Tisdag

God kväll gullisar,

Fy fan jag är helt slut. Den här dagen gick riktigt snabbt… vaknade det härliga klockslaget 05.00 då lillis absolut skulle upp. Absolut inte kände jag. Tog till alla knep i boken och gjorde sen ett gigantiskt lass med pannkakor till frukost. When in need, osv. Jobbade när han sov, lekte när han vaknade, åt lunch, promenerade upp till Bosse och August för att hänga. Dante verkar ha glömt bort hur det är att umgås med människor efter vår karantän så han var inte på topp utan mest rädd, haha. Sen gick vi hem, lekte lite till, jagade varandra tretusen varv i lägenheten. FaceTimeade med Petra och till sist kom D och Sam hem för att avlasta. Tacos till middag, plocka undan dagens kaos och slänga sig i soffan…

… för att ta upp datorn och jobba lite till 🙂

En sak vill jag ha sagt. Det är jävligt mycket saker man tänker om föräldraskapet innan man är där själv. “Jag ska inte göra si” och “Jag ska göra så”. Sen sitter man här och kommer till slutsatsen att jag gör, eller struntar i att göra, precis vad fan jag känner för så länge alla i familjen mår bra. Man sätter så sjukt höga krav på sig själv när man blir mamma och sen sitter man här genomsvettig efter att ha stimulerat sönder ungen, kämpat med att få i honom broccoli till lunch, gått en promenad i hagelstorm för att han ska få sin dagliga dos frisk luft och är helt slut. Vet ni vad jag känner då? Att den här mamman hade behövt en barnprogramspaus i 20 minuter för att få ta andas. Men nej nej, sånt kan man ju inte hålla på med, WHO säger ingen skärmtid för barn innan 1 år!!!

(fuck WHO, as donald trump would say)

Ni kanske tänker att jag inte kan berätta att jag låter mitt barn kolla på tv ibland för att jag är rädd för att få skit i mina sociala medier. Men ni ska veta om att den som är hårdast mot mig i mitt mödraskap är jag själv. Ni kan inte slå mig, hur mycket ni än försöker. Allt elakt ni tänker om mig har jag redan tänkt.

Vilket är så enormt sorgligt?

Jag vet att jag inte är ensam om det – att hela tiden kravställa mig själv som mamma. Att kräva perfektion, det bästa, och känna misslyckande om man sedan inte pallar trycket. Att vagga sitt barn mitt i natten och känna tårarna bränna för att man inte lyckas få den att somna om i egen säng.

Så idag har jag bestämt mig, en helg vanlig tisdag, så gör jag det bara.

Jag släpper alla krav jag har på mig. Andra kan försöka ställa hur mycket krav de vill, varsågod, men jag släpper mina nu. Från och med nu ska jag göra det som alla mår bäst av – jag själv inkluderad. Att vara en bra mamma är inte att hela tiden sätta sitt välmående åt sidan för sitt barn. Det kan inte vara det, även om det har verkat vara så i generationer bak i tiden. Vi måste ändra på det. En bra mamma måste vara den som vågar sätta sitt barn OCH sitt eget välmående i fokus i ett balanserat försök. Barn mår bra av att ha föräldrar som mår bra.

Åh, det känns redan mycket bättre. Tänk att ett beslut, som går att ta på ett ögonblick, kan förändra hela ens liv. Häftigt ändå.

Ska sluta be om ursäkt eller förklara mig själv också. Så jävla trött på det. Ska bara vara den Michaela jag mår bra av att vara, en mamma som ska hålla och orka i många år framöver. En person som ska njuta och tycka om sitt liv. PÅ RIKTIGT, inget man bara intalar sig själv för det var så det blev.

Det är ingen vanlig tisdag förresten, det är mina föräldrars födelsedag. Grattis älskade mamma och pappa! Tack för att ni har tagit hand om mig i 30 år and still counting. Tack för allt ni har gjort för mig, men också allt ni gjort för er själva. Ni är värda allt.

PUSS!

  1. SÅ RÄTT! Varför ska man behöva förklara sig och sitt föräldraskap?
    Jag har två döttrar o min yngsta fick jag sätta framför babblarna i bilen vid 4 mån ålder för att hon inte skulle skrika hysteriskt hela bilfärden. Hon var nöjd och jag slapp riskera våra liv pga superstressad mamma med skrikande bebis i bilen!

  2. Michaela!
    Du är tamefan bäst! Det du beskriver är ju mitt i prick!
    Och exakt vad jag behövde läsa ikväll. Fortsätt inspirera i ditt ditt mödraskap, det behövs där ute. Massa kärlek❣️

  3. Har en 5-åring och en 2,5-åring och SOM man fått höra genom åren. Ammade ca 6 månader med ena och 1,5 år med andra och det var ju för kort tid och för lång tid. Var mammamledig 7 månader med ena (HUR kunde jag?) men längre med andra (ska ni inte dela exakt lika?). OSV i all oändlighet angående alla ämnen som man kan komma på

    Men båda har fått kolla korta stunder på Babblarna från ca 6 månader och tänk att båda är helt fantastiska normala individer.

    Numera tycker jag att jag är en superbra mamma, för jag älskar mina barn mest av allt, det räcker så.
    Stor kram!

    1. Det är så himla intressant att läsa detta tycker jag, hur olika den kan vara för mammor. Har en dotter på snart 2.5 år och jag har faktiskt aldrig fått några kommentarer om hur jag är som mamma. Aldrig liksom blivit ifrågasatt på detta sätt av varken vänner, bekanta eller ”okända på stan”. Eller så har jag snarare bara inte varit öppen för att ”höra dem”? Har snarare upplevt att när man känt att det varit kämpigt i perioder så säger majoriteten av mammor runt omkring en samma sak, man sätter ungen framför tv:n ibland osv osv osv.

      Däremot funderar jag mycket på det här med självkänslan. Har alltid haft ganska bra självkänsla (sämre självförtroende dock!!) så ifrågasätter mig själv inte på det där sättet riktigt utan tänker genuint att jag är den bästa mamman för mitt barn. Ingen skulle liksom kunna få mig att tvivla på det för jag VET ju att jag älskar henne över allt annat och gör allt för henne. Däremot tror jag just att sociala medier främst spelar sjukt stor roll i hur vi ser på vårt föräldrarsskap i stort när vi hela tiden bombarderas med perfekta ljusa, beiga hem och perfekt hår och smink, ”perfekta barn”, perfekta semestrar etc etc etc. Listan tar aldrig slut. Det är ju bara ”vi”, tillsammans, som kan bryta detta och faktiskt visa andra mer realistiska sidor! Stor kram till alla mammor som kämpar där ute, det är inte alltid lätt!!

  4. Trots att jag vet att din blogg är stor och etablerad är det först nu de senaste veckorna jag börjat läsa den. Tänkte nog innan att den skulle vara för “lättsam och ytlig” med mest bara fokus på mode och skönhet (för det tycker jag många stora bloggar är) men så fel jag hade. Detta är första gången jag kommenterar men jag ville verkligen säga hur rätt och mitt i prick du träffar i detta inlägg att som mamma vara sin egen största kritiker (jag har själv två barn som är 5 och 3) var så himla bra!!!! Peppande, insiktsfullt och hög igenkänning. Du har fått en ny trogen läsare till din härliga blandning av stort och smått, vardag och fest, djupt och ytligt. Heja dig!

  5. Hej, vill bara säga att jag förstår hur du känner och tänker. Jag har en 6 månaders bebis och jag har oxå haft högra förväntningar på att vara en sån duktig mamma innan jag fick barn (ingen skärmtid, laga egen barnmat etc). Hade idag en brådskande deadline och min sambo som jobbar hemifrån (pga Corona) kunde inte hjälpa till ja då fick de bli youtubeklipp… o idag blev de köpt barnmat efter att ha stått gårdagen innan o lagat barnmat som bebis vägrade o äta. Vill bara säga med denna kommentar att du inte ska känna dig ensam att de är fler som du som kämpar med bebis o jobb samtidigt o att de är härligt att du öppnar upp dig och att du får en att inte känna sig ensam med stress o det underbara av att jobba samtidigt som att ha en bebis:) Tack! Kramar

  6. Gud vad fint och modigt skrivet!! Heja dig som vågar stå upp för vad som är bäst för dig och ditt barn – är dessutom säker på att dina ord inspirerar många ❤️

  7. Det absolut bästa inlägg du skrivit på väldigt länge och då skriver du alltid väldigt bra och kloka saker!
    Har själv två barn på 3 och 1 år och har stundtals skämts när jag plockat fram min barnmatsburk när andra föräldrar har tagit med lagad och ekologisk mat till sina barn. Och tusen andra tillfällen med så klart. Men så tänker jag, jag är uppväxt på barnmatsburkar (fick så klart lagad mat mestadels) och det går ingen nöd på mig. Det absolut viktigaste man kan ge sitt barn, är kärlek och trygghet. Då spelar det ingen roll om barnet får titta på babblarna en halvtimma om dagen för att mamman ska få ladda lite jävla energi. För det blir vi av med då vi är projektledare, aktivitetsledare, Kock, personlig assistent, och konstant på tårna för en annan människa.
    Michaela du är en fantastisk mamma och gör allt för att underlätta ditt föräldraskap så att ni alla mår bra.
    Massa kramar!

  8. Men alltså, haha, vilka barn har inte skärmtid? 😂😂

    Jag tyckte bästa åldern med dottern var när hon var tillräckligt stor för att kunna titta på ipaden på morgonen i vår säng när hon vaknade för tidigt. Får mamma och pappa sova 30 min till! Det gör hon för övrigt fortfarande och hon fyller 3 nu i maj. ”Kan vi mysa i stora sängen?” Frågan hon när vi hämtar henne på morgonen i hennes rum 😂🥰

    Man för det man behöver! Behöver man sätta dem framför Bolibompa eller Nicke nyfiken (min dotters favvo) så gör man det! Se kan man sitta tillsammans och kramas och se 🥰 Tips om Barnplanetens alla sånger på youtube! Kan man titta och sjunga tillsammans.

  9. Blev väldigt rörd av detta inlägg <3 Tror jag kommer gå tillbaka och läsa det vid tillfällen när jag behöver lite extra styrka. Har inte barn men känner ändå igen det där med att ställa höga krav på sig själv, i andra delar av livet. Vill typ rama in denna text och sätta på väggen så att jag ser den varje dag!

      1. Vilket jävla bra inlägg. Har en 8 månaders som vi har kämpat och kämpat med maten från att han var 4 månader och inte ville ha flaskan längre. Varje matning har tagit runt en timme då han bara har gnällt och velat kolla på alla andra roliga saker i rummet. Han får nu kolla lite på ipaden i slutet av varje matning och matningarna tar nu hälften så lång tid, vilket ger oss mer tid till att leka och mysa. Så ”fel”, men ändå så rätt. Svärmor var inte sen med att kommentera att han nu vant sig att få kolla på ipaden när han gnäller lite. Men bebis mår bra och får i sig mat så mamman är också nöjd och känner inte konstant stress över att bebis inte får i sig tillräckligt med mat , är det inte det som är det viktigaste? Tack för bra tankar och en bra blogg

        1. Jo, det är det som är det viktigaste! Du gör det som funkar för er och det är RÄTT gjort. Heja dig! Och alla oss mammor som kämpar med att få allt att bara funka i vardagen.

  10. Min dotter som är 7 idag satt säkert 1-2 h om dagen och kollade på babytv när hon var strax under året. Hon ÄLSKADE babytv haha. Jag har inte märkt än att hon är knäpp iaf 😉 haha

    1. Haha, det är ju precis det som är grejen – de flesta växer upp till hyfsade individer oavsett om de får äta burkmat eller kolla lite tv <3

  11. Jag har inga barn, men tror helt klart inte att ungar mår bäst av att allt görs ‘rätt’ (dvs. enligt ‘Kritiska mammors regelbok’). Tror stenhårt på att barn blir mer flexibla om de får växa upp i en riktig värld, där föräldrar ibland inte orkar, där man ibland inte sover på exakta tider, där man får följa med på fest osv. Om man växer upp enligt regelboken – vem blir man ens som vuxen? Någon som inte kan äta hämtpizza för att den inte är ekologiskt odlad och hemlagad? Någon som inte kan samarbeta för att man är van att allt fokus läggs på en själv?

    Så sjukt att du ens ska behöva skriva ett sådant här inlägg, att du ska behöva förklara dig. Det borde vara självklart. Så oerhört tröttsamt med dessa kritiska mammor som påpekar att andra gör fel. Tror inte för ett ögonblick att deras barn mår bättre, snarare tvärtom. Barn mår bra av lyckliga föräldrar och mycket kärlek.

  12. Det är nog precis som du skriver, du själv som dömer dig hårdast. Jag tror också när man som du som jobbar med sociala medier, så blir man så van vid att folk bara visar upp den perfekta ytan. herregud, skulle nog tro att det är vanligare idag att barn under 1 år har skärmtid, än inte! Jag är gravid med nummer 2 och gud vad trött jag är. Det blir mycket skärmtid för min son på 1 år och 10 månader kan jag säga. Jag är helt övertygad om att han kommer växa upp till ett helt normalt barn ändå. Många gånger om jag får dåligt samvete för nåt så brukar jag tänka på hur otroligt priviligierade våra barn i här i Sverige är, jämfört med många andra länder är. Jag tror att vi här har det så bra och så lite problem att vi istället letar efter saker som kan vara det minsta farligt för våra barn. Skärmtid, plast, icke-ekologiskt, solkräm, socker, gud vette allt! Om barn i mindre utvecklade länder kan växa upp och bli bra människor så ska nog verkligen våra barn klara sig.

    1. Så fint att du delar med dig av dina tankar och känslor. Tror många känner igen sig i pressen man sätter på sig själv som mamma. Jag var också där med första barnet och upplevde att ingen annan än jag tyckte att saker var sjukt jobbiga med bebis. Nu med andra barnet är jag så mycket lugnare med allt och jag vill bara krama dig och säga att det enda viktiga för Dante är den kärlek och grundtrygghet du och D så uppenbart ger honom. Ni är jättefina föräldrar, de bästa för Dante, det kan ingen som läser bloggen missa. Allt det andra ordnar sig! Det är helt okej att “fuska” både här och var, det är inget han kommer må Det minsta dåligt av. Stor kram!

  13. All kärlek till dig Michaela! <3 Precis ALLT börjar med oss själva. Att först ser till vårt egna välmående. Tar vi inte hand om oss själva så kan vi inte ta hand om någon annan eller något annat (tänk hem, karriär osv.) Att ta hand om sig själv är en kärleksförklaring till dem man har i sin närhet. Att ta hand om sig själv och se till sina egna behov möjliggör att jag kan finnas där för dem, helt och fullt, med all min kapacitet och det är dem värda <3

  14. Wow, detta inlägget var verkligen spot on. Du skriver om det som jag tror de flesta mammor känner. Jag är verkligen min egen största kritiker, till vilken nytta? I slutändan vet jag ju att jag gör mitt bästa för mina barn. Och att låta sina barn titta lite på tv är ingen dödssynd, så himla skönt att hinna ta en kopp (varmt) kaffe eller scrolla igenom instagr om man behöver det för att känna att man orkar några timmar till med underhållning av barn, blöjor, mat etc. Heja dig som gör det du mår bra av! Ikväll ska jag träna för det mår jag bra av trots att min 1,5 åring har sjuk separationsångest och vill helst krypa in under mitt skinn. Heja oss mammor!!

  15. Jag brukar tänka att den mamma som gör ALLA rätt finns inte. Den där inre kritikern som vi alla har ser till att vi gör så gott vi kan, tyvärr ändå med dåligt samvete 🙁 När man jämför sig med någon annan tillsynes perfekt person som är absolut emot skärmtid så får man försöka komma ihåg att den personen garanterat kompromissar med något annat. Och det kanske är något som du istället gör helt ”perfekt”. Det är ju helt enkelt lite olika vad man tycker är viktigast. Sen har man ju faktiskt olika förutsättningar och olika barn så det är orimligt att jämföra. Blir galen på mammor som tror att deras barn och deras liv är facit. Hoppas att du faktiskt kan dra på Babblarna en kvart och njuta av att sitta stilla, dricka varmt kaffe och ladda om energi utan dåligt samvete. Lovar att du märker när din unge inte tycker det är kul att titta längre!

  16. Tack Michaela för att du skriver om det här. Känner igen mig precis som många andra kring att man ska vara så himla perfekt, det är lätt att bli alldeles för hård mot sig själv. Du är en grym mamma. /Lisa (mamma till son på snart 3 år)

  17. Klokt inlägg. Har inga barn själv men måste flika in en historia om en bekant som vi kan kalla J på tal om barnmaten. Vi sommarjobbade ihop för längesen och hon fick barn väldigt ungt. J är extremt ansvarsfull och mogen men hennes kille var inte det…slutade i separation när barnet var 3 månader och J hamnade i en skitjobbig sits. Superlåg föräldrapenning, inga föräldrar som kunde bidra och ett ex som betedde sig som ett stort arsle. Men hon löste det och hittade ny lgh och klarade ekonomin genom att vända på varenda krona. Hon lagade all barnmat själv ENBART på grund av priset. Alla sm kände henne visste hur hon slet för att ta hand om barnet och sig själv men en utomstående förälder hade såklart kunnat tolka det som att hon var en perfekt healthy LA-morsa och fått dåligt samvete över sin Findusburk. Medan J satt och öööönskade att hon kunde köpa mer färdigmat för att spara tid och ork. Alla har sina krig att utkämpa!

  18. Hej fina du!
    Vet du vad? Jag har precis blivit mamma och har plöjt alla dina inlägg om Dante och att vara mamma. Det du skriver är en stor tröst och trygghet i att man både älskar sitt barn galet mycket OCH att man får tycka det är jobbigt.
    Du har hjälpt mig så mycket och det är så skönt att gå in här och läsa sådana här inlägg när man har försökt med allt för sin bebis.
    Livets största omställning och det betyder så mycket det du gör.
    Fortsätt vara den du är, den bästa mamman till ditt barn.
    Kramar

    1. Hej L,

      WOW vad din kommentar värmde. Tack. Det är precis det jag vill uppnå och anledningen till att jag delar med mig så ofiltrerat – för att andra ska känna sig mindre ensamma <3

  19. Klart att barn kan kolla lite på tv! Jag tror WHO, och andra, har just denna rekommendation för att föräldrar inte ska vaggas in i en falsk trygghet om att att skärmar kan lära små barn och bidra till barnets utveckling (går just nu en utbildning där vi diskuterar sånt här). Många till exempel appar som vänder sig till små barn utger sig för att främja barns utveckling vilket är missvisande, barn lär sig i interaktion med andra människor. Men om man är med sitt barn och interagerar så är det ju ingen fara om lite skärmtid smyger in ibland 🙂

  20. Vet du, kära Michaela. Jag är 23 år och blev mamma för fyra månader sen. Min största dröm i livet blev sann!! Världens finaste dotter kom med raketfart och min sambo sa direkt hon kom ut ”Oj jävlar vad förälskad jag är”. Jag ville också känna så. Jag hade ju längtat så jag nästan gick sönder efter henne ”varför har jag bara ångest?” Babyblues GOLVADE mig och min dotters första 2 veckor i livet var totalmörker för mig. Jag hade sån ångest över att nästan bara tänka att mammalivet skulle vara jobbigt, att livet förändras (kan inte ha vinkvällar jämt liksom haha) och att jag inte skulle vara en bra mamma. Sen gick jag in på din blogg. Det kändes som en trygg vaggvisa för mig. Att läsa din blogg fick mig att inse att man får tycka de är pissjobbigt och älska sitt barn in till varje cell ändå. Att det roliga livet inte är över – för helt ärligt de blev roligare med bebis. Nu 4 månader senare så är mammalivet de finaste jag fått vara med om, men jag ville berätta det för dig – din blogg torkade snoriga tårar, gav mig ro och värme och hopp igen! TACK för att du är ärlig och bäst. PUSS

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi