Idag fyller Dante 3 månader.
WE DID IT!!!
Jag känner mig som Jay Z i slutet av den här (klick!) videon när han jublar exakt de orden efter en lyckad konsert.
WE FREAKIN DID IT!
När Dante var någon vecka gammal och vi förstod att han var en magbebis deluxe så började jag googla loss, fråga runt och prata med alla jag känner om magbebisar. De flesta sa samma sak, vilket var att vi skulle hålla ut de första tre månaderna då de alltid brukar vara värst. För de flesta bebisar hinner magen och tarmarna bli bättre till tre månader och efter det brukar bebisarna vara betydligt gladare och må mycket bättre. Sen dess har jag varje dag tänkt på det; ”Bara jag klarar tre månader”. Jag har räknat ner till det här datumet de gånger jag vaggat Dante i min famn medan han gråtit hysteriskt och krampat med sina små ben. ”Åtta veckor kvar”, ”Sex veckor kvar”, ”Det kommer att bli bättre, det här är inte för alltid”.
Och så kom äntligen 3 månader.
Ni kanske undrar om hans mage genomgått någon magisk förvandling sen igår? Nej, såklart inte. Magproblem försvinner inte bara över natten, det förstår jag också. Kanske tar det några veckor till innan han är helt bra i magen, vi märker ju att han blir liiite bättre för varje vecka. Kanske tar det ett par månader till, kanske kommer han ha magproblem hela sitt liv. Sånt kan man inte veta.
Men vi klarade av de första tre månaderna som har varit fruktansvärt tuffa och jag är så otroligt stolt över det. Jag är mitt i mitt livs svåraste jobb och det känns som en seger att lämna dessa månader bakom oss för vid vissa tidpunkter var jag rädd att jag skulle gå under.
Att se sin bebis må dåligt är ju så sjukt påfrestande för psyket och jag längtar så mycket efter att han ska må bra några dagar i sträck, hittills kan jag räkna på mina händer de dagar han inte haft ont i magen. Han får vara hur påfrestande han vill senare, bara han inte mår dåligt.
Hur har han varit den senaste månaden då, förutom när han har haft ont i magen? HELT JÄVLA MAGISK kan jag be om att få tala om. Kolla bara på den här killen. När han mår bra är livet en dans på rosor. Vi leker, övar på saker, pratar och skrattar extremt mycket. Han skrattar i stort sett hela tiden när han inte är en suris. Han skrattar högt, med hela ansiktet och ögonen som glittrar. Då känns kärleken i hela kroppen.
Vi övar på att rulla runt från rygg till mage, gripa tag i saker och ha en stabil nacke. Allt går framåt och han tycker det är så kul när han lyckas med något (med lite hjälp oftast ;-).
Hans sovrutiner har spelat oss ett spratt senaste veckorna däremot och det har varit rätt tufft. Flera nätter har han vaknat en gång i timmen vilket gör att jag känner mig levande död när dagen börjar, även om D tar honom och låter mig sova ett par timmar ostört på morgonen. Men att ha en hel natt med en bebis som vaknar varje timme och sedan ta hand om honom honom under dagen och så natta honom på kvällen, det är fasiken tufft när han sover så dåligt och har ont i magen hela tiden. Jag har en helt ny respekt för mammor där ute, shit vilka superkvinnor vi är. Jag har också accepterat att alla får olika bebisar och har olika upplevelser av den första tiden och att man INTE ska jämföra. När en annan mamma säger till mig att ”Så svårt är det ju inte, första tiden är rätt enkel, vänta och se hur tufft det blir sen!” så tänker jag bara tyst för mig själv att du har helt klart inte haft en Dante i ditt liv, så ler jag lite avmätt och byter samtalsämne haha. Blir för övrigt så trött på den typen av förminskande kommentarer som hintar om att man skulle vara svag som tycker det är tufft, och är glad över att det är så förstående stämning här i bloggen. Det gör att jag vågar skriva av mig kring alla sidor av mammalivet – bra som dåliga. Klart det inte är så tufft om din bebis sover 18 timmar om dagen och är glad och nöjd när hen är vaken… ta Dantis i ett dygn så får vi se vad du säger sen 🙂
ANYWAY nu är det slutbabblat. Summan av kardemumman: vi klarade det och nu ska vi se positivt framåt! Vi fortsätter kämpa och hålla humöret uppe allt vad vi kan. Och när det är bra stunder, då njuter vi till fullo. Heja oss!
