Vad hände med morgonen?

Hur kommer det sig att klockan inte ens är 10 och jag redan är redo att kasta in handduken? Testa att göra i ordning dig själv inför en dag med inspelningar och möten (dvs. bra om man ser någorlunda fräsch ut haha) samtidigt som du ska försöka få i dig frukost, plocka undan och fixa i ordning hela lägenheten inför städfirman som kommer idag, få i Dante frukost, göra i ordning honom, se till så att han inte dör vilket han är nära på att göra cirka två gånger i minuten thanks to att han numera kryper och tar sig upp på precis allt. Få på honom kläder, packa vagnen och ta oss ut med allt som behövs för en hel dag på språng innan kl 09.15 då jag har första mötet på kontoret 10 och så lämna av honom hos svärfar innan…

Sitter på kontoret med svett som rinner längst ryggen och en latte med dubbel shot espresso bredvid mig. Nu ska jag dyka ner i mitt möte och sedan köra ett jobbrace!

Idag kl 12.30 har jag säsongens sista LIVE på @forni med Emelie som äger Scampi. De gör ju sjukt fina badkläder så vi ska prata hållbart mode, trender inom badmode och hur en perfekt sommardag ser ut. Kom gärna in och våga ställa frågor! Emelie har inte grundat Scampi utan köpte varumärket för några år sedan vilket är en spännande resa, att ta över ett befintligt varumärke och göra det till sitt eget. Kanske kan hon inspirera någon av er som går i liknande tankar?

Ni kan också läsa intervjun med henne som kom ut i morse, här (klick!) hittar ni den!

En favorit ur sommarens kollektion!

  1. Det är helt crazy bonkers hur sjukt stressnivån kan gå upp en barnmorgon 😅 Det är nåt särskilt med stressen av att ens barn krånglar, det är liksom nån man älskar högst i världen men som samtidigt orsakar nån egen form av absurd frustration.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Lilla renoveringen!

I lördags kom Sanna och Johan hem till mig för att fixa i ordning lägenheten! Det som skulle göras var:

Sätta upp vår nya, specialbeställda bokhylla som Sanna designat
Sätta upp nya luckor i badrummet
Bygga ihop nya nattduksbord som Sanna också designat
Sätta upp en ny, mindre hylla i vardagsrummet

Allt var beställt från Lucks by Robo som Sanna jobbat med tidigare. Hon skötte hela projektledningen mellan mig, Johan, Lucks som gjorde luckor och Granitop som tog fram stenskivorna (som ju levererades och monterades för några veckor sedan).

Det här är ju en mindre renovering/fix av lägenheten där vi tagit tillvara på befintliga stommar och fräschat upp det gamla i badrummet och vardagsrummet. Jag inser i den här lilla uppfräschningen vilket jättejobb en helrenovering innebär. Bestämde mig därmed i helgen att jag absolut kommer ha en projektledare om vi skulle få för oss att renovera i nästa lägenhet och då får definitivt Sanna vara den som gör jobbet. Mitt tålamod är cirka 3% av hennes, haha. Dessutom ser hon saker jag inte ens lägger märke till och har ett helhetstänk jag själv saknar – trots att jag anser mig ha en helt okej bra känsla för stil haha. Kanske handlar om tiden också, med mina fem olika jobbprojekt och rollen som nybliven mamma finns det inte energi över till annat och då inser jag att det blir så mycket roligare att ta hjälp av kunniga personer.

Johan började med badrummet. OM JAG ÄR NÖJD? De här luckorna i ljust grå/grön är helt magiska och passar helt perfekt med stenskivan i terrazzo!

Sedan tog han tag i bokhyllan och då hjälptes vi alla åt. Johan är en kompis till oss så vi körde teamwork hela helgen. Det var så häftigt att se den växa fram, bit för bit…

Vi stötte på en del problem på vägen. Väggfästen som behövdes och skivor som saknades, så det blev en vända till järnbutiken för mig där jag såklart var tvungen att facetimea med J för att hitta rätt prylar. Skivorna som var fel/saknades kommer om drygt en vecka så då kör vi vårt sista race innan allt – typ! – är klart i hela lägenheten (iiih!).

