Frågor med Forni

Till frågestunds-inläggen: Jag har följt dig i flera år nu och älskar din blogg, sätt att skriva och syn på livet. Jag har med särskilt intresse följt din resa med Dante då jag själv nu har precis fått en liten som idag är två veckor gammal. Än så länge är hon nog en ganska normal bebis, sover en del men har även skrikiga timmar där inget hjälper. Jag är ledsen över att säga att jag tycker att detta är så himla tufft och jag undrar flera gånger per dag då jag bryter ihop i storgråt hur jag ska klara detta och vad jag gett mig in på.. kan du berätta lite mer om hur du hittat mental styrka i denna s.k. bebisbubbla?

Hej bästa!

Men gud I FELL YOU. Är faktiskt chockad över hur få människor som varit ärliga med hur tufft det är i början, alla bara tjata om den där rosa bebisbubblan? Och sen när man själv kom och sa “jag bryter ihop hörrni”, då kom “så var det för mig också”… Jag önskar att andra föräldrar hade varit mer öppna med hur tufft det var i början, men jag antar att man inte vågar för det är så tabu att säga att man inte trivs och har panik när man precis fått en gosig liten bebis (som ibland inte alls är så jäkla gosig haha).

Det jag vill säga är i alla fall att jag insåg när jag började öppna upp mig att jag inte var ensam. Det jag kände var fullt normalt. Och den insikten gjorde att jag fick styrka – insikten i att många föräldrar har suttit där med deras spädisar och känt exakt samma sak. Och alla dom med erfarenhet sa till mig det som jag nu säger till dig: det blir bättre. Om man tar dag för dag, timme för timme under de tuffaste dagarna, så blir det bättre till slut. Bebisen växer till sig, skriken blir färre, skratten blir fler, man lär känna varandra. Det gav mig styrka – insikten om att tiden går och det inte kommer vara för evigt.

Vips är din lilla 6 månader gammal och ni ligger och skrattar tillsammans i sängen <3

Hej Michaela,

Vilken underbar resa ni ser ut att ha! Jag älskar verkligen din blogg och inspireras så mycket av dig, du är lätt Sveriges bästa influenser 🙂

Jag ska överraska min man med weekend till Paris nu i vår (vår första utan barn sedan vår dotter kom i somras)… ingen av oss två har varit där tidigare. Har förstått att du är ett Paris-fan och jag har läst alla dina gamla inlägg med tips på barer, restauranger, hotell etc. Men det finns ju sååå många tips och jag tänkte därför fråga om dina absolut bästa Paris-tips…vad får man verkligen inte missa? vore så tacksam!

Stort tack på förhand,

Massor av kramar!

The Peninsula för Afternoon Tea, helt magiskt hotell och eftermiddagsnjut. Hotel Costes för lunch eller middag är härligaste sättet för att spana på mkt fashionabla människor. Monsieur Bleau för lunch. Girafe får ni inte heller missa för lunch eller middag! Och lite shopping på Le Bon Marche! Strosa i Montmartre och St Germain. Pink Mama och Ober Mama är mkt coola och instagramvänliga. Samt bra italienskt käk, fint och härligt. NJUT!

Hej! Tack för lista!
En snabb fråga, angående termos med uppkokat vatten. Hur löste ni det? Var det ok att ta med genom säkerhetskontroll? Tack!

Jag gick till ett café på Arlanda och bad om uppkokat vatten där! <3

Haha åh men skönt att det gick såpass bra! En fråga, 4 st filtar – varför så många? Noll ifrågasättande här utan bara genuint nyfiken inför framtida resor med egen bebis 😀

Haha, alltså om jag hade vetat om hur mycket filtar som används med bebis hade jag fått en chock. Jag hade en tjockare filt som man kunde lägga på sätet eller andra platser om man behövde skapa en “lekyta”. Sedan en mellantjock filt som man kan lägga på bebis om den blir kall. Och så en tunn filt som är den filten bebis sover med (en sån muslinfilt som de kan andas igenom). Eftersom muslinfiltarna är en av de viktigaste sakerna för en bebis (i alla fall för Dante) hade vi en extra, vilket var smart eftersom den första blev dränkt i spya på första planet, då var man RÄTT glad att man hade en reserv med sig för de 16 timmarna av resan som återstod 🙂

Försöker hitta inlägget där du bad om tips kring resor med bebis, vill minnas att det var en del tips i kommentarerna som jag skulle vilja läsa igen, men hittar inte inlägget… är det borttaget?

Nej, kolla under fliken “Motherhood” så borde den finnas där! Tar aldrig bort inlägg. Kram!

  1. Till dig som skrev den första frågan:
    Jag förstår precis hur du känner! Jag hade dödsångest varje eftermiddag/kväll/natt första veckorna. Det var så fruktansvärt! Jag ångrade mig nästan, och ville stoppa tillbaka min bebis i magen igen, för det här var så fruktansvärt och okontrollerbart för mig. Jag undrade många gånger ”vad fan har jag gett mig in på? Varför gjorde jag det här?” Jag hade som gräns att om jag fortfarande mår såhär efter tre veckor så kommer jag söka hjälp, för då kan det röra sig om förlossningsdepression. Så lova mig att du söker hjälp om du inte börjar må bättre? Sätt en mental gräns för dig själv, ett datum: hit men inte längre. Om det släpper av sig själv, som det gjorde för mig, så försök bara ta det lugnt. Det kan komma perioder av dippar men man klarar det sålänge man får stöd och ser till att prata om det och säga exakt allt man känner, även om det känns som sjuka tankar. Du kommer fixa detta och du är den BÄSTA mamman till ditt barn. Kram <3

  2. Till dig med en liten bebis!
    Jag satt och grät okontrollerat på min efter kontroll för att jag missat bebisbubblan de 10 dagar vi hade hemma tillsammans. Jag var dålig och blödde så mycket att jag var helt borta, efter 6 dagar fick jag opereras osv. Men också bara att det är fan ångest att sitta vaken och amma hela nätterna, att inte kunna duscha utan skrik att så fort man somnar behöver bebisen en, jag var helt slut. Då sa iallafall min barnmorska “bebisbubblan finns inte, och man har 10 lediga dagar tillsammans för att den första tiden är kaos. Vi skulle inte få betalt för att vara hemma och mysa – så är det för alla. Tro inte sociala medier” och det make sense! Jag har en 15 månaders nu och jävlar vad livet är roligt med en person som börjar förstå och som gör saker man ber henne om och härmar allt (också krävande när hon förstår att hon kan protestera). Det blir bättre!!

  3. Det är så uppfriskande med din ärlighet Michaela och jag uppskattar att du inte använder ditt barn konstant i samarbeten. Jag tycker du har en fin balans av egna projekt och lagom med reklam inslag. Fortsätt så! Du känns absolut som den mest äkta mammabloggaren. Jag orkar inte med en till som låter sig fotograferas när den ammar, för att nästa sekund göra reklam för ersättningsflaskor…

  4. Till mamman med ny bebis: glöm inte att det också rör sig om hormoner! Alltså, så. Jäkla. Mycket. Hormoner. Och för varje gång dina tårar rinner och ångesten dyker upp så tänk på det som att du pumpar ut det lagret av hormoner du har. Och så är det också ett trauma att föda och få ett barn i sin famn. En chock. Jag födde för 5 månader sedan och de första veckorna grät jag och det rann så mycket tårar på min nyfödda bebis. Usch vad hemskt det var. Min sambo sa att om jag mådde likadant när han skulle tillbaka till jobbet (6 veckor) så skulle han vara föräldraledig och jag sjukskriven. Som tur var (och som alla sa som jag pratade med) så blir det bättre. Prata prata prata med människor om hur du känner och försök att bara andas och vara. Så småningom kommer du att landa. Bebis kommer att landa. Jag lovar och svär. Jag gick också till en psykolog en gång för att prata lite, det var bra men kände att jag redan ”pratat ut” mig med vänner och bekanta. Alla som sa grattis till mig öppnade jag upp mig för. Hehe. Du är bäst! Kämpa. Snart landar ni i det fantastiska!

  5. Tråkigt att både du, tjejen som skrev första frågan och andra här i kommentarsfältet haft en så jobbig första tid med era barn. Måste ha varit väldigt påfrestande och svårt när allt man vill är att älska sin bebis och njuta av första tiden tillsammans. Men tänkte om det finns andra gravida/kvinnor som vill ha barn som läser detta och kanske oroar sig inför att det kommer bli så jobbigt. Det behöver inte bli så! Min dotter är 2,5 månad och jag har älskar i princip varje sekund den här tiden. Innan hon kom sa jag ”jag kan pumpa så tar min sambo halva natten” men så fort hon kom så ändrades det till ”oroa dig inte, jag ammar gärna dygnet runt”. Jag har inte velat vara ifrån henne en sekund. Jag blev förälskad och lite överbeskyddande på en gång. Ända gången jag grät var när min sambo sa att jag kunde åka själv på min efterkontroll när hon var en vecka, han ångrade sig direkt när jag brast ut att jag inte ville vara ifrån henne. Kunde inte ha en konflikt utan att bli känslosam så visst var jag lite emotionellt ostabil första veckorna. Men annars har jag aldrig varit lyckligare och känner att jag skulle kunna ha 5 barn till!!
    Jag var faktiskt orolig att det skulle bli jobbigt för jag hade läst så mycket negativt kring första tiden som förälder men blir ständigt överraskad över hur mycket jag älskar det. Oavsett om min lilla tjej har en bra eller dålig dag. Så ville bara ge hopp åt gravida mammor, det går visst att njuta av bebis bubblan. Men se till att ha en sambo som är lite extra ödmjuk till en början 😀

    1. Bra skrivet! Mvh Amanda där uppe. Och alltså tänker det är så skönt att förstå att första tiden är så emotionell, med alla möjliga känslor. Bra och dåliga. För mig var räddningen alla de röster från mammor som sa att ”jag kände liknande och det förändras med tiden”. Ojojoj vad skulle jag gjort utan dem. Men alltså nej många jag har pratat med har inte känt sig ledsna, men alla emotionella :).

  6. Till den som frågade om Paris så vill jag tipsa om att faktiskt våga sig bort till områden bortom turiststråken och de hypade lyxrestaurangerna. Jag fattar att man som turist gärna tar det säkra före det osäkra men det finns så många ställen där man får en riktigt härlig Paris-upplevelse med god, prisvärd mat.
    Testa områden som Batignolles (Rue Legendre t. ex.), rue Montmartre, rue Montorgeuil (där finns massor med barer, restauranger och små mysiga butiker), Rue Coulaincourt, norra Marais, rue St Dominique, rue des Martyrs, Canal St Martin (öster om République), Oberkampf m.m. där det faktiskt finns lite fransktalande parisare och inte bara rika turister från Ryssland eller Saudiarabien 😉

    Sedan beror det såklart på vad man vill ha för upplevelse men som före detta Paris-bo råder jag alltid att skippa ställen där man betalar flera hundralappar för en sallad. Paris är dyrt men det går att få tvårätters för 20 euro om man inte äter på Avenue de Montaigne, hehe. Plus, beställ inte en cappuccino om det inte är på en coffee shop i skandinavisk stil – det är inte värt pengarna. Beställ en Café Crème i stället.

    Det finns dessutom härliga marknadsgator runt om i Paris som rue Cler, rue de Levis, rue de Buci exempelvis där det går att köpa delikatesser som ostar, choklad, bakelser etc. Testa även La Felicità i 13e arrondissementet som är ett slags street food-ställe. Det ägs av Mama-gruppen och är riktigt najs för lunch, fika, mat eller drinkar. Går att ta sig dit enkelt med metrolinje 14. Googla det!

    PS, det finns en länk till min Paris-guide på min blogg 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi