Tuffa tider

Usch vad dåligt jag mår just nu. Det är som jag har sagt, höga toppar och låga dalar sen jag blev förälder men just nu är jag nere på energiprocent 0. Dante har inte sovit på flera nätter så jag har inte fått ens 3 timmar i sträck sen i fredags. Och mer än 3 timmar har jag bara fått en handfull gånger sen i juli när han kom. Jag ska vara ärlig och säga att jag omöjligt kunde förstå hur jobbiga nätter kunde vara med en bebis. Nu har det gått så långt att jag inte ens sover mellan hans uppvak för att jag vet att han bara sover korta stunder innan han vaknar igen, så istället ligger jag och spänner mig genom hela natten.

Sen på något märkligt sätt så hittar jag nytt hopp under dagen och när kvällen kommer är jag hoppfull – i natt kanske blir en bättre natt. Jag testar nya knep, ger all kärlek jag har inom mig, vaggar vaggar vaggar. Visste faktiskt inte ens att jag hade såhär mycket av mig själv att ge till mitt barn men mot alla odds hittar jag ny kraft och försöker igen. Bär och tröstar flera timmar per natt. Jag vet att jag inte är den enda mamman med en “krävande” bebis så till er andra mammor som vaggar vakna hela nätterna – fy fan vad starka ni är. Jag är också uppe med er på nätterna. Jag går också där i mörkret och ber till högre krafter. Vi är inte ensamma.

D tar mornar från 06-09 så då får jag sova ostört men när klockan är 01 och man bär omkring på en galen bebis känns ju 06 väldigt långt borta… igår natt låg jag och grät av utmattning. Som sagt var, varje dag hittar jag nytt hopp men om natten är det ju att leva mitt i en sömntortyr.

Som pricken över i:et har D massa jobb just nu (vi hjälps åt mycket men vissa veckor har han mer jobb än andra) och idag åkte han till Göteborg tidigt på morgonen för att komma tillbaka sent på kvällen. Lägg på att jag jobbar 50% i allt det här…

Det är så svårt med jobbet för många säger att jag ska strunta i det, men i allt det här jobbiga är att gå till kontoret en så enorm fristad för mig. Det är en möjlighet att få fokusera på något annat, att få vara något annat än en vårdare. Jobbet gör att jag orkar komma hem och ge allt till den lilla människan som behöver mig allra mest. Hur sjukt det än låter behöver jag ibland gå till kontoret för att orka komma hem och bära på honom ännu en natt. Även om jobbet såklart tär på mina krafter också, eftersom jag ofta har saker inplanerade som inte går att flytta på och så kanske jag inte sovit på hela natten och skulle behöva sova lite när han sover mitt på dagen men då måste jag sitta i ett kundmöte…

Usch, nu börjar jag gråta igen. Så jävla tufft att vara förälder? Tyckte alltid att mammor som sa att jobbet är som semester i jämförelse med att vara föräldrar”ledig” var svaga – nu tar jag tillbaka ALLT. Förlåt mamma-guden för alla dåliga tankar jag någonsin tänkt om mammor.

Dante har varit lite dålig i veckan också så lägg på en oro större än allt annat jag någonsin varit orolig för under mina 30 år i livet… jesus visste inte att det var fysiskt möjligt att vara så orolig. Jaja, nog om det. För som sagt – mellan nätterna hämtar jag hopp och när han skrattar hämtar jag kraft. När jag byter hans blöja mitt i natten och han gapskrattar för att få min uppmärksamhet, även fast jag bara står där helt tyst i mörkret. Då är det som att han gapskrattar rakt in i mina armmuskler och så orkar jag bära lite till, ännu lite till, trots att jag trodde det var slut på kraft.

  1. Men usch vad jobbigt det låter!!! Otroligt att du orkar, och kämpa på!
    Men varför delar ni inte mer lika på nätterna? Eller tar varannan natt? För det första måste du få sova för att orka så pappan får ta ett par nätter nu så du får återhämta dig. För de andra så är att jobba semester precis som du skriver så han har inte mer rätt att sova än dig. Ni måste hjälpas åt på natten, det är inte den föräldraledigas ansvar!

    Stor kram och kämpa på!

