En helt vanlig onsdag

Hej från Sturebadet, här har jag precis avklarat veckans simpass. Jag älskar att simma efter förlossningen, det är ett så härligt sätt att bygga upp kroppen på nytt tycker jag.

Jag börjar känna mig mer och mer som “mig själv” igen förresten, fast nu som mamma. Det är skönt och utvecklande på samma gång. Små delar av mig själv kryper fram igen, sådana delar jag stoppat undan till förmån för mitt barn. Allt har handlat om Dante men nu börjar lite handla om mig igen.

Min största styrka men också svaghet är min högkänslighet. Den gör mig detaljerad och uppmärksam, jag ser min omgivning på ett sätt som jag tycker om hos mig själv och uppskattar hos andra människor. Att hjälpa en annan mamma med vagnen när man själv inte släpar på en, eller se en gubbe på gatan som snubblar till när andra bara kliver förbi. Jag är så stolt över min känslighet på vissa punkter, den gör mig stark som medmänniska liksom? Men så märker jag också nu tydligare än innan vad för mindre bra saker känsligheten för med sig. Jag har svårt att släppa vissa saker, de liksom fastnar innanför huden. Situationer som går andra hyfsat obemärkt förbi fastnar som tejp under huden och jag har svårt att gå vidare innan jag har analyserat det ner till småbitar. Det tar så mycket energi från mig och är så onödigt – för det gör mig inte lyckligare. Även om jag har rätt till en känsla i en situation så betyder det inte att den är bra för mig. Däremot mår jag bra efteråt, när jag reflekterat klart, men vägen tid kan ju vara lång och mindre trevlig.

Sen jag började gå i terapi har jag börjat ifrågasätta mina känslor mer, något som underlättar för mig i min vardag. Varför blir jag arg nu? Varför tog jag illa upp? Varför känner jag mig ledsen i den här situationen? När jag kan räta ut känslorna blir de lättare att efter ett tag lägga ifrån sig.

Om inte annat har jag en bebis som doftar freakin’ himmel i nacken som får mig att glömma alla jobbiga situationer vid dagens slut.

Anyway, det är både fint och jobbigt att lära känna sig själv på nytt, om och om igen, när stora saker händer i ens liv. Jag älskar att utvecklas som människa och rota i min personlighet. På tal om det ska jag faktiskt till min psykolog nu i eftermiddag, ville bara kika in och säga hej först. Funderade på vad jag ville prata om denna gång men tror att jag kom på det nu.

Ville i alla fall bara säga att även om jag känner mig peppad och gladare än på länge, så finns alltid andra känslor också där mellan dessa känslor. Besvikelse, irritation, ifrågasättande. Men det är också de känslorna som gör att jag verkligen njuter av de bra.

Kika in lite senare så ska jag försöka hinna blogga ikväll igen. Puss!

  1. JAG FÖRSTÅR!!!! Herregud. Tack för att du delar med dig av din högkänslighet, du sätter verkligen ord på hur det känns för mig. Jag förstår att man kan vara högkänslig på olika sätt, men det här med detaljer man tar till sig och att man alltid är uppmärksam på så mycket gör att man blir oerhört trött. Jag kan inte förklara men efter en resa i kollektivtrafiken är min hjärna full med intryck och dödstrött. Kan du ”stänga av”?
    Jag känner verkligen att min energi går åt till struntsaker även om jag också ser min känslighet som något fint. Svårt att prata med andra som inte är högkänsliga..

  2. Älskar dina texter om din självutveckling även om jag personligen har svårt att relatera till just det du skriver om. Men det ger mig inblick i ett helt annat mindset och det är faktiskt väldigt intressant.

  3. Gud vad vi är olika, fattar typ inte alls vad du skriver om, samtidigt ser jag kommentarena ovan. Fick en fråga när ngn sagt ngt elakt om/till mig som jag blivit arg,ledsen över. Kan verkligen inte komna på ngt, vet att mkt rinner av mig men att inte kunna komma på en enda kommentar som man blivit illa berörd av.. sjukt på sitt sätt. Antagligen rinner för mkt av mig o jag lufsar vidare som en glad o nöjd björn i livet:) måste ju vara högokänslig individ, usch vem vill vara det..

  4. Tack- för att du hjälpte med med vagnen idag!
    Tyckte att jag kände igen dig men kunde inte sätta fingret på det… tills jag läste här 😊 Har gått uppför de trapporna tusentals ggr med vagnen, men bara det att bli SEDD (i ett svettigt moment, hade bråttom, bebis hade varit ledsen… ja du vet) är så otroligt uppskattat! Fortsätt med de små gesterna mot dina medmänniskor, du gör en så stor skillnad, och påminner andra om vikten av det.
    Är också högkänslig och känner igen precis allt du skrev ovan. Tack för att du delar med dig.

    1. Men åh vad fint att du är här inne <3 vet hur det är att kånka på bebis och vagn och ALLTID glömma något hemma när man kommit ut haha. Tack för att du kommenterade så fint! Puss!

  5. Jag är också högkänslig, och kunde tidigare väldigt lätt ta åt mig. Älta i evigheter, undra vad andra tyckte och tänkte, sönderanalysera etc. Sedan hände någonting. Åldern kanske? Haha! Är 35 år nu och märker att jag inte bryr mig om hur jag ser ut lika mycket eller vad andra tycker om mina livsval. Om någon är otrevlig eller beter sig konstigt så vet jag ju om jag gjort något fel om det bara är den personen som har en dålig dag/inte mår bra. Jag har tagit mig igenom en tuff depression och gått i terapi i två omgångar sedan dess. Jobbat aktivt med att vända på mina tankar så fort självkritiken kommit och nosat mig i ryggen. Låtit saker rinna av mig eller tagit mod till mig att stå upp för mig själv. Det är verkligen fantastiskt för ens självutveckling att utmana sig själv mentalt.
    Dessutom så är terapi the shit!

  6. Härligt att simma! Köper du engångsinträde på Sturebadet eller har du årskort? Känns som årskortet mest lönar sig om man går många gånger i veckan. Gillar att gå dit just för att det är en så harmonisk bassäng.

  7. Fint Michaela <3 Tack för att du delar med dig av hela spektrat av känslor. Tycker vi måste omdefiniera vad som är "bra" och "dåligt" i känslovärlden. Det är ju, som du skriver, bra mycket mer komplext än så. Jag har varit så ledsen över mina akilleshälar tills den dagen jag insåg att vänta – det här är ju bara en sida av myntet – vad händer om jag vänder på det?! Då insåg jag att jag, med mina hemska, sorgsna, ledsamma erfarenheter, ju utvecklat en annan sida hos mig som ju öppnat upp för en heeeeeelt annan dimension i livet. HUR FINT ÄR INTE DET?! Sedan den dagen bestämde jag mig för fokusera på att se det mer som en styrka och mindre som någonting dåligt. Perspektiv är allt. KRAM!

  8. Tack Michaela för att du skriver så fint om ditt sätt att betrakta världen. Är själv högkänslig och extrovert o jag analyserar allt (både det vackra o det som gör ont) och ser och hör allt (mimspel, gester, tonlägen) och brinner för att få folk att se sig själva o må bra. Jag har aldrig mått dåligt av min högkänslighet utan njuter av att få lov att känna så mycket o möjlighet att notera rummets alla sinnesstämningar…men där är vi alla olika och det borde man prata om mer och visa respekt för dem som snarare lider.
    Min högkänslighet har gett mig något av det finaste jag vet, att aldrig tro att någon annans hårda ord, ton eller miner handlar om mig utan att det ligger i de upplevelser de har haft under dagen, året, livet. De människorna vill jag egentligen bara unna att få växa och blomma (kill all comments with kindness) och försöker få dem att förstå att jag är genuint intresserad av deras åsikter eller berättelser. Jag gillar inger halvdant, det måste vara genuint. Jag upplever att jag är extremt stark och positiv i mig själv och är helt övertygad om att min uppväxt bidragit till det!

    Hade varit intressant att höra mer om vad som driver dig i ditt företagande, vad din högkänslighet sätter gränser och när den stimulerar o skapar möjligheter.

  9. Känner igen mig till 100%. Har haft såna problem med min högkänslighet och mått otroligt dåligt av den hela 2019 och det har tyvärr följt med mig in i 2020 också. Det är såklart toppar och dalar, som med allt, men just det att jag inte kan låta bli att känna precis allt som händer hela tiden samt släppa känslor fast jag vill förrän jag verkligen känt klart dem, och det kan ju fanimig ta MÅNADER. Men det hjälper såklart att man är medveten om det och försöker hjälpa sig själv. Så skönt att du skrev detta, det var verkligen en liten lättnad i sig ❣️

  10. Vilket fint inlägg Michaela!
    Jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning av högkänslighet. Det är en fin egenskap då den ofta resulterar i väldigt mycket omtanke för andra. Men jag kan ofta haka upp mig på små kommentarer eller känslor eller om jag haft en konstig dröm kan den ligg kvar och skava i kroppen hela dagen.

    Men härligt att du tar hand om dig själv genom träning och psykologi. Heja dig!
    Kramar

  11. Åh tack tack tack för att du tar upp detta och pratar om högkänslighet! Fick reda på att jag är HSP nu i somras och det är skönt fast samtidigt jobbigt. Skönt att förstå sig själv mer, medans jag tampas med samma känslor som du gör och andra jobbiga som är svåra att acceptera. Jag känner mig inte lika ensam när andra pratar om det, så skönt att känna med andra och känna igen sig, tack <3

  12. Känner igen mig så mycket i det du skriver, speciellt det om tejpen, vissa saker liksom äter upp en. Ibland kan min högkänslighet dränera mig på energi. Att alltid lägga märke till allt, ta åt sig och älta tar sitt men samtidigt är jag oerhört tacksam också på nå vis att man känner och ser världen och sin omgivning på ett sånt sätt. Men önskar att den delen som handlar om mig själv och mitt mående i det va något jag kunde hantera bättre. Tack för din öppenhet om detta och att du delar med dig. Inte lätt ibland att sätta ord på det men du gör det verkligen och genom det du skriver hur du försöker jobba med det gör att man både får sig en tankeställare själv samt tips på verktyg för att också kunna må bättre i hsp:n. Kram <3

  13. Detta är så fint att läsa! Känner igen mig mycket i det du skriver och har en fråga som kanske passar att ta upp i Frågor med Forni… Jag är i en hyfsat ny relation sedan 7 månader tillbaka och nu har vår smekmånadsfas tagit slut med buller och bång. Jag antar att det händer för de flesta par, plötsligt ser man olikheterna mer än likheterna och det ställer krav på ökad kommunikation, kompromissande och att välja om varandra på nytt. Jag är precis som du en högkänslig person och försökt kommunicera detta till min partner, vilket jag tycker har gått fram och landat väl. Trots det tog hon för någon vecka sedan upp att hon kände att jag lätt dumpar över saker på henne. Jag försökte förklara att jag är en person som tycker om att prata om utmaningar, hinder och andra saker i vardagen just eftersom jag löser många problem när jag pratar. Jag förtydligade att jag inte tar upp dem för att hon ska lösa dem. Det har lätt blivit att hon kommit med massor av alternativ för hur sakerna ska lösas, men jag har egentligen bara velat ha bekräftelse att hon ser, hör och förstår vad jag går igenom. Jag är helt enkelt väldigt transparent som person men tycker också att det är viktigt med ett positivt mindset! Jag försöker alltid se saker från den ljusa sidan och har superlätt för att förstå VARFÖR t.ex. min manager mikrostyr mig i mitt jobb (det är hennes osäkerhet). Men trots det har jag ju ändå velat ta upp det med min flickvän? Jaja, otroligt långt detta men hoppas att du förstår. Min fråga är hur du ser på emotionellt stöd från Damon, eller rent generellt i relationer. Hur mycket kan man begära? Resultatet har blivit att jag har stängt mig mer för att inte belasta henne men känner mig ganska olycklig när jag känner efter. Tusen tack för en fin blogg, du ger så mycket styrka och vardagsglädje!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi