Smink + bebis = ingen bra kombination

Något som hände efter att jag blev mamma, som jag inte var beredd på, är att jag har ändrat mina skönhetsrutiner ordentligt!

Jag har aldrig varit en sån som har sminkat mig varje dag men jag brukar i vanliga fall sminka mig 4-5 dagar i veckan. Om jag ska iväg och träffa vänner eller ner på stan så tycker jag att det är härligt att känna mig lite extra piffig vilket jag gör med hjälp av smink. Däremot har jag alltid varit väldigt trygg i att gå osminkad och det är nog för att jag har gjort det så mycket sen tonåren på grund av ren lathet. Jag blir ju igenkänd på stan ibland och det är så skönt att ha visat mig osminkad så mycket som jag har gjort, för då behöver jag aldrig känna att jag inte vill ”visa mig” om jag går ut just osminkad. Det kommer fantastiska kvinnor fram och vill prata oavsett om jag står i kön på apoteket, i väntrummet på BVC eller i parken och jag tycker aldrig det är jobbigt hur sliten jag än är för jag har visat upp mig i alla conditions redan. Något jag insåg var sjukt skönt när jag blev mamma och helt enkelt inte hann fixa mig alls under den första tiden.

Anyway, för varje månad som går så inser jag att jag verkligen inte trivs i smink när jag är med Dante. Vi är så nära varandra fysiskt och jag gillar inte att han får smink på sig när vi är nära. Det känns bara inte mysigt för mig. I början trodde jag att den känslan skulle avta med tiden men såhär tio månader in i mammalivet gillar jag fortfarande inte att ha smink eller starka dofter när jag är med honom.

Det känns faktiskt lite tråkigt, för jag hade hoppats på att ha något sorts sug på att piffa mig och vara en sån supertjusig mamma som många av mina kompisar lyckas vara! Men det är helt enkelt inte för mig och då får jag lägga min energi på att känna mig piffig utan smink.

Jag har börjat lägga lite extra energi på att hitta rätt produkter för att få den känslan utan smink och det jag har kommit fram till såhär långt är att följande ”knep” fungerar för mig:

  • Self tan-drops i min fuktkräm varannan kväll för att få lite gratis-färg i ansiktet. Jag tycker att spraytan eller BUS kan bli lite för mycket ibland (eller för dåligt resultat!) så då funkar drops bättre för mig. Jag får en extra touch färg utan någon större insats.
  • Fixade fransar och bryn. Som ni vet älskar jag mina permanenta lösögonfransar och de är en stor anledning till att jag känner att jag inte behöver sminka mig men ändå känner mig piffig. Mina bryn fixar jag en gång i månaden hos Emelinda och så borstar jag bara bryn och fransar snabbt varje morgon!
  • En frisyr som är enkel att underhålla. Många tyckte att jag skulle klippa page men eftersom jag har uppsatt så mycket med Dante (det är smidigare tycker jag) så blev halv-luggen ett perfekt resultat för mig. På så sätt kan jag ha uppsatt i en slarvig knut eller hästsvans med torrschampo och luggen som letar sig fram – då får jag en frisyr som inte tar någon tid från mig men ändå funkar både till mammalivet och jobblivet.
  • Bra hudvård. Jag har slarvat rejält med hudvården senaste tiden och det är ju så att om jag inte trivs med min hy så sminkar jag mig för att jag inte får till den känslan jag vill ha när jag är osminkad. Så nu ska jag återgå till mina hudvårdsrutiner och inte slarva!
  • Något på läpparna. Ett läppbalsam gör mycket tycker jag och jag känner mig alltid fräsch om jag har bara lite glans eller en liten touch av färg.

Här är ett gäng produkter jag är extra förtjust i nu när jag kör en osminkad look:

1. Scrunchie / 2. Solskyddsfaktor / 3. Brun utan sol droppar / 4. Volymsprej / 5. Torrschampo / 6. Foreo / 7. Ögonbrynsgel 

Har era skönhetsrutiner ändrats sen ni blev mammor? De gånger jag sminkar mig är om jag ska till jobbet och har någon inspelning eller fotografering samt om vi ska iväg på någon kvällsgrej för då sover ändå Dantis!

  1. Min lilla kille blir 10 månader idag och känner PRECIS likadant! Skönt att någon känner likadant 😄 Går osminkad 6 av 7 dagar i veckan och har aldrig parfym på mig längre. Börjar jobba om 3 veckor igen och längtar ändå lite till att få ”piffa till sig” på morgonen 😊

  2. Jag har en fråga till frågor med Forni. Vad gör man när man känner att ens nya jobb bara är så fel? Har bara jobbat två veckor på ett jobb jag verkligen ville ha och borde ju tycka att det känns kul och spännande men ärligt talat känns det bara fel. Min chef har en helt annan attityd än på anställningsintervjuerna, han som har haft tjänsten innan mig och skulle lära upp mig har redan slutat och kommer motvilligt in några timmar i veckan och sitter och tittar på klockan och hjälper mig att slarva över de mest akuta uppgifterna. Ingen annan på min avdelning kan särskilt mycket om mina uppgifter och det är över lag extremt slarvigt allting. Mycket ”Såhär får vi inte göra men alla gör det ändå” och ”Berätta inte för chefen men vi har alltid gjort Såhär”. Min upplärning är ett skämt och det är så svårt att göra ett bra jobb när det enda jag får lära mig är genvägar och fusk. Vill ju inte vara den som springer och skvallrar för chefen om att det är så heller. Hur länge ska man ge sitt jobb en chans när det bara tar emot att gå dit? Jag vill ju inte börja med att bli osams med någon men känner mig inte bekväm med en låg arbetsmoral och ett inte helt sjysst sätt mot kunder och samarbetspartners. Samtidigt är det ett välbetalt jobb med en hel del bra villkor och en väldigt trygg bransch vilket väger tungt i Corona-tider. Hur skulle du gjort?

    1. Nu bad du inte om mitt tips men flikar in det här än då.. Det går inte att ändra en kultur på ett ftg ensam. För att inte knäcka dig skulle jag råda dig till att göra det du ska så bra du kan men samtidigt redan nu börja titta efter nytt jobb i lugn o ro. Ibland blir det fel, så är det bara. Du är inte den första det händer. Spara så mkt du kan av den välbetalda lönen nu för nästa jobb kanske blir m ngt lägre lön. Men hög lön o fel jobb fungerar ändå inte i längden.

  3. Gillar inte heller att ha smink när jag är med min bebis, men har en del akne som jag gärna vill täcka över lite när vi är ute.

    I övrigt har jag gått över till parfymfria produkter såsom duscholja, bodylotion och torrschampo vilket jag trivs väldigt bra med.

  4. Hej! Jag har en fråga till frågor med forni! Jag håller för tillfället på att lära mig italienska. Det blev mitt ”karantän”projekt (utöver jobb plus skola) då jag älskar Italien! Får jag fråga varför du inte väljer att lära dig/pluggar lite italienska? Jag tänker eftersom att du har släkt där och allt. Jag förstår om du inte vill, för helvete vad svårt det är. Och språk passar ju inte alla, men är bara nyfiken varför det blev som det blev! Kramisar i mängder

  5. Hej Michaela!
    Jag fyller 25 om en månad och vill önska mig något fint halsband. Har du tips på något märke som har väldigt fina, stilrena och enkla smycken i guld? Vill ha något jag kan ha på mig hela tiden.
    Tack för en toppenblogg, du är grym <3

  6. Det är en fin sak att du känner dig trygg och bekväm osminkad 💛 Jag håller med dig gällande smink och barn. Trivs bästa i bekväma kläder, uppsatt hår och osminkad när jag är med min dotter.
    Gällande hudvård så måste jag tipsa dig om den bästa rengöringsmaskinen på marknaden, LumiSpa. Den ger fantastiska resultat och är så enkel att använda! Ett stort plus att den är vattentät och kan användas i duschen. Hojta till om du önskar prova den hemma under en dag eller två.
    Ha en underbar helg!
    Kram

  7. Vad roligt inlägg, jag är precis samma! Efter 3,5 år med barn är jag utan smink mer än någonsin och är även så mycket mer bekväm med det. Jag kör dock järnet på dofter. Har även slutat med fransar då vi bor i UK där det är lockdown så tog chansen att testa att vara helt à natural. Lägger till en sak i min smink-rutin då jag vill ha riktigt glow i ansiktet. Antingen glossiers futuredew eller så en skimrande olja. Sen använder jag mycket örhängen, gärna stora med lite färg, tycker det piffar det rejält. Doft, härliga kläder, ögonbryn, läppglans, glow, örhängen och så är jag redo för dagen! De senaste gångerna jag tagit på ett helt lager smink så har jag typ velat ta bort det med direkten haha, så konstigt men ändå härligt att jag typ känner mig finare utan smink.

  8. Sedan jag blev tvåbarnsmamma så är jag glad om jag hinner borsta tänderna och dra på deodorant innan jag går ut..

  9. Hej fina! Vilket intressant inlägg. Jag har ingen bebis men har en liten fundering inom högkänslighet till frågor med Forni. Jag är som dig högkänslor och just smink är något som kan kännas så otroligt obekvämt för mig som jag tror är kopplat med min högkänslighet. Så fort jag kommer hem så måste sminket av, jag kan inte slappna av annars. Samma sak med kläder som sitter åt (som man kanske har i jobbet) måste av hemma. Jag känner mig stängd annars. Jag skulle aldrig någonsin kunna titta på en film i typ jeans eller en klänning och vara avslappnad. Eller en lapp som skaver i en tröja. Herregud jag kan SLITA av mig kläder som skaver! Haha. Jag har alltid varit sån. Jag kan nästan bli gråtfärdig av att en bil för förbi för fort så det blir högt ljud, när det är för hög volym på musik eller liknande. Ljuden för mig blir svårt att parera. Många saker upplever jag blir bättre desto äldre jag blir, man anpassar sig, får mer erfarenhet och framförallt förstås sig själv bättre och tar alltid med öronproppar, går undan för lite ensamtid eller tar med ett par bekväma skor. Nu kanske du inte alls har samma upplevelser som jag beskriver ovan (alla upplever ju högkänslighet olika 🙂 ) men blev så nyfiken om du anpassat dig eller förändrats kring din högkänslig i och med att du blivit mamma? Med bebis är ju allting lite svårare att planera. Jag är så bebissugen men ibland blir jag lite nervös att jag exempelvis har så stort behov av att få vara ifred en stund och samla mina tankar, allt sådant känns svårare med bebis. Upplever du att du förändrats och uppelever du din högkänslig annorlunda före och efter bebis? Har behoven förändrats? TACK för världens bästa mysigaste blogg. <3

  10. Haha igenkänning! Min son blir 3år i sommar och även om jag numera sminkar mig precis som jag gjorde innan barn så har parfym helt försvunnit ur min dagsrutin. Fram till ungefär hans 1 års dag så ville jag inte ha parfym för man bär ju på dom en hel del. Efter ett år av att vara mer eller mindre utan parfym så var det som jag glömt bort det. Nu tar jag på mig parfym vid speciella tillfällen men inte alls som förut då det var varje dag. Knappt reflekterat över det förns nu haha!

  11. Exakt samma här!:) Är dock inte lika bekväm som dig att gå utan smink än, men jag jobbar på det:)

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Sömn, salsicciapasta och croissanter

Min helg började med spya över hela lägenheten, det vet ni som följer mig på Instagram haha…

Men! Efter det tog jag ett djupt andetag och bjöd över Alexia för en rolig inspelning med Cellaviva. Vi åt snickerskakor, drack iskall juice och pratade om livet. En mycket härlig eftermiddag med min gulliga kompis.

När A hade gått hem satte jag mig och skrev bok fram till prick 19.00.

Dante var hos mina föräldrar och levde lajf medan vi åt en tidig middag och sov sen i tio timmar i sträck vilken var helt fantastiskt.

Morgonen efter åt vi croissanter framför Nyhetsmorgon innan vi la oss i sängen en stund till… precis som innan barn… jesus vad soft det var.

Sen gjorde vi oss i ordning för att ta emot lilleman och mina föräldrar!

Jag älskar osminkat med en slapp skjorta och jeans, min favvooutfit under helgen när vi inte gör något speciellt.

Till lunch åt vi toast skagen innan vi gick ut på en lång promenad.

På kvällen blev det salsicciapasta och lite vinprovning 🙂

Det blev ett halvt glas av varje, jag orkar faktiskt inte dricka mer än ett glas vin sen Dante kom om vi inte är på fest. Tröttheten spelar ut sin rätt när jag dricker så kroppen klarar helt enkelt inte av det. Men! Njöt verkligen av ett halvt glas av varje vin, gud så gott det var!

I söndags mötte vi upp Kajsa, Theo och deras lilla Axel för en dag ute på Djurgården!

Vi fikade och snackade om förlossningen och första tiden med bebis (Axel är tio veckor!).

När vi kom hem rensade jag ut för små kläder och plockade fram nya, fina kläder i storlek 74 som han håller på att växa in i.

Sen badade vi, hoppade i varsin mjuk pyjamas och läste böcker.

Världens mysigaste helg ♥

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag och Jossan pratar karriär och kristaller på FORNI & Instagram idag!

Gullisar!

Idag är det dags för veckans Learn from the expert där jag har intervjuat Jossan om att våga. Jossan har verkligen en energi och ett mod som är både ovanligt och inspirerande så ni får inte missa intervjun! Sen måste ni titta på vår LIVE på @forni’s instagram idag 16.30 där ni kan ställa frågor till J och så får ni kika in i Oh la moons nya butik på Södermalm!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Bebis-uppdatering: 10 månader med Dante

Idag blir Dante 10 månader – JIPPI!

Vilket betyder till exempel att det bara är två sådana här uppdateringar kvar innan han blir 1 år och jag tänkte sluta med dem, eftersom han inte är en bebis då längre utan mer ett litet barn. Näää, vill fälla en tår av att tänka på det. Tio månader betyder också att det är tre månader kvar tills han börjar förskolan, min mammaledighet går mot sitt slut och det första omvälvande året snart tackar för sig.

Det är så mycket känslor som forsar i min kropp när jag tänker på allt det här.

Med det sagt, hur är Dante just nu vid tio månader då, för att sammanfatta denna period lite?
Kort svarat: nyfiken, busig och energisk.

Den här nyfikenheten har jag inte sett på samma sätt tidigare. Han söker sig verkligen efter nya små äventyr i sin vardag och utmanar sig själv i allt möjligt livsfarligt. Ställa sig upp mot saker är favoritsysslan just nu och när han lyckas släpper han greppet, klappar händerna och ramlar om man inte tar emot honom. Idag släppte han taget och stod själv i ett par sekunder innan han tog tag i kanten igen. HAN STOD ALLTSÅ SJÄLV I TVÅ SEKUNDER? Det var för mycket för mig att hantera.

Den här månadsdagen var känslosam som den är och jag började med att gråta i morse för att han var så himla rolig och mysig. Om jag bortser från sömnbristen så har det här garanterat varit vår bästa månad tillsammans, det här buset och nyfikenheten och utvecklingen är helt fantastisk tycker jag! Jag märker även att jag börjat må bättre efter att jag släppt kraven på mig själv och vi har tagit mer hjälp av våra föräldrar för att inte låta sömnbristen ta över. Det gör att jag har mer energi till Dante och hans bus!

Här kommer en sammanfattning av månaden!

Sömn:

Det är upp och ner. När det är bra nätter tänds hoppet och när de dåliga kommer direkt efter är det som att utmattningen ligger preciiiis där bakom hoppet och väntar på oss. Det positiva är att vi har lyckats jobba bort nattmatningen mer och mer i takt med att hans mage blir bättre och han klarar av att äta lite mer på dagarna (med betoning på lite, hehe). Han har haft lite problem med magen och eksem som har gjort att han har varit vaken mer vissa nätter, medan andra har varit lugnare.

Så just nu är en standard-natt för Dante att han sover 19.30-06.30 med ca 5-10 uppvak och 1-2 mål mat! Han hade sin bästa natt i livet härom natten och då vaknade han 3 gånger och åt 1 gång. Aldrig känt mig så utvilad haha…

Utveckling:

Som jag sa – han ställer sig mot ALLT just nu och jag märker att han verkligen vill lära sig gå, vi får se när det släpper för honom men jag gissar på vid ett år.

När jag frågar ”Var är lampan?” pekar han rakt upp i taket!

Och så säger han sitt första ord, tyst och snabbt, som en blixt: titta!

Det är numera mitt favoritord.

Mat:

Det går framåt i små steg, jag hoppas att läkarna kan ta lite pricktester kring hans eventuella allergier nu när vi har testat oss fram en del. Jag tror att han är allergisk mot mjölkprotein, ägg och tomat för det är de sakerna jag märker att han reagerar på. Vilket är rätt trist eftersom dessa tre finns i stort sett i allt man ger till barn haha… MEN vore skönt att få reda på vad han tål och inte så vi kan ta oss vidare med maten!

Rutiner:

08.00 Frukost – gröt + fruktpuré
09.30-11.00 Förmiddagsnap
11.30 Lunch – måltidspuré + fruktpuré
14.00 Mellis – typ gröt, frukt eller puré
14.30-15.30 Eftermiddagsnap
16.00 Middag – måltidspuré + fruktpuré
18.30 Kvällsmål – gröt
19.00-07.00 Äter ersättning 1-2 gånger under natten, oftast runt 22 och 05

Eftersom Dantis har känslig mage så har vi en magläkare vi går till som vi bollar mat och rutiner med, men dessa rutiner är de som funkar bäst för honom just nu!

Längd och vikt:

Ca 72 cm och 8,3 kg

Läs 9-månaders uppdateringen här!

  1. Meeen så himla gullig och söt han är! 10 månader är verkligen en magisk ålder. Ni är ju helt otroliga som överlever den stökiga sömnen. Båda mina barn har tack och lov sovit bra på natten, vår 4a månaders vaknar bara en gång vid 5 för mat (gud förlåt, jag vet att man inte vill höra det när man har det kämpigt med sömnen) men råkar vi ha en dålig natt en gång, som här om dagen när han vaknade varannan timme på natten HÖLL JAG PÅ ATT FALLA IHOP av tröttheten dagen efter. Att ni har så, eller haft värre än så i 10 månader. Fattar inte att ni överlevt typ. Herregud, vill bara ge er styrka och en stor kram och hoppas ni får igen all förlorad sömn snart ❤️ så bra att ni kan ta hjälp av era föräldrar ibland❤️ Kram!

    1. Åh, tack för din kärlek <3 Jag hoppas också att det vänder och då hoppas jag att vi får andas ut lite innan nya svårigheter kommer med tiden, haha! <3

  2. Herrejesus. Jag trodde jag hade det tufft men 5-10 uppvak.. Jag är så jävla imponerad av dig och hur stark du är. Någon sa till mig att har du en lugn bebis får du det jobbigt i tonåren, så om det stämmer får ni nog det lugnt längre fram 😉 Massa styrkekramar till dig!

    1. Haha, vet du att jag tänker faktiskt också så. Att det tuffa vi tar oss igenom nu betalas tillbaka sen. Tack fina <3

  3. Lagade mycket grönsakspureer till min son med kokosmjölk när han var mindre 🙂 tänkte på det eftersom du sa att han kanske är allergisk mot mjölk. Annars smoothie med havremjölk är väldigt poppis här hemma! Har också hangar en son som sover dåligt. Men vid 14 månader blev det så mycket bättre!! 💕

    1. För att jag och hans pappa har jobb att gå tillbaka till och vi tycker att det är en bra ålder för honom att börja på förskola, är övertygad om att han kommer ha det toppen där!

      1. Men alltså… Sara SLUTA!
        Alla mammor och pappor får SJÄLVA besluta om när sitt barn ska eller inte ska börja förskola/gå till dagmamma etc. Du samt ev. andra har absolut ingen rätt att ifrågasätta deras beslut eller skriva spydiga kommentarer.

        Michaela; strunta i alla kommentarer som kommer in som är som dessa. Hur ni väljer, varför och hur länge D går om dagen behöver ni absolut inte försvara eller ha minsta ångest över. Det kommer alltid komma kommentarer om Dante skulle börja vid 13, 15, 18.. etc. månaders ålder eller om han inte skulle börja alls.

      2. Klart hon inte gör! Vem orkar ens bry sig om vad en annan väljer att göra med sitt barn (då det inte är farligt). Tycker du du förskolan är skit, sätt inte ditt barn där. Men det ger ju inte något att kritisera andra. Sjukaste slöseri med tid och engagemang! Och stackars dig Michaela som måste stå ut med allas åsikter. Du måste vara så jäkla stark! Tack för att du orkar dela trots all skit du går ta! Heja dig 🧡

    2. Vår äldsta dotter började förskola vid 13 månader. Hon är idag 7 år och precis lika funktionell som alla andra sjuåringar (men naturligtvis lite extra perfekt i min värld). Hon är social, nyfiken och omtänksam. Hon älskar att leka och tycker om regler och rutiner. Det är vi föräldrar och förskolan som tillsammans har lagt grunden för det. Det är jag stolt över! Nu frågade du Michaela men jag ville bara understryka att tidig debut på förskola inte bara är av ondo.

    3. SNARK på dessa kommentarer! Alla familjer har olika förutsättningar. Kan vi bara utgå ifrån att alla (vettiga) föräldrar gör det som är bäst för sitt barn utifrån sin situation?

  4. Vilka fantastiska föräldrar ni är, vare sig ni orkar eller ej! Dante verkar vara en kille som är glad och nyfiken på livet. Hoppas att sömnen ger med sig, eller att ni får svar och hjälp av pricktester. Något som jag själv (dålig sömn och magbarn), tyckte var skittufft utöver själva sömnbristen var att se och höra hur andras barn sov hela nätterna. Sen att alltid få frågan om ”sover han hela nätterna nu?” Som om det skulle vara en självklarhet. Jag är inte heller en influencer som får massa mejl, ”goda råd” och inputs från massa okända människor som säkert du får, så anar att det måste vara väldigt omvälvande att vara förälder för första gången i livet och dessutom bolla med alla dessa. Älskar att följa din blogg, för din ärlighet och uppriktighet. Önskar att fler var lika ärliga som dig. Tack!

  5. Hej Michaela! Tack för en härlig blogg! Blev tårögd av det här inlägget då jag själv har en 5 månaders tjej här hemma. Till min fråga – hon utreds nu för mjölkproteinallergi och vi var hos barnläkaren igår och tog ett allergitest vi får svar på om en vecka. Alltså ett blodprov, inte pricktest 🤷🏼‍♀️. Har ni gjort det på Dante? Är lite orolig för tydligen är det vanligt med ”falska” svar på så små barn. Har ni testat mjölkfritt? Vilken ersättning använder ni? Började du misstänka allergi redan när du ammade? Ändrade du din kost? Oj det blev många frågor men man blir ju helt nojig när ens lilla inte mår bra. 😬🙈 stort tack igen. Kram 😍

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Månadsdag, mom-shaming och Harrys ankomst!

God morgon fina ni,

Idag blir min bästa människa tio månader! 10!! Han är liksom snart ett år, jag kan inte ta in det. Det bästa av allt är att det redan är tio gånger så roligt som när han kom, jag undrar hur jag kommer känna i framtiden? Hur kul kommer vi ha ihop? Det är verkligen häftigt att se hur han skaffar sig en personlighet mer och mer för varje dag och jag känner hur vi hela tiden hittar nya nivåer i vår relation som mamma och son.

Jag får ibland små idiot-morsor som letar sin in här och ska berätta för mig hur synd det är om mitt barn som har en mamma som inte ”orkar med honom” eller ”sätter sig själv först” eller ”inte ger honom tillräckligt med tid och tycker han är krävande”. Tänker mycket på hur tragiskt det är att kvinnor kommer och säger åt varandra hur man är en bra mamma. Det är ju det som gör att vi kvinnor aldrig kommer ur kvinnofällan – för att de som befinner sig i den gör allt de kan för att dra ner andra dit.

Såhär är det: den bästa mamman är den som gör det som är bäst för sin egen familj. Inte som lever på enligt något sorts uråldrigt protokoll där en mamma ska vilja vara med sitt barn 24/7 medan pappan hittar på allt möjligt kul på sitt håll. OM du är en mamma som vill det – kör så det ryker! Men hamna inte där för att andra mammor mom-shamear dig till det. Och om du befinner dig där – pekpinna inte loss mot andra mammor som valt en annan väg.

Är det någonting jag vet helt säkert, så är det att jag är en riktigt, riktigt bra mamma. Ingenting som någon annan säger kan ta det ifrån mig. Jag ser i Dantes ögon hur lycklig liten person han redan är och jag vet att det är min kraft, min kärlek och min trygghet som har hjälpt honom dit.

Jag har vaggat honom otaliga timmar i min famn, jag har klappat honom lugn under oräkneliga skriktimmar, jag har sjungit för att få honom på andra tankar så många gånger att jag inte ens kan räkna dem de gånger han har haft ont i öronen, magen eller tänderna. Jag har gett honom mat från mina blödande bröst för att han har behövt det, jag har läst böcker med honom på natten när han har drömt mardrömmar och jag har promenerat hundratals mil med honom i vagnen när ingenting annat har funkar. Jag har burit honom så mycket i sjal, bärsele och i min famn att min rygg gör ont hela tiden när jag är vaken. Jag har lekt titt-ut, dansat hans favoritdans och pussat sönder hans fötter en triljard biljard gånger.

Så ingen kan säga till mig att jag inte gör allt för mitt barn. Jag gör mer för Dante än vad jag någonsin trodde man orkade göra för en annan person. Ibland känns det här första året utomjordiskt, för egentligen är det helt omöjligt hur man orkar. Men kärleken till mitt barn är det som får mig att orka – genom sömnbrist, utmattning och snårig skog.

ANYWAY.

Kan vi ta en sekund och bara känna in att HARRY HAR KOMMIT?!?!

Herregud, visste inte att jag kunde vara på så helspänn som jag var under dygnet då Petra födde Harry. Från första smsen om värkarna till BB och sen den första bilden på Harpan. Jag var så nervös och taggad och sen när han kom blev jag alldeles mjuk inombords.

Harry ♥

Alltså längtar IHJÄL mig efter att få träffa honom men vill inte stressa mina älsklingar med 300 ”när får man komma?” sms, haha. Är det något som jag hade gjort om under första tiden med Dante så är det att jag hade tagit det lite lugnare med besöken. Inte för att det inte var helt underbart att träffa alla man älskar och låta de träffa Dantis, utan mer för att jag i efterhand kan se att vi hade mått bättre av att få landa lite och slippa stressen med folk över när man kämpade på med amningen och allt. Så är det något jag lärt mig från min egen upplevelse så är det att låta mina vänner höra av sig när de själva är redo, hur mycket man än längtar.

Nu ska jag försöka hinna rensa mejlen lite innan minimannen vaknar. Idag är det bara mamma & dante-tid så vi ska gå iväg på äventyr efter lunch. Ikväll kommer hans 10-månaders uppdatering, puss!

  1. Du är världens bästa mamma och de ser man tydligt om man följer dig! Så konstigt att mammor kan vara så elakamot varandra. Det första jag märkte när ja fick barn var hur olika barn är och att de som funka för andra inte funka alltid för mig. Förstår inte då dessa mammor som klagar på andra hur de tänker. Då har man inte haft bebis som sovit dåligt större delen av sitt liv ( min dotter är också 10 mån) då gör en sovmorgon eller egentid susen 😀 man blir mkt roligare och gladare mamma då vilket båda vinner på. Stor kram

  2. Fattar inte hur du orkar! Idiot-morsor verkar det finnas en hel del av 🤦‍♀️

    Hör jag ”varför skaffar man barn om man inte vill vaaaara med dem heeeela tiden?!” En gång till kräks jag! Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill sänka alla andra mammor runt sig?

    Det ÄR krävande att ha barn, enlighet min egen erfarenhet ännu mer krävande att ha bebis än större barn. Första åren med dottern var kantade av otroligt mycket kärlek och otroligt mycket kämpande! En high need baby som ofta behövde MER än jag hade att ge. Men jag var en otrolig mamma, jag är fortfarande det!

    Nu är hon en lättsam liten 3-åring, helt underbar! Det är alldeles ljuvligt för mig att vara mamma till en liten tjej i trotsåldern ❤️ På inget sätt lika utmanande som att ha en bebis med mjölkproteinallergi (som hon nu vuxit ifrån tack och lov), sömnproblem och 100% uppmärksamhetsvehövande all vaken tid.

    Ibland, i mina mörka stunder, så tänker jag att de som vill utge sig för att vara bättre mammor faktiskt bara har lättare bebisar! Faktiskt! Att de bara råkat få bebisar som somnar lätt, som underhåller sig själva på en filt, som låter sina föräldrar laga mat, duscha och äta utan att skrika hål i trumhinnorna på dem, som är lätta att ha med överallt, som är nöjda för allt hela tiden. Och så tror de att det är deras förtjänst och kan inte för sitt liv förstå att andra mammor kämpar!

    Jag älskar min underbara, roliga, sociala, självklara, modiga, pratiga och kärleksfulla dotter som kan vara både skitjobbig och skitenkel! ❤️

  3. Att folk orkar 😱. Tänk om folk kunde sluta döma och stötta i stället, tänk vad världen skulle vara så mkt bättre!

    Ta hand om dig och lita på din magkänsla och egna omdöme ❤️

  4. 😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭
    Så fint!! Du är en fantastisk mamma på alla sätt ❤️

  5. Aldrig förstått mig på någon shaming överhuvudtaget, tänker alltid att det beror på avundsjuka och typ… att folk som får barn tror att dom blir experter på prick alla barn så fort dom ploppat ut ett. Skit i dom och lev ditt bästa liv, jag tror att du är en supermamma!

    http://johannagrahn.se

  6. Jag är GRYMT avis på att du har en så bra balans i att va mamma men också Michaela!! Önskar att jag hade så bra barnvakter, utnyttja det så mycket du bara kan känner jag. Är övertygad om att jag skulle vara en bättre mamma om jag fick lite break ibland men får ju inte mer break och blir inte heller en bättre mamma av att klanka ner på
    Nån annan 🙂 Tror elaka kommentarer grundar sig massa i avundsjuka!

  7. Så fint <3

    Jag sitter här med min egna lilla bebis framför mig nu. Och apropå mom-shaming… kan vi prata lite om amning? Kanske nåt för Frågor med Forni. Trodde aldrig amningen skulle bli så laddad och känslosam – tänkte att det inte var så viktigt för mig hur han får mat bara han mår bra. Att jag testar att amma, men funkar det inte kör jag bara på ersättning, lätt som en plätt. Bebisen kom, amningen funkade superbra, men jag mådde skit av det. Jag drabbas av D-MER, ett tillstånd där man får ångestpåslag så fort mjölken rinner till. Felkoppling med oxytocinet så istället för lugn blir man oerhört illa till mods. Jag har därför valt att sluta amma men trodde aldrig det skulle ge mig såna skuldkänslor. Trodde jag var immun mot all "amningspropaganda" så att säga, men icke. Har man fått höra tillräckligt många ggr att amning är det bästa för barnet och att "alla bör försöka amma" etc så sätter det sig. Har mått så oerhört dåligt över att jag nekar honom bröstet när jag har så mkt mjölk och han får bra grepp och det gör inte ens ont! Men jag kan inte sitta med enorm ångest hela dagarna, vill må bra hans första tid i livet. Till vilket pris ska man envisas med att ge honom bröstet? Inte till priset av min mentala hälsa iaf. Är dessutom HSP och ångestkänslig. Men vad gör man åt skuldkänslorna när han letar efter bröstet och jag ger honom en flaska istället? Nån klok mamma därute som kan hjälpa mig tillbaka till det rationella och förstå att jag kan ge honom lika mkt trygghet, närhet och tröst ändå…

    1. Det kommer gå över, det är jag helt säker på! Det är så mycket hormoner i omlopp och när det lägger sig lite kommer du bli klarare i att det är klart du inte ska amma om du mår dåligt! Flaska är så bra, barnen är ofta mätta, man kan dela på matningen om man vill och man kan göra det precis lika mysigt ändå. Håll dig borta från elaka tungor och läs bara saker du mår bra av så kommer du snart bli dig själv ❤

    2. Åh om jag hade vetat att det fanns ett syndrom där man får ångest av att amma. Jag tyckte inte alls om att amma, hade låg mjölkproduktion och min bebis skrek hela tiden vid bröstet och det funkade inte alls. Så vi fick börja ge ersättning tidigt då hon inte gick upp i vikt. Men det jobbiga för mig var inte att ge ersättning, för då blev hon mätt och lugn, utan att jag aldrig tyckte att det var mysigt, fick aldrig den där kicken eller blev lugn som andra mammor beskrev. En barnmorska på en amningsmottagning beskrev amningen som vila på grund av alla må bra hormoner men jag kunde inte förstå vad hon menade…
      Men när jag slutade amma helt efter att ha kämpat i 3 månader så var det som att någon drog upp rullgardinen och ljuset och livet kom tillbaka. Äntligen kunde jag börja njuta av att ha blivit mamma och jag önskar att jag kunde göra om de där månaderna av mörker. Hade jag vetat hade jag slutat amma dag 2! Så det kommer bli bättre! ❤️ Om inte så prata med någon på BVC eller MVC, det finns hjälp att få och jag önskar jag hade tagit hjälp direkt för det gör sån skillnad. Du ska njuta av din nya fina bebis, inte må dåligt! Och du är inte ensam 💞

    3. Jag slutade amma min första son när han var en månad gammal pga. hade så ont. Bebis fick gott om mjölk & gick upp bra i vikt, jag slutade för mig egen skull. Jag kände också sån skuld över det. Det kändes som jag berövade honom från något livsnödvändigt. Jag fick min andra son ett drygt år efter min första son var född. Då gick amningen bättre och han ammade jag tills han var 11 månader.
      Det var först då jag kunde se på det hela med fullständighet klarhet. Min första son blev ALDRIG berövad på någonting alls. Han fick mat och närhet. Min andra son fick mat och närhet. Det är samma sak. Skulle jag få ett tredje barn så känner jag att det är helt obetydligt om det blir amning eller inte. Det var ju aldrig amningen det handlade om, det var mamningen.

      Som sagt. Det finns 10 000-tals sätt att vara en bra mamma och att amma istället för att flaskmata är inte ett av dem.

      Vännen, du är tillräcklig. Och du är också viktig.

      1. Åh vilken fin och varm kommentar, jag hade aldrig kunnat säga det bättre själv. Precis så är det – mamningen är viktigare än amningen. Jag önskar att jag också hade förstått det långt tidigare. Man gör det som känns bäst för en själv för att man ska orka vara en bra mamma. Massa kärlek.

    4. Jag fick också D-MER! Jag hade som du mängder av mjölk, säkert till alla bebisar i kvarteret men mådde fruktansvärt av att amma. Jag hade visserligen också problem med såriga bröstvårtor och mjölkstockning men det hade säkert gett med sig med tiden.

      Mentalt gick det inte att överbrygga och jag mådde fruktansvärt dåligt av det. När jag satte dottern till bröstet var det som att livet rann ur mig. Jag fick ångest, det kröp i kroppen jag ville bara slita henne från bröstet. Jag hade enorma skuldkänslor över att jag nekade henne det där mysiga när jag hade så mycket mat till henne. Ringde amningsmottagningen och grät i telefonen. En mycket förstående barnmorska sa ”det ska inte vara så här jobbigt, sluta bara! Ta med dig en flaska ersättning, hånat indolent och njut av din bebis”. Då insåg jag problemet – jag kunde inte njuta av henne med amningen som ett stort svart moln över oss. Det gjorde det lättare.

      Att mata med flaska var så mysigt, jag kände mig så fri och min man kände sig lika viktigt som jag då han kunde ge henne samma närhet och mys plötsligt.

      Heja dig, om du känner samma som jag gjorde så är det rätt beslut att ge ersättning istället!

  8. Michaela, du är bäst! Har aldrig kommenterat här innan trots att jag har läst din blogg typ för alltid. Tack för att du är så bjussig och delar med dig av föräldraskapets upp och nedgångar. Din kärlek till Dante lyser igenom skärmen! Den som inte ser det är ursäkta mig helt dum i huvudet. Stor kram till dig!

  9. Åh, herregud så sjukt att få sådana kommentarer. Skönt att du inte verkar tvivla på att du är en bra mamma, men om du gör det, det minsta någon gång, så kan du trösta dig med att varje normal mamma/förälder som läser dina inlägg inte uppfattar dem som de minsta negativa gentemot ditt barn. Det är väl klart att man är trött, behöver egentid, uppskattar barnvakt, osv. och samtidigt älskar sitt barn. Behöver man ens tillägga det? Nä. Jag tror jag talar för fler när jag skriver att det du gör, när du delar med dig av upp- och nedgångar i föräldraskapet, är oerhört viktigt och stärker många i att orka ta sig igenom de tuffa småbarnsperioderna. Det är snarare otroligt opeppande och ointressant att läsa eller höra från föräldrar som målar hela tillvaron i ett rosa skimmer. Det vet ju alla som har barn att det är total lögn. Med det sagt, fortsätt dela med dig som du redan gör! ❤️

    1. Så sant om mom-shamers! Att andra ska lägga sig i och peta i andras rutiner och sätt att lösa livspusslet och livet generellt på är bara så ovälkommet och onödigt! Härligt att du faktiskt står trygg i vetskapen om att du är den bästa mamman åt din pojke och att ni som familj känner honom allra, allra bäst! Jag har en lika gammal son och jag håller verkligen med dig om att den härliga(ste) tiden är nu. Från att ha lagt enormt mkt energi på att försöka läsa av honom i månader vilket är psykiskt påfrestande i en tid där sömnbrist är standard börjar verkligen allt slit belöna sig nu och man börjar onekligen få en fin och tight relation. Jag skulle vilja spara de konversationer jag har med honom (visserligen konversationer i monologform) nu. När vi går i affärer kan jag komma på mig själv med att prata med honom som jag skulle gjort till en kompis ”tycker du verkligen den här färgen passar mig? Ska jag inte ta den blåa i alla fall?” Haha. Nu har vi kul ihop och det är inte bara jag som roar honom! Hejja dig och alla andra mammor därute 🙂

  10. Du är så inspirerande och vi är så många som verkligen uppskattar att läsa om dina tankar och upplevelser! Hoppas att det väger upp! Har fått en massa tips av både dig och ditt kommentarsfält!
    Som du har sagt tidigare så borde mammor (eller de som faktiskt inte ens har barn?!) som lägger sin tid på att klanka ner på andra mammor verkligen skämmas!!! Fy, det tolererar vi ikke!
    Massor med styrkekramar

  11. Får tårar i ögonen av hur du så vackert beskriver hur du de senaste 10 månaderna har vandrat 100 tals mil och vaggat i timmar med Dante för att få honom lugn och nöjd. Känner med dig i det du skriver. Vill också säga att du strålar och lika starkt strålar Dante och hans fina, fina ögon lyser av välmående och det är ett bevis på hur bra den lilla killen har det med dig och din livskamrat. Puss från en trogen läsare och mammavän på avstånd!!

  12. Jag tror du är en toppenmamma! Skulle snararevilja ge dig en stor eloge för att du lyckas balansera småbarnsliv med arbete! Du är grym!!! 💕🌸

  13. Alltså åhhh vilket fint inlägg. ❤️ Nu har har inte jag en massa följare på mina sociala kanaler som dömer mig utan det är till 100 % jag som fixat det alldeles utmärkt åt mig själv de dagar jag sitter i soffan med mobilen när min dotter sitter på golvet och leker själv eller när jag ryter till av frustration och trötthet när hon vägrar somna om efter 30 minuters försök till att natta om henne klockan 03.30 en måndagsnatt. Ska försöka då att påminna mig om alla gånger jag faktiskt ger henne mitt allt framför mitt eget intresse. <3

    Och ja den mesta momshamingen beror nog på avundsjuka. Mammor som sitter hemma och mår piss för att de inte själva tillåter sig att få lite egentid och så ser man en massa andra göra det och så slår avundsjukan in och man måste rättfärdiga sitt eget beslut att sätta alla ens behov åt sidan för sin bebis genom att shamea någon annan. Har fått påminna mig själv flera gånger från att lägga ngn liten kommentar om hur tur ni har som kan få så mkt avlastning från era föräldrar när avundsjukan och sorgen över att ha båda våra föräldrar dvs far och morföräldrar till min dotter på annan ort (speciellt i Corona tider när vi inte kan träffa de alla trots att ingen av dom är i riskgrupp) slår till. Men så får jag säga högt till mig själv att inte ta ut den frustrationen och sorgen på någon annan som bara haft turen att ha sina föräldrar i samma stad! ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi