skolan, på gymet etc). Om inte är mitt tips att ta en kurs – antingen på universitetet eller en hobby-kurs eller börja på en sport – antingen lagsport eller börja gå på ett mindre gym (tänker fightbox, crossfitställen osv – verkar va så familjärt). Där kommer du säkert hitta människor du kan umgås med :)!

    Också Forni, kan du inte köra en sånt inlägg där man kan hitta vänner? Om du vill såklart 🙂

  3. Till dig som saknar vänner/känner dig ensam: Jag har nästan hela mitt liv haft vad jag kallar en ‘inneboende ensamhet’. Har liksom känt mig ensam även när jag har haft vänner eftersom det aldrig har känts som att jag har någon vän som är mig närmast, du vet någon som är en närmaste bundsförvant. Har i perioder varit ensam på riktigt och många gånger insett att ingen hade märkt om jag dog en helg, förutom kollegorna som väl hade börjat undra efter några dagar varför man inte var på jobbet. Jag trivs väldigt bra med att bara vara hemma ensam och pyssla, men tycker inte om känslan av att vara bortglömd/osynlig för omvärlden. Andra tider har jag haft vänner, men som sagt ingen som har känts 100% nära. Vad som har hjälpt är mina hundar! När man har hund kommer man ut, man pratar ofta med folk när man är ute och går – både folk som har hund själv och andra som vill hälsa. Man kan lättare sätta sig på en uteservering ensam med en bok när man har hundar som ligger vid ens fötter osv. Kanske något som skulle funka? Det är fint att känna att någon behöver en också. Annars – att starta diverse projekt är bra, t.ex. odla saker. Har även träffat vänner via Facebook-grupper så kanske kolla om det finns någon grupp som delar dina intressen, vad de nu är: foto, böcker, promenad- eller träningsgrupper. Har man hund finns det ofta promenadgrupper i ens stad.:) Kan också tänka att det är en jäkla styrka att faktiskt veta att man klarar sig själv och att tycka om att vara själv!

    Till dig med ryggskott: Värktabletter/anti-inflammatoriska (paracetamol/ipren eller voltaren) och sedan stretcha försiktigt även om det gör ont. Om man bara vilar blir musklerna jättestela och det tar längre tid att bli bra. Brukar vara skönast att sova med något plant men mjukt under ryggen, t.ex. ett hopvikt lakan, så att ryggen hålls rakare, plus kuddar under knäna/benen. Voltaren gel kan också hjälpa. En gång fick jag muskelavslappnande utskrivet – kolla med en läkare om du kan få det. När musklerna slappnar av är det enklare att röra sig och det går snabbare att bli frisk.

  4. En kommentar till tjejen som känner sig ensam:
    Jag vet inte hur gammal du är, men jag får känslan av att du är någonstans mellan 25-30? Och troligtvis introvert eftersom att du beskriver det som att du får mest energi från dig själv och trivs väldigt bra i ditt eget sällskap? Jag skulle rekommendera att låta en familjemedlem som känner dig väl hjälpa dig att göra en lista på alla dina bästa egenskaper, för att bygga upp självkänslan lite grann. Detta gjorde jag ihop med min syster när jag var på väg tillbaka från en depression och skulle börja söka jobb. Det hjälpte verkligen mig!
    Fundera även på vad för signaler du sänder ut. Hur ser du på dig själv? Vad utstrålar du till de du möter? Prova att börja kommunicera med människor i din vardag. Säg hej till grannar, fråga en person som ser ut att behöva hjälp (med att öppna en dörr, bära någonting tungt eller en turist som ser vilsen ut), ge beröm till och småprata med servitriser/butiksmedarbetare/annan person som utför ett bra jobb etc, ge komplimanger till nya bekantskaper. Glöm inte heller att ett leende och en rak hållning med blicken framåt attraherar andras uppmärksamhet. Jag märker själv hur mycket mer jag tycker om mig själv när jag utstrålar glädje och självsäkerhet. Sedan, om du inte är särskilt extrovert (vilket jag är så det ligger såklart i min personlighet att vara socialt lagd, men jag har dagar då jag vill gömma mig bakom solglasögon och känner mig asocial) bekväm med att prata med främlingar så kan du ju ta det lite i taget.
    Helt plötsligt sitter du där på ett kafé eller på en grillfest och snicksnackar med en annan person som också skulle vilja hitta fler vänner, och då känner du dig modig nog att fråga om den personens telefonnummer eller Facebook (skit i Snapchat, sociala medier är skit för självkänslan och verkliga relationer!).
    Kom ihåg att du är just den som någon annan vill vara kompis med. Lycka till! <3

  5. Tycker också det är så sjukt konstigt att folk tycker att personer med blogg/instagram ska ta ställning och vara förebilder i precis allt. Vilken annan människa på jorden belastas med den bördan? Eller för att vara mer precis – vilken man på jorden belastas med den bördan… Jag kan trösta dig med att läkaryrket är allt annat än glamoröst och som läkare blir man ifrågasatt ganska så ofta då folk har varit inne på familjeliv osv och hoppat över det här med 5,5 års grundutbildning, 21 mån legitimationsutbildning och 5 års specialistutbildning och tycker man är en idiot för att man inte vill ge dom behandlingen de läst om på internet eller nån vän berättat om :))) (som kan vara rent av farlig). Eller blir arga för sånt som är bortom ens kontroll, som landstingets beslut om hur vård ska bedrivas. Men håller helt med dig (eller personen som la upp länken) – tror absolut att den “status” många yrken har eller inte har är kopplat till om det är kvinnor eller män som är i majoritet av de som utövar yrket. Det finns nog en anledning till att sjuksköterskors löneutveckling har sett ut som den gjort, och sopåkares löner ser ut som den gör (om ni minns https://www.svd.se/alla-strejkande-sopakare-sager-upp-sig ) bara som exempel på yrkesgrupp med män i majoritet som inte kräver vidareutbildning eller ansvar över människoliv jämfört med sjuksköterskor som både utbildat sig längre och har ett större ansvar till vardags..

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Begravning, sommarfest och tacos

I fredags var jag som sagt på begravning. Det var en vacker och sorglig stund men jag är väldigt glad att jag gick. Efteråt var jag tvungen att fixa några akuta jobbgrejer, men när de var gjorda så la jag mig i soffan med middag och godis.

I lördags vaknade vi upp riktigt peppade på fest. Det var flera månader sen som Jonas och Steffi bjöd in till sommarfest på nationaldagen och vi har längtat sen dess. Grundade med stora lass bananpannkakor till frukost! Och små lass till den minsta i familjen.

Sen blev det dags att göra sig i ordning. Jag har köpt klänningen från Rotate som jag har haft på två plåtningar senaste tiden för det är den vackraste klänning jag någonsin har sett. Så glad att jag köpte den!

Vi hade bokat lunch på Riche med Linn, Mattias, Kristian och Stina innan festen. Jag åt gnocchi med pumpa, grönköl och svamp som var magiskt god och mycket mättande. Ett glas champagne på det och sen var jag redo för fest!

Jag har verkligen saknat den känslan som jag har haft senaste två helgerna. Den när man är riktigt peppad på fest och verkligen kan slappna av. Nu är Dante så pass stor så att vi vet att det går bra när han sover hos våra föräldrar och om det skulle hända honom något kan de ta hand om honom lika bra som vi gör. Jag märker att jag har slappnat av på ett helt annat sätt dessa helger än vad jag har gjort tidigare gånger vi varit på festligheter och det känns helt fantastiskt. Det är så tråkigt att vara iväg på roliga saker men inte kunna slappna av helt och det gjorde jag nu. Så kul att vara taggad på fest och klä upp sig och hänga med kompisar.

Och så kom vi fram till värdparet! Det var regn när vi kom men som tur är sprack det upp lite senare! De hade ordnat så jäkla generöst med dj, mat, dryck, bar, tält och värmare så det fanns inte en enda grej som saknades för en perfekt fest.

Jag och världens gulligaste

Petra och Markus kom med Harry, här vinkar de från fönstret efter ett amningspass inne i huset. Harry alltså, den gulligaste i världen.

Som sagt, det sprack upp efter ett tag och det blev nästan magiskt med vattnet som glittrade och solen som sakta gick ner.

Inte ofta man har så kul som jag hade i lördags. Dansade massor och hoppade in i en taxi åtta (!) timmar efter att vi anlänt. Då vet man att man haft kul om man stannar på festen i åtta timmar haha.

Att få den här bilden vid middagstid ♥

Dagen efter sov vi såklart bara till halv nio, för man kan aldrig sova när man har chansen haha. Åt frukost i sängen och tog det lugnt innan lilleman kom vid lunchtid. Sen var det lek, promenad och mer lek. Sam och Emma kom över på fika också, alltid tacksamt med vänner som kommer över och underhåller när man själv är lite trött 🙂

Till middag blev det tacos och sen somnade vi efter sista avsnittet av Ozark säsong 3… för att bli väckta exakt 20 minuter senare av en bebis som drömt mardrömmar och var helt förstord.

Parenthood 😉

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

WEEKLY PLANS

Hej fina ni,

Hur mår alla idag?

Jag sitter på kontoret och har inte lyckats slita mig ifrån alla känslor som fanns med under förra veckan. Vilken tid vi lever i, jag blir tårögd när jag tänker på det. Både för att det verkligen inte går att blunda för alla orättvisor som svarta människor blir utsatta för i världen: hur mycket du än försöker stänga ögonen måste du vara blind för att inte se alla exempel på svartas utsatthet. Men jag blir även berörd över att människors gemensamma kamp är helt otrolig.

Det är lätt att tänka att en ensam individ inte kan göra skillnad, men det häftiga är att om alla tänker “mitt strå till stacken räknas” så blir det helt plötsligt inte bara en individ, det blir miljontals, och alla dessa personer tillsammans kan faktiskt göra skillnad. Black Lives Matter-rörelsen har gjort skillnad, jag har följt dem hela veckan – även om det här bara är början i de skillnader som behöver göras och kampen är milslång – så är det tack vare alla dessa enskilda individer som skillnader har gjorts.

Jag har tänkt mycket på hur mycket kvinnor innan vår generation har kämpat för vår rätt, vad de har offrat och riskerat för att göra världen till en bättre plats för kvinnor i kommande generationer (även om vi inte lever i en hel jämställt värld ännu) . Vad tacksam jag är för att de finns dom som vågar stå upp och kämpa för det som är viktigt på jorden. Tillsammans gör människor skillnad.

Med det sagt så kommer jag fortsätta tillåta mig själv att lägga min tid till att följa Black Lives Matter, dela det jag tycker är viktigt och lärorikt i sociala medier och fortsätta prata med min omgivning om hur vi aktivt ska vara anti-rasister. I FORNI-teamet la vi en hel arbetsdag förra veckan på detta och det kommer vi göra den här veckan också. Jag är övertygad om att de här veckorna kommer förändra miljontals människors sätt att jobba mot rasism i framtiden och mitt mål är att vi efter detta inte bara ska ta för givet att vi är anti-rasister – utan aktivt jobba mot rasism både på FORNI och i våra privatliv.

Förutom det så har jag två stora projekt som snart går i hamn. Det är mitt nya företag som jag kommer berätta om snart och så är det boken. Jag jobbar med dem så fort jag får en stund över och ser hur de hela tiden kommer framåt i sin utveckling. I november håller jag min bok i handen och efter sommaren kan jag visa mitt nya företag för er.

Det känns M A G I S K T!

Förutom det ska jag yoga i veckan, hänga med minimannen, äta lunch med Redgert, gå på studentmottagning, fira mina föräldrars 25-åriga bröllopsdag och hänga med kompisar.

Hoppas att ni får en vecka fylld av glädje, eftertanke och lärdomar. Puss!

    1. Som svart kvinna blir jag så glad och tacksam att du som medmänniska och med stor plattform väljer att stötta, dela, och prata om BLM.
      Tack <3

  1. Hej Michaela, har inte följt dig jättelänge men hittade hit för något år sedan.
    Hittade för ett par månader sedan Forni och Hamilton-poden och strecklyssnat och nu är jag färdig. Det har varit en väldigt intressant ur så många perspektiv och just det att jag lyssnar på något som är i dåtid blir så väldigt intressant nu så här i en värld kantat av många orosmoment.
    Hade önskar få lyssna på er i nutid, att ni recenserar tidigare avsnitt och reflekterar över hur annorlunda mycket såg ut för bara ett par år sedan. Höra era tankar allt eftersom erfrenhet och händelser byggs på som lager under huden.
    Åh vad det hade varit fint!!

  2. BLM är otroligt viktigt och jag älskar att du framför dess budskap, men kan du snälla även förtydliga att våld INTE är lösningen. (För det hoppas och utgår jag ifrån att du inte tycker). Min pappa jobbar som polis och jag är uppriktigt rädd för hans liv i dessa tider när polishatet är så extremt. Polismannen i USA var 100 % en kallblodig rasistisk mördare, MEN precis som att vi inte ska dra alla inom en ras, en etnicitet eller ett kön över en kam ska vi heller inte dra alla inom en yrkesgrupp över en kam, eller hur? Polisyrket är verkligen det minst tacksamma jobbet som finns… Jag själv jobbar ideellt med barn som lever i våldsamma familjer och ni har INTE EN ANING om hur många av dessa barn det är som själva ringer polisen när bråk uppstår i hemmet! Polisen är deras enda trygghet! Den senaste veckan har jag enbart sett smutskastning av poliser hit och dit på sociala medier, men jag undrar verkligen vad alla dessa människor ‘som hatar polisen’ själva gör för samhället? Den enda jag har sett på sociala medier som BÅDE uppmärksammande problemen MEN även uppmanade människor att inte vandalisera och slåss var Barack Obama! Sorgligt att inte fler vågar stå bakom vad som är rätt och fel – åt båda hållen

  3. Heja er alla i teamet för att Forni är en så vaken, ärlig men ändå varm plats i tider som dessa!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Bakgrunder, badkläder och anti-rasism

Eftersom bloggen har tillåtits vila den här veckan, med mycket färre inlägg än vanligt, tänkte jag att ni kan läsa ikapp veckan på FORNI istället där vi som vanligt uppdaterat med klokt och inspirerande innehåll. Hoppas att ni får en fin söndag och tar hand om er. Puss ♥

Nya bakgrunder till din mobil och dator för juni

Månadens bakgrunder finns nu att ladda ner helt gratis på FORNI. Älskar att ha en somrig bakgrundsbild på telefonen i dessa tider.

Sommarens snyggaste badkläder

Håll i hatten vad mycket fina badkläder det finns denna säsongen! I artikeln finns allt ifrån bikinis med hög midja, till baddräkter och trekantsbikinis. Inspirationsfaktor 100!

Vi behöver aktivt vara anti-rasister: 21 artiklar om hur vi är det

Detta är förmodligen årets viktigaste artikel som alla borde läsa. Jag har läst varenda artikel i sammanställningen och uppmanar verkligen alla att ta lite tid ur vardagen och sätta er in i ämnet.

Ida Warg om att sälja in sina produkter på H&M och hur hon blev influencer

Jag har gjort ett nytt avsnitt utav learn from the expert – och i denna intervjun var det ingen mindre än Ida Warg som gästade. Läs både intervjun och kolla på Instagram i Fornis IGTV för att ta del av ännu mer bra tips och kloka råd från Ida!

Recept: Sötpotatismos med ugnsstekt lax

Somrig mat kan vara något utav det godaste som finns! Detta receptet hoppas jag på att kunna laga snarast, mums!

  1. Hej Michaela, tack för en öppen och ärlig blogg! Jag har en fråga till frågor med Forni som jag hoppas att du skulle vilja svara på. Jag har en 5 månaders bebis som alltid varit relativt lätt att få å sova på dagen (varit lite struligare med å somna på kvällen). Men nu har nått hänt, det är som att ingenting fungerar längre utan så fort jag ska lägga ner henne för å sova å ploppar i nappen så börjar hon gallskrika! Tar jag upp henne å vaggar å sen lägger ner så fortsätter hon skrika, ingenting fungerar längre och det känns som att jag förstör hennes sömn för evigt när hon ibland skriker sig till sömns men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Så min fråga är om du har några tips å trix du tar till när verkligen ingenting fungerar. Jag ligger alltså bredvid henne i vår säng och håller hennes händer när hon skriker så hon är absolut inte ensam, jag har testat att stryka henne över panna/kinder osv. men det funkar inte heller. Snälla snälla säg att det är en fas som går över eller om du har tips på vad man kan göra.. just nu gråter vi ikapp tills hon äntligen somnar.. (långt inlägg men vill tillägga att vagn inte är en bra lösning då hon max sover 30min i den och behöver sova längre än så).

    1. Hej! Nu är ju jag inte Michaela men kan svara på hur vi gör ändå. Har du testat att vagga bebisen i t ex en sjal eller sele? Jag har en 8-månaders som aldrig har somnat i vagn, i en säng eller när vi ammat utan det enda som funkar, oftast utan ledsen bebis, är att helt enkelt vagga henne i en sjal. Vill vi att det ska gå extra fort brukar vi gå upp och ner i trappan med henne så det blir extra bra skump 🙂 vet att en del tycker att vi “skämmer bort henne” men alltså – man kan inte skämma bort en bebis med kärlek genom att tillgodose hennes behov av närhet.

      1. Hej! Tack för svar 🙂 Ja vi har en sele som vi använder å som oftast fungerar, även en pilatesboll funkar å studsa på ibland, så jobbigt bara att det ska behövas vaggning (ofta i flera omgångar) innan hon kan sova när man innan kunnat lägga sig bredvid henne i sängen så har hon oftast pillat lite på napp/mitt ansikte/kudde och sen somnat. När jag skrev kommentaren funkade inte ens vaggning utan då var det bara skrika sig till sömns… kanske bara får acceptera att hon just nu är svårsövd och hoppas att det blir lättare sen.. så jobbigt bara när alla med barn i närheten minsann aldrig skriker sig till sömns eller knapp är gnälliga medan vår tjej hade lättare kolik fram till mån 4.. så lätt å känna sig som en dålig förälder och som att vi gör nått fel för att vi fått en skrikig tjej..

        1. Åh jag förstår dig! Jag blir ibland helt knäpp i huvudet på hur svårt det kan vara att få vår lilla tjej att sova och att hon ofta bara sover 30-minuters intervaller. Man lägger liksom mer tid på att vagga runt på henne än vad hon sover? Hon har knappt sovit en minut själv sedan hon föddes utan vill bara vara nära, nära, nära och jag tycker det är så lätt att känna avundsjuka när “alla andra” verkar ha så lätta bebisar. Vill skicka massa pepp för att du ska orka genom den här fasen också, det är säkert mycket som händer i det lilla huvudet nu och inte lätt att vara 4 månader! Vill skicka pepp till dig för att orka vagga runt på en trött och gnällig bebis!

          1. Men tack detsamma, som vi jobbar för å ta hand om de små! å tack för att du tog dig tiden å svara på min kommentar 🙂 Ja ellerhur, känner också sån avundsjuka ibland! Blev så lättad när Michaela skrev ett inlägg om det också för ett tag sen.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

3 Poddtips

God morgon,

Hur mår ni idag?

Jag tror inte att jag är ensam om att ha väldigt mycket tankar och känslor inom mig i och med allt som pågår just nu. Jag har de senaste dagarna lagt mycket tid på att försöka utbilda mig själv, uppdatera mig och skaffa mig information både privat och med mitt team kring Black Lives Matter. Jag förstår nu mer än någonsin att jag precis som alla andra vita är en del av rasismen och lär mig hela tiden hur jag aktivt ska leva för att inte vara det. Även om jag alltid har stått upp för alla människor, hamnat i situationer där jag skapat obekväm stämning hellre än att låta något gå obemärkt förbi, ibland hamnat i situationer som har gjort mig rädd av samma anledning, så inser jag att det är en så liten pytteliten del av det som svarta människor varje dag behöver leva med på grund av deras hudfärg. Jag har under veckan lärt mig att det finns mycket kvar att lära och jag försöker ta mitt ansvar i att utbilda mig själv.

Med det sagt skulle jag vilja tipsa om 3 stycken poddavsnitt som jag tycker är väldigt viktiga, aktuella och vettiga kring BLM och rasism:

Brita Zackari & Parisa Amiri: George Floyd och dominoeffekten

Imorgon (fredag) kommer Brita & Parisa ut med en ny podd som djupdyker ner i rasismen ännu mer, det här avsnittet är 23 minuter och imorgon kommer ett ännu längre!

Det skaver: Anti-rasism, George Floyd och vita privilegier 

The Power Meeting Podcast: Emergency George Floyd Fallout Episode

  1. Kommenterar aldrig bloggar men måste bara säga: HEJA DIG!! Tycker du känns så sund, sympatisk och ansvarstagande. Har läst supermycket bloggar under åren men på senaste tiden tröttnat rätt rejält. Men blir alltid glad när jag besöker din fina blogg med ödmjuka, kloka och intressanta resonemang och en härlig blandning mellan “yta” (det är ju alltid nice med restaurang-, kläd- och shoppingtips) och “djupare” inlägg. Och bra blandning mellan pepp och “klag” (det är skönt att känna igen sig i att allt inte är så jävla perfekt hela tiden).

    Tack för en superbra blogg 🙂

    1. Håller med i allt detta till 100%! Bästa bloggen och den enda jag alltid, alltid fortsätter klicka in på nästan dagligen. Så mysig, peppig, ärlig, sund plats att få vara på <3 kram Forni, fortsätt med det du gör!

      1. Bra att du belyser detta. Men tipsa också gärna om Raseriet-podden. Det är fortfarande problematiskt att vi ska lyssna och lära av när vita personer pratar om rasism. Vi ktigt att lära och lyssna på de kunniga rösterna som ser det ur det perspektiv som det ska förstås ur. Den svarta befolkningen.

    2. Hej!
      Så bra tips och som de har nämnt tidigare verkar du så sund. Jag har reflekterat över hur vit bloggvärlden är (som jag gillar att följa) och det skulle ju du kunna vara med och förändra genom att tänka på vilket vintern ni gör på Forni, för det är ju en otroligt ”vit hemsida” idag. Kram

    3. Håller med. Du är en av få som tagit upp det här som verkligen känns som att du genuint vill lära dig och engarera dig. Det är så många som lägger upp BLM-bilder och det känns bara så trött, som att de gör det för att de måste. Det krävs mer än att posta en svart ruta med en hashtag.

  2. The Breakdown with Shaun King er også en god podcast. Beskrivelse: Join Shaun as he unpacks the most important stories of injustice, racism and corruption, but also tells you who’s fighting back and how you can support and join them with practical action steps.

  3. Tack för tips! Jag tycker att Raseriet (på Spotify) med Fanna Ndow Norrby och Amie Bramme Sey också är en superbra podd som handlar om bland annat rasism och feminism. Jag har lärt mig så sjukt mycket av att lyssna på den podden.

  4. Äntligen ett ställe på nätet som ger mig hopp. Att vara antirasist är en livsstil och inte något man blir och sedan förblir. Ibland kommer man att tänka och göra fel. Om man dock är villig att lyssna på dem som utsätts för rasism, villig att se sin negativt bidragande roll och framför allt är villiga att ta ansvar för rasismen så kommer man långt i kampen mot rasism.
    Michaela, du visar prov på detta. Det börjar med en själv.
    Hälsningar
    Svart kvinna i Sverige

  5. Heja dig. Detta är ett sunt och vettigt sätt att ta ställning på. Blir återigen så ledsen över många andra influencers som ohämmat delat bilder från demonstrationen på Sergels torg, hyllat ett respektlöst beteende (ja det är ovärdigt, respektlöst och bedrövligt att omringa polisbilar, slå och hoppa på bilarna, skrika till en ensam omringad polis “gå ner på knä”). Alla som känner mig vet att jag så fort tillfälle ges försöker ta ställning och markera mot rasism, utbilda, informera och belysa frågan. Men finns det något som skrämmer mig och gör mig lika arg som rasism så är det polishat. Sett folk dela bilder från Sergels torg där småtjejer står med skyltar “aina är svin” och “acab”. Gör mig spyfärdig och hela demonstrationen tappar sitt syfte – den blir ovärdig sitt namn. Sen ska vi inte tala om detta med att bidra till smittspridning…
    Tack igen för att du tänker till – mer än många andra.

  6. Så bra och fint att du lyfter black life matters och är med och kämpar mot rasismen. Önskar att fler priviligierade vita bloggare tog efter dig. Heja heja!! 🖤🖤

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi