I fredags var vi ute och gick, som varje dag. Jag har promenerat ute på Djurgården sen jag var barn och jag tröttnat fortfarande inte.
När jag var liten var det väldigt speciellt att vara där ute för det var synonymt med att vi skulle göra något väldigt roligt; gå på Gröna Lund, Skansen eller äta en lyxig lunch på Ulla Winbladh. Och det var inte så värst ofta man tog båten över från Slussen till Djurgården med Gröna Lund som tornade upp sig.
Nu bor jag i närområdet och promenerar där varje dag. Jag kan fortfarande känna en sån enorm tacksamhet över det.
När vi kom hem hoppade alla i pyjamas. Dante fick sin i julklapp av D’s släkt och den kommer från Livly som flera andra av favoriterna gör!
Till middag åt vi indiskt, även om vi inte äter ute på restauranger nu så kör vi take away från våra lokala krogar.
Så blev det lördag och vi väntade ivrigt på att Nyhetsmorgon skulle börja eftersom vi blev väckta 06.00… 08.00 kunde vi äntliga slå på och så åt vi bananpannkakor till frukost.
Sen tog vi en lång promenad i det fina vädret.
När vi kom hem var det lek extra allt. Den här killen alltså, hans energi är… never ending? Hur kan man vara så pigg och glad? Förstår inte haha. Men hellre en glad och överenergisk bebis än en ledsen som han var när han var spädis <3
På kvällen åt vi D’s kycklingjärpar i tomatsås med svartris och sallad. Den här rätten är sååå god! Ska be om receptet åt er tror jag. Gillar att den är hälsosam, det är i och för sig allt D gör. Lyx att ha en kille som lagar hälsosam och god mat till en VARJE dag.
Så kom söndagen och vi gjorde oss i ordning för en familjedag!
Dantes mössa är från Mini Rodini, tröjan från Mar Mar Copenhagen, byxorna från Newbie.
Vi åkte hem till mina föräldrar för att bli bjudna på lunch. Timmy och Sofia har varit i Filippinerna och när de kom hem blev Timmy väldigt sjuk, Corona-situationen blev stor under de veckorna de var bortresta så jag var helt säker på att han hade blivit smittad. Som tur är hade han satt sig i frivillig karantän när han kom hem. Det visade sig dock att han fått denguefebern, stackars lillebror. Men nu är han bättre och vi kunde äntligen ses, hade saknat dem massor.
Hos mamma och pappa bjöds det på champagne och snittar.
Följt av en riktig italiensk hemlagad lunch.
Familj alltså, i sådana här tider känner man mer än någonsin att de betyder allt. Vi hade en så mysig dag och Dante älskade att få hänga med alla igen. Och när Dante är glad är vi glada.
Det var den lilla helgen i all sin enkelhet. Jag har försökt se den här situationen så positiv som möjligt ur ett privat perspektiv och istället för att få panik har jag nyttjat all hemmatid till att bara vara nära mina favoritpersoner.
Hoppas er helg också var mysig
♥
Hej!
Det är väldigt kul att följa er 3 bloggare här på Forni 🙂 tänkte dock höra om du funderat på att ta in någon mer som skriver mer om ex mode och mindre om barn? Förstår ju att ni vill skriva om er vardag tillsammans med barnen, inga konstigheter. Men ibland hade det varit kul med en ren modeblogg här hos dig.
Tack för en bra blogg 🙏🏼
Du verkar ha haft en fin helg med mycket familjetid, mysigt! Jag skulle bli jätteglad om du gav oss receptet på kycklingjärparna, de ser väldigt goda ut.
Kram
Hej.
Wow vilket bra nackstöd ni har till lilla Dante i Doonan! Jag har också en Doona till vår son Loke men endast det nackstödet som är till spädbarnsinlägget. Undrar vart ni införskaffat det ni har? Hittar inte något sånt när jag googlar 😩 hoppas du kan hjälpa mig med det 🙏💜
På bilden är det en bilbarnstol Britax römer (står på bältet på axeln) som Dante sitter i, alltså inte deras doona. förklarar nog varför du inte hittat något på Google!
Exakt! Vi har en Britax i Damons föräldrars bil som alltid sitter där så när vi lånar deras bil åker Dante i den 🙂
Hej! Jag har en son som är född 17 maj, och uppskattar verkligen när du berättar hur allt går med Dante! Vi har haft turen att inte ens haft i närheten av de problem ni (han) har. Och det är ibland svårt att förstå hur alla bebisar är olika Stora styrkekramar till er alla!
Hoppas du inte tar illa upp, allt är välmenta!
//Evelina
Hej,
Vet du vart de fina champagneglasen kommer ifrån?
Tack för mysig blogg!
Kram
Hej!
Vad fint och mysigt med familjetid, önskar att jag hade min närmre.. Jag har en fråga, kanske som andra här inne kan svara på eller till ditt frågeinlägg. Jag fick barn för 4 månader sedan, hon är så efterlängtad och älskad! Men jag var inte beredd på ångesten som följer med! Jag oroar mig så för saker nu som plötslig spädbarnsdöd, sjukdomar, att hon ska vara understimulerad, att jag ska tappa henne nedför en trappa osv men också för sjukdomar och skador i framtiden, mobbning, hennes självkänsla framöver. Allt allt allt. Ikväll kom minnen från när jag gick i kanske mellanstadiet och en flicka i min klass blev mobbad av äldre killar som bl a sparkade fotboll på henne gång på gång och skrattade när hennes glasögon föll av, en annan gång spolades hennes skor ned i toaletten och hon fick gå hem med plastpåsar på fötterna. Kan inte sluta gråta över minnet och det känns som att jag har och känner alla barns olyckor och ledsamhet på mina axlar och i mitt hjärta. Världens längsta intro till frågan: blir det lättare? Förstår ju att oro är naturligt när man har barn men det känns liksom övermäktigt! Hur ska jag kunna lita på hon mår bra med någon annan än mig (på förskola t ex)? Kan ju inte gå runt henne som en tigermamma för alltid, då skulle hon ju verkligen inte må bra! Känner ngn igen sig? Borde jag prata med en psykolog? Har aldrig förut varit en särskilt orolig eller ångestladdad person:(
Kram!