Krya på dig!
Jag har en fråga som du kanske kan ta upp i Frågor med Forni. Jag behöver tips på doppresenter! Jag har fått det ärofyllda uppdraget att bli gudmor till en liten gosse och jag har sån beslutsångest gällande present. Jag vill såklart ge något personligt och betydelsefullt, gärna något som på ett eller annat sätt är långsiktigt. Jag funderar på att skriva ett kort där jag förklarar att vi tillsammans ska plantera ett fruktträd eller bärbuske i hans trädgård när han blir tillräckligt stor för att kunna bestämma sort, och så länge ge exempelvis ett kit med trädgårdsredskap. Jag tycker detta känns fint då det är något som följer med oss under många år framöver, att vi får ett gemensamt träd som bara är vårt. Men jag vet inte?! Annars funderar jag på ett “födelsedagståg”, som tas fram vid varje födelsedag och där siffran för hans ålder sätts på tåget. Detta tillsammans med en sådan där personlig bok som man kan designa själv, där huvudpersonen är min gudson. Jag har också funderat på att skriva några brev som han ska få läsa/få läst för sig vid några speciella tillfällen, t.ex. när han fyller 5, 10, 15 och 18… En annan tanke är någon typ av nyckel (kanske en bitleksak) som en symbol för “Hos mig är dörren alltid öppen för dig”.
Så himla svårt! Vad tycker du? Och har ni andra läsare några tips? Hit me!
Men alltså så bra idéer ju??? Älskade ALLA. Du behöver ingen hjälp haha! Så tycker verkligen du kan gå på någon av dem. Annars kan du ge en upplevelse som du och din gudson kan göra när han blir lite större, det är alltid uppskattat. Vilken fin gudmor du verkar vara <3
Krya på dig! Hoppas ni mår bättre snart. Jag har en fråga till dig :). Har du någon gång upplevt att du måste följa upp så fort du berättar om något negativt/jobbigt med att vara mamma eller ha barn med något positivt direkt efteråt såsom “men det är såklart helt fantastiskt att ha barn” eller typ “men det är också oftast roligt”. Typ har ibland fått känslan av att om man inte följer upp med något när man säger något negativt så kan det tolkas som om man inte trivs i sin roll som mamma eller gillar att ha barn. Jag har fått frågan om jag tycker om att vara mamma och blev helt förvånad över att jag fick den frågan. Hoppas du förstår hur jag menar. Kram och tack för dina ärliga
Hej fellow mami,
Ja, så kan det absolut kännas! När jag jämför med vissa andra influencer-mammor som bara skriver om att varenda sekund är ett mirakel och att de inte kan tänka sig att lämna bort deras lilla skatt för ens en stund, så kommer man in här till mig som bara ”Bye bye Dante mamas having a night out”. Ja då känner jag att jag måste lägga till ”Men skulle dö för honom på en sekund och han är det bästa som har hänt mig!!!”. Men jag försöker att hejda mig från det också och landa i tanken att alla (vettiga) människor där ute förstår redan det. De förstår att mitt barn är nummer ett för mig i alla lägen. Och att jag behöver egentid eller skriver om en jobbig natt förändrar inte det. Jag älskar inte mitt barn mindre än någon som umgås med det dygnet runt – man är bara olika sorters individer med olika sorters behov och det har ingenting med föräldraskapet att göra.
Precis som att jag kan vara öppen med att jag och D bråkar eller är irriterade på varandra kan jag vara öppen med att allt inte alltid är en dans på rosor som mamma. Det händer att jag får pikar och kommentarer om att jag och D inte är kära, eller frågor om varför jag skaffade barn om jag inte vill vara med det.
Men då tänker jag bara: jaha, vi får väl se vem som sitter där på ålderns höst med 1) en välmående relation till pappan till ens barn 2) en välmående relation till ens barn och 3) en välmående relation till sig själv.
Jag är sann mot mig själv – och min omgivning! – och det behöver jag inte försvara. Inte du heller! Om någon pikar dig för ditt föräldraskap ligger det hos den personen och inte hos dig. Du vet att du är världsbäst som förälder. Alla föräldrar som gör sitt bästa är det. Puss <3
Hej! Väldigt roligt inlägg, kul att se vad du gillar och hur du resonerar. Okej, här kommer en massa frågor som kanske bara jag tycker är intressant hehe. För mig som gillar att grotta ner mig lite, samt är känslig med hur och var jag bor hade det varit intressant att höra hur du/ni resonerar om boende för egen del. Alltså, hur resonerar ni kring val av stadsdel? Varför blev det Östermalm? Vilken arkitektur föredrar du, vad prioriterar ni i form av rum och läge? 🙂
Förövrigt: hoppas på att du orkar/vill visa mer av ditt riv här på bloggen ❤️
Hej gull!
Det var nog egentligen ingen självklarhet för mig att bo på Östermalm. Men när jag träffade D bodde han här och jag flyttade in hos honom, eftersom hans lägenhet var större än min. Jag trivdes aldrig i lägenheten men utvecklade en stor kärlek till Östermalm som plats. Att ha så nära till allt när man har så fullt upp som jag har – det är oslagbart. Att nästan aldrig behöva åka kommunalt är en ren och skär lyx för en sån som mig som är så åksjuk. Jag njuter fortfarande av den enorma lyxen att kunna GÅ överallt. Lovade mig själv att aldrig ta det för givet och det kommer jag inte göra. Så ja, det var väl främst det som jag föll för. Närheten och vad det innebär att ha den! Det underlättar mitt liv massor och jag älskar att ha allt runt hörnet. Jag kan gå hem mellan två möten om jag känner för det eller springa ner och ta ett glas vin med en kompis som smsar spontant. Det finns ingen dötid eller resetid och jag behöver aldrig avstå saker pga lathet eller att jag bara inte orkar ta mig dit.
När jag var liten tog det 10 minuter att gå till närmsta matbutik eller kiosk, som stängde kl 21. Och om vi skulle hyra film tog det ca 25 minuter att gå. När vi lyxade till det med McDonalds eller thaimat var man tvungen att ta bilen dit. Och alltså, jag fattar verkligen att man väljer det hus som passar en bäst utifrån allt från budget till att hitta något som känns rätt i magen! Och det hus jag växte upp i var en helt underbar plats på jorden! Men GUD vad jag avundades de som hade gångavstånd till saker. Minns att jag gick till Statoil för att hyra film med min första pojkvän när vi precis hade blivit tillsammans, och på vägen tillbaka snöade det så mycket att vi inte klarade av att gå mer. Pappa fick komma och hämta oss, jag hade typ converse på mig. Minns att jag skämdes ihjäl och önskade att vi hade bott närmre en jävla statoil.
Haha. Man tar med sig olika saker från sin barndom, man prioriterar olika, man vill ha eller drömmer olika. Jag har drömt om närhet och har säkert tio till historier om tillfällen då jag önskat att jag bott nära (eller tusen till om vi räknar in de som har med åksjuka att göra…).
Dessutom finns det ett till stort plus och det visste jag direkt när jag flyttade hit: närheten till Djurgården. Det finns få platser som är så vackra som Djurgården och jag älskar att promenera där flera dagar i veckan.
Med det sagt är jag otroligt tacksam för att vi bor i den här magiska stadsdelen! Hade absolut kunnat tänka mig att bo i någon av de andra stadsdelarna också för älskar fan hela Stockholm olidligt mycket. Men just nu trivs jag och njuter till 100%!
Älskar arkitekturen i den här stadsdelen också. Alla vackra byggnader som tornar upp sig majestätiskt, jag får inte nog av att titta på dem. Synen av Strandvägen när man kommer från andra sidan Nybroviken är så vacker att jag aldrig någonsin kommer tröttna. Har älskat den sen jag började åka in till stan med min farmor som liten.
Men alltså JA VILKET HÄRLIGT INLÄGG! Älskart’
Det gav mig tanken om ett önskeinlägg, antingen till bloggen eller FORNI.
Såhär är det: Jag bor i Stockholm och är uppvuxen i lägenhet här, men vi har alltid haft en stuga ca 1 h från Stockholm. Kontrasterna är något jag älskar. Men eftersom jag laddar mest energi nära natur och vatten vet jag att jag någon gång kommer vilja bo närmre sånt. Nu bor jag förvisso i Solna med 12 min promenad till Mälaren (där jag kallbadat hela hösten/vintern). Hösten 2020 tar jag examen och börjar jobba så jag är långt ifrån att uppnå det målet om jag vill bo kvar i (eller i närheten av) Stockholm.
Min fråga är helt enkelt om inte du kan göra ett inlägg/artikel på det temat. Hur resonerar du, dina vänner och vi läsare? Lägenhet, villa i en förort eller en bit utanför stan men med pendlingsavstånd? Småstad eller storstad? osv.
Åh vad rolig idé. Den tar jag med mig till kommande inlägg! Det handlar ju inte bara om ekonomiska förutsättningar utan också om hur man är som person, vad man trivs med, vem man lever med, vad man har för preferenser etc. Kul! Sätter ihop ett.
Var har du köpt raw-glassen? 😊
Handlar allt på Mathem ♥
Gällande doppresent så lovar jag att nyckeln är otroligt uppskattad! När jag blev gudmor till min brorson så gjorde jag faktiskt en kopia av min dåvarande lägenhetsnyckel och satte i en kul nyckelring och skrev ett kort där det står just att hos mig finns det alltid en plats för dig (jag bor i en annan stad än honom) som en fin symbol. Och så fick han även 3 av mina favoritböcker från min egen barndom som jag hoppades att han också skulle uppskatta.
Du gör helt rätt Michaela. Jag lyssnade en gång på en familjerådgivare som sa att föräldrar får inte glömma att det är partnern som man ska ha kvar hela livet, inte barnen för dom flyttar ju ut och påbörjar sina egna liv. Alltså ska man satsa mycket på parrelationen och inte glömma bort varandra. Jag är en en utav dom som fått många pikar genom åren över att vår dotter är mycket hos våra föräldrar och varit sen hon föddes typ, men jag har aldrig ångrat det eftersom jag idag ser vilken relation hon har med dom. Hon är idag 7 år och har en helt fantastiskt relation med våra föräldrar, förra sommaren åkte hon utomlands med sin farmor och farfar och var borta 10 dagar. Det har också resulterar i att jag och min fästman har fått mycket tid för oss själva, vi känner oss fortfarande väldigt kära och som att vi inte missat allt bara för vi fick barn rätt unga.
Barn mår bra av flera som älskar dom, pikar och kommentarer kommer oftast från människor som inte har tillgång till barnvakt men önskar att dom hade det. Avundsjuka.
Hej!
Jag har precis påbörjat körkortsresan. Hur hanterade du den när det var tufft? Jobbade du med visualisering? Vad var viktigast för dig i ditt körande, hur ofta tog du lektioner? Hur hanterade du ”misstag” eller när hela lektionen/perioden inte gick som du ville? Körde du med samma lärare eller flera? Gah, du hör en nervös själ som skjutit på detta just för att jag behövde öppna upp till denna sårbarhetsbank där jag inte är bäst, behöver kunna misslyckas för lärdom osv.
🌷🌾🌾☀️ skriver för lite hoppfullhet, man minns ju att du tog det mvh flitig bloggläsare😆
Hej!
Jag har en fråga till nästa gång:
Vi har en flicka på 6 månader här hemma och skulle verkligen behöva ladda upp med lite sömn. Min sambos föräldrar har erbjudit sig att ta vår tjej en helg. Hur gammal var Dante när ni lämnade ifrån honom för natten första gången? Hur förbereder man bebisen bäst för en natt borta? Hur förbereder man sig själv för det (och kan slappna av och njuta när man äntligen har chans till en hel natts sömn)?
Tack på förhand!