Idag kommer en specialversion av veckans frågor – det är nämligen bara en fråga! Jag tycker att den var så intressant och ibland kan det vara roligt att skriva lite mer utförligt om en fråga. Nästa vecka kör vi flera korta som vanligt, men om detta känns som ett roligt koncept kan jag blanda in lite mer längre frågor och svar!
♥
Hej världens bästa du!
Har tänkt lämna en kommentar i månader men inte gjort det. Har läst din blogg i snart 10 år inser jag nu och inte skrivit en enda kommentar. Känner att jag kanske borde lämnat iaf en kommentar i veckan för att berätta hur mycket jag uppskattar din blogg, det är tryggt och varmt här inne och du känns lite som en vän. (anledningen till att jag inte skriver kommentarer är kanske att jag skriver att någon känns som en vän som jag aldrig ens träffat haha 🙂
Men! Här kommer en kommentar med en fråga till dig för jag har absolut ingen aning om vem jag annars ska vända mig till. Jag hoppas verkligen du har tid att svara, kanske när Dante sover <3
Jag är HSP och har ju egentligen vetat i några år nu att jag är det. Men jag blir ibland gaaalen på det och vägrar ofta acceptera det. Känner in energier på ett extremt sätt och är väldigt känslig för det. Kommentarer som kommer ur fel ur någons mun och som egentligen inte har något med mig alls att göra sätter sig som en sten i bröstet. Jag VET rent logiskt att det inte handlar om mig för fem öre och att det säger mer om den andra personen än om mig men alltså känslan sitter kvar och hjärnan kan lätt spinna iväg. Kan sitta på en middag där någon sitter med negativ energi och det kan dränera mig på ett otroligt sätt. Hur gör du? Hur hanterar du om du sitter på ett event/middag och det är dålig stämning/energi?
Men den fråga jag tänkt fråga dig så länge är hur det var att bli Vice Vd för Devote med personalansvar som HSP:are? Jag har nämligen precis fått en chefsposition med personalansvar för 30 personer. Kan komma hem efter jobbet helt slut. Ligger raklång i sängen och stirrar rakt upp i taket med tårarna som rinner för att jag är så mentalt utmattad. Blir ofta ledsen att jag är såhär, vill bara kunna skaka av mig småsaker och gå rakryggad med självförtroende osv. Men ju mer jag läser på om livet som hsp desto mer inser jag att det kanske inte går att ”jobba bort” många delar?
Jag vet inte Michaela. Har du tips och tricks du lärt dig på vägen?
Tack för din blogg och att du orkade läsa min luddiga kommentar. Tack för att du skriver om hsp<3
Kram
Hej fina du,
Först och främst så tack för att du läst så länge och för att du äntligen skriver din första kommentar – skriv gärna fler! Ni är ju typ 75 000 personer som är inne på bloggen och läser här varje månad (över 100 000 på hela FORNI!) och det hade varit så roligt om ni hördes ännu mer <3
Ang HSP:
Jag tror att man måste våga vara chef på sitt eget sätt för att det ska bli bra. Jag var bara 21 år när jag blev chef och såhär i efterhand var jag för ung då. Jag gick ju utbildningar i ledarskap som jag fick av koncernen eftersom de satsade på mig, men det resulterade bara i att jag försökte vara en sån chef som jag lärt mig att jag ska vara. I samband med det så skar sig min personlighet så jag blev liksom inte den bästa ledaren utan försökte vara någon som inte var jag. Jag är så stolt över att jag vågade ta på mig chefsansvar redan vid så ung ålder men det kostade mycket rent emotionellt för mig och jag tyckte relationen med de anställda var väldigt jobbig. Det är tufft att inte vara omtyckt och som chef på ett större företag är det lätt hänt att du blir måltavla för skit (både befogad och obefogad).
Om jag hade fått mogna lite mer hade jag nog hanterat min roll som ledare på ett helt annat sätt och jag märker idag hur annorlunda jag är som chef kontra för 10 år sedan (!).
De stora skillnaderna på mitt ledarskap nu kontra då är:
- Jag försöker inte vara en person som jag inte är, för då kommer den fasaden krackelera sakta men säkert. Istället är jag mig själv med allt vad det innebär – HSP och hela paketet. Då slipper jag försöka upprätthålla en chefsfasad som jag ändå inte klarar av. Jag är jag och om människor trivs med att ha mig som ledare så vet jag att det är genuint och att vi faktiskt passar som team på riktigt. Mina senaste 3-4 medarbetare har jag verkligen känt att vi kommer bra överens, vi respekterar varandra och de uppskattar mig som chef (och jag uppskattar dem som anställda!). Det gör det enklare att faktiskt vara en bra chef.
- Trygghet. När jag var yngre var jag så osäker på om någon faktiskt tyckte om mig på riktigt. Nu litar jag på att mina medarbetare trivs i mitt sällskap och att jag faktiskt är duktig på det jag gör. Jag är trygg i min roll!
- Jag gör mitt bästa. Även om det händer att jag jobbar med människor som jag i efterhand får höra att de inte har trivts med mig, så kan jag rakryggat känna att jag verkligen har gjort mitt bästa för att vara en bra chef. Och om det inte har funkat med just den personen är det inte fel på mig – vi funkade bara inte tillsammans.
- Min högkänslighet är min styrka. Jag har alltid sett den som något negativt men som chef kan det vara din största fördel. Den gör dig lyhört, uppmärksam och empatisk. Tre fina drag hos en medarbetare och chef. Jag ser mina tjejer, och jag hoppas att de tycker det är fint att känna sig sedda av sin chef. Jag bryr mig om dem på riktigt och min högsta prioritet är att de ska må bra. Kom ihåg att känslighet är det finaste en människa kan ha med sig in i relationer!
Med det sagt: lita på att du gör ditt bästa, försök vara trygg i din roll som chef och se din högkänslighet som en styrka istället för en svaghet. Våga visa dina anställda om du blir sårad över något eller något känns fel. Bygg ett team som har en öppen dialog och är schyssta mot varandra! Det tror jag att HSP-chefer är experter på.
Men också: våga lämna en chefsroll om den inte får dig att må bra. Att jag lämnade min var det mest hälsosamma jag gjort. Jag blev så ledsen när jag hörde att flera av de anställda hade pratat illa om mig, och det tog lång tid för mig att repa mig från det. Idag har jag en chefsroll som jag trivs med och älskar – vilket är det viktigaste av allt.
Lycka till <3
Your answer is simply wonderful and absolutely helpful. Thank you.
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Vilket genuint fint och viktigt inlägg som jag till fullo sympatiserar med.
Jag är HSP och har flera personer som jag handleder och för första gången i mitt liv så känns det bra då min chef också är HSP. Hon har med mjuk tydlighet satt tonen i verksamheten, d v s att vi är transparanta, ödmjuka och lyhörda och alltid tar oss tid för varandra. Det kan vara små saker som att hejja på alla på morgonen och önska fortsatt fin dag när man lämnar, att vi tar oss tid vid fikarasterna att prata om saker vi är med om på ett känslomässigt plan. Hon berättade snabbt för mig när jag blev anställd att hon förväntar sig att vi tar oss tid och ser varandra, känner in och är konstruktiva. Det har gjort att jag vågar vara hsp fullt ut mot de jag leder och det är verkligen en fantastisk miljö att vistas i :).
Så kloka råd Michaela! Jag ser i princip bara styrkor med att vara högkänslig som ledare, inte minst för att ledarskapet ofta lättare blir mer medmänskligt. Kan innerligt tipsa att man som högkänslig chef extra väl tränar upp sitt ledarskaps andrum. Det vill säga att du, när något händer, istället för att ta in det och reagera känslomässigt direkt istället försöker mentalt kliva ett steg åt sidan och försöker att se ”vad händer här egentligen?”. Då skapas det som jag kallar för andrum där du hinner andas och tänka innan du reagerar vilket kan hjälpa jättemycket i vardagen som chef eftersom andrummet kan bidra med att filtrera intrycken och ge dig lite extra distans till dem. Med träning och tid så kommer du inte ens behöva aktivt tänka på det utan får ett naturligt andrum som bara du vet om men inte aktivt behöver tänka på och en kan vara närvarande ändå. Hoppas att det perspektivet kan bidra med något! Länkar också till en artikel om just högkänsligt ledarskap som kanske kan vara till nytta för andra högkänsliga som arbetar som eller vill bli chefer: http://www.bossbloggen.se/hogkansligt-ledarskap-att-vara-chef-och-hsp/
Väldigt bra svar! Jag själv har lärt mig i min vardag att också våga fråga människor vad dom förväntar sig/tycker om hur jag är. De gör mig mindre rädd att någon tycker jag gör fel bakom min rygg. För jag öppnar själv upp till en dialog, vilket ja tänker är viktigt som chef också. Våga fråga dina anställda vad DOM förväntar sig av dig och passa då även på att förklara hur du känner. Då slipper du känna en press(som du kanske inte ens vet om den finns?) och det blir mindre risk att dina anställda drar ner dig. Hoppas de inte va otydligt skrivet men blev lite luddigt detta också haha <3
Tack för att du tog dig tid att svara på min fråga! Älskar älskar älskar dina hsp-inlägg och om jag får önska så får du gärna skriva mer karriärsinlägg med allt vad det innebär (ledarskap, entreprenörskap, planering osv)
Tack igen för din blogg, jag hoppas innerligt jag stöter in i dig någon dag så jag verkligen kan säga min uppskattning eftersom jag inte får 10 poäng i att kommentera haha..!
KRAM