Först och främst: tack för alla fina ord om mammakroppen!
Idag blir Dante fem månader – hurra! Varje månad blir bättre för oss. Även om det kommer bakslag vissa dagar eller veckor så förstår jag att det bara blir roligare hela tiden. Många sa till mig att man inte ska längta framåt, men jag tycker det har varit okej att göra det. För början var tuff, det är fortfarande tufft, men för varje månad blir det lite bättre! Och roligare!
*
Det här är första månaden som vi inte har ammat. Gud vilket bra beslut det har varit för mig. Jag har mått så otroligt mycket bättre och har känt mig lycklig på ett helt nytt sätt än vad jag var kapabel till under amningen. Dante har inte visat en enda gång att han har saknat att amma och vår relation har bara blivit starkare. Mat och sömn är inte Dantes favoritsaker i livet, det är att leka och bli underhållen, så därför har det varit skönt att hitta vår egen väg när det kommer till just mat och sömn.
Som ni vet blev han väldigt dålig i magen i början av denna månad (igen) och det visade sig att det var mjölkproteinallergi (tror vi). Nu äter han mjölkfritt och mår bättre i alla fall. En del av mig har mått otroligt dåligt över att jag inte bara ströp all mjölkprotein från start (både via min egen kost och ersättning), men samtidigt var jag så förvirrad och lyssnade på min barnsjuksköterska på BVC som inte alls trodde att det var det. Gjort är gjort och det är ingen idé att våndas, men jag är glad att vi fick rätt råd till slut efter ihärdigt frågande och att Dante nu mår bättre. Han är inte så förtjust i den nya ersättningen som ni vet (äter den dock, fast lite motvilligt), men vi har börjat ge smakportioner och lite gröt och den mjölkfria gröten gillar han! Målet är att han om någon vecka ska äta ett mål gröt om dagen och sedan trappa upp med mer mat efter 6 månader. Och smakportioner innan dess såklart!
*
Sömnen då? Det är två veckor sen han började sova i eget rum efter de där veckorna som var riktigt tuffa för oss (sömnbrist och magproblem). Även det visade sig vara ett himla bra beslut för oss!
Han sover bättre nu, även om han inte är någon hejare på att sova generellt, men jag behöver inte vara uppe hela nätterna utan det är betydligt bättre ändå. Jag måste erkänna att den som tycker det är jobbigast med att han inte sover med oss längre, är jag. När jag har nattat honom och ska in till vårt rum för att lägga mig kan jag bli lite ledsen, vill så gärna ha honom nära men han gillar inte alls det… till och med när han ska sova på dagen har han börjat visa att han hellre ligger själv än med mig! Som tur är älskar han att gosa när det inte är kopplat till sömn så jag passar på då. Men drömmen hade typ varit att ha en dubbelsäng till honom med vadderade kanter där jag kunde ligga en meter ifrån fast i samma säng och titta på honom när han sover haha…
*
Jaja, under dessa månader har jag insett hur viktigt det är att lära känna just sitt eget barn och anpassa livet efter hans små behov. Alla är olika och gillar olika saker, jag är glad att vi börjar lära känna Dante och vad han tycker om för att vi alla ska kunna må så bra som möjligt.
Förutom mat och sömn så är han extremt glad, extremt otålig och har världens kortaste stubin. Han charmar de flesta i hans närhet och delar generöst ut skratt till höger och vänster. Han älskar när vi dansar, sjunger och pratar med honom. Han är social, har inga problem med att vara med andra människor och verkar vara en trygg liten kille. Vagnen börjar bli tråkig, så nu är det dags för oss att byta till sittdelen så att han får se lite mer av världen. Senaste promenaderna har jag behövt stegra vagnen när han har varit vaken, hehe.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och ser fram emot ännu en månad med min favoritperson i hela världen.
Längd och vikt:
6,7kg och 64,5 cm!
Han är så OTROLIGT jäkla söt. Dör lite varje gång jag ser bilder på honom. Längtar så så så mycket tills jag själv är gravid. Tack för allt fint & vettigt som du delar med dig av ❤️
Man får längta framåt! Jag och min man kollade på varandra häromdagen när vår son satt och lekte och konstaterade att det hade varit så jäkla härligt att få en 2-åring från start!
Jag hade också en needy bebis. Som absolut inte ville sluta amma och absolut inte vill sova längre bort än 5 cm, hela första året var tufft. Men sen när alla andra tyckte att 1 åringar börjar bli jobbiga och toddlers mest är härjiga så förstod vi inte vad folk snackade om. En toddler var ju rena barnleken jämfört med en bebis som man inte förstår! Och en treåring, det är helt otroligt, att vara med min son är som att ha en liten mysig kompis.
Jag tyckte också tiden fram till 5 månader handlade mycket om att längta framåt då vår bebis ville bli buren och underhållen varje vaken sekund. Men sen blev han 6 månader och lärde sig krypa och allt blev så spännande helt plötsligt. Han är fortfarande rätt krävande när han vill, men huvudsakligen kryper han iväg och leker själv.. Underbart. Att ha liten bebis är så mysigt men HERREGUD vad krävande. Jag tycker varje månad bara blir bättre och bättre, du har så mycket att se framemot och det är OK att längta. Kram.