    1. Heja dig supermamma! ❤️ Jag känner helt igen mig i det där tudelade kring jobbet, som egenföretagare har jag inte kunnat lägga jobbet åt sidan med något av barnen. Nu har jag två barn under två år, en man som jobbar 75 % och sen ska jag själv hinna jobba också.. ibland, när man har en deadline och det inte vill sig, kan det kännas galet stressande men ibland är det så himla skönt att stänga in sig på kontoret med en kopp kaffe (och faktiskt få dricka den medan den är varm!), en bra podd och bara jobba. Eller få ta ett styrelsemöte och uppskattas för något annat än sina ammande bröst, hehe.

      Vi har också haft uppdelningen att jag tar nätterna. Fram till att lillasyster kom när sonen var 17 månader hade jag tagit samtliga nätter och samtliga mornar. Har också fått kommentarer kring det men det är vad som passat vår familj bäst, av olika anledningar. Varje familj gör vad som är bäst för dom, det är så många parametrar som spelar in där.

      Heja dig och heja er, stor styrkekram och hoppas att det vänder och blir enklare snart! ❤️

  2. Heja dig, och heja alla oss föräldrar som kämpar så! Min son på 5 månader har inte sovit bra på måååånga veckor och jag känner mig helt knäckt av sömnbristen. Men på morgonen när jag kommer upp (han går också upp med sin pappa lite innan) och han ser helt överlycklig ut när han får syn på mig så svämmar hjärtat över av kärlek och allt glömt och förlåtet. Vi får försöka komma ihåg att detta inte kommer vara för alltid <3

  3. Hej, min bebis vaknar bara typ 3 ggr per natt och då känner jag mig ändå förstörd dagen efter, så jag förstår dig verkligen. Till dig som har troligen har råd och måste jobba 50 % så skulle jag verkligen rekommendera en nattnanny. Googlea på det, finns flera agenturer som har det i Stockholm. Det är dyrt, men man kan använda RUT avdraget så det blir lite billigare. En dag i veckan kanske? Kämpa på ❤

  4. Men fina Michaela! Har själv inte barn men tänker att vi alla gått igenom tuffa perioder i livet, helt plötsligt kommer denna period vara över och Dante kommer sova bättre. Förstå vilken styra och kraft du kommer känna då!? Att du tagit dig igenom det här.
    Tack för att du delar med dig, oavsett om man själv är mamma eller inte så betyder det så mycket ❤❤

  5. Kämpa! Vi är fler med galna bebisar på nätterna. Om 2,3 (4?) år kommer detta ha passerat och du kommer längta efter en till…. hälsningar 3-barnsmamman

  6. Är inte mamma själv, men skickar all kärlek och all kraft jag kan till alla supermammor där ute som orkar! Fantastiska är vad ni är <3

    1. Hej!

      Vet precis hur det är samt hur ensam man kan känna sig mitt i de lääängsta timmarna under natten med ett barn som inte sover. Låter som att du är genuint genomtrött (med all rätt) så kanske ni kan ta varannan natt ett tag framöver? Trots att en förälder ofta ska upp till jobbet så kan det vara nog lika jobbigt att ha sovit för lite och vara hemma med en bebis. Någon/några dagar i veckan klarar man kanske på kontoret med för lite sömn i kroppen. Det tog lång tid för mig innan jag vågade ”be” min partner om en sådan lösning och det hjälpte väldigt mycket och vi fick båda en helt annan förståelse för varandras situationer genom att göra så. Och rätt som det var så ändrades vår sons sömnrutin igen och nätterna blev bättre med mer långa sovintervaller. Idag är han två år och vi får väcka honom varje morgon för att hinna till jobb och förskola 🙂 Det blir bättre!!!!! Kramar

    1. Heja dig, heja oss och alla andra föräldrar! Ibland när min ettåriga dotter varit vaken 3 timmar mitt i natten och allt är testat men hon ska ändå inte sova, då undrar man hur man ska orka att funka eller när hon vaknar varje timme. Men så på nåt sätt går dagen efter runt ändå och den dåliga natten är ett minne blott, för ens barn ger så mycket kärlek så känslorna svämmar över. Att vara förälder är att ge så mycket mer av sig själv än man någonsin känt och jag tror att det är en evig lärdom, att man kommer lära sig nya saker om sig själv varje dag i samband med att bandet med sitt/sina barn växer. Det man inte får glömma är att gråta ut, hitta ny kraft och jag tror att det är så viktigt att vara ärlig, det är ingen styrka i att bita ihop och säga att det är en dans på rosor att vara förälder, för ibland är det för jävligt men det brukar inte kännas så länge utan tills man får ett skratt eller leende från ens barn, då får iallafall jag ny kraft. En styrkekram till dig!

  7. När vår son sov som sämst delade vi rakt av på nätterna, så att man tog halva natten var. Eftersom jag ammade så klarade jag mig inte längre ändå, annars hade vi nog tagit varannan natt. Nu när ni kör flaska enbart tänker jag att alla förutsättningar finns för att dela lika, så att båda får den vila man behöver under den tuffa småbarnstiden. Oavsett om man tar halva natten var eller varannan natt så är det verkligen guld värt att veta att man kommer få sova nån gång. Vi sov till och med i varsitt rum under en period för att verkligen få sova när man inte hade barnansvar. Det är lätt att tänka att den som är hemma kan sova ikapp på dagen, men i praktiken så tror jag de flesta instämmer i att det inte funkar. Man har sällan ro att faktiskt sova, utan istället kanske man tar sig en välbehövlig kaffekopp eller en dusch istället. Dessutom har ju den som är hemma på dagen barnet hela dagen, så om man dessutom har nästan hela natten blir ansvaret jättetungt.

    Jag har själv ett barn som är jämngammalt med Dante, och om det är något jag insett under den här korta tiden som förälder så är det att allt går över och inget är bestående. Varken bra eller dålig saker, hehe. Så med det sagt – håll ut! Det kommer att bli bättre! Tack för en fin blogg. Kram och lycka till <3

  8. Jag lider så med er, håll ut! Han är ju trygg med sina mor/farföräldrar, dom kanske kan ta en natt så ni får sova ordentligt. Kan rekommendera Mirjam Geyerhofers bok om barn och sömn, den är intressant!

  9. Usch lider med dig 🙁 det är verkligen tufft. Har varit i samma situation och genuint vill jag bara tipsa om Hanna Bergenkull som typ räddade våra liv (sömncoach).

  10. Hej fina Michaela!
    Nu är mina barn större och vi har tagit oss ur de ”värsta” småbarnsåren med dålig sömn. Nåt som vi gjorde med båda barnen va att dela på nätterna, från start. Jag gick och la mig runt 21 (ammade innan) Min man hade då bebisen fram till 00-01 då han ofta fick flaska ersättning för att sedan sova vidare. Så ofta fick jag sova mellan 21-02-03 varje natt. Då orkade jag ta vid den tiden eftersom jag fått sova 5-6 h i sträck. Ett tios som kanske är värt att testa. Kämpa på! Kram

    1. Så gjorde vi också! Det hjälpte jättemycket.

      Sen är det viktigt att komma ihåg att hur jädra trött man än är och det känns som man ska bli knäpp så klarar man det. Ja, man bryter ihop ibland men man fixar det. Det är extra tufft nu när vi inte får något solljus också. Men kroppen anpassar sig och kompenserar.

      Mammor är fasiken det starkaste som finns!

  11. Det blir bättre!! Min lille sov också riktigt dåligt men runt ett halvår började jag se ljuset i tunneln och vid ett år var det bra. Sedan han fyllde två år sover han hela nätter i egen säng. Tänk framåt även fast det är svårt att göra när du har det tufft❤️❤️

  12. Känner med dig! Kämpa på, det blir bättre.

    Jag har samma erfarenhet av bebis som vägrar sova. Vi gjorde tillslut så att vi tog varannan natt, trots att pappanbjobbade mycket och jag ”bara” var föräldraledig. Jag hade svårt att acceptera det först, och kände mig som att jag misslyckats med den uppgiften som liksom var min. Men vi resonerade såhär med lite hjälp av vår bm: man behöver absolut vara utvilad för att kunna sköta sitt jobb, men man behöver ju rimligen också vara utvilad för att sköta sitt barn. Sen kanske ni inte alls har möjlighet att göra på det viset, jag vet såklart inte hela er situation. Men var inte rädd för att be om space och vila – det är så lätt att köra slut på sig själv som mamma ❤️

  13. Kämpa på! ❤️ Jag vet hur jobbigt det är och att man känner sig helt galen av trötthet när man är uppe nästan hela nätterna. Vi har sedan två veckor tillbaka kommit ut på andra sidan den långa tunneln av sömnlösa nätter. Vår kille som precis fyllt 2 år sover nu nätterna igenom, med undantag för något uppvak tidig morgon.

    Det är svårt med barn och sömn och fram tills för två veckor sedan var han vaken 3-8 gånger per natt och drack välling minst 2 gånger. Efter några riktigt värdelösa nätter fick vi nog och berättade för vår son att det var slut med välling på natten för att han hade blivit en stor kille. Sen väntade 2-3 tuffa nätter med skrik och rop efter välling, men som sagt så sover han hela nätter nu.

    Håll ut, det blir bättre. Du är inte ensam trots att det känns så när man går runt i mörkret och vaggar, du har så många andra mammor med dig i natten ❤️

  14. Hej fina Michaela!
    Gud som jag lider med dig, har en 3åring och en 7 månaders bebis och med min första så höll jag på att kollapsa. Min sömn blev så störd att även om jag fick sova själv i ett rum kunde jag inte slappna av. Precis som du säger så känner man att det nästan inte är någon idé att somna om eftersom bebisen ändå kommer vakna strax igen.
    Det ni MÅSTE göra för att kunna fungera är att ge varann sömn, ta varannan natt eller någon i veckan och låt den andra sova ostört i ett annat rum. Även om Damon jobbar så jobbar du ännu mer; med både ditt bolag och bebis. Det är det som har räddat mig denna gång med bebis. När jag sitter där och vaggar mitt i natten så är tanken på att få en god natts sömn nästa natt det som räddar mig. Ett väldigt räddande tips! Och jag lovar att det kommer bli bättre strax!

    1. Håll ut! Jag har en son som snart är 1 och han har sovit så dåligt sen typ 4 månaders ålder och det verkar hålla i sig, även om vissa nätter är bättre än andra. Vi har testat lite olika varianter och kan verkligen rekommendera som många skriver att dela upp natten mellan er – får man bara sova 3-4 timmar är det Himmelriket jämfört med att Vakna var och varannan timme. Vår son sover också i vår säng halva natten numera, enda sättet för oss just nu att slippa gå upp hela tiden. Visst suger det för den som går till jobbet att inte fått sova ordentligt men vi brukar tänka att det råder undantagstillstånd för hela familjen när det är såhär – då får båda tumma lite på sömnen för att ingen ska bli helt under isen.
      Lycka till!

  15. Åh stor igenkänningsfaktor! Kram och pepp till dig från en som inte heller har sovit natt sen i fredags pga bebis som vaknat var tionde minut och velat bli vaggad. Hoppas denna natt blir bättre för oss alla! <3

  16. Tack för att du delar med dig! Det känns mindre ensamt när man går runt och vaggar på nätterna att veta att många andra fantastiska mammor (och pappor, men inte lika många tyvärr verkar det som) är med en tillsammans i denna tuffa och underbara bebistid. ❤️

  17. Jag har en son på 7 månader som sov dåligt till han var ca 6 månader. Nu är han en helt annan bebis på natten. Det blir bättre! Men varför tar inte D nätterna på helgerna åtminstone så du kan sova få sova ordentligt några dagar i veckan? Eller som många andra skrivit dela rakt av nu när Dante tar flaska 🙂

  18. Verkligen heja oss mammor! Jag hade också så mycket fördomar mot föräldrar innan jag själv fick en bebis för ett år sedan och jag vill också bara ta tillbaka allt negativt jag någonsin tänkt. Det är verkligen tufft att ha småbarn och det är bra att vi är fler som erkänner det och pratar om det <3

  19. SÅ mycket kärlek och massa styrkekramar till dig/er. Det är sjukt svårt att vara förälder och att du skriver så ärligt om både toppar och dalar är guld. Hoppas verkligen att det vänder för er snart – det kommer det ju att göra även om det är svårt att tro på det när det är som jobbigast! <3

  20. Om du jobbar hela 50 procent så känns det lite orimligt/ologiskt att bara du ska ta nätterna. Antingen delar ni på nätterna – eller så kanske du skulle gå ner till 25 procent, i alla fall en kortare period. Du vet bäst, bara några tankar. Halvtid är ju ändå mycket – om man dessutom har ett heltidsjobb hemma dag som natt.

  21. Jag har också bett om förlåtelse till mamma-gudarna. Min nu 3,5 åring var med facit i hand en dröm. När jag var gravid med min nu 4 månaders bebis var jag ganska kaxig över hur lätt en bebis är. Hade ingen förståelse för folk som tyckte annat. Nu är det 4 månader sedan han föddes och jag har aldrig varit tröttare och skörare. Jag gråter också i kudden. Vi besitter en kraft som bara en mamma med krävande barn kan förstå ❤️

  22. Min son som nu är 2 år vaknar än i dag nästan varje natt men sedan ett års ålder bara nån gång per natt. Vårt barn vaknade mellan 3-6 gånger per natt tills han var ca året (då menar jag mellan 22-06). Man blir smått galen men det går över och blir bättre. Jag kommer ihåg att innan jag fick barn kunde jag ibland tänka – hur kan den mamman klä sig i pyjamas och gå ut eller undra varför hon inte borstat håret eller lagt på nått i ansiktet för att se lite fresch ut innan de vandrar på stan: Till nyligen var jag henne! Kommer aldrig mer ha någon fördom mot mammor. Vi är helt otroliga vad vi klarar av.

  23. Kämpa på! Du är en fantastisk mamma! Det är tufft ibland med det blir bättre.
    Styrke kramar, ta hand varandra!

  24. Usch vad tufft du har det!
    Jag fick ett tips för ett tag sen om att använda Pampers nattblöjor 12h på natten och endast byta blöja om bebis bajsat. Upplevde att bebis alltid vaknade till när jag bytte blöjan på natten och var svår att söva om..
    Tycker det funkar bra att inte byta på natten, har hänt ett fåtal ggr att blöjan läckt på småtimmarna men då har jag ett gäng blöjor i sovrummet så jag kan byta. Kanske värt att testa? Kram

  25. All styrka till dig, fy FAN vad jobbigt det är med sömnbristen – man blir fullkomligt psykiskt nedbruten och det är verkligen helt fruktansvärt! I somras grät jag av utmattning så många dagar, nu är lillen över 9 mån och nu när man är trött är det ändå på en normal-nivå… men det är en sådan liten tröst när folk säger ”det blir bättre” (tyckte jag!), för att det känns så himla avlägset… Men det kommer bli bättre, och du är SÅ JÄVLA GRYM! <3

  26. Kämpa på! Jag kan rekommendera att läsa boken *somna utan gråt* det tyckte jag hjälpte mig när mitt äldsta barn kunde vakna minst 1 gång i timmen. Personligen tyckte jag att det var väldigt skönt att sätta en plan för att försöka påverka sömnen och natten, det kändes som att man återtog lite kontroll.

  27. Hej fina Michaela! Vill börja med att skicka en kram, en lång jäkla hård sådan, för du har helt rätt i att det är så sjukt tufft att bli en mamma. Jag lever på hoppet än att det kommer bli härligt att VARA en mamma, när jag väl lärt mig.
    Vill berätta att jag har en tjej, lite yngre än Dante (typ 2 veckor). Hon flaskmatas, har så gjort sedan 2 veckors ålder då jag till min stora sorg insåg att jag ej hade mjölk till henne. Därmed har hon sovit bättre (längre) än ammande bebisar, men ändå vaknat 2 ggr/natt och sen en gång i arla morgonstund… Nu sedan 2-3 veckor samsover vi, det var ett test från mitt håll. Innan jag fick barn hade jag mycket åsikter kring samsovning och tyckte att bebisar ska lära sig sova i egen säng från början. Sedan jag släppte denna vision och testade att ge henne min kropp även nattetid så sover vi fram till 5-6-tiden. Jag hajar att detta inte är för alla (vet ej hur ni gör) men för mig blev plötsligt prion att faktiskt få sova!
    Ja, va tusan alla gör det som känns rätt, ville bara sprida lite ljus över att just sova ihop…i vissa fall blir det 200% bättre.
    Du verkar vara en fantastisk mamma, glöm aldrig det när tårarna rinner ❤️

  28. Usch, känner med dig. Det är verkligen efter 3 månader som den där sömnbristen kommer ikapp en och man är heeelt slut. Jag gråter också då. Å kämpar. Jag gick inte heller å la mig för kroppen kunde inte stänga ner för inhämtning av sömn. Eller så var mammasensorn ständigt på liksom. Även om man förstår att det vänder en vacker dag så är just precis Nu som spelar roll.
    Hade en väldigt jobbig natt med min bebis inatt. Jag blir tokig tillslut. Men försöker se det från något ljust perspektiv mitt i natten. Jag har tagit på mig mitt favoritmysset, gosiga tofflor. På med glasögon. Om vi sitter så har jag ett täcke som jag virar runt oss. Går vi så tar jag vetekudde om axlarna. Känns som att man unnar sig lite. Å sjal!! Vira in ungen !!! Bästa bästa. Dina armar ska orka fler nätter och fler av hans kilon. Så kan ju gå å gosklappa lilla bebisen där i.
    Ta öronproppar om det skriks. Jo du hör ju ändå, tar bort det högsta. Sen blir det som att just kl.06 är precis vad man kan hålla ut till. Så länge tårarna orkar stanna inne.
    Man klarar så oerhört mycket, helt ofattbart egentligen.
    (Låter dock svintufft att ha jobb dessutom. Minska lite i procent å ge till dig själv under den här sömnbristfasen ? å öka när du känner dig laddad igen?)
    Går det att gå å sova vid 17/18 när pappan kommer hem?
    Man vill ju så gärna ge tips, men du har ju säkert tänkt på allt redan.

    Varma Kramar och stort lycka till. Å ja, jag är också uppe när ni är uppe, kämpa !

  29. Kämpa på! Nu har jag en väldigt snäll bebis som gärna sover hela nätterna. Men jag kommer ihåg i början när bebis skulle koppmatas varannan timme.. Herregud. Först stretade jag emot och försökte anpassa nya livet i det gamla (utan barn). Det gjorde mig än tröttare och tillslut lät jag bebis styra vår dag. Jag sov när han sov och var vaken när han var. Det fungerade toppen även om jag då kunde sätta på kaffe & kolla Netflix mitt i natten.

  30. Var det jobbigare än du trodde att få barn? Jag är så rädd att skaffa barn för att jag värderar min egentid så mycket och det känns som den kommer försvinna vid barn. Hur vet man när man är redo?

    1. Först och främst tack Michaela för dina fina och ärliga inlägg, uppskattar din blogg så mycket och har alltid gjort! Vill påminna dig om att det första året med barn går fort, och helt plötsligt så sover, går och äter de själva. Då känns den första tiden som ett minne blott. Du är fantastisk som kämpar på och delar med dig! <3
      Sofie, jag kände som dig innan jag fick barn, jag var rädd att jag skulle förlora mig själv och min egentid. Men kom ihåg att det är så olika för alla. När jag blev mamma blev jag det till en nöjd bebis som i stort sett bara sov, även om såklart livet med barn är fullt av utmaningar var min vardag så mycket enklare än vad jag någonsin föreställt mig. Du är redo tror jag när du vet att du kommer att vilja bli förälder oavsett vad ditt barn kräver av dig, och jag lovar att oavsett vad det kräver så är det värt det. <3

  31. Heja dig! Jag har två barn under 3 år och vet precis hur fruktansvärda nätterna kan kännas. Var snäll mot dig själv och kom ihåg vilken superhjälte du är för ditt barn 💕

  32. Gud vad jag verkligen behövde läsa det där, tack <3 Tror inte det går att förstå vad det innebär att vara förälder förrän man faktiskt är det?! Ska tänka på dig o Dante när jag går o vaggar min tvåmånaders inatt. Heja oss alltså!! Kämpa!

  33. Åh! Sådan igenkänning <3
    Att vara mammaledig är verkligen mycket tuffare än vad jag också trodde..
    min son började äntligen sova hela nätter vid sex månader då jag slutade amma och gav välling och mat + han fick sova i eget rum, en lättnad!
    Sen är det såklart fortfarande väldigt tufft emellanåt av olika anledningar (han är nu 10 mån). Ska börja jobba imorgon och ja.. det känns som semester på ett sätt. Kämpa på! Du är den bästa mamman Dante kan få!

  34. Kämpa på. Har en dotter på 9 månader, är inte ledsen om kvällen men får inte ro till att somna. Vi är ofta ute och åker med bilen för hon ska somna, det blir bättre. Tappa inte hoppet 🙂 stor kram

  35. Hej. Jag känner så igen mig i detta och JA de blir bättre min son är 16 månader! Känner igen känslan att inte kunna koppla av och sova för man veta att snart vaknar han och de är omöjligt att sova mellan skriken så igen ide hans pappa tar natten. Har hotat med att ta in på hotell när de var som värst 🙂 De är omöjligt att förstå känslan innan man får barn. Nu sover min son hela natten utan uppvak kämpa 🙂

  36. SKITTUFFT!
    Vet PRECIS hur det är. Kämpe!
    Minns själv att andra sa ”det blir bättre”, men det sket väl jag i där och då. Kändes inte bättre för det.. Det är ren och skär mental utmaning. Vilken enorm kärlek du besitter som ändå forsätter framåt!

  37. Jag vill bara ge dig all kärlek och tacksamhet för att du delar med dig av detta. FY FAN vad hemskt det är att ha spädbarn ibland, herregud alltså! Det är ju det sjukaste nånsin. Mitt barn är nu drygt ett år och jag AVSKYDDE att höra att det blir bättre, VILKET DET JU BLIR, men faaan vad det inte hjälper när bebisen är 4 eller 5 eller 9 månader och vaknar varje timme. Men vad hjälper då? Jag vet inte. Jag ville bara ha empati och typ att folk skulle tycka synd om mig och lyssna på mitt klagande, för man FÅR klaga, för det är helt sjukt stört jobbigt och jag tycker inte att någon mamma förtjänar det.
    Klaga, klaga, klaga, tyck synd om dig själv för det ÄR synd om dig. Ta hand om dig och unna dig allt som det finns att unna sig med, du förtjänar det. Och som min kompis sa när våra barn äntligen fyllt ett och sömnen nästan hade ordnat sig: första året som mamma är som att gå i lumpen, man fostras och tränas så sjukt hårt att det inte är mänskligt, och man blir en supermänniska som är redo att agera vid minsta signal, alltid på helspänn, och det är klart att man blir utmattad och deppig. Det ENDA positiva med att vakna varje timme i flera månaders tid är att efter så inser man att man klarar vad som helst. Exakt vad som helst.

  38. Heja dig! Jag vet hur tufft och stundvis olidligt det kan vara, och sömnbrist är inte att leka med. Jag har tre barn varav mellanpojken knappt sov första månaderna och därefter inte så bra heller, extra krävande helt enkelt. Med första barnet var allt så enkelt, så det var det enda jag var förberedd på inför tvåan. I efterhand önskar jag att jag hade delat ansvaret mer med pappan, jag tog alla nätter själv då han jobbade osv. Men svårt att där och då tänka så. Jag tror jag var mer påverkad av sömnbristen än vad jag upplevde då. Sen är det ju så olika från person till person, bebis till bebis. Jag är föräldraledig nu med trean, var orolig inför bebistiden, samtidigt som jag av erfarenhet vet att det går över. Ville egentligen inte skriva mer än att vi är många som vet hur det känns, och många som inte alls förstår hur det kan vara. Kramar i massor

  39. Kämpar på här också (lika gammal tös som Dante) och det är verkligen tortyr på nätterna! På riktigt, man blir helt knäpp av att inte få sova… jag tar alla nätter själv och har ingen möjlighet att få avlastning på morgonen heller.. har även ett till barn så det är kämpigt minst sagt! Men jag vet att det blir bättre vilket är det enda mitt hopp hänger på, tiden går snabbt tycker jag och eftersom jag har barn sen tidigare så vet jag att man faktiskt glömmer bort den här jobbiga tiden sen och har ett barn som sover bättre helt plötsligt! Men vill tack dig för att du skriver om detta, känns som ”all andra” har bebisar som sover om nätterna och är så enkla!

  40. Hej! Jag vet inte exakt vad du menar med att Dante har varit “lite dålig” men jag tänkte ändå ge dig och din oro perspektiv i positiv bemärkelse. Min andra son föddes med en tumör i magen. På andra läkarbesöket upptäcktes den och sen satte utredningen fart. Experterna vet fortfarande inte exakt vilken tumör det är men det är klarlagt att den inte är elakartad TACK OCH LOV. Oron över detta har jag aldrig upplevt förut. Tack och lov sover han som en stock om nätterna (de flesta), men jag har också haft jobbiga nätter, främst med min förstfödde son, så jag vet vad du kämpar med och vill skicka all styrka till dig som jag idag har lyckats bygga upp igen ❤

  41. Jag har inte läst alla kommentarer eller tidigare inlägg men har ni provat att sova genom att guppa sittandes på en pilatesboll? Några av mina mammavänner har haft barn som varit svåra att söva och använt bollen och tyckt att det åtminstone har avlastat deras kroppar lite grann.

  42. Hej
    Känner så väl igen mig i det du skriver. Vill egentligen bara säga att du borde dra i handbromsen innan du crashar. Att du ska ta hand om dig och att ni kanske måste dela upp ansvaret på nätterna ännu mer (vet såklart inte exakt hur ert upplägg och er situation ser ut). Min numera 2,5 åring sov helt katastrof de första 7-8 månaderna. Jag nattammade och kände att jag inte kunde sluta pga att han bara skrek om han inte fick snutta. Till slut fick jag en blockering kändes det som, kunde inte somna, precis som du skriver. Kändes som om det inte var någon idé för det snart skulle sätta igång igen. Till detta var min mamma sjuk och hade bara veckor kvar att leva och all vaken tid tillbringades i sjukvården. Det slutade med att jag helt bröt ihop psykiskt och fick insomningstabletter utskrivna, slutade amma, la mig i gästrummet och sen fick min man ta över på helgerna och några nätter i veckan. Med tabletter kunde jag sova 6-7 h i sträck, typ 22-04 och jag tror faktiskt inte min hjärna hade pallat mkt längre utan sömn. Så medicin blev min räddning till slut. Inte drömscenariot men var så tacksam. Nu sover han 11 h på natten så allt blir ju bra till slut, men det tog över ett år innan vi fick ordning på det. Och så länge klarar man inte vänta.

  43. Såg att någon tidigare tipsat och skulle besvara kommentaren men det gick inte, så jag skriver den här: Har nog aldrig kommenterat men vi har också erfarenhet av Hanna Bergenkull. Hon räddade också i princip våra liv (och kanske även vår relation). Hela livet blev lättare och helt plötsligt orkade vi ha roligt och ha ljusa, fina stunder igen. Det är fruktansvärt att inte få sova. Varmaste rekommendationer att kontakta henne.

  44. ❤️
    Har också en extremt krävande bebis, fick vagga o bära dag som natt. Hatade att höra ”det blir bättre” för det kändes att det aldrig kmr att bli så. Mina vänners barn var mkt lugnare så ofta kände jag mig som en dålig mamma, att det kanske var mig det var fel på? Hursomhelst det går faktiskt över! Nu är mitt barn över året och sover hela nätter för det mesta. All pepp till dig❤️

  45. Hej!
    Brukar aldrig kommentera bloggar men jag känner igen mig så mycket. Vår tjej som nu är snart 1,5 år. Hon vaknade varje halvtimme i 8 månader. Jag var så slut, grät varje natt. Och det kändes som man bara gjorde fel och ingenting fungerade.
    Men ändå fortsatte man att försöka hitta lösningar. Vi testade med en pilatesboll, gick runt i mörkret i bilbarn stolen. ( enda stället hon somnade men vakna så fort den var stil.
    Men sen testade vi köpa tassar som man kan skruva på under benen på spjälsängen, så det går att vagga. Tillslut fungerade det också så då kunde man stå och vagga och hon somnade om.
    Kämpa på du gör ett kanon jobb och all pepp till dig. Det blir bättre och när det väl har blivit det så kommer man inte ihåg dessa nätter. Dom är som bortblåsta.

    Kram till er!

  46. Herregud vad jag behövde läsa just det inlägget just idag! Vår fyra månaders bebis har gått från att sova i princip hela nätter i ca två månader till att vakna nästintill varannan timme i två veckors tid. Det är så fruktansvärt och dessutom kan jag inte heller somna mellan uppvaken. Ligger och spänner mig och bara väntar på att hon ska vakna igen. Imorse när hon vaknade vid 05.30 kunde jag inte alls somna om till hennes uppvak 07.00 känner mig som ett vrak när jag inte får sova. Dessutom sover hon jättedåligt på dagarna. Vi försöker hålla rulla vagns sovschema men hon vill inte alls följa det. Skriker och gråter varje gång jag försöker lägga henne, somnar bara bra i vagnen. Har vi tur en dag får hon ihop 2 h sömn under dagen (enligt rulla vagn ska en fyra månaders sova 3-4 h på dagen)
    Men det absolut värsta i allt är att jag blir arg på henne, mitt humör både på nätter och dagar blir fruktansvärt. Igår gick jag gråtandes ur sovrummet när min kille kom hem från jobbet helt vansinnig av frustration. Och så får jag så fruktansvärt dåligt samvete, mitt mammahjärtat blöder men jag kan liksom inte hejda min ilska när jag är såhär trött.
    Dina ord fick mig verkligen att bryta ihop. Fan vad starka vi är! Och tack för att du är så transparent! Det är så otroligt viktigt att få höra att man inte är ensam i ens kämpande!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi