Herregud jag är helt slut,
Dante gick in i det tredje språnget härom dagen och firar det med att vakna en gång i timmen i stort sett hela nätterna. Igår somnade jag inte förrän efter midnatt och han vaknade första gången 02 sen 03, 04, 05, 06 och då gick D upp med honom så sov jag till kvart i åtta… gjorde ont i kroppen när det var dags att mata honom och börja dagen då men vad ska man göra.
Jag tycker att sömnstressen som nybliven förälder känns exakt som när man ska med ett tidigt flyg och måste åka hemifrån typ 03.30. Man räknar liksom hur många timmar man ska skrapa ihop, blir sjuuukt stressad och kan omöjligt sova. Sen när klockan ringer värker det i hela kroppen. Så värker det sådana här nätter också, fast sex gånger på en natt istället för en. Någon som håller med?
Anledningen till att jag inte kunde somna igår var att vi såg första avsnittet av ”When they see us”. Jag klarade av halva avsnittet innan min klump i magen blev så stor att jag tog upp telefonen och började skrolla på Instagram istället. Har ni sett den? Jag tyckte det var helt fruktansvärt, tänkte på min egen son och om han hade hamnat i en sån situation och fick sådana obehagskänslor i magen. Tror faktiskt inte att jag kommer klar av att se alla avsnitt just nu.
Jaja. Vi har haft en helt okej måndag trots sömnbrist och språng 3. Det är lite extra gnäll just nu men vi fick till en magisk promenad ute på Djurgården och sen träffade vi som jag berättade i morse August. Han var helt perfekt och hans föräldrar strålade i sin nya roll.
Nu blir det en tidig kväll, ska nog borsta tänderna även fast klockan bara är 20.15…
Usch för det här med sömnen. Heja heja. Du är så stark – snart vänder det!!
Första avsnittet är värst, även om allt såklart är hemskt. Men så bra, värd att se!
Apropå sömnen så är ett tips att inte titta på klockan. Ingen sover bättre eller mår bättre av att ligga och räkna timmarna eller att kunna beskriva på minuten dagen efter hur man sovit. Har varit där själv men ångesten kring hela grejen minskade kraftigt när jag slutade titta på klockan under natten!
Något som hjälpte mig mot sömnstressen var att sluta kolla på klockan!
Har haft en liknande natt. Efter flera riktigt bra nätter kom denna natten som en kalldusch haha!
Vår beibi har sovit bäst ute i vagnen, på promenader eller på balkongen 3-4 timmar (dock inte i solen, så det inte blir för varmt). Och på nätterna har vi på endast en liten nattlampa när man behöver se något, inte för ljust och pratar mindre / viskar så att barnet förstår att nu är det natt och vi ska sova. Vissa gånger räcker det med att ge nappen så somnar hon om. Hon vaknar en eller två gånger per natt. Första tiden var det ca var tredje timme dygnet runt. Men som sakt är alla barnen olika, hoppas Dante sover snart lite längre om nätterna, det är tufft med lite sömn. Och be om hjälp av familj / vänner om det blir för mycket, en god natts söm gör underverk. Och så tycker jag det är viktigt att beibin har varmt om fötterna, då sover de också bättre. Stickade sockor är bra!
Känner igen sådana där nätter… ugh. Man är inte människa då alltså! Mina tips för överlevnad var att sova på dagen, sänka kraven just den dagen och att gå och lägga mig vid 20-tiden så att jag kunde få ihop några timmars sammanhängande ostörd sömn medan mannen tog barnet fram till midnatt och sen efter 06 igen. Något jag lärt mig efter 10 månader som mamma är att faser kommer och går, vilket är skönt att luta sig emot.
Riktig hjärtskärande serie men så viktig att se för incidenten som skedde då sker även idag där många oskyldiga svarta drabbas i USA.
Jag håller med dig Michaela ang sömnstressen! Har så svårt att somna då jag vet (tror) att bebisen snart vaknar (inte alltid hon gör det, sjukt värdelöst att man är den enda i familjen som ligger vaken…).
Det är jobbigt med sömnbrist. Vi har tre barn hemma varav yngsta på 1 år alltid sovit otroligt mycket mindre och är såå mycket mer svårsövd och lättväckt än sina syskon. Hon vaknar _alltid_ flera ggr per natt och vill alltid gå upp tidigt på morgonen. Har dessutom jättesvårt att sova om dagarna. Jag och min man har konstant sömnbrist. Jag jobbar heltid (min man är föräldraledig). På nåt sätt tycker jag ändå man vänjer sig vid att klara av tröttheten. Jag är inte längre särskilt stressad över sömnen, räknar aldrig nånsin timmar som jag kommer få sova och kollar inte vad klockan är varje gång jag blir väckt. Det hjälper mig knappast att hålla på och räkna ut hur få timmar jag kommer få sova eller hur lite jag sovit varje natt, det är som det är liksom. Man överlever och nån gång längre fram kommer det blir bättre 🙂
Känner igen mig precis. Har en 5 månaders och en treåring och är det inte den ena så är det den andra som väcker mig ett stup i kvarten. Jag får typ ångest inför natten och den där räkningen av de få timmar sömn man får ihop är hemsk. Men this shall pass too haha.
Och gällande den serien så bytte jag och min man efter halva, då vi båda kände att det var alldeles för hemskt att titta på. Speciellt med två egna söner hemma. Mitt råd är att inte titta på sådant som gör ont i själen, eller läsa hemska nyheter. Vi som är extra känsliga har så svårt att släppa sådant.
Och en stor kram till dig Michaela, du strålar som mamma även om du själv inte känner så!
Tycker absolut att det är en ENORM stressor, detta med sömnen. Kan liksom känna hur jag varvar upp när det börjar bli kväll, som en förväntansångest. Min son är ganska exakt tre månader och sista två veckorna har det varit så sjukt trassligt med sömnen. I lördags natt, när han vaknade och det – precis som du säger – gjorde fysiskt ont att sätta sig upp för att amma honom grät jag seriöst. Man blir knäpp av sömnbristen. Jag har löst det så att jag inte bokar in NÅGOT på förmiddagarna och istället sover med honom bredvid mig till klockan är nio, tio, ibland ända till elva. Allt för att få mer sömn. Se till att du försöker prioritera det och ibland sova ikapp (samt även det stundom omöjliga – sova på eftermiddagen. Finner detta så himla svårt), så oerhört viktigt för att må bra psykiskt. Och vet att du inte är ensam! <3
Jag brukade sova ute på parkbänkar när mina barn somnade i vagnen. Jag var helt slut i flera år.
Nu 10 år senare börjar jag återhämta mig, men jag tror det beror på att jag skaffade barnen så tätt.
Trots det kan jag faktiskt sakna stunderna när vi låg tätt intill, jag och mina gossar, trots att de vaknade stup i kvarten.
Känner igen det där.. Har själv en liten bebis här hemma och går ständigt runt med ett tungt huvud nuförtiden. Heja oss!
En fråga, vet att du precis som jag älskar att ha det städat runtomkring dig. Jag har verkligen försökt släppa på det, vet att det är omöjligt att ha det precis som innan och jag lägger ju såklart hellre min tid på mitt lilla hjärta. Men jag tänkte ändå att det vore spännande att höra hur du hanterar det (oss pedanter i mellan :D), ser det likadant ut hemma hos er nu som innan Dante kom eller har det ändrats? Har du kanske något tips på hur man hanterar paniken inombords när det ser ut som ett bombnedslag hemma trots att man dagen innan körde ett städrace? Haha.
Kram! <3
Jag tycker att det blev så mycket enklare när jag slutade att titta på klockan på natten. På något sätt blir man tröttare om man vet hur lite man har sovit, så nu försöker jag att lura mig själv och räknar bara sömntimmar om jag har sovit mycket en natt. Heja dig och Dante!
Ändå smart, man får göra det man kan för att lura sig själv 😉 Kram!