Hur mycket ska jag dela med mig av mammalivet i sociala medier?

God morgon snäckor,

Hur mår ni?

Jag var på en massage igår för att få in veckans dos av self care (viktigare än någonsin nu när jag är mamma) och han frågade om jag ville ha en djupgående massage. Absolut svarade jag och idag kan jag inte röra mig??? Jag är så öm i hela kroppen, vill nästan gråta när Dante sitter i min famn. Det är så sjukt hur jag som är så kommunikativ i det mesta i mitt liv inte vågar säga till en massör när jag tycker att det gör för ont haha. Är ni också så? Unnar er den där svindyra massagen och så säger de ”säg till om trycket inte är bra” så vågar man ändå inte säga något… herregud, får panik på mig själv.

JAJA! Har tänkt på en grej!

När jag gick ut med att jag var gravid var det några som kommenterade i mina sociala medier och skrev att de verkligen hoppades att jag inte skulle bli ”en sån som bara postar om min graviditet eller min bebis i sociala medier” utan fortsätter som jag har gjort innan. Jag tog nog åt mig lite av de kommentarerna och märkte att jag, när jag sen ville skriva om mina tankar kring graviditeten, i någon mån försvarade mig lite. Och framför allt att jag ibland höll tillbaka för att inte posta ”för mycket” om min graviditet. Det här hängde med när Dante sen kom och jag har liksom hela tiden behövs tänka efter innan jag publicerar saker om det kan bli för mycket bebis och för lite annat.

Men så var jag hos min psykolog och pratade om mitt moderskap och när jag gick där ifrån kom jag hem med en ny typ av insikt. Jag har känt mig lite tillbakahållen av känslan att jag inte får publicera för mycket eller prata för mycket om mitt barn och min nya roll som mamma, vilket indirekt hämmar mig i min kreativitet eller min vilja att uppdatera mina kanaler. Och så insåg jag att jag har alltid haft en enda tydlig röd tråd i mina sociala medier:

Ärlighet, ofiltrerat och dagboks-inriktat.

Min usp har, enligt mig själv i alla fall, varit att jag skriver om det liv jag lever och det jag känner oavsett vad det är som pågår i mitt liv. Jag har haft perioder där jag har pratat massor om olycklig kärlek, karriär, prestationsångest, utbrändhet, lycklig kärlek, graviditet, spiritualitet osv. Allt har baserats på var jag befinner mig i livet och vad jag tycker är roligt att skriva om.

Men så inser jag att när jag har skiftat i fokus, har det alltid varit några som har blivit besvikna. Jag minns när jag blev tillsammans med D och slutade skriva olyckliga texter om kärlek, då var det många som klagade på att bloggen hade blivit opersonlig. Men det var den inte, jag var bara så fruktansvärt lycklig och kunde inte komma på en enda sorglig sak att skriva om. Och det är såklart tråkigt för den som fortfarande har ett behov att läsa om olycklig kärlek, men det blir nästan falskt om jag skulle fortsätta prata om det när jag inte är i det.

Det var också anledningen till att jag grundade FORNI där bloggen idag ligger, och som faktiskt har lika många besökare som bloggen. Det är för att jag vill ha en plats som täcker upp alla intressanta ämnen som kvinnor där ute kan tänka sig att läsa om. Och då kan den här bloggen fortsätta vara personlig och handla om mitt liv så som det ser ut just idag, eftersom resten av sajten täcker upp allt annat.

Med det sagt så vill jag säga att jag kommer nog skriva mer om motherhood och fokusera mer på det i alla mina kanaler, för det upptar den största delen av mitt liv just nu. Sedan kan det ämnet se ut på olika sätt för olika kvinnor, men det mesta som finns inuti mig växer ur det nya moderskapet jag befinner mig i. När jag tänker på min karriär, så tänker jag på hur jag ska balansera karriär och mamma-rollen. När jag tänker på min träning, så tänker jag på hur jag ska bygga upp min kropp efter att min graviditet har brutit ner den. När jag tänker på min vardag, tänker jag på hur jag ska få ihop den med en bebis. Och det blir fel att låtsas om som att det inte finns i mig, när det är det stora i mig. I alla fall just nu när jag är nybliven mamma.

Sen insåg jag en annan sak, och det är att jag alltid varit så himla intresserad av föräldraskap generellt. Jag tycker att det är ett spännande ämne och har följt mammor i sociala medier långt innan jag själv blev en mamma. Så det vore ju jäkligt trist att inte få djupdyka ner i ett ämne som jag faktiskt älskar att prata om.

Och så finns ju FORNI, som har allt det andra. Så att den här platsen på jorden ska täcka upp alla kvinnors behov. Utan att man behöver få dåligt samvete eller filtrera sig eller vara rädd för att någon ska tycka att man har ”blivit en sån”. Dessutom är det sååå många som har efterfrågat mer mamma & bebis-liv här i bloggen. Och eftersom jag tycker att det är så roligt att prata om, ska jag tillåta mig själv att göra det lika ofiltrerat som alltid.

Nu känner jag mig mer peppad än någonsin på att fortsätta uppdatera mina kanaler, göra det på mitt sätt och vara trygg i det jag vill dela med mig av.

Puss!