Vikt och längd:
På 3-månaders kontrollen vägde han 5,8kg och var 60cm lång. Han ligger strax under medelkurvan och har gått ner lite, för en månad sedan låg han strax över medelkurvan. Om det fortsätter gå ner får vi öka mängden ersättning men än så länge är vi inte oroliga, han hoppade ju upp nästan tre steg på kurvan efter födseln hehe <3
Jag hade själv en magbebis delux med mjölkproteinallergi! Det är hemskt, men vet du, tycker det är uppfriskande att du skriver om det också! Många influensers får ”till synes” tokenkla bebisar där de bara hänger med på alla event från dag 2 (och mammorna har då gått ner all vikt, är snyggare än någonsin och utvilade) och sover hela nätterna ? det stämmer så klart inte men det är ju den som visas utåt ?
Jag fick en ”high need baby” deluxe (nästan alltid missnöjd, stora sömnproblem, gick inte att lägga ned varken vaken eller sovande på ett år), och kan säga att: herregud vad fantastiskt det är att han blir större. 2,5 år nu, galet viljestark och intensiv, men livet är SÅ MYCKET LÄTTARE. Och roligare. Kram!
Hej,
Har ni testat att byta ut d-vitaminen?
Vår lilla gallskrek av den från ACO, men det blev bättre när vi bytte. Vi upptäckte det av en slump, vi åkte iväg en helg och glömde då dropparna hemma, och för första gången sen födsel hade vi en harmonisk bebis. Sen när vi kom hem och han fick sin d-vitamin så var allt tillbaka igen.
Så vi insåg att det var dropparna som gjorde att han fick så ont i magen.
Så ett tips är att byta ut dom, lovar att ni kommer märka skillnad.
Kram
Åh +1!!!!! tror fortfarande inte på att varken Kenza eller sara biderman fått barn PÅ RIKTIGT. Det är bara fake. nån annan födde ungarna hehehe. Sjukt o se ut sådär typ tre timmar efter förlossning, vi dödliga får ju kämpa flera flera månader bläh!
Hej! Min son hade också oerhörda magproblem de första månaderna i livet. Jag känner så igen mig i kommentarerna ”när de är små är det inte så jobbigt, vänta och se hur tufft det blir sen!”. Nu är min son 2 år och jag tycker att livet med honom är tusen gånger enklare! Han är glad hela tiden och de få gånger han inte är det kan han få mig att förstå varför. Jag brukar tänka att de människorna som säger dom kommentarerna har dom där apatiska ungarna som blir gnällisar sen, hehe. Vet inte vad jag ville med min kommentar egentligen, kanske bara säga att det blir bättre när dom blir större <3
/ från en som också hade en magbebis
Tycker också kommentarerna om att ”vänta du baaaraaaa” är lite felformulerade… Alltså såhär; för mig var den första tiden OERHÖRT tuff. Att bli mamma var en sån omställning från mitt tidigare, lite glammiga liv med fokus på mig, mig, mig. Att behöva åsidosätta allt för en annan liten person, och att ägna alla dygnets timmar åt att göra den nöjd var inte riktigt så som jag trodde det skulle vara att vara mamma (ungen sov dessutom fruktansvärt dåligt, hade magproblem och var en high need baby).
TROTS DETTA kan jag ibland känna med min 1,5 åring ”åååhh det var så mycket lättare förut när hen var spädis, nu är allt så otroligt intensivt”. Hur går det ihop?
Det är typ lika jobbigt nu men på ett heeeeeeeelt annat sätt. I början var det min psykiska hälsa som prövades och jag hade många sammanbrott på nätterna. Nu mår jag bättre psykiskt än jag någonsin gjort och kärleken till mitt barn är verkligen off the charts. Älskade hen från början också faktiskt, men efter att ha hängt varje dag i ett och ett halvt år och sett hur barnet utvecklats till en så ofattbart söt, charmig och smart person är verkligen det absolut bästa jag varit med om. Nu har jag dessutom så mycket självförtroende och jag tycker helt ärligt att jag är en sjukt bra mamma, och tror så mycket på mina egna förmågor att uppfostra just mitt barn. Minns allt självtvivel i början, det var riktigt tufft också…
Men alltså livet är ju kaos nu på ett sätt som det inte var i början haha. 1,5 åringar har SÅ JÄVLA MYCKET ENERGI och river runt i hemmet som en tornado. Jag är något av en perfektionist och ogillar när saker ligger på fel ställe så det är en riktig prövning. Jag tyckte det var lite rörigt i hemmet med ett spädbarn men det går inte att jämföra med hur det är nu!!! Jag kan verkligen sakna när barnet inte kunde röra sig alltså, trots att jag vet hur jobbigt det var i början finns det aspekter av det som jag saknar, det var ju rent fysiskt enklare, såsom man springer runt nu är fullständigt dränerande. Dessutom sover man ju fortfarande alldeles för lite. Barn som sover dåligt/har lite sömnbehov i början fortsätter ofta att ha det. I början var det mer socialt accepterad att vara övermänskligt trött, men vissa dagar är jag lika trött nu men orkar inte skylla på barnet som är så stor och förväntas sova bättre liksom.
Det folk menar när de säger så är nog att det blir mer kaosartat sen och man tappar kontrollen mer, men samtidigt får man så OTROLIGT mycket tillbaka. Jag och mitt barn leker och skrattar tillsammans varje dag och det är så ofattbart mysigt på ett sätt jag inte upplevde i början (förutom i korta stunder). Det blir värre ja, men det blir också väldigt mycket bättre samtidigt, fast på olika sätt <3
Bra skrivet! Tack för att du skriver detta. Tror det betyder mycket för många. Min dotter, nu 20 månader, är sååå mycket enklare nu än de första månaderna i hennes liv. Hade mjölk- och äggallergi som gick över från bröstmjölken och hade rejält ont. Att vara mamma när ens barn skriker så mycket är så otroligt påfrestande på många plan. Fick barn nummer två för några veckor sedan. Han är som du skriver ovan, sovande 18 timmar per dygn och gråter sällan (max 1,5 h per/dag). Det är 100 ggr enklare nu att ha honom OCH min 20 månaders dotter än när min dotter var bebis och jag ”bara” hade henne.
Hej! Jag ska på avslutningscermoni efter att ha läst 5 år på universitetet. Men jag vet inte vad jag ska ha på mig?! är väldigt spontant och såna här saker ger mig stress…. Vill gärna vara väldigt klassisk och känna mig vacker samt bekväm under dagen. Sedan har vi en middag på kvällen ihop med klassen och familjer, ca 300 pers. Vill alltså ha något till förmiddagen och något till kvällen ? Har du några tips? ? har förövrigt ingen budget!! btw, älskar din stil!!
Känner så igen mig! Min son (snart tre) hade också magproblems vid liten ålder. I jämförelse är livet sjukt mkt bättre för oss alla nu när han sover bättre och mår bättre. Och att man nu kan trösta honom när han är ledsen. Fint inlägg för övrigt. Älskar ärligheten. Du är en grym mamma till just din bebis.
Håller med tidigare kommentarer och vill verkligen bara stärka dig i att det bara blir bättre och bättre! Min dotter va iofs ingen ”magbebis” men väldigt känslig och gnällig från dag ett, inte alls som de lätta bebisar jag hört om i min närhet! Men efter några månader slog det liksom om och jag hittar säkert på nu men tror att allt kämpande i början som krävs när man har en lite mer ”krävande” bebis bygger anknytningen starkare på nåt vis, som att de liksom lär sig dubbelt upp att man finns där för dem till 100% ( med det absolut inte sagt att anknytningen blir sämre om man har ett nöjt och glatt barn från början men kanske lite annorlunda iaf) . Min dotter som typ bröt ihop efter lite lite för mycket intryck och som jag typ kunde sitta på pilatesboll och vagga timmar i streck är nu typ världens gladaste sociala och mest okomplicerade unge (nu 8 månader!) det trodde jag verkligen aldrig när jag satt där och jämförde med bebisar som glatt hängde med på vad som från dag ett haha. Vill förresten tipsa om boken Lyhört föräldraskap av Malin Bergström. Läste den nu först nyligen och önskar jag läst den tidigare, lärorik och stärkande bok tyckte kag!
Tack för ärligheten. Tycker att det är så uppfriskande med influencers som vågar visa sanningen och det gör att det är så himla mycket härligare att följa någon. Man får också ett djupare band till personen i fråga och bryr sig på riktigt, trots att man aldrig träffats. Lite knäppt egentligen. ? jag har ganska nyss fått min tvåa, hon är snart fyra månader. Har också en son som är snart 2 år. Dottern var inte planerad och av min man till en början inte heller önskad. Det var på något sätt en sån stor chock med graviditeten och allt runt omkring att jag haft lite svårt att verkligen förstå vad som hänt, vilket gett mig ett väldigt dåligt samvete gentemot dottern. Får därför samtalsstöd hos psykolog nu och kände direkt jag kom dit att i den bästa av världar skulle alla mammor få det, för herregud vad mycket som läggs på våra axlar när man blir mamma. Det här ansvaret, den här kärleken, att veta vad man ska lyssna på och inte, vad som är rätt och fel i en värld fylld av åsikter och pekpinnar (varför tycker alla att dom har rätt att kommentera någons föräldraskap????).. det är inte lätt alltså. Men, vi gör det fantastiskt bra. Heja alla supermammor där ute som varje dag kämpar för att göra det bästa för sina barn! ❤️
Heja er som sagt! Det är aldrig roligt när de är ledsna 🙁 en fundering dock i all välmening, jag hoppas inte ni tar illa upp och ni känner ju självklart ert barn bäst. Men utifrån det lilla vi får veta med ledsen kille och lite viktnedgång, så kan det ju också vara ökad aptit? Mina båda barn blev magontsliknande superledsna när de inte längre var nöjd på min mjölk och började kräva mer, lika blev det för en av mina vänner. Blev som helt andra personer när de blev helt mätta igen. Kanske värt att prova och se om det blir skillnad? 🙂 Styrkekram!
Hej! Jag vet att du bara menar väl men jag önskar att du tänker till när du ger råd. Säg gärna ”du har säkert redan testat det här” , ”men det här funkade för oss” för då förutsätter du att man som mamma redan gjort allt för att hjälpa sitt barn. Vilket man såklart har. Ett litet tips bara för det kan göra ont och tas fel när man ger råd utan att förutsätta det. Kanske låter känsligt men när man har barn med magont (kolik som jag haft) så får man såååå oerhört många tips och ibland så känns det som att folk inte tror att man testar ALLT för att hjälpa sitt barn. Hoppas du förstår vad jag menar, kram!
Kan glädja dig med att om man har haft en magbebis blir alla andra bebisar enklare sen pga man har helt andra förväntningar. Har tre barn nu, mitt äldsta som blir fem nu i höst hade kolik som spädis och skrek mellan 22-02 VARJE KVÄLL i ett halvår. Hon sov i tjugominuterssjok om dagarna och jag var ett vrak. När lillasystern föddes två år senare skrek hon bara i en timme och vaknade typ fyra gånger per natt, men då var vi så rustade och förberedda på det allra värsta att det kändes enkelt och överkomligt. Nu har vi en sexmånaders också som vissa nätter sover fem timmar i rad. Det var liksom otänkbart att vår första skulle göra det. Vill alltså säga att får man en magbebis som första bebis så är man FÖRBEREDD på det värsta sen och då blir allt automatiskt enklare.
Och det är asjobbigt med barn och en jättestor omställning. Tror det tog mig typ ett år innan jag hann landa i att vara mamma. Vi var i Thailand och jag grät när jag såg människor utan barn. Nu har vi som sagt tre barn och jag skulle inte byta bort dem mot allt i världen.
Min dotter skrek 17-23 varje kväll i 5 månader. Om det var magproblem eller något annat är väl typ omöjligt att veta? Jag hade dåligt samvete för att jag inte tyckte det var jobbigt i något sk. ”mammahjärta” att min bebis var ledsen och tyckte synd om henne.. utan mer för att JAG VAR SÅ TRÖTT PÅ SKRIK och ville bara ge henne till pappan och gå och lägga mig. Jag minns också att jag var rädd för att detta ”är hennes personlighet”, en gnällis som kommer vara det hela livet. Idag är hon två år och sover ofta 13h nätter och är nöjd och glad mest hela tiden! Dvs, ALLT kan ändras! Fram och tillbaka såklart hehe, jag tar ingenting för givet men uppskattar och njuter av bra tider!..och jag älskar henne på ett sätt som jag ALDRIG TRODDE VAR MÖJLIGT!!!!!
Kunde ha skrivit detta själv, sån igenkänning! Älskar verkligen att du delar med dig av den här sidan, och håller helt med i det du säger. Min 3-månaders som är en dag äldre än Dante och också magbebis, har faktiskt blivit bättre! Det sker inte över en natt och pysventilerna är fortfarande vår bästa vän, men man får fler och fler kvällar/dagar utan skrik vilket är helt underbart. Håller sååå med dig i hur man lider när ens bebis mår sådär dåligt och är otröstlig. Heja heja våra små och oss föräldrar! Och grattis Dante!
Brukar vanligtvis inte kommentera men….. TACK för att du delar med dig av både livets uppgångar och nedgångar!!! Det får mig att känna mig som en människa. Även om jag är 23 år gammal och långt ifrån att kunna relatera till denna situationen så är du en jäkla pärla på att sätta ord på känslor och din ärlighet gör din blogg så äkta <3 massor av kärlek till dig och din fina familj!! Gått förbi dig ibland här i Stockholm och vill inte stanna dig och störa men det enda jag vill är att ge dig beröm, ska göra det nästa gång, lovar! Puss och kram <3
Men gulle dig, om du bara visste hur glad jag blir för dina ord! TACK! Kom fram nästa gång så får jag ge dig en kram. <3!
Du har säkert fått det här tipset redan men känner jag måste skriva ändå. Din beskrivning av första tiden låter precis som vår, bara att vår tog ännu längre tid. Tills vi upptäckte att vår son var glutenintolerant. Att magontet berodde b la på att jag pt massa gluten som fördes över i bröstmjölken o att vi gav ersättning o välling som hade gluten i. Men hur kunde vi veta! Hur som helst när vi uteslöt gluten helt blev allt bra o han blev gladast lilla pojken. Åh vad hjärtat svämma över då. Så kolla allt om ni behöver o stå på er o Så heja er! ???
vår bebis var väldigt nöjd första tiden men vägrade ligga själv, han sov på mig eller min sambo dygnet runt tills vid 3 månader då babysittern blev en hit. Har alltid funderat kring hur människor överlever som har bebis som är otröstliga stora delar av dygnet, då mitt hjärta gick i tusen bitar det få gånger våran lilla hade ont i magen. Du gör ett fantastiskt jobb och jag lovar att för varje månad nu kommer du bara få mer och mer tillbaka av Dante, utveckligen efter 3 månader är så fantastiskt. Puss!
Bra skrivet! Mitt första barn var en magbebis och känner igen mig så mycket. Mitt andra barn som nu endast är 1 månad, sover sig genom dagen/kvällen och natten och är väldigt tillfreds.. Kanske vänder men det är stor skillnad på dem. Tycker det är lättare att ha hand om båda barnen nu än första månaden med min första, det säger en del om hur tufft det är med magbebisar. Du är grym!
Tycker det är så skönt med någon som säger att det är tufft!! Vet exakt känslan av att vara helt utmattad när man tagit hand om bebisen dygnet runt och den knappt sovit. Har en 2 månaders kille här. Nu börjar det bli lättare och lite mer rutiner men han är ofta orolig på kvällarna och magknip kan komma från och till. Vi förstod inte när det stod överallt ”bebis sover 13-18h dygn”. Det har känns som han varit vaken det istället haha. Plus när någon sa ”det är väl rätt chill att vara hemma med bebis bara?” Håller tummarna att det vänder nu när han bott in sig, magen utvecklats och vet att vi finns här för honom.
När jag hade dem tre (och en halv) värsta månaderna i mitt liv med bebis nr 1 fick jag höra ’små barn små problem’ snacka om att jag höll på att gå i taket…folk har väldigt svårt att se att det finns något annat än sina egna upplevelser.
Jag har två döttrar. Min äldsta var en sovbebis och min yngsta sov i princip aldrig (kändes det som) de första åtta månaderna. Jag måste säga att det är sååå mycket enklare med en sovbebis eftersom de dessutom (oftast) är mycket nöjdare när de är vakna. Nu är tjejerna 20 och 13 år och båda älskar att sova. Stor kram till dig ❤️
TACK för att du delar med dig av er tuffa tid! Jag hoppas verkligen att det vänder nu ❤
Jag har EXAKT samma upplevelse som dig, fast med två barn. Förstår inte hur jag kunde skaffa ett till barn efter att han genomlevt en sånt helvete med första barnet ? men man glömmer ju… nu sitter jag här med min 3 månaders son som fortfarande har magont och mjölkstockning på det. Men skillnaden från förra gången är att jag vet att det går över, men det har varit j*vligt tufft ändå. Man känner sig så otillräcklig och utmattad, båda fysisk och psykiskt. Håll ut! Snart kommer bättre tider ❣ Ni är grymma föräldrar!
Hej. Ville bara säga att jag har det precis som dig. Dock är detta mitt andra barn. Men känns som mitt första. Allt är nytt. Gråt, skrik, magont. Min första dotter sov hela nätter. Åt och sov länge på dagarna. Hade som du då säger svårt att relatera till andra mammor. Mammor som tyckte allt var jobbigt, som var trötta, som undvek sociala träffar pga bebis som skriker. Jag är så glad och tacknämlig som upplever det med mitt andra barn, för det är detta som är normalt. Inga barn är lika som tur är. Tack för att du delar både rosa fluff och grå dalar. Kämpa på och njut varje dag. Kram från Norge.
Hej,
Ville bara skicka ett litet pepp-meddelande. Har en bebis på 4 månader och hon är inte en magbebis, men det ÄR tufft att bli förälder iallafall. Alla som nekar det ljuger.
Hejar på er och hoppas att han snart slipper ha ont. Det skär ju så djupt i ens mammahjärta. Och framförallt finns det ingen jag unnar en natts sömn mer än dig just nu. Kram
Hejsan hej, använder ni ngt speciellt till era magbarn? Ex probiotika lr ngt annat snällt mot magen, kram S