Hej snäckor,
Första måndagen på kontoret på nästan två månader… det känns FANTASTISKT. Efter fredagens melt down pratade jag och D ihop oss och bestämde att vi båda ska börja gå till kontoret ett par dagar i veckan. Vi antar inte på något sätt att vi är immuna mot Corona och kommer i övrigt att leva med samma försiktighet som vi har gjort under hela den här perioden. Men vi måste få våra bolag att gå runt och har därför bestämt oss för att gå till kontoret regelbundet. Båda våra kontor har stärkt hygien-skötseln rejält och jag sitter dessutom i ett rum med bara mina närmsta, som jag träffar regelbundet ändå, så det känns tryggt och som rätt beslut för oss.
Med det sagt så sitter jag nu och fixar med mina papper för mars och april som ska redovisas… jag brukar vara rätt noggrann med sånt men nu ligger jag efter så det var en del att ta ikapp. Snart är jag klar och då blir det en grön smoothie med extra ingefära till lunch!
Det här är ju kortvecka i corona-tider, så jag kan inte påstå att jag har så jättemånga planer. Jag ska jobba, träffa någon kompis, fira mina föräldrar som fyller år imorgon (hurra!) och försöka ta ikapp livet.
Hoppas ni får en fin vecka. Puss!
Råder fortf rekommendationer om att jobba hemma de som kan! Fattar att det är svinjobbigt m unge men inte omöjligt!
Haha, tror inte att det går att generalisera så där. Visst, för VISSA kanske det inte är omöjligt att jobba hemifrån med unge fastän det är svinjobbigt. För andra så är det faktiskt en omöjlighet. Beror helt på ålder på barnet, personlighet på barnet, om man har ett kontor hemma, om man har avlastning och hjälp från någon annan osv. Hur jobbar man och tar hand om en 8 månaders samtidigt? En 8 månaders som är i konstant behov av mina båda händer, min röst och min uppmärksamhet?? Tänker du att jag ska hålla honom, sjunga för honom, vagga honom till sömns och mata honom samtidigt som mina händer skriva på datorn, har telefonmöte och brainstormar ett projekt? Man kan inte göra båda sakerna samtidigt, vi har bara två händer. Så ja, det är omöjligt. Enda alternativet skulle vara att negligera mitt barns behov om jag också ska kunna jobba hemifrån, vilket såklart INTE är ett alternativ.
Hej Michaela!
Jag har följt din blogg så länge (sen du BÖRJADE podda med Dasha!) och jag älskar både den och dig. Du verkar vara en så himla klok och fin människa! Jag vill dock bara säga att jag tycker det är (och blir) väldigt dumt när du nämner att du bara dricker en smoothie till lunch, refererar till ditt gamla inlägg (https://michaela.forni.se/2018/03/25/en-typisk-matvecka-mitt-liv/) och nu återigen ”Snart är jag klar och då blir det en grön smoothie med extra ingefära till lunch!”. Jag förstår att det är något som passar dig/din livsstil och vi är alla olika. Men jag tycker ändå det är extremt viktigt att ha i åtanke, att det är inte det normala att bara dricka en smoothie till lunch och det kan trigga igång tankar hos folk, något jag vet att du inte vill. Jag förstår att du inte menar något dåligt med det här och jag vet är din blogg, men jag tycker ändå du som stor förebild har ett litet ansvar när det kommer till mat! Hoppas du tar min kommentar med välmening!
Kram
Hej, jag är ganska ”normal” och äter/dricker alltid en smoothie till lunch… det är liksom min standardlunch, äter en maffig frukost så är inte så hungrig till lunch… Jättetråkigt om ens val kan trigga igång negativa tankar hos andra, men tänker att det ansvaret inte kan vila på Michaelas/någon annans axlar.
jag dör av gullighet om dina föräldrar fyller år samma dag?
Jobbar hemma tänker jag i alla fall inte är helt nödvändigt så länge man är frisk och håller gott om avstånd till andra. Men man ska verkligen inte åka kollektivtrafik till och från jobbet.
Dock bör man verkligen minimera alla sina andra sociala kontakter och i övrigt endast träffa de man bo tillsammans med. Själv väljer jag att avstå från umgänge med familj och vänner.
Bra 🙂 att ni inte antar att ni är immuna. Och ett par dagar i veckan på kontoret, då du ändå inte åker kollektivt, är åtminstone så mycket bättre än att ränna runt på olika middagar och åka till vänners sommarställen en hel helg som jag sett flera andra influencers göra.
Hej!
Jag fick spontant behov att lägga in en kommentar om ”Corona-shaming” vilket börjar förekomma väldigt ofta, på gott och ont just nu i Sverige (och andra länder).
I Sverige har vi rekommendationer angående social distancing som bygger på att alla ska ta eget ansvar. Vi har inga lagar eller föreskrifter gällande att jobba hemma. När man läser på folkhälsomyndighetens hemsida anges inte ens detta som en konkret åtgärd längre. Utan det allra viktigaste är att stanna hemma vid minsta sjukdomssymptom (tick på den i detta fall), att hålla avstånd (vilket kan tolkas innebära begränsa sitt sociala liv privat och på jobbet) och om man är i riskzon avstå helt från sociala kontakter. Jag säger inte att de som kan jobba hemma enkelt inte ska det. Men innebörden ”kan” har sina begränsningar när man har småbarn hemma och det finns vissa andra administrativa nackdelar som är svåra att överkomma när man jobbar hemma.
Det myndigheterna i Sverige gör är ju att försöka hitta en balans i att minimera direkta effekter av Corona och samtidigt motverka andra långsiktiga negativa konsekvenser.
En ekonomisk depression har också massa negativa effekter på folks hälsa med hög indirekt ökning i dödsantal. Därför är rekommendationerna om hur vi ska bete oss verken överdrivna eller underdrivna (som Tegnell beskrev det i Vetenskaspodden förra veckan) utan som vanligt i Sverige ”lagom”. Vi bör därmed agera under eget ansvar och samtidigt hålla i gång ekonomin.
För någon med eget företag och ett kontor med få anställda, där jag förutsätter att man kan hålla avstånd, är det för mig en no brainer att gå in och jobba några dagar i veckan. Agerandet verkar väl genomtänkt och i min värld innebär det absolut att ett eget ansvar utifrån rekommendationerna följts.
Om shaming ska förekomma är det just gällande folk som utan att tänka sig för sätter sig på Ett litet kafé eller en uteservering och umgås med vänner och familj precis som vanligt och än mer de som Inte stannar hemma utan som nyser och hostar rakt ut i kollektivtrafiken. Där kan jag tycka att lite shaming passar in – inte här!
Ursäkta lång kommentar 🙂
Allt väl
Michaela
mycket bra inlägg! Du är så sund! Det handlar ju till stor del om sunt förnuft, inte att försöka böja på rekommendationerna så mycket som möjligt för att passa det man själv vill göra. Det är inte ett problem att vara på kontoret några dagar i veckan så länge man är frisk, håller avstånd och träffar de personer man vanligtvis träffar under en dag.
Många går dock till barer, restaurang, café, middagar hos vänner i flera olika konstellationer vid flera olika tillfällen under några få dagar och ursäktar det med att restaurangerna faktiskt håller öppet, då borde man kunna gå dit som vanligt och så länge man är ute kan man väl träffa 10-20 vänner under en helg och gå på två kalas? Men inget är som vanligt nu! Det är inte tillfället att göra som man vill och känner för.
Flera av mina vänner gör det, och flera av dina vänner gör det (många av dina offentliga vänner på sociala medier och bloggar) och då tycker jag shaming är på sin plats. Oavsett om man är en offentlig person eller inte. Hostar en kompis till mig med öppen mun så säger jag till, sitter en influenser ihoptryckta på bild med ett gäng kompisar på restaurang säger jag till. Det är inte läge att vara överseende och bekväm i den tid som denna. Idag visar vi alla kurage och säger ifrån, att det är obehagligt betyder att det behövs och att det fungerar.
Alla behöver ta hand om alla! Och det viktigaste är inte att rädda restaurangbranschen som många tycks tro, det är att rädda liv, inte sen, inte nästa år – idag!
Tack för en trevlig blog. Jag undrar om du vet var man kan få tag på den virkade väskan på bilden?? El ngt liknande? Du har nog bättre koll än jag 🙂
Troligtvis är ni ju immuna, så skönt!