Sticker collections, basplagg och karantän i Paris

Hoppas att ni har haft en fin långhelg och är redo för första veckan på årets härligaste månad – MAJ! Finns ingenting som maj i Stockholm. Nu är ingenting som vanligt, men man kan ändå njuta av vädret och allt det gröna och doften av havet. Här kommer ett gäng favoritartiklar från FORNI senaste tiden som jag tycker att ni ska läsa igenom ikväll för veckans dos av inspiration, tankar och pepp. Puss!

6 sticker collections för att snygga till dina Instagram Stories

Undrar du, precis som jag vart alla hittar roliga stickers att pynta sina storys med – då är detta artikeln för dig. Louise ger oss en kurs i vilka sökord du ska använda och andra knep för att hitta fina stickers.

De 13 bästa bloggarna just nu

När vi lever en ganska innehållslös vardag som nu kan det vara livsnödvändigt att gotta sig i massvis med underhållning! Läs listan på 13 grymma bloggar, du kanske hittar en ny favorit.

Recept: Gör enkelt din egen chokladgranola

En annan typ utav underhållning att sysselsätta sig med nu är att baka eller tillaga något gott. Denna chokladgranolan är både enkel att göra och magiskt god!

Therese Hellström om att sitta i karantän i ett 25-gradigt Paris

Jag har pratat med Therese om hur hon känner kring att sitta i karantän i Paris. Våren har dessutom satt fart på riktigt där, läs intervjun för att veta hur den verkligheten känns.

4 basplagg att investera i inför våren

Är du sugen på en uppdaterad men hållbar vårgarderob. Då är detta artikeln för dig! Frossa i inspiration och ta reda på vilka plagg som ger dig mest stil-poäng i vår.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej, jag har en fråga som jag funderat på en stund och passar på att ställa den nu. 🙂 Älskar din ärlighet i bloggen, och om jag förstår rätt (även via en annan influencer som nyligen fått barn) så verkar det fortfarande vara momshaming och dömande blickar om man inte ammar sitt barn hemma? Och att till och med amningsnapp får blickar? (What! Why?) Jag bor i NYC och här är det nästan mer regel än undantag att man har en elektrisk pump. Jag hade önskat att amningen funderade för min lilla tjej, men det fungerade 1) endast med amningsnapp och 2) knappt då ens!! Hon ville bara amma när hon var riktigt hysteriskt ledsen.

Så pumpen blev räddningen och hade inte klarat oss utan den.

Så min fråga är, iom att jag inte känner till hur det är i Sverige, kan man inte köpa eller hyra pump i Sverige? Tycker inte man läser om det så mycket så jag är genuint nyfiken. Och min andra fråga är, skulle du vilja skriva lite om den här amningshetsen som verkar råda. (Fast snälla rätta mig om jag har fel!)

Precis som du skrivit innan så gör man ju det som funkar bäst för sitt barn och sin familj. Blir faktiskt genuint ledsen när jag läser att man verkar se ner på både amningsnapp (mkt märkligt då det är ett hjälpmedel) eller att inte amma/börja med ersättning tidigt. Trodde att vår generation kommit längre än så?

Det här blev ett lång meddelande, men kände att frågorna behövde lite bakgrund.

Stor kram och keep up the awesome spirit här inne! Bästa bloggen!

Hej fina du!

Amningspump är vanlig i Sverige, i alla fall bland mina mammakompisar. Jag själv hade en elektrisk amningspump från Medela som jag älskade! Sista månaden som jag ammade pumpade jag mest då Dante inte var så intresserad av amning.

Jag brukade från start ha med en flaska utpumpad mjölk om jag skulle ut på lunch eller så, men eftersom spädisar är ganska oförutsägbara med maten (i alla fall min lilla kille) kunde han dricka upp den en halvtimme efter att vi kom och sen ville han ha mer igen en timme senare. Och att ställa mig på toaletten och pumpa då fanns det inte tid till så då ammade jag istället. Jag tycker helt ärligt att det var lite knepigt att bara pumpa eftersom jag inte visste när han ville ha mat och att själva pumpningen i sig tog så mycket tid. Att däremot pumpa 1-2 mål om dagen var perfekt för mig och det gjorde jag från första veckan. Det var det som gjorde att D kunde ta ganska mycket ansvar redan från start. Jag upplever att pumpen är ett vanligt hjälpmedel även i Stockholm 🙂

Ja, det är tråkigt att det finns en del momshaming kvar. Men som jag skriver i mina inlägg så upplever jag inte att shaming kring amning eller amningsnapp kom så mycket från andra mammor utan låg mest hos en själv – kanske efter flera generationer av shaming, vad vet jag.

Stor kram!

Hej Michaela!
Jag har träffat en kille nu sen februari. Lång tid att dejta i min värld då mina tidigare singelår och dejter bara varit några få gånger pga brist på intresse från mitt håll till dom jag dejtat. Hur som, redan från första början så kände jag med denna kille att det bara klickade. Det klassiska klicket jag inte trott på infann sig och vi sover numera ihop nästan varenda natt, han lagar storslagna middagar till mig och pussar mig på pannan tills jag somnat. Allt känns bra. Allt känns så fanatiskt och fint och exakt vad jag behöver och vill ha i en relation. Vi har till och med skojat om våra framtida barn. (Lol vad sjukt????) Men! Jag känner inget speciellt pirr. Ingen nervositet när vi ses, darriga ben eller fjärilar i magen. När jag tittar på han och han tar min hand så sköljer bara ett lugnt och trygghet över mig. Men kan ändå inte låta bli att undra: är jag kär då? Om man inte känner pirret? Vad är fel? Allt känns ju så bra. Slutar man få fjärilar i magen när man passerat 25-års sträcket? /nojig förälskad människa

Hej bästa!

Du är ju störtförälskad, det hör vem som helst. Du kanske förväxlar det pirret du pratar om med något annat? En jakt, en besatthet, en lek – något som inte existerar när man träffar någon som det klickar med från start. Jag kan i alla fall uppleva att det är lätt att man pratar om pirret när det kommer till de där personerna som det mest varit någon sorts katt och råtta-lek emellan. Och det är ju inte ett pirr utan snarare att man blir lite manisk kring en person för att hen är svår att få. Nu behöver du inte kämpa för att få den här personen, för han är uppenbarligen redan din, och då blir det kanske förvirrat om du lekt omkring så mycket tidigare?

OBS bara funderingar, det kan såklart vara helt annorlunda!

Anyway. Jag tror att du är superkär i den här personen. Och att bristen på nervositet och darriga ben kanske bara är något positivt, ett tecken på något nytt, vuxet och på riktigt? Hoppas det i alla fall, ni låter väldigt fina tillsammans.

Stor kram!

Hej! Vart har du köpt dina förvaringsboxar till dina underkläder? 👌🏼☺️

De kommer från IKEA! Har samma till Dantes förvaring, så smarta!

Väldigt fint inlägg <3 min låda har liknande upplägg, men nu blev jag sugen på att organisera om lite.
Jag har en fråga till kommande frågor mer Forni. Jag har nyligen flyttat in i min första egna bostadsrätt. Är redan så kär i den här lägenheten och så tacksam för att den är min. Nu vill jag såklart bjuda hem alla jag känner och visa upp den för dem också! Men så är jag också så himla rädd om den… att någon av mina vänner ska spilla vin i soffan, göra en repa i mina nyslipade parkettgolv eller liknande. Jag vet att det kanske låter löjligt och jag har verkligen längtat efter den här dagen, när man har plats för alla sina vänner i sitt hem. Hur ska jag göra för att släppa på det och våga bjuda hem mina vänner? (När det blir tider för att kunna umgås som vanligt igen…) jag tänker att du också är en person som gillar ordning och reda och är rädd om det du har, du kanske har något tips <3

Haha – I feel you!

Minns än idag när jag hade tjejerna över på middag när jag precis flyttat in i min första bostadsrätt. Så kom några killar över, en av mina tjejkompisar dejtade en kille så han och hans 2-3 kompisar kom. Och hos mig fick man röka inomhus och ha skor på sig, för det gjorde jag själv jämt. MEN! Så ser jag hur en av killarna råkar aska i soffan pga ser inte att ciggen håller på att brinna upp. Ser hur den där askan bara ramlar ner över min nya, beiga, älskade soffa som jag lagt massa pengar på. AAAH.

Eller när jag hade 10 tjejkompisar över i den här lägenheten när vi precis flyttat in och en av mina tjejkompisar spiller ett glas vin över vår persiska matta som kostar… ganska mycket pengar, och är en gåva från D’s föräldrar. Samtidigt som en annan låser in sig själv på toaletten så att låset går sönder, jag får bända upp dörren med verktygslådan så att hon till slut kommer ut, dörren fick både en och två märken av det. AAAH.

Har insett att man måste stå ut med lite fläckar om det ska levas i ett hem. För ett liv är inte fläckfritt. Och så får man försöka se charmen i det. Sen är det också okej att säga till om någon är oförsiktig! Om vi har gäster hemma brukar jag ta fram dynor till våra y-stolar så att ingen ska spilla på själva stolen. Så kanske någon tar bort dynan av någon anledning. Då kan jag säga “Åh, kan inte du snälla sitta på dynan så vi inte riskerar några fläckar på stolarna?”. Det är aldrig någon som blir sur direkt, utan man förstår och respekterar. Sen får man inte bli arg om någon råkar göra en fläck eller ta sönder något i lägenheten! Bara säga “Det gör ingenting”, torka upp eller försöka laga gemensamt, och så får man släppa det. För det är inte kul att bry sig mer om materiella saker än vänner, även om det materiella också är viktigt. Ingen förstör med flit <3

Hej!
Jag har en fråga till nästa gång:
Vi har en flicka på 6 månader här hemma och skulle verkligen behöva ladda upp med lite sömn. Min sambos föräldrar har erbjudit sig att ta vår tjej en helg. Hur gammal var Dante när ni lämnade ifrån honom för natten första gången? Hur förbereder man bebisen bäst för en natt borta? Hur förbereder man sig själv för det (och kan slappna av och njuta när man äntligen har chans till en hel natts sömn)?
Tack på förhand!

Hej fina du!

Dante var nästan 5 månader första gången han sov en hel natt borta. Det gick hur bra som helst!

Vi förberedde honom inte alls, vet inte riktigt hur man förbereder en bebis för att sova borta 🙂 Vi hade en vanlig dag och sen kom mina föräldrar hem till oss, så umgicks vi allihopa i en timme ungefär innan vi pussade hej då och gick. Han märkte typ inte ens att vi var borta!

Jag tror det bästa är att lämna bort till någon som bebisen redan känner och är trygg med samt att man är alla tillsammans en stund och inte bara lämnar över snabbt/i farten.

Hur man förbereder sig själv vet jag inte, men jag tror på att bestämma sig. Inte hålla på och larva sig (ursäkta uttrycket). Om man ska njuta av egentid ska man njuta av egentid – inte lägga den på att oroa sig för hur ens bebis har det, sakna och inte kunna slappna av. Det är väl okej en liten stund att känna så, men det finns ingen poäng med att vara med bebisen “in mind” när tanken är att få tid till något annat (sömn, fest, vänner, avkoppling, jobb, u name it!).

Sedan tror jag inte på att höra av sig för mycket! Säg till barnvakten att de gärna får skicka en bild och uppdatering vid läggning och när de vaknar, samt att de ska höra av sig om det skulle vara något. Jag tror inte det är bra att som förälder höra av sig varje kvart och fråga hur det går. Det skapar ingen tillit till den som har hand om barnet och det är viktigt att den känner sig trygg och han slappna av också. Man kan bestämma att checka av status 1-2 gånger men det får inte bli för mycket, det tror jag ingen mår bra av!

Sist men inte minst – NJUT! Det är det man ska göra! Och kom ihåg att din bebis har det SÅ HIMLA BRA med sina nära personer som den är med. Dante är alltid glad, lycklig och trygg när vi hämtar hem honom. <3

Hej!

Jag har precis påbörjat körkortsresan. Hur hanterade du den när det var tufft? Jobbade du med visualisering? Vad var viktigast för dig i ditt körande, hur ofta tog du lektioner? Hur hanterade du ”misstag” eller när hela lektionen/perioden inte gick som du ville? Körde du med samma lärare eller flera? Gah, du hör en nervös själ som skjutit på detta just för att jag behövde öppna upp till denna sårbarhetsbank där jag inte är bäst, behöver kunna misslyckas för lärdom osv.
🌷🌾🌾☀️ skriver för lite hoppfullhet, man minns ju att du tog det mvh flitig bloggläsare😆

Hej fina du,

Åh heja dig!

Läs min kategori “Vägen till körkort” HÄR (KLICK!). Där kan du följa hela resan med alla känslor inblandade <3

  1. Vill bara skriva att du är så himla klok Michaela. Jag tror verkligen att du påverkar många till det bättre, jag är en av dom!

    1. Men GUD detta var det finaste!!! TACK <333 Sånt här som gör att jag aldrig vill sluta blogga <3

  2. Åå, till dig som är förälskad. Jag tror att du har hittat rätt. 😊❤️ det var så det kändes för mig när jag började träffa min nuvarande sambo (som jag även har barn med nu). Jag kunde slappna av med honom, vara mig själv. Ingen lek, bara trygghet. Och i stunder då jag funderar på om vi är rätt för varandra så tänker jag på den trygghet han ger mig, hans famn som alltid kan trösta, hur enkelt det är att vara i hans sällskap även om vi inte alltid är glada på varandra och så känns allt lite bättre igen.
    Njut av förhållandet och tänk inte för mycket, ni verkar ha det helt fantastiskt! ❤️

  3. Det där med att pirret hänger ihop med en katt och råtta-lek behövde jag verkligen höra. När pirrigheten bytts ut mot trygghet och då funderar man på varför pirret uteblir. Tack! Du är bäst. Kram

  4. Hej Michaela!
    Woohoo!! Det känns som om det var igår du körde med oss! Vi hoppas att du njuter (och håller dig frisk!) på vägarna!

    – My Driving Academy <3

    mydrivingacademy.com

    1. Jag älskar att köra bil och är evigt tacksam för att jag fick ta körkort hos er <3

  5. Lite följdfråga ang att lämna bebis för natten – hur ofta sover Dante borta och har ni någon tanke med ”hur ofta” han gör det (te x vad ni tycket är för ofta och varför etc.) 🙂

  6. Ååh Michaela älskar verkligen ”frågor med Forni’. Du är så himla klok och man känner att du menar varje ord av vad du skriver. Känner igen mig så i frågan om att vara kär, jag tänkte exakt likadant när jag träffade min kille, var orolig för att det inte var sååå himla pirrigt utan mer tryggt. Men nu har vi varit tillsammans i snart fyra år och är nyförlovade, nästa är gifter vi oss. 😍 Tack för att du är du! ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lördag

Hej favoriter,

Ledsen för frånvaro men min blogg har inte fungerat! Alltså, den har fungerat för er, men jag har inte kommit in på admin. I torsdags eftermiddag hade jag bokat in två timmar ostört bloggtid… tji fock jag när jag inte kom in. Blev SÅ irriterad haha, hade till och med laddat upp med en kardemummabulle och en gigantisk kaffe för att få till en ultimat upplevelse.

I alla fall så har vi haft en riktigt bra långhelg, vi tar igen lite för vår missade påsk när vi var sjuka. Nu njuter vi till fullo av tid med varandra, kunna träffa lite familj igen och äta goda grejer.

Ville bara kika in och säga hej. Här hemma har vi precis slukat ett gäng minipizzor, nu blir det godis och film. Tjejen som köpt vår soffa kom och hämtade den i eftermiddags så vi sitter på varsin fåtölj, ganska mysigt faktiskt. Ha en fin kväll så hörs vi imorgon, puss!

  1. Hej Michaela,
    Tack för världens bästa blogg!
    Du är min inspirationskälla i det mesta. Jag har en son som är i samma ålder som Dante, och jag kan känna sån stress att hinna med att träffa mina vänner. All min vakna tid och energi går åt till att ta hand om min son, han sover också dåligt och jag har lite energi kvar på kvällarna när han lagt sig. Jag försöker avsätta 1-2 gånger i veckan med egentid och att träffa kompisar, men hinner ju inte träffa alla som jag vill träffa. Hur har din relation till dina vänner förändrats sedan du fick barn? Och hur ofta träffar du dina vänner? Hörs du med dem i telefon när ni inte får tid att ses? Livspusslet alltså… om man ändå hade mer tid! Tack för att du är du.
    Kramar

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi