Åh herregud min bebis är sex månader nu
SEX FREAKIN’ MÅNADER!!!
Nu har liksom halva bebistiden gått (jag tänker att de är bebis 0-12 månader och sen blir de små barn :-). Jag är fortfarande så glad över att månaderna går och längtar inte direkt tillbaka till de tidigare månaderna för det fortsätter att bara bli bättre för varje månad. Den sjätte månaden har varit helt outstanding – maken på härlig unge alltså?! Han är så glad hela tiden, har utvecklats massor av vår resa och ger så mycket kärlek att det inte är klokt.
Jag har kommit fram till att det är inte Dante som är jobbig, han är en ängel. Men det är jobbigt att ha bebis. Det kommer man liksom inte ifrån? Det ska fixas och donas non stop 24/7 och man äger inte längre sin tid, vilket är en extrem omställning från sitt tidigare liv. Jag håller fortfarande på att förlika mig med den känslan men jag är inte riktigt där än.
Jaja back to Dantis. Han har varit en dröm sen den 19:e december då han påbörjade sin sjätte månad i livet, det var några nätter med mardrömmar som var riktigt tuffa under julen men annars är han så rolig, finurlig och kärleksfull. Han har växt så otroligt mycket under resan och börjar bli sin egna lilla person. Han älskar tyg, somnar hyfsat lätt på de flesta platser, har redan favorit-leksaker och skrattar när han ser människor han tycker om. Han gillar att stå i knät, bli omkring-buren och ha pusskrig. Han älskar tjejer och är väldigt betuttad i både gudmor och Linn, men leker och skojar lika mycket med alla killar.
Ibland är han såklart jobbig, som häromdagen när precis ingenting fungerade utan han bara gnällde och skrek och grät en hel förmiddag, jag försöker förlika mig med att det är livet med Dante. Han är ingen lugn prick direkt 🙂
Grattis Dante på 6-månaders dagen, jag älskar dig oändligt!!!
Längd och vikt:
Ingen aning, vi har 6-månaders kontroll när
vi kommer hem!
På bilden ser ni Dantes min när Petra kommer ner till frukosten på morgonen. HEJ DÅ JAG KLARAR INTE MER
Fina killen ? Min son känns mycket som Dante när han var liten. Då sa min BVC-sköterska vid ett tillfälle då jag möjligen beklagade mig lite, att alla barn trivs inte med att vara bebis. Min bebis ville så mycket mer, redan från start. Inte sova när vi ville, inte äta det vi ville, gå/stå/krypa trots att han inte kunde, herregud, fatta hans frustration! Tyckte hennes förklaring var så bra och gav mig lite lugn framåt. När han väl började behärska dessa grejer släppte frustrationen något. Dock är det väl en del personlighet i det också, kan man se såhär sex år senare. Men beslutsamhet och målmedvetenhet är goda egenskaper intalar jag mig när MIN frustration är som värst ? Sorry för novellen, tror du är dantes absolut bästa mamma ❤️
Jag tror inte Dante är jobbig, tänk istället att Dante har det jobbigt vissa perioder. Ta bort problemet från personen till situationen. Han är ju inte gnällig person han är ju gnällig för att något är ”fel” eller hur? :-). Tänk dig själv om något går fel, så blir du sur eller grinig. Precis så är det med bebisar också :).
Fattar exakt vad du menar med att det är jobbigt att ha bebis! Jag var helt chockad över hur mycket som ska fixas hela tiden, och tänkte ständigt att det är så O-GRACIÖST och O-ELEGANT att ha bebis! Man böjer sig, packar, tappar saker, sitter i konstiga positioner, är smutsig, svettig osv.
Nu är mitt barn 16 månader och allt är 10000000 gånger roligare. Kämpa dig igenom detta första året, året som jag också avskydde (förutom små stunder av underbart gos såklart), och sen blir det bättre. Jag lovar!
Tack för att du skriver så ärligt om bebislivet! Jag känner igen mig till 100 procent, har en 5-månaders här 🙂 Det är verkligen intensivt och jag ger all min kraft och energi på barnet varje dag, är alltid helt slut när kvällen kommer. Det är en mycket större omställning än jag trott innan.
Skönt att ni haft en härlig semester, Sydafrika är magiskt! Stor kram till er