God morgon lördag!
Hur mår ni? Jag har precis legat och sovit ansikte mot ansikte med min bebis, kan nog inte tänka mig ett mysigare sätt att starta en lördag på. Han älskar att trycka in sitt ansikte i mitt medan vi sover och så försöker han slänga sin lilla arm runt mig, men har för dålig kroppskontroll för att veta hur han ska göra haha. Så gulligt med de små armarna som bara flyger.
Anyway, jag har funderat den senaste veckan på om jag kanske befinner mig i någon sorts 30-års kris? Jag brukar inte krisa speciellt mycket kring ålder men när jag fyllde 27 hade jag en mindre ålderskris och nu tror jag att jag kanske har en klassisk 30-års kris. Jag tror att det har att göra med att mycket har förändrats i mitt liv på kort tid och att jag därför blir nostalgisk för det liv jag levde mellan 20-30, samt börjar ifrågasätta allt med mig själv. Jag är speciellt trött på mitt utseende – något som garanterat hör ihop med att jag blivit mamma. Känner mig så GRÅ, jag får typ panik av den känslan? Det läskiga är att jag är medveten om att känslan förstärks och blir värre av sociala medier för att jag börjar jämföra mig med alla strålande perfekta personer där inne så känner jag själv bara att jag har förfallit…
SNÄLLA säg att någon där ute kan känna igen sig? Jag är överlag en väldigt trygg person i mitt utseende, jag har en dos skavanker men bryr mig liksom inte om dom utan tycker att jag är fin och trivs med mig själv. Men senaste veckorna har jag inte alls känt så utan snarare att jag behöver en extreme make over…
Jaja, det var mina väldigt öppna och ofiltrerade tankar denna lördagsmorgon. Nu ska jag sätta på en stor kanna kaffe och ta fram frukost medan killarna fortfarande sover deras lilla powernap. Puss!
+1 alltså!! Fick min första knodd i början på juli och fyller 30 i januari. Har grov kris gällande kläder framför allt. Jobbar som chef annars och rockar då helst en lite ”mognar” look. Privat bor jag på landet och har hundar och höns och då är det snickarbrallor och fleece som gäller. Men va F har man på sig på öppnaförskolan bland normalt fölk?
OM jag känner igen mig!! Min dotter fyller 1 år nästa vecka och under det här året känns det som jag för fallit. Inte blir det bättre av att hösten kommit och jag redan känner mig blek, torr och känns som jag alltid har tovigt stripigt hår som behöver både klippas och färgas och en rygg som värker. Vet inte när jag ska gå till en frisör eller en massör? Snacka om att man lagt allt sitt krut på den lilla gulliga avkomman och stått i skymundan själv 😅 Förstår att det såklart ska vara så första tiden men vissa dagar när man ser sig i spegeln undrar man ”va fan hände?” 😅
Jag är också nybliven mamma och också väldigt nostalgisk kring livet innan bebis, tror att det är fullt normalt, bebis är ju den absolut största omställningen i livet, fantastiskt men också tufft och då är det väl klart att man ibland drömmer sig tillbaka till enklare tider 😊 Inte konstigt heller att man könner sig grå, man överlever på noll sömn och har ont om tid att fixa sig samtidigt som alla bra ämnen som bygger hår och hud osv i första hand går över imjölken 😂 Men du är allt annat än grå och du kommer känna dig som ditt vanliga jag snabbare än du tror!!
fattar känslan, men ändå så konstigt för jag har verkligen reflekterat över hur VACKER jag tycker du har varit utan lösögonfransar och utan smink, bara au natural och så fin! <3
Brukar inte kommentera men efter ett sånt här inlägg känns det inte okej att hålla inne på sina tankar; Tycker att du är helt fantastisk vacker!!
Jag har också såna perioder! Så du är inte ensam <3 Vill bara säga att du är fin precis som du är och dessa dumma känslor kommer att gå över! Och tack för att du är så ofiltrerad och delar med dig. Ha nu en mysig lördag, kram <3
Fina du❤️!!
Förstår precis hur du känner! Min lilla flicka är snart 9 månader. Hon är världens gladaste, underbaraste tjej ( inte ett dugg partisk) men känner också att jag ”tappat” mig själv lite samtidigt som man fått en ”ny” roll som mamma. Hon har aldrig sovit ordentligt varken på dagen eller natten och jag har svårt att släppa kontrollen över henne och att lämna över henne till andra, trots jag vet att hon har det jättebra hos mormor/farmor.
Hursom nu har jag bestämt att försöka släppa lite.
Klickar hem nya kläder, bokat tid hos frisören och i slutet av oktober åker jag på en weekend till Budapest med några kompisar.
Så dubbla känslor men tror det behövs ändå.
Ville bara säga att jag tycker du är jättefin och verkar ha en superbra inställning till mammalivet till Dante.
Ha en trevlig helg❤️
En kompis till mig skickade en printscreen på en bild från din insta (outfitbilden med kläderna på bilden i detta inlägg) och skrev ”dör för den här outfiten” <3 Jag känner mig i perioder så jäkla trött på mitt utseende och framförallt sådär grå som du skrev. Det går över!
Du är inte ensam, kände precis likadant när jag fick fin son. Man ska liksom bli kompis med sig själv igen efter en stor omställning i livet och hormonellt. Det är ok, du är ok och det går över. Var snäll mot dig själv <3
Hej,
Fullt naturligt att känna så som nybliven mamma! Lite sömn får många följdeffekter och tusen tankar snurrar konstant.
Tycker du strålar och är vackrare än nånsin men förstår känslan! Det är så mycket som händer första tiden med bebis. Du kommer hitta tillbaka!
Tack för att vi får titta in här och ta del av allt du delar år efter år!
Många kramar
Fina fina forni!
Har följt din blogg sååå länge och vill bara säga att du är helt helt helt underbar! Försök typ att stänga av sociala medier och avfölj det som får dig att må dåligt. Spendera mest tid åt att posta eller se vad dina vänner gör – resten kan man skippa ibland.
Plus att du ÄR super fräsch och snygg! Det tycker typ alla jag vet haha! Fint ansikte, härlig personlighet, supersöt familj och helt fantastisk på alla sätt!
Kram!!!!
Känner exakt samma! Fick barn för 8 veckor sen och vad jag än gör (färgar brynen, bus lr klippning) känner jag mig hur tråkig som helst 😂 hoppas de går över snart.
Kan 100% känna igen mig i att känna sig grå som nybliven mamma. Men tror det är en kombo av