Månad: november 2019

Så fint! Hamnar på önskelistan direkt! Visst hade du skjortan under graviditeten, hur länge funkade den och vilken storlek hade du? Perfekt med snygga plagg man kan ha både nu som preggo men även funkar lika bra sen. Blir den väldigt varm? Tack på förhand! /Josefine

Hej Josefine!

Jag hade den i M under graviditeten och den passade fram tills sista månaden och även efter. Det är bara passformen som ändras beroende på hur magen växer. Fördelen med skjortan är ju att den inte blir lika varm som andra kashmirplagg så det passar perfekt när man är lite extra svettig som gravid eller när man ammar, haha!

Vi läsare har ju förstått att ni fick längta lite innan ni fick plus på stickan. Jag är i samma situation nu med min sambo och tycker att längtan är helt outhärdlig. När min mens kommer blir jag helt låg och deppig. Jag försöker verkligen att fokusera på annat, men när man väl har tankarna inställt på bebis så tycker jag att det är så svårt att tänka på annat… Vi har inte försökt så länge att det är dags att söka hjälp från vården, så det är väl ”normalt” att det inte hänt på de första försöken, men jag tycker ändå att det är tufft att vänta. Har du några tips i längtans tider? <3

I feel you! Jag säger bara: passa på att göra MASSA roliga saker! Jag är så glad över att jag och Damon inte slutade leva när vi började försöka skaffa barn utan vi fortsatte köra på och göra massa roliga saker med tanken på att det vilken dag som helst var dags för oss att gå in i ett nytt skede i livet. Det var festkvällar, datenights och spontana kompishäng mest hela tiden. När mensen kom kände jag exakt som du, och det måste nog få vara okej att känna så. Att inte försöka skjuta bort det utan bara vara i det. Sen hämtar man sig och så återgår man till att ha kul och hoppas att nästa månad ska komma med en överraskning. Så gjorde jag och ibland var längtan väldigt stor, men jag gjorde verkligen mitt bästa för att se så sunt som möjligt på situationen. Jag ”passade på” en hel del med tanken att när som helst kanske jag ska vara preggo i nio månader. Och så kom den dagen jag blev gravid och då var jag så glad över allt kul jag hunnit med innan.

Och vet du, nu såhär i efterhand, är jag glad att det tog lite tid. För vi hann ha så himlahimla roligt under den perioden, och så hann vi längta massor, vilket gör att tacksamheten idag är otrolig. Allt händer av en anledning och er bebis kommer till er när den är redo. Jag är så glad över att det var just Dante som kom till oss, och hade såhär i efterhand inte velat ha det på något annat sätt <3

Hej Michaela och tack för världens bästa blogg! Vad jag har förstått det som så är du ganska tajt med dina anställda, hur fungerar det? Är du och dina anställda vänner? Hur skiljer ni på jobb och privat? 

Yes, det stämmer!

Det är helt oundvikligt för mig att inte vara tajt med mina anställda när jag driver ett så litet bolag och FRAMFÖR ALLT ett bolag som grundar sig i mig som varumärke. Det mesta vi gör är utifrån mig som person och då måste vi komma supernära varandra, annars går det inte. De som jobbar i mitt team vet mer om mig än vissa av mina vänner – de är hemma hos mig oftare, har tillgång till alla mina konton, bollar mitt liv med mig varje vecka för att se vad som kan bli content och vad som står på schemat. De har tillgång till alla mina kalendrar och min telefon och min mejl.

Det är en väldigt speciell plats att jobba på, just för att man är så nära sin chef och det inte är en ”normal” anställd vs. chef-situation. Det liknar kanske mer att jobba som personlig assistent åt politiker eller artister eller så. Jag älskar att jobba nära mina anställda men det är lite jobbigt också för jag hamnar i en väldigt utsatt och skör situation. När människor vet så mycket om en så ger man dem indirekt makten och då gäller det att tilliten är 1000%. Därför är tillit och lojalitet det viktigaste jag söker hos mina medarbetare. Sen är det sjukt viktigt att vi har kul ihop och skrattar tillsammans om dagarna – vilket vi verkligen gör. Det är högt i tak och glatt hos oss.

När det kommer till att skilja på jobb och privat så går det inte när det kommer till just mig i vårt bolag. Alla vet allt om mig, jobb och privat är samma sak. Sen fungerar jag lite så som person också – inga filter. Däremot förväntar jag mig inte att mina anställda ska dela med sig av allt utan där får de sätta sina egna gränser. Om de vill prata sex på kontoret – gärna för mig! Om jag inte ens vet vad de gjorde i helgen – okej då. Det är upp till dem och jag respekterar deras gränser. Men naturligt så brukar mina anställda också vara rätt öppenhjärtliga eftersom de vet så mycket om mig – garden är liksom nere från båda håll.

Puss!

Jag undrar om du är mamma-avis? Alltså blir du avundsjuk om andra vill hålla i Dante osv? Jag upplever att jag kan bli lite beskyddande och vilja hålla mitt barn själv när vissa är för ”på”. Hur hanterar man sådana känslor? Tack för en bra blogg! <3

Nej, jag måste faktiskt säga att jag inte är mamma-avis alls (kul ord btw, haha!). Jag älskar när andra håller och gosar med Dante, så länge de frågar först får de mer än gärna ta för sig av honom. Jag är ju med honom h e l a tiden och att få vila armarna mellan varven är bara sunt för då orkar jag lite mer sen. Jag tror att vi mammor bara har en viss procent av ork och för att den inte ska ta slut, så måste vi våga ge ifrån oss vår bebis så att vi orkar. Jag är väldigt positiv och glad när jag är med Dante trots att han är HOPPLÖS mellan varven och det tror jag är för att jag tankar energi så mycket som det går. Det är i alla fall så jag känner! Sedan vill jag gärna att Dante ska bli en social person, jag vill verkligen inte att han ska bli mammig eller inte kunna vara med andra människor så han får vara hos vem som helst som är i vår närhet. Jag delar inte direkt ut honom på vår lokala Ica haha, men om vi är med vänner eller på kontoret får andra gärna leka, busa och bära på honom!