Efter några timmar såg bokhyllan ut såhär! Nästan klar! Ska byta en skiva som är för kort (den nedersta så att det vita inte syns) samt så saknas en bit i mitten, sedan är den p e r f e k t i o n. Seriöst den finaste hyllan jag sett i världens vackraste valnöt.

Vi har ju gått igenom hela lägenheten, från hall till balkong, och medan Johan skruvade och höll på så började Sanna sätta upp dekorationer och jag städade och sorterade allt eftersom. I nio timmar höll vi på och jag måste säga att det är härligt att se något växa fram på det här sättet. Jag älskar vår lägenhet och känner mig redan som nykär – undrar hur jag kommer känna när allt är 100% klart. Vi som hade tänkt börja leta nytt nästa år men nu vettefan alltså…

Resten av helgen kommer imorgon, nu måste jag fortsätta tvätta. Puss!

  1. Men LÄGG AV vad snyggt!!!!!!! Började direkt söka av hemmet för att se var vi kunde placera en sådan magisk bokhylla! Lyllos dig som får hjälp med att göra fint hemma, det hade jag verkligen önskat mig också <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Sju år

Vi valde varandra – ett år till. Sju år har gått sen vi gick på vår första officiella dejt efter en vår av oseriöst häng. En dag vaknade jag upp hos honom med smink under ögonen och han frågade: Kan vi inte hitta på något idag, bara du och jag? Vi åkte till Fjäderholmarna och höll varandra i handen på båten. Åt rökta räkor, delade på en flaska vin, han lärde sig på den lunchen att jag inte tycker om att sitta i solen.

Jag minns hur hans vax började tappa stadga i håret på grund av värmen så att en lock plötsligt ramlade ner i ansiktet på honom.

Det var precis lika varmt den 15:e juni 2013 som det är idag!

Vårt sjunde år blev vi föräldrar. Jag tänker ofta på hur smart det är att man omöjligt kan förstå hur tufft ett första år med bebis kan vara – för annars hade man kanske inte kastat sig in i den här åkturen med huvudet före. Man hade velat skaffa sig så mycket skyddsutrustning att åren hade gått en förbi. Vi trodde att vi förstod, men vi hade ingen aning. Ofta har vi suttit med tom blick och stirrat på varandra mitt i natten medan vår bebis skrikigt av magont.

Men mest har vi ändå skrattat. Jag visste att det var smart att skaffa barn med den roligaste personen jag känner, för i allt jobbigt har vi också skrattat. Legat nära varandra i sängen, dragit våra fingrar över Dantes hud och varit 100% säkra på att det var värt det. När han gör något konstigt kan någon av oss brista ut i skratt och säga “Det där har han fått av dig”, sen stannar vi liksom upp och reflekterar över hur sjukt det är att vi har ett barn som är lika delar oss. Damons mun, mina ögon. Bådas temperament. Sina alldeles egna små händer.

I samband med vår årsdag börjar även Dantes 1-års dag att närma sig. När vi firade sex år fantiserade vi om första året som föräldrar och nu lägger vi det strax bakom oss. Vi har bråkat, dividerat, varit trötta och osams. Det mesta har grundat sig i att vi båda bara vill Dantes bästa. Att höra sin bebis gallskrika flera timmar om kvällen, flera månader i sträck sätter sina spår i föräldrar. Man ser svart, vill bara att det ska bli bra, tappar tålamodet mot varandra.

Men trots det har vi alltid hittat varandras hand när morgonen gror. Och det finns faktiskt ingen annan jag hade velat ha så här jobbiga nätter med. Som kan skratta med mig när man får kiss i munnen eller halkar på en spya. I slutändan har vi alla tre skrattat mer än vad vi har gråtit.

I september gick han ner på knä och friade till mig. Det har ramlat lite i skymundan, den här förlovningen. Men att fria till mig när Dante var 6 veckor var fan genialiskt. Jag tittar ner på min förlovningsring och blir pirrig inombords – vi ska gifta oss! När jag vaggat Dante på nätterna har jag fantiserat om hur bröllopet ska se ut och när vi gått milslånga barnvagnspromenader har vi pratat om gästlista, bordsdekoration, låtval. Även om vi förstod direkt att vi inte har orken att gifta oss nu så är det helt magiskt att tänka på att vi kommer att göra det när orken är tillbaka. Då blir drömmar istället planer och en dag kommer vi att säga JA till varandra med vårt barn på första parkett – precis som vi alltid drömt om.

Jag är helt galet stolt över vad vi har åstadkommit under det här året. Vi har tagit hand om en pytteliten människa och gjort vårt absolut bästa, varje dag, för hans skull. Vi har satt våra egna behov åt sidan utan att offra vår kärleksrelation. Vi har gjort allt för Dante, men i det även prioriterat varandra. Vi har hittat tillbaka till festkvällar med våra vänner, middagar bara vi två där vi pratar bort hela kvällar och egentid på varsitt håll för att få en möjlighet att längta hem igen.

Vi anstränger oss, och jag inser att det är nog en av byggstenarna som gör att vi kommer att välja varandra i ett helt år till (och förhoppningsvis fler än så).

Jag kan inte tänka mig ett härligare liv än att vakna upp med Damon när jag är 82 och höra honom dra samma skämt som han har dragit varje morgon i sju år redan. Jag kommer skratta, skaka på huvudet och säga “snälla kom på ett nytt skämt” men innerst inne tycka att han är världens roligaste människa.

TACK ÄLSKLING, för att du får mig att skratta mig genom allt och för att du, efter så många år tillsammans, fortfarande överraskar mig och gör mig knäsvag. Nu kör vi ett år till!

Läs om vårt sjätte år här
Läs om vårt femte år här
Läs om vårt fjärde år här
Läs om vårt tredje år här
Läs om vårt andra år här

    1. Vilken fin text!! Kändes väldigt ärlig och jag kände igen mig i mycket av det du skrev.
      Och Grattis till er! 😊

  1. Som vanligt sätter du ord ihop med varandra på ett alldeles magiskt sätt. Så oerhört fint att du delar med dig av er kärlek årsvis såhär. Man blir alldeles rörd och pirrig av det du skriver. Kanske extra mycket så för att jag följt dig sedan du släppte din första bok. Som att det är en vän man haft så länge som berättar om sin kärlek, det glädjer. Tack för att du fortsätter att dela med dig, fina kloka du! 🙂

  2. Så vackert du skriver. Klarar ni ett tufft första år med bebis klarar ni allt! All kärlek till er alla tre.

  3. Har väldigt snart varit tillsammans med min kille i 3 år och läste din 2-års och 3-års reflektion och GUD vad jag känner igen mig i exakt allt du skriver. Bråken under det första å andra året som är bråk som är så viktiga för en men som är så känsliga. Det är ofta saker som bottnar i osäkerhet och okunskap om varandra men som måste bråkas igenom för att man ska försöka nå 100% tillit och gå starkare ut som par. Men i stunden känns det som att “fan är det nu vi gör slut?”. 3e året är bara så himla mer tillfreds, bråken är enklare och man har läst av varandra på ett helt annat sätt. Men bäst av allt, tilliten finns där och i och med att kärleken är så stark så känns det som man alltid kommer höra ihop <3 Tack för dina fina texter så jag också fick reflektera lite.

  4. Så fint!!! Så hög igenkänning (minus barn)!! Gråter lite.
    Kanske till och med snor det näst sista stycket till mitt “bröllops-tal” till min man (!!!) nu i augusti!!! Du är så fantastisk på att skriva, tack <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

WEEKLY PLANS

God morgon snäckor,

Dante sover och jag passar på att röja undan veckans första jobbgrejer. I bakgrunden rullar en komedi och alla fönster står på vid gavel. Lägenheten är som ny efter vår renovering under helgen och som grädde på moset:

Idag firar jag och Damon 7 år tillsammans!

En fantastisk dag med andra ord. Ikväll när Dante sover för natten så ska jag skriva ihop 7-års inlägget, men först börjar vi med veckans planer!

Idag ska jag och Dante dricka kaffe med Tess som är i Stockholm och så göra några ärenden på stan. Ikväll blir det bara mys hemma med mina killar, kan faktiskt inte tänka mig ett bättre firande än så. Resten av veckan ska jag jobba, göra säsongens sista Learn from the expert-intervju som blir med Emelie som äger varumärket Scampi och ha några spännande möten. Sedan har vi en planeringsdag inför Q3 med Team Forni och så lite sommarlunch eftersom tjejerna går om varandra under sina semestrar efter midsommar. Jag ska fortsätta fixa i lägenheten, njuta av sommarvädret och givetvis fira midsommarafton på fredag!

Det känns så konstigt med semester i år tycker jag, eftersom ingen ska resa på samma sätt så känns det inte som att vi går på något riktigt sommarlov som tidigare år. Speciellt inte eftersom vi knappt setts under våren då alla jobbat hemma. Jag ska verkligen maxa sommaren, men ska erkänna att jag längtar lite efter en “vanlig” jobbhöst om några månader!

Hur gör ni med semester i sommar?

Ha en härlig måndag så hörs vi lite senare ♥


Foto

  1. Jag är föräldraledig till baby + 3åring så vi skulle ändå ha hållt oss hemma! Är glad att min sambo ska vara ledig 7 av de 8 veckor vi ska vara ledig, annars hade jag behövt åka på retreat… kanske kommer behövas ändå 😆 semestern är inte riktigt densamma efter barn!

  2. Hej Forni! Kan inte du göra ett inlägg när ni är klara med renoveringen sen? Är så spänd att få se vardagsrummet och skulle verkligen behöva inspiration på köp och färgkoordination (alla har ju inte råd att anställa en inredningsarkitekt ;-)). Tack snälla och ha en toppen dag!

  3. Hej,

    Läste en kommentar på förra “Frågor med Forni” där nån skrev att det är det finaste “forumet” vi har på internet – instämmer! Tänkte innan jag såg kommentaren att gud vilken fin och hjälpsam plats på internet det här är. Och tack för dina utförliga svar. Nu till min fråga. Är hemma med en liten 2-månaders bebis och gud vad tufft det är ibland. Att inte få 5 min för sig själv utan att bebisen skriker, att knappt hinna äta eller duscha. När mannen måste jobba långa dagar och jag börjar dagen med gos och skratt för att i slutet av dagen ha en klump i magen och gråten i halsen för jag ORKAR INTE MER, kom hem och ta ditt barn för F*N! Lol. Men vill minnas att du skrev en del om hur det var för dig första tiden, dock minns jag inte vad du skrev… och att folk sa att det blir bättre? Och att du sen skrev att det sen faktiskt BLEV bättre? Skulle behöva en kort recap av det för nu är det min tur att behöva höra det där tror jag… pust.

    Just det, bonusfråga till “forumet” lol: när börjar bebisar sova lite längre pass/hur får man till det? Han äter 90 ml ersättning var tredje timme och är rätt gnällig, vet inte om han är hungrig eller ätit för mkt/har magknip. Bör jag öka mängden? Lite och ofta eller mycket och sällan, hur fan gör man? Ska tilläggas att han går upp i vikt som han ska.

    Kramar

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Vår nya soffa!

En stor dag kom i början på maj, en dag jag väntat på länge… Dagen då vår nya soffa skulle anlända! Soffan som jag drömt om och trånat efter i flera månader och som D äntligen gick med på att köpa. Det var inte så att jag inte gillade vår gamla soffa – jag var bara redo för en förändring. Petra har den här soffan och jag har alltid tyckt att den är så mysig att hänga i så jag visste att när vi byter soffa är det denna jag vill ha! Men D älskade vår gamla soffa, alltså verkligen älskade, han ville inte alls köpa någon ny soffa?

Och i en relation måste man kompromissa!

Men så var vi ute och gick en dag med Dante som sov i vagnen, så gick vi förbi Meli Melis showroom som var öppet. Eftersom vi bara strosade omkring så gick vi in för att titta på den. Några dagar senare sa D att “Okej då, du har rätt, det är en sjukt fin soffa. Vi köper den!”. Alltså DRÖMMEN när man får ok på något man verkligen vill ha, haha! Vi la beställningen samma kväll och några veckor senare kom två trevliga män hem med den.

Meli Melis showroom

Nu har soffan bott hos oss i en månad och vi båda är överens om att det var världens bästa köp. Om två veckor kommer ett lååångt hemma hos-reportage från lägenheten med allt nytt, men den passar verkligen in med allt annat. Det är ju svårt att hitta en röd tråd men vi har jobbat med en inredare som heter Sanna och hon har hjälpt oss att hitta just den röda tråden.

Det bästa med soffan är att den är lika skön som snygg samt att man kan tvätta hela soffan i tvättmaskin (!) så jag behöver inte oroa mig för bebisfläckar eller chokladfläckar. Sen älskar jag de breda armstöden, vår gamla soffa hade inga armstöd alls och jag saknade det verkligen.

Så roligt och pirrigt med en ny soffa efter fem år med den gamla! Första myskvällen var nästan högtidlig, haha!

Soffan heter Luca linen och färgen är offwhite! Ser fram emot många mysiga hemmakvällar tillsammans <3

  1. Härligt!! Haha vet exakt vad du menar då vi är i samma situation här hemma. Dock har vi breda armstöd och jag är såå trött på det då den tar upp så mycket ”onödig” yta. Men min man gillar det så vi håller på och försöker kompromissa 🙂

  2. Soffan är verkligen jättefin och kuddarna lika så, kommer de från samma märke som soffan?
    Kram

    1. De som är i samma färg är också från Meli Meli, de mörkare kuddarna i sammet är från en webshop jag inte minns namnet på, men det var flera år sen jag klickade hem dem! Tack <3

  3. Hej Michaela!

    Jag har en fråga till frågor med Forni. Jag har precis köpt min allra första bostadsrätt och drömt om detta i nästan två år. Förväntningarna har varit skyhöga och nu när jag väl har köpt den så kan jag inte riktigt glädjas av lägenheten. Istället ger lägenhetsköpet mig panikattacker och jag känner nästan att jag inte förtjänar att bo i en sådan fin lägenhet. Dessutom är jag livrädd att jag gjort en dålig affär och kommer gå back i längden (katastroftänkande-person här hör du kanske).

    Jag vet inte varför det blev såhär, varför jag istället gråter och får hjärtklappning istället för att skratta och glädjas åt denna milstolpen som jag så länge längtat efter.

    Så till min fråga, har du någon gång känt något liknande? Och har du några tips på hur jag möjligtvis kan komma förbi dessa känslorna? För jag känner inte att jag vill bryta avtalet och gå miste om lägenheten jag så länge längtat efter.

    Tack för att du är du och alltid inspirerar mig Michaela. KRAM!

    1. Hejhej!! Kände EXAKT så när jag köpte min lägenhet, men det gick över ett tag efter att ha flyttat in! Det är ju ett STORT köp, inte konstigt att man blir orolig över det. Men du säger ju själv att du vill bo där, så kör på och acceptera&vänta ut ångesten. ❤️

  4. Åh herregud Josefin tack för att du finns! Jag och min kille skrev på ett torp igår och jag har panne! Får BARA ångest av det här just nu, katastroftankar deluxe. Har kommit fram till att jag är rädd för stora beslut, saker som är definitiva osv. Så har väl egentligen inget peppigt att säga men du är iaf inte ensam! Och vi kan väl tillsammans konstatera att det inte är något fel på oss? Det är säkert fler som blir rädda och får ångest av stora köp.
    Kram till oss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi