Förra måndagen promenerade jag till kontoret på förmiddagen. Åh, det pirret. Det är verkligen kul att längta så mycket till jobbet och det gör att jag uppskattar det mer än någonsin.
Mitt datorfodral kommer från The Case Factory, jackan ifrån Custommade och tröjan ifrån Soft Goat!
Har helt glömt bort att visa upp min tredje bärsele som jag köpte i julklapp till mig själv. Vi har verkligen använt galet mycket bärsele med Dante så jag har känt att det har varit värt att ha flera. Vi hade en Babybjörnen Newborn för hans första tid i livet. Sen en Babybjörnen Move som ger bättre stöd åt ryggen vilket är bra eftersom jag har gått x antal djurgårdsvarv med honom i selen. Och så köpte jag denna från Artipoppe i mulberrysilk och kashmir, en lyxigare bärsele som jag ytligt nog har när jag t.ex. har honom med på jobbgrejer eller vill vara lite extra piffig. En present till mig själv helt enkelt 🙂
I onsdags kom intervjun med Elin som har Stylein ut på FORNI och så körde vi en live på vår Instagram som verkade väldigt uppskattad! Nu på onsdag kommer en med Malin som har By Malina.
Jag har på mig blus från Stylein och byxorna finns liknande här!
På kvällen var D borta och jag hade ensamkväll. Jag älskar verkligen ensamkvällar, herregud alltså. Det är så MYSIGT! Just för att de inte händer så ofta. Den här kvällen åt jag piadina och sen kollade jag på Husdrömmar Sicilien, sista två avsnitten. Åh. Vi har egentligen en plan på att göra en del andra ”stora” saker innan vi köper något utomlands men jag vet inte hur länge jag kan hålla mig… tänker på vårt semesterboende flera gånger i veckan och har gjort det sen jag började kolla för två år sen. Å andra sidan är det kanske det här som är en del av drömmen – alla fantasier, tankar, måla upp allting för sitt inre. Resan är en del av drömmen i sig. Jag sparar i två separata fonder till just semesterboendet och blir pirrig i hela kroppen när jag inser att en dag kommer jag plocka ut de pengarna och slå till på något. En vacker dag ska vi äga ett boende utomlands och så ska vi bo där flera månader om året, det vet jag säkert.
Förra veckan började jag testa Löwengrips nya serie. Föll faktiskt mest för förpackningarna, tyckte de var väldigt estetiskt tilltalande. Använder deras self tan drops och är besatt av dem så det blir kul att se hur dessa funkar.
I torsdags mötte jag upp min älskade Petra för ett kärt återseende. En månad var vi ifrån varandra, hon och Bosse var de sista och de första jag träffade innan och efter vår karantän. Hon är även den enda vännen jag pratat med i telefon och på FaceTime under den här perioden. Saknat henne trots det.
Jag beställde in ett glas champagne efter min ofrivilliga vita månad.
Och så åt vi lammkorv med potatispuré mmm.
Kanske var det sista lunchen innan Harry kommer? Helt galet att han är här vilken dag som helst. Vi satt där i tre timmar och när jag reste mig upp för att börja ”packa ihop” efter dessa timmar sa Petra ”ska vi redan gå?” haha. Fanns en del att prata om…
På kvällen gjorde jag mig i ordning för att äta middag med Sam och Emma.
Det blev glittrig klänning som är på 50% rabatt hos Adoore nu!!! SLÅ TILL, världens bästa klänning!! Jackan är från ett danskt märke jag inte kommer ihåg namnet på…
Vi firade! Sam och Emma har köpt lägenhet på gatan bredvid oss! Det tar kanske 30 sekunder att gå mellan lägenheterna, så härligt. Vi har verkligen saknat att ha kompisar sådär galet nära sen tre av våra kompispar flyttade från samma gata så det här känns superkul. Dessutom är de utmärkta barnvakter till Dantis 🙂
Vi tittar på resten av veckan imorgon för nu ska jag sätta på ett avsnitt av något med D. Puss <3
Sömnbristen under småbarnstiden (som ändå får sägas nästan är en regel mer än ett undantag) är uttröttade. Jag upplevde första året att jag var sjuk av sömnbrist. Det upptog också mycket av mina tankar. Hur lite jag hade sovit, hur trött jag var osv. Jag tyckte att alla andras barn sov så bra (vilket så klart inte stämde) och att det var väldigt synd om mig.
Märkte dock att mycket faktiskt handlade om mindset. Visst det ÄR skitjobbigt att inte få sova. Det är ju bara verkligheten. Men att acceptera det gjorde ändå stor skillnad för mig. För det är skillnad på utmattning och sömnbrist. Det hjälpte också mycket att tänka på att många (majoriteten) av alla föräldrar i alla fall under perioder har det så, det gjorde att jag kände mig mindre ensam. Det ger ingenting att räkna timmar, känna efter ordentligt osv. Försök bara acceptera läget, det går över!
Små barn sover skit, thats it! Sen blir de större och sover bättre, och faktiskt kommer man inte ihåg hur jobbigt det var för då skaffar man plötsligt en till 😂
Tack för pepp och en ärlig kommentar. Det var precis det jag behövde. Det är så lätt att fastna i att det känns som att jag är den enda som har det såhär tufft – det är lättare när man påminns om att andra också kämpar. Och att det inte leder någon vart att ha ett dåligt mindset kring situationen!
En till känns… låååååååååångt borta… hahah
Vänta du bara tills ungen sovit hela nätter en stund och livet har återvänt 😂😂
Jag inser att vi är olika på vad vi ser på som pepp, ser att Michaela känner att det är ett tröstande mindset, men jag känner inte alls igen det du skriver. Det är enorm skillnad på att ha ett litet barn som sover dåligt så som barn ofta gör, och på att ha ett barn som har en sömnstörning. Som saknar förmågan att sova sammanhängande i flera års tid. Som tar timmar och åter timmar att söva. Som vaknar såfort det knäpper till i väggen. Det blir ett trauma som faktiskt inte glöms bort, som leder till utmattning och depression, som gör att man väljer att inte skaffa fler barn för man överlever inte samma sak igen. Jag gillar mer ”acceptera din bitterhet, livet är orättvist, var så jävla sur du vill vissa perioder” haha, men som sagt, all respekt för att vi har olika tröstande tankar och sätt att hantera. Men att tänka ”alla barn sover dåligt” funkar noll för mig, eftersom inget annat barn i vår närhet sov lika dåligt som vår son eller hade de särskilda behovet som han hade.
Ta hand om er, jag önskar er allt gott och tids nog långa sovmorgnar när man har tonårsbarn! :-)))
Håller med dig till 100% om att sömnbrist liknar utmattning! Jag klarade de första månaderna med bebis över all förväntan rent energimässigt, men när min dotter började sova hela nätter i egen säng (!!) kraschade jag TOTALT. Var fullständigt utmattad i 2-3 veckor och fick ångest. Blev samtidigt besviken på mig själv och min reaktion: Allting var ju egentligen så bra? Tack o lov så lättade dimman tillslut och vi har börjat landa i en ny vardag som familj med allt vad det innebär. Men första bebistiden är verkligen ett kaos man bara tar sig igenom…
Älskar din råa ärlighet <3 Kämpa på!
http://johannagrahn.se
Åh! Du ÄR inte ensam. Du är dock säkert en av få som är öppen och ärlig om det. Sömnbrist är en erkänd och effektiv tortyrmetod. Det finns få saker i livet som är så jävla knäckande som att inte få sova. Fysiskt och inte minst psykiskt. Vissa dagar under mina småbarnsår kände jag mig som den sköraste o sämsta mamman i världen som inte var lycklig o upplevde bebistiden som superduper härlig. Jag kan nu se tillbaka på den tiden med värme och kärlek till mig själv. Att jag kämpade så oerhört trots minimala förutsättningar…kärleken till sitt barn vinner ju som tur är alltid. Och nu några år senare är mina barn 5 och 7 år och bebistiden i livet känns som en dimmig parantes. Större barn = lättare och roligare på ALLA sätt. Eran tid kommer Michaela. Och du är du starkare än någonsin. Ju större prövning desto större är belöningen när man tagit sig igenom den. Tänk så 💜
Tusen kramar från Mariestad!
Fin outfit