WEEKLY PLANS

Hej små gullungar,

Vill tacka för all pepp och igenkänning i era kommentarer om 30-års krisen. Som ni vet har jag begränsat med tid just nu och har inte möjlighet att svara på allt, men jag läser varenda kommentar och de värmer ända in i mitt förvirrade hjärta.

Jag mår mycket bättre nu än för en vecka sen, tack gode gud för att livet fungerar så. Det går ner men sen upp igen, de dåliga perioderna är alltid övergående. Tur är väl det! Finns inget jobbigare än när självförtroendet är på botten. Nu ska jag jobba ännu mer för att trivas med mig själv.

Ska vi titta på veckan?

Idag har jag ett lunchmöte och sen ska Dante få andra dosen av rota-vaccinet. Usch, det känns inte alls bra men så är det. Imorgon har vi ingenting inbokat eftersom man inte vet hur han reagerar på vaccinet men om jag får någon lucka ska jag fixa med ett par samarbeten. På onsdag har jag ett jättespännande möte och så ska vi på yoga, det gick helt okej att ta med Dante förra veckan och jag hoppas att det går bra även denna vecka! På torsdag ska jag gästa Vattnet går-podden och på fredag har jag två möten. Lite för många möten den här veckan, egentligen tycker jag att max två är vad som funkar med minimänniskan per vecka, men så kan det bli. Jag ska försöka få in lite kompistid också så att jag inte bara lägger tid på att jobba.

Hoppas ni får en superfin måndag ♥!


Hade inte hatat att ha detta som vardagsrum… bildkälla här.

  1. Fina Michaela <3 Här är en till som känner sig grå och tråkig och då är jag bara i första trimestern av min graviditet 😛 inte orkat träna sen i augusti pga trött och mår illa och piss hela tiden, får inte i mig nåt annat än syltmackor, är blek… OCH gravidhormonerna gör mig halvt deprimerad, svårt att se fram emot det som faktiskt ska hända och ifrågasätter till och med min relation, känner mig inte det minsta kärleksfull. Känner inte igen mig själv. OBS tacksam att jag är gravid, det var planerat, älskar egentligen min man även om det är svårt att känna nu, blablabla, men just nu har jag nån sorts gravidkris antar jag. NÅN som känner igen sig??

    1. Känner igen mig i allt du skriver!!!
      Mått illa dygnet runt sedan vecka 6, nu har det lugnat ned sig lite grann (gått in i vecka 12). Har spytt massor så är det en lång lista här hemma med saker jag inte kan äta eller känna lukten av.
      Jag har börjat gå hos en kurator som hjälper mig med mina tankar inför förlossning och allt vad det innebär med en bebis. Är väldigt upp och ner hela tiden trots att bebis var planerad och efterlängtad men mår väldigt dåligt av hormoner.. Hoppas min kommentar kan ge lite stöd. Jag har googlat som en galning efter andra kvinnor som haft liknande symtom som mig då de ut känner mått mycket bättre än mig.
      Stor kram och grattis till bebis! ❤️

      1. Tack!! Skönt att höra och jag känner med dig. Skönt att det lugnat sig lite. Har du sökt upp en kurator privat eller fått hjälp via mödravården? Det skulle jag nog också behöva…

        1. Det är jag själv som tagit kontakt efter att min barnmorska tyckte jag skulle det. Men ska också träffa en läkare på mödrahälsovården som min barnmorska bokade in då jag är väldigt rädd inför förlossningen och får mycket ångest.
          Kuratorn jag går hos är placerad på sjukhuset i staden jag bor så kanske finns där du också bor?

    2. Hej! Jag känner igen mig, hade samma upplevelse första 3-4 månaderna. Illamåendet och tröttheten gjorde att jag inte var mig själv, orkade inte träna, umgås med vänner, inte heller någon energi för relationen. Men det blir bättre, jag lovar! Acceptera läget som det är, försök att inte ställa så höga krav på dig själv och försök göra sådant som du mår bra av. Stor kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi