En fråga till nästa Frågor med Forni… Vad gör man med en vän som tar mycket energi från en? I mitt fall handlar det om en gammal barndomsvän som jag fortfarande umgås mycket med, och en av mina få nära vänner i nuläget (då många är spridda runtom i landet), men just nu känner jag att hon tar så mycket av min energi. Hon klagar allt som oftast på sina egna problem och har svårt att glädjas med andras framgångar. Dessutom blir hon lätt sur över saker och vägrar att vara den som tar tag i att lösa konflikterna, så det är alltid jag som får ”ge med mig” (och jag är typiskt konflikträdd, så jag gör alltid det). Så svårt när man varit vänner så länge, och inte har så många andra vänner runtom sig, men ändå känner att vänskapen tar mycket energi. Ska jag ta upp detta med min vän? Eller vad ska jag göra? Jag vill ju ha kvar henne som vän, men jag vill också att hon ska förstå att jag tröttnar lite på att alltid vara den som ska medla och lyssna in utan att kanske få så mycket positivt tillbaka…
Hej bästa
Jag hade absolut tagit upp det, om du vågar! Det krävs mod för att ta upp jobbiga saker i relationer i ens liv, det är därför de flesta struntar i det och sedan växer isär oavsett om det gäller vänner, familj eller partner. Så om du vågar ta upp det med henne, gör det! Jag tror verkligen att det är den bästa lösningen om du vill ha kvar henne på lång sikt i ditt liv.
Tänk på att inte hoppa på henne för mycket när du tar upp det här bara. Det är väldigt jobbigt att få den här kritiken kastad på sig så det gäller att den framförs med kärlek och respekt, inte som ett påhopp, för då kommer du bara såra henne och allt blir fel. Försök att fundera ut hur du hade velat få fram den här kritiken om det gällde dig, och så försöker du förmedla det på samma sätt till henne.
Lycka till!
Hej Michaela! Älskar din blogg och har fler utav dina böcker.
En fråga som du kanske kan svara på nästa frågor med Forni.
Hur söker man jobb hos er på Forni? Eller praktikplats? Var inne på hemsidan och kikade men hittade inget.
Stor kram
Hej bästa!
Du kan mejla hello@forni.se
Kram!
Vart är dina fina underlägg/bordstabletter ifrån? 
Lagerhaus!
Den beige kappan/jackan är så fin! Vart är den ifrån? <3
H&M, jag köpte den för en månad sen!
Skulle du inte kunna berätta mer om vad du tycker om Stokke skötbord och Bugaboo Fox?
Jag är extremt nöjd med båda två!!
Däremot har jag ju ingenting att testa med eftersom jag inte har haft något annat. Men kortfattat:
Stokkes skötbord passar in i typ alla hem, tar lagom mycket plats, rymmer allt man behöver till bebisen. Minuset var väl att den var så jobbig att sätta ihop, haha!
Bugaboo Fox-vagnen är vi supernöjda med. Den stora fördelen med den här vagnen är att det är den lättaste vagnen på marknaden, den väger flera kg mindre än många av de andra populära vagnarna. Om du jämför t.ex. Silvercross Wave som jag var inne på att köpa först, så väger den 16,2kg jämfört med Bugaboo Fox som ligger på 9,9kg. För mig som lever i stan, behöver dra min vagn in och ut ur olika ställen, upp för trappor, små hissar och trånga utrymmen så är den helt perfekt. Minuset är att det är en låg vagn, om den hade varit lite högre med mer utrymme mellan vagndelen och förvaringen under så hade det varit en perfekt vagn! Men om jag hade gjort om det hade jag garanterat köpt precis samma igen. Den passar oss perfekt.
Puss!
Grattis Dante! Var kommer de supersnygga skorna du har på dig på Instagrambilden från Ett hem ifrån?
De är från Acne!
Åh sötaste Dante! <3 Älskar namnet Dante!
Kanske en fråga till fråga forni?
Hur var/är det för dig att umgås med vännerna efter förlossningen? Typ frågar dom om förlossning och bebislivet?
Jag hade föreställt mig att min (barndoms) vän skulle säga ”du måste berätta ALLT” i nyfiken ton, men icke. Jag sa några månader senare att jag var lite ledsen att hen inte frågat eller verkar det minsta intresserad av min bebis förlossning mm och hen bad om ursäkt och sa att hen skulle det men sen rann allt ut i sanden och vi hörs aldrig, min bebis är snart nio månader.
Låter säkert knäppt men ibland typ föreställer jag mig i huvudet hur vi skulle prata om allt och hur jag skulle berätta om förlossning, amning, första skrattet mm..
Under tiden jag var gravid prata vi åtmistone lite om graviditet men mest om hens dejtingliv.
Jag önskar jag hade en vän eller mammakompis att dela detta med! Som tur har jag min underbara man och familj.<3
Kanske ( endast ett önskemål ) kan du ha en ”hitta mammakompisar/föräldrakompisar/kompisar inlägg)
Kanske finns fler lite ensamma föräldralediga där ute!
Kram!
Hej,
Så himla bra idé med mammakompis-inlägg, det ska jag ta fram snart! Perfekt nu till hösten då flera säkert blev föräldrar i sommar.
Jag tycker att det är dåligt när ens vänner inte visar stort intresse när man går igenom stora saker i ens liv. Det handlar inte om huruvida man är en barnperson eller inte, det handlar om att vara schysst mot sin kompis.
När mina vänner går igenom något i deras liv som är stort för dem, frågar jag alltid om varenda detalj och ger dem stort utrymme – oavsett om de köpt ny lägenhet, blivit gravida, förlovat sig eller fått ett nytt jobb. Det är ren vett och etikett i kompis-handboken tycker jag!!!
Jag fick en kommentar när jag var gravid som lät typ såhär: ”Gud vad du verkar förvänta dig att alla ska jubla och göra värsta grejen av att du är gravid, väldigt egocentrerat. Människor blir gravida hela tiden, konstigt att du förväntar dig så mycket av dina vänner och deras reaktioner när det är något alla går igenom. Du verkar vilja ha väldigt mycket uppmärksamhet”.
När jag fick den tänkte jag bara att herregud, stackars dig som tycker att man inte ska få maximalt med uppmärksamhet av sina vänner när man berättar att man ska gå igenom det största i ens liv. Och vad liten man är som vän, om man inte kan ge den uppmärksamheten. Så tråkigt tankesätt att gå igenom livet med, för med det skulle man ju inte lyssna när ens vänner blir kära eller köper deras drömlägenhet eller lyckas få sitt drömjobb heller. Utan bara säga ”Kul för dig att du träffat mannen i ditt liv men folk blir ju kära hela tiden så kan vi prata om något annat nu?”.
Nä, jag förväntar mig att mina vänner engagerar sig och frågar när jag går igenom stora saker oavsett om de är intresserade av just det eller inte. För jag engagerar mig tillbaka. Dessutom blir jag ju genuint glad när de går igenom saker som betyder mycket för dem, oavsett om det är inom något område som intresserar mig eller inte. Och om det är vänner som inte visar engagemang säger jag helt enkelt att det är viktigt för mig. Gör det du också, igen, om hon inte riktigt förstod!
Sedan får man ju acceptera att alla ens vänner kanske inte vill lyssna på när du berättar om din bebis bajsblöjor hahaha. Det kan man spara till de vännerna som kanske har bebisar i samma ålder eller också tycker det är genuint roligt. Jag berättar inte direkt om Dantes sovvanor till Marith för fasiken vad ointressant för henne som inte har barn själv. Då kan vi prata om jobb eller andra saker som är intressanta. Men när jag träffade henne första gången efter förlossningen, ställde hon tusen frågor om hur den var, för det är vad riktiga vänner gör <333
Ja, vad kul med ett mammakompisinlägg! Jag är först ut av mina kompisar att få en bebis och vill gärna hitta andra mammor att hänga med :)!
Åh så kul om du kan göra ett mamma-kompis inlägg! Min dotter föddes i augusti och jag längtar efter att träffa likasinnade i samma livssituation att umgås och prata med 🙂 Det skulle förgylla min tillvaro! Kram
Jag känner igen mig i varenda ord! Jag saknade ”mig själv” nåt så oerhört under de första månaderna efter förlossningen. Min mamma sa ett par ord till mig när jag var gravid som jag verkligen förstod när min son kommit till världen – ”man är inte gravid i nio månader, utan 18 månader. Nio månader med bebis i magen och sen tar det minst nio månader innan man anpassar sig både psykiskt och fysiskt”. För mig var det verkligen så. Det tar lite tid, men man kommer tillbaka starkare än någonsin.
Du är fantastisk och vacker! Tack för att du delar med dig. Det behövs fler som dig, som vågar vara ofiltrerade i en värld där sociala medier speglar en ”verklighet” som inte stämmer. <3
Har inte barn, men har några få vänner som har barn eller är gravida. Jag är verkligen SÅ glad för deras skull och vi pratar såklart om hur det ska bli eller hur bebis mår, och peppar och försöker stötta.
Men när det kommer till tex förlossning har jag bara frågat ”gick det bra?” och har då personen pratat vidare hänger jag på. Är ju givetvis intresserad av min vän!!
Jag är dock precis som Michaela skriver personligen inte superintresserad av alla detaljer varken kring förlossning eller hur bebis sover/äter/bajsar etc. Men såklart frågar jag hur allt går i min väns liv och då är ju bebis inkluderad from nu.
Jag tror helt enkelt enbart det har att göra med intresse, och var man befinner sig i livet. Om din vän är singel och mest dejtar runt är hon nog vääääldigt långt från familjelivet och fattar nog inte helt hur big deal det är för dig? Så förklara lite!
Jag är i en långvarig relation och vi pratar om barn, jag vill vad jag tror gärna ha barn med min fästman men är samtidigt rätt ointresserad av andra barn. Tycker givetvis mycket om mina vänners barn, eller typ min brorson, men är inte en sådan som person som överfylls av kärlek för dem eller vill passa dem. Har däremot koll på många praktiska saker man behöver ha som föräldrar pga gillar att läsa om saker 👶
Så för mig har det helt med intresse att göra, tex så har jag flera nära vänner som älskar hästar och rider/tävlar, och även om jag frågar hur det har gått för dem i tävlingen så skulle jag aldrig förstå helheten om de skulle började med detaljerade utläggningar. Vi pratar om annat istället, och de pratar om hästar med sina andra hästtokiga kompisar. Förväntar mig inte heller att de som inte är superpepp på djur ska fråga om allt med min hund (det största i mitt liv) utan kör lite basicsaker.
Kanske konstig jämförelse men hoppas den var någorlunda rimlig 😅
Stort ja till mammakompisinlägg!
Hej! Jag har en fråga som jag hoppas kan hamna på ”frågor med Forni”. Vad köper man i födelsedagspresent till sin pojkvän? Det är första födelsedagspresenten jag ger honom eftersom vi inte har varit ett par över ett år ännu. Tacksam för alla tips jag får. Stor kram!
Jag tänker lite på den sista frågan och vill lägga till en kommentar.
Jag är 32 år och har varit ofrivilligt barnlös i två år och för mig var det otroligt jobbigt och ren tortyr att behöva sitta och lyssna på förlossnings- eller gravidhistorier oavsett hur nära vän jag var med kvinnor i den situationen. Nu när jag är gravid själv efter att ha fått hjälp med IVF talar jag aldrig om min graviditet med någon som inte själv frågar och jag känner faktiskt inget behov av det heller. Den enda som jag förväntar mig ska vara genuint intresserad av hur jag mår och hur det känns är min man. Jag tänker absolut inte lasta min graviditet på mina vänner för man vet ALDRIG i vilken situation de befinner sig i. De kanske är så ledsna att de inte ens orkar prata med mig om deras situation och jag förstår dem. Jag har ju själv varit där.
Hej Anna,
Så ledsen för din kamp mot bebis men som du vet är du inte ensam i den <3
Däremot så håller jag inte med dig på just den här punkten. Ens egen sorg ska inte skuggas över andras lycka, det är min filosofi och så jag fungerar. När jag själv försökte bli gravid var det flera av mina vänner som blev det eller födde barn och det var jätteviktigt för mig att lägga undan min längtan och genuint glädjas åt dem - något jag också kände att jag verkligen kunde tack vare min inställning. Man lastar inte sin lycka på sina vänner, oavsett vad det gäller, precis som man inte lastar sin sorg på dem heller. Om något är för jobbigt för att pratas om tycker jag att man ska ventilera det och berätta om det, så att ens vänner förstår, inte undvika att prata om det lyckligaste i deras liv utan förklaring. Oavsett om det gäller just graviditet/förlossning eller något annat i livet.
Det är min åsikt, men det är ok att tycka olika <3