Fredagsångest

Hello gullungar,

Vaknade upp med en rätt härlig fredagsfeeling idag men sen rann den mig mellan fingrarna. Jag har verkligen varit positiv i den här krisen och även om jag har tillåtit mig själv att vara ledsen och orolig, så har jag hela tiden tänkt framåt. På att det kommer gå över. Jag har varit lugn och sansad och inte låtit paniken komma innanför huden på mig.

Men idag var det som att den där positiviteten dragit åt helvete haha…

Alltså, jag gick ju på knäna i sex månader för att bolla bebis och karriär hela hösten och vintern. Sen drog vi till Sydafrika och när vi kom hem skulle jag börja jobba två hela dagar på kontoret varje vecka och då skulle D vara pappaledig de dagarna. Jag var i STORT behov av två hela arbetsdagar för att få tid till mitt skrivande och mina större projekt. Han har verkligen ställt upp även under det första halvåret också såklart, men eftersom Dante varit så liten och jag ammade i fyra månader har jag liksom inte kunnat jobba på riktigt. Förstår ni vad jag menar? Det blir en timme här och där, släcka bränder, göra det viktigaste. Men det där fokuset som behövs – det får man av att faktiskt gå till jobbet på riktigt. Inte jobba när Dante sover eller leker med en uggla i två sekunder. Inte ens när D tar honom en halvdag för att jag ska få jobba ostört. Jag har hunnit göra det som är absolut akut, men allt annat har liksom tornat upp sig till något oändligt.

Och så kom vi hem från Sydafrika och hela tiden har jag tänkt att bara jag klarar första halvåret med att ligga lite efter så tar jag ikapp det under våren sen. Men så kom Corona och kontoret blev en matta som drogs under mina fötter. Istället fick jag bara ett par veckor med två dagar i veckan-rutinen innan vi nu har varit hemma i snart två månader.

De där högarna… de ramlar snart. Jag har stora projekt som jag behöver jobba med i vår som jag absolut inte får tid eller fokus till. Projekt som kräver just det! Som kräver att jag sitter ostört och grottar ner mig och gör mitt jobb. Både jag och D jobbar när Dante sover ett par timmar om dagen, sen turas vi om och har honom ifall att någon behöver göra något akut. Men mitt jobb kräver ju något helt annat än det. Har ni försökt skriva en bok under corona hemma med en bebis?

Det går åt helvete!!!

Dessutom kan jag inte jobba varje sovstund han har, för jag själv är helt slutkörd av att leka, laga mat, fixa, städa, dona, vara sjuk själv, ja you name it. Så ibland måste jag ju bara gå och lägga mig med honom för att inte stryka med.

Idag är det min verklighet som har kommit ikapp. Om jag inte får ordentlig tid till mitt jobb snart har jag inget jobb kvar? Det är så mycket som hänger efter och jag har aldrig någonsin legat efter med NÅGOT. Det ligger inte i min natur. Hur effektivt jag än jobbar hinner jag inte med nu och det är inte så konstigt för jag förväntas göra ett heltidsarbete på några timmar om dagen. Det går inte att hitta fokuset till att till exempel skriva en BOKJÄVEL när man jobbar på det sättet.

Jobbångesten grundar sig ju i annat också. Oro. Både ekonomiskt, att vi ska tappa för mycket intäkter under krisen och inte gå runt. Men också hälsoångest. Jag har fortfarande inte repat mig från ångesten av att Dante varit sjuk. Kan liksom inte smälta att min bebis haft Corona (troligtvis), även nu när allt gått bra ekar tankarna om ”tänk om”. Vår släkt och familj blir sjuka om vartannat, igår fick vi besked om att en gammal person i vår närhet blivit smittad och läget är ganska allvarligt. Den första maj sägs det att var fjärde person i Stockholm har haft det, och det stämmer nog om man tittar på vår omgivning, men för varje person som blir smittad så sätter sig oron i halsgropen. Och när det går bra, andas man ut en stor suck skräck.

Det var mina fredagstankar det. Vi hörs imorgon igen, ikväll ska jag tillåta mig själv att bara ha ångest och äta burgare. Sen imorgon ska jag lägga upp en plan för hur jag ska få det här att fungera.

Puss!

  1. Jag är dåligt insatt i detta, men eftersom ni redan varit sjuka och tillfrisknat, så är ni ju immuna och immuna kan väl ej bära smittan vidare så borde ni väl kunna gå till respektive kontor nu?

    1. Exakt! Så nu vänder det. Nästa vecka är det ju lite röda dagar och skit men veckan efter det är det jag som går till kontoret TVÅ dagar – längtar. Men tyvärr är det en hel del grejer som behövts göras innan dess som legat som ett ångestäcke över mig… går inte att skjuta på allt hur länge som helst tyvärr. Trevlig helg!

      1. Hmm, men vet ni med säkerhet att det var Corona ni hade och inte vanlig förkylning? Så att ni vet att ni är immuna nu menar jag:)
        Längtar verkligen tills detta är över!! Precis som alla andra antar jag, hoppas du har en härlig fredagkväll🙏🏻

        1. Nej, såklart är vi inte helt säkra och kommer inte utsätta någon annan människa för någon risk. Men jag är i alla fall 95% säker på att det är vad vi har haft och känner därför att jag kan gå till kontoret från och med nu utan att vara orolig. Detsamma, kram!

          1. Tyvärr finns det inga studier ännu om man blir immun mot covid-19. Det har gått bara några månader sen världen fick veta on hela viruset. Det tar säkert månader eller år tills vi får mera pålitlig information, forskning inom nya virus och sjukdomar kräver tid. Det tar länge innan man har tydliga svar.

    2. Alltså det är ju på inget sätt säkert att de har haft Corona. Idag testades 25 lärare med symtom i en skola i min stad och bara 10 av den var positiva med Corona. Samtliga trodde sig ha det.

      Jag tänker dock inte att det hindrar någon från att vara på kontoret några dagar i veckan. Är man frisk så borde det vara lugnt i alla fall! När man ombeds jobba hemifrån är det ju främst pga av att undvika att resa till jobbet och åka kollektivtrafik.

      Men tänker att det i övrigt finns en fara men att gissa att man haft Corona och är immun utan att veta, för verkar vara många som faktiskt inte haft det trots symtom som talar för det. Innan provtagning eller tillförlitlig antikroppstest tänker ja att man ska utgå från att man inte haft det och fortsätta vara lika försiktigt.

    3. Det finns ingen som vet säkert att man blir immun. ”Det finns fortfarande många oklarheter kring huruvida man blir immun mot coronaviruset efter en infektion, eller inte – och hur länge en eventuell immunitet varar”.

  2. Ja denna kris kommer att beröra oss alla. De flesta blir permitterade och en del tom uppsagda…vi blir alla tvungna att sänka på levnadsstandarden. I ditt fall känns det att du har spelrum en hel del jämfört med många andra så försök se positivt, det finns så många som inte i vanliga fall kan spara något av sin månadslön, hur skall de klara av en lägre inkomst nu? Så sorgligt.

    Det som är positivt är att barn sällan får smittan samt att de inte heller av någon anledning sprider på smittan! Detta bekräftade myndigheterna idag i Finland.

  3. Hej, först vill jag bara säga att jag lider med dig och att jag inte ens kan föreställa mig hur bökigt det måste vara! Usch! Jobbigt nog att ha en liten bebis utan att behöva bolla att jobba hemifrån samt all oro!

    Finns det ingen möjlighet att du sitter på kontoret 2 dagar i veckan? Du går ju dit och hem och håller social distansering. På kontoret kan du styra avstånd till eventuella kollegor osv. Du verkar ju inte göra mycket utöver det och du måste ju kunna arbeta?! Du har ju inte riktigt möjlighet att arbeta hemma nu, låter det som. Jag vet så klart inte allt men du måste tänka på alla hälsoaspekter och hur du ska må bra!!

    Många kramar!

  4. Hej,
    Läser dina inlägg… du skriver så fint. Försök att tänk lite som så att hela världen tar en paus nu. I de flesta länder är faktiskt mycket fortfarande totalt stängt- totalt. Går det att förlänga deadlines? Tror även att om man har sömnbrist, känns allt tuffare. Var inte så hård mot dig själv. Du verkar vara en otrolig entreprenör, mamma, vän och partner!

  5. Skickar styrkekram ❤️. Jobbar hemifrån med en busig 3,5-åring och är gravi d samtidigt (med illamående som inte går över) så förstår dig. Man biter ihop och gör sitt bästa men vissa dagar brister det och man bryter ihop av oro och matthet. Ta hand om dig ❤️

  6. Takk! Dette trengte jeg å lese i dag. Du beskriver og setter ord på akkurat det jeg selv føler, og det jeg selv lever i nå. Jeg har ikke skjønt det før nå, hvorfor jeg ikke får prestert bedre på jobb enn jeg gjør. Jeg trenger mer tid og fokus! Magisk <3 Takk for at du deler, du skriver så bra og inspirerer hver dag bare ved å være deg <3

  7. Jag känner med dig!! <3 Var i en liknande situation när min pojke var liten. Fattade inte hur det var menat att jag skulle få det att gå ihop?! Med jobb, bebis, partner, hushåll och ta hand om mig själv… Timmarna räcker inte till, så enkelt är det. Vändningen för mig kom när sonen började på förskola när han var 1 år. Men innan dess, det går fan inte. Tror inte det är meningen att det ska gå heller. Det är en omöjlig ekvationen. Något kommer behöva lida. För min del var det karriären, jag la den på is tills pojken var stor nog att gå hela dagar på förskola. Känns som ett nederlag i sig att man inte kan kombinera karriär med att vara mamma (och en liten del av mig undrar varför inte pappan och jag delade 50/50 från och med pojken slutade amma…). Hoppas och håller tummarna för dig! Det du försöker åstadkomma är en kamp! Som du säger, att par timmar här och där räcker inte. Det enda lilla råd jag kan våga mig på att ge är: Försök att inte må för dåligt över situationen, det är inte du som är otillräcklig. Det är situationen som är en fucking jävla omöjlig ekvation 🙂 <3

  8. Det är omöjligt att jobba med barn hemma, spelar ingen roll hur gamla dom är. Om ni inte kan gå till kontoret kanske ni kan gå till svärföräldrar/föräldrars lägenhet att jobba dvs den som inte har Dante. Eller till någon annan person som inte är hemma. Vi har försökt bolla vabb med att jobba hemma, det är INTE roligt! Förstår inte hur folk i andra länder har löst detsamma varit tvungna att ha friska barn hemma från förskolan. Eller löst det har dom inte gjort, jag jobbar internationellt och kan säga att jag aldrig har varit med om så mycket försenade deadlines…

  9. Hej Michaela!
    Precis som du har jag en niomånaders hemma, och fattar fasen inte hur du orkar och hinner allt. Så imponerad. Och jag vill även säga att vi läsare, i alla fall jag, givetvis skulle finnas kvar och vänta in dig om du skulle känna att du behöver pausa bloggen lite/uppdatera mindre för att hinna med allt annat. Vi alla skulle ha all förståelse i världen för det! Ditt välmående och din familj är prio ett för oss läsare (i alla fall för mig) och vi skulle finnas kvar även efter det här kaoset. Menar inte att jag tror att du behöver mitt tillstånd för att pausa, vem tror jag att jag är då liksom haha, men kanske kan vara skönt att höra det. Du är bäst! Kram!

  10. Jag såg ju i dagens inlägg att det känns bättre men vill ändå skicka hejarop och omtanke! Har själv inte kids och funderar mycket på just balansen mellan karriär och familj den dagen det kanske blir några och tycker att du är en så stor inspirationskälla med att det kan vara tufft men gå ändå. Så heja, heja dig och ta hand om dig – du kommer att greja detta! 🖤

  11. Först och främst skickar jag massa styrkekramar. Vad vi går igenom
    nu med Corona trodde vi aldrig skulle hända och det är kämpigt. Tänkte iaf dela med mig av hur vi gör så vi bor i England där vi är inne på fjärde (femte? Har tappat räkningen!) av total lockdown. Både jag och mannen arbetar heltid. Vi jobbar nu hemma. Har en treåring och då förskolan stängt så är även hon hemma. Hon leker inte själv. Punkt slut. Det enda hon gör själv är att se på tv, men helst vill hon att vi är med. Att handla är ett projekt i själv, bara en kan åka, man får köa, det tar tid, varorna är slut så man kommer hem typ hälften man ville ha. Maten går åt så jäkla snabbt när man är hemma hela tiden. Och stökigt blir det. Och städfirman är såklart med stängd så det är bara att göra det själv. Jag har absolut gått upp och ner i detta men vad jag lärt mig är: ha rutiner men ge dig själv även en break om det behövs (som sovmorgon en tisdag). Ta tid för att ta hand om mig själv, jag älskar min dusch på kvällen och sen tar jag lång tid att kräma mig haha. Sätter på mig läppglans och örongången på dagen för att känna mig fin. Jobb då. Vi delar och går på jobb/barn-skift. Oftast halverar vi dagen och arbetar 5 timmar var (7-12/12-17). Det är okej. Ibland om någon behöver en hel dag så får mannar det och den andra jobbar lite halvt medan dottern underhålls. Jag måste med ha en hel dag ibland och min man med så man får ge det till varandra när det går. Tänker att det behöver inte vara helt 50/50% på alla fronter så länge man arbetar som ett team. Sen kommer ju kanske inte det här bli världens minne för vår dotter, hon ser mycket mer på tv ändrad vi vill, men vad fasen ska man göra. Hon är glad och tar inte direkt skada av att de på mer tv än vanligt i några månader. Man får vara snäll mot sig själv. Min chef sa till mig att bara fokusera på de större och långsiktiga målen. Allt annat får vänta. Men jag mår med dåligt av att ligga efter så jag ser till att sätta förväntningarna. Jag säger helt enkelt nej, för det går inte att göra vad jag vill just nu. Jag måste omprioritera, och enbart fokusera på ett stort mål om gången (plus daglig brandsläckning). Det får vara. Jag tror inte min karriär kommer gå åt stupet bara för att jag nu inte kan ge allt, och om någon dömer mig för att jag tar hand om min dotter istället för att jobba arslet av mig i dessa tider Well…då är det ingen person jag vill jobba med ändå. Har skrivit så långt nu så ska avsluta. Var snäll mot dig själv. Fokusera på det viktiga. Ta hand om varandra och ge dig själv en break. You’ve got this!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi