Hej, kan du snälla komma med tips på hur man “kall-pratar”. Jag har nämligen fått för mig att du är riktig duktigt på att småprata med människor du inte känner. Det senaste året har jag haft kundkontakt med massor av människor och samtidigt som jag ska hålla en professionell roll så ingår ju även lite kall-prat på personlig/privat nivå… problemet är att jag får ångest av precis allt jag säger! Jag tycker att jag uttrycker mig lite plumpt ibland, försöker skoja men når kanske inte fram rätt osv osv. Nu under coronan har jag tyckt att det är såååå skönt att slippa detta småprat face to face, men snart kommer det ju igång igen.
Snälla tips på “små-pratsämnen”, tack!
P.S jag älskar mitt jobb så vill inte byta
Hej snäckan,
Hahaha I FEEL U. Vet du jag tror att alla känner som du ganska så ofta.
Men, nu råkar jag vara en person som faktiskt är rätt duktig på det s.k kallpratet, haha. Jag tror att det är för att jag inte tycker det är kallprat? Jag tycker liksom det är kul att prata med alla och är lika öppen med en främling första gången vi ses på ett möte, som jag är med en kompis. Inte alltid, jag har dagar då jag bara känner mig helt fel, men generellt tycker jag att det är mysigt att snicksnacka med folk (vem är man haha…).
Mitt tips är att dela med sig av historier från ens vardag. Om morgonen gick snett – berätta varför och skratta åt det. Om du gjort något kul under helgen eller funderar på vad du ska äta till middag, ta upp det. Kallprat blir ofta rätt trevligt om man släpper just tanken på att det ska vara kallprat och istället gör de andra delaktiga i ens tankar och funderingar. Jag kan gå in i ett möte och fråga ”Hörrni, vad brukar ni äta till middag på vardagar? Jag ska till affären efter mötet och har ingen aning om vad vi ska äta!”. Vips så snackar man bort en trevlig stund och lär känna varandra lite.
Alltså, fem konkreta småpratsämnen:
1. Vad du har gjort, eller ska göra
2. En bjussig anekdot om något som gått snett senaste dagarna
3. Börja med att fråga något till de andra i rummet och överlåt småpratandet till dem i första hand.
4. Man kan alltid prata om matvanor! Förmiddagsmöte? Fråga vad de ska äta till lunch. Eftermiddagsmöte? Fråga om vanligaste middagen. Lunchmöte? Fråga om favoriträtten.
5. Om du vet något om personen du ska prata med, försök hitta något du tycker är intressant kring det ämnet och fråga om det. Spelar personen golf? Då kanske man kan vara nyfiken på hur mycket hen spelar per vecka, hur lång tid en runda tar, om hen börjat spela mer under corona eller vad man har för handikapp. Jobbar personen med sälj? Fråga om säljstrategier, hur man tänker i sälj, vad man kan göra för att bli en bättre säljare.
Ledord: var nyfiken och bjussig!
PUSS!
Hej Michaela, tack för en öppen och ärlig blogg! Jag har en fråga till frågor med Forni som jag hoppas att du skulle vilja svara på. Jag har en 5 månaders bebis som alltid varit relativt lätt att få å sova på dagen (varit lite struligare med å somna på kvällen). Men nu har nått hänt, det är som att ingenting fungerar längre utan så fort jag ska lägga ner henne för å sova å ploppar i nappen så börjar hon gallskrika! Tar jag upp henne å vaggar å sen lägger ner så fortsätter hon skrika, ingenting fungerar längre och det känns som att jag förstör hennes sömn för evigt när hon ibland skriker sig till sömns men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Så min fråga är om du har några tips å trix du tar till när verkligen ingenting fungerar. Jag ligger alltså bredvid henne i vår säng och håller hennes händer när hon skriker så hon är absolut inte ensam, jag har testat att stryka henne över panna/kinder osv. men det funkar inte heller. Snälla snälla säg att det är en fas som går över eller om du har tips på vad man kan göra.. just nu gråter vi ikapp tills hon äntligen somnar.. (långt inlägg men vill tillägga att vagn inte är en bra lösning då hon max sover 30min i den och behöver sova längre än så).
Hej fina du
Önskar att jag hade ett mirakelknep att komma med, men tyvärr… mitt enda tips är typ att hålla ut, fortsätta med det du gör och ha tålamod. Jag tror att bebisar går igenom olika faser där de behöver olika saker och eftersom de inte pratar kan det vara svårt att veta vad de behöver. Testa olika saker och se om något fungerar bättre än något annat, men generellt så finns det ju inget universellt svar för bebisars behov. Bärsele kanske kan söva henne? 5-minuters metoden? Ta bort någon sovstund under dagen så att hon är tröttare när det väl är dags? Acceptera att 30 min i vagnen är bättre än ett krig i sängen? Som sagt, jag vet inte, det enda jag kan säga är att det är en övergående fas och att tålamod är det enda man behöver. Men också: det är helt okej att tappa det också ibland. Låt henne vara vaken, ge henne en leksak och ät en stor bulle då.
<3
Men varifrån är den fantastiska ljusblå koftan?
Finaste jag sett!
Den är från Costummade <3
Hej,
Läste en kommentar på förra “Frågor med Forni” där nån skrev att det är det finaste “forumet” vi har på internet – instämmer! Tänkte innan jag såg kommentaren att gud vilken fin och hjälpsam plats på internet det här är. Och tack för dina utförliga svar. Nu till min fråga. Är hemma med en liten 2-månaders bebis och gud vad tufft det är ibland. Att inte få 5 min för sig själv utan att bebisen skriker, att knappt hinna äta eller duscha. När mannen måste jobba långa dagar och jag börjar dagen med gos och skratt för att i slutet av dagen ha en klump i magen och gråten i halsen för jag ORKAR INTE MER, kom hem och ta ditt barn för F*N! Lol. Men vill minnas att du skrev en del om hur det var för dig första tiden, dock minns jag inte vad du skrev… och att folk sa att det blir bättre? Och att du sen skrev att det sen faktiskt BLEV bättre? Skulle behöva en kort recap av det för nu är det min tur att behöva höra det där tror jag… pust.
Just det, bonusfråga till “forumet” lol: när börjar bebisar sova lite längre pass/hur får man till det? Han äter 90 ml ersättning var tredje timme och är rätt gnällig, vet inte om han är hungrig eller ätit för mkt/har magknip. Bör jag öka mängden? Lite och ofta eller mycket och sällan, hur fan gör man? Ska tilläggas att han går upp i vikt som han ska.
Kramar
Hej bästa,
Först och främst – tack för världens finaste och varmaste kommentar. Frågor med Forni är något som blivit en viktig del av min blogg och jag är verkligen glad att ni uppskattar det – inlägget tar ju sin lilla tid…
Second of all: ja, alla sa att det blir bättre. Och ja, alla hade rätt. Det du känner har jag och miljontals andra mammor också känt! Att man bara INTE ORKAR MER!!! Därför behövs forum som detta <3
För oss blev det lite bättre hela tiden, för varje månad, fram tills 10 månader då det faktiskt har vänt ganska rejält. Sömnen har varit den stora boven för oss och det som har tärt absolut mest. Men det är jobbigt att ta hand om en bebis de dagar då det är gnäll och stök och 100% fokus på bebisen och ingenting annat. När man sjunker ner i soffan tio minuter på kvällen och undrar vad fan som hände idag…
Håll ut. Andas. Ät goda saker. Lämna bort när du kan. Skäms inte för att du kräver egentid – det gör dig inte till en sämre mamma. Du är värd din tid för att orka tillhöra någon annan 98% av tiden. Och en dag, när du minst anar det, kommer allt att kännas lite lite bättre.
Massa kärlek till dig!
Kan du visa bilder på balkongen? varifrån kommer soffan ni har där?
Det kommer massa inlägg om hela lägenheten så fort allt är klart, så inom någon vecka! Loungesoffan är från Rusta och dynor från IKEA <3
Riktigt bra tips det där att våga bjuda på sig själv i situationer med nya bekantskaper eller diverse mingel-tillställningar. Då blir det oftast inte sådant där typiskt stelt kallprat. Tycker att fler kunde våga göra det! Ett annat tips är att ge komplimanger (den ska såklart vara äkta också, men hur ofta tänker vi inte snälla saker om andra utan att säga dem högt?) som leder samtalet vidare. Typ ”Vilken fin tröja, den klär dig!” Personen blir glad och kanske berättar en anekdot om plagget, eller så kan du fråga var hen har köpt den… osv.
Hej Michaela, älskar verkligen din blogg och att du är delar med dig om dina tankar, både negativa och positiva. Jag är själv mammaledig med min 6 månaders och har precis flyttat till ett nybyggt område där min 3 åriga dotter går på förskolan på gatan. Jag är ny i stan och försöker bygga upp vänskapsrelationer med de andra mammorna. Problemet är bara att det är svårt att lära känna någon då tiden är begränsad och jag blir stressad av att jag borde umgås mer samt att de delar på sociala medier då de umgås med andra mammor och jag själv inte alla gånger är medbjuden. Helt normalt och det är ju så det fungerar men gud så stressigt att se på sociala medier. Jag är även stressad över att ställa till med något/komma på kant med någon då vi kommer bo på samma gata fasligt många år till och vill ju att barnen ska kunna umgås utan att de vuxnas relationer ställer till det.
Hur fungerar det för dig och din HSP-personlighet att ständigt se vad dina andra influenservänner och bekanta gör? Samt så verkar ju väldigt många kalla vääääldigt många för sina ” bästisar”. Blir du ledsen ibland? Känner dig utanför? Att någon tar dina vänner och alla dom där tankarna man skäms lite för? Ibland så kan ju en vän vara just en vän men inte den närmsta vännen för en själv men vännen som inte har så många vänner ser dig som sin närmsta…
Frågor med Forni, alltid lika bra!!
Blev dock helt betagen av den blå polotröjan den här gången, varifrån är den?
Ha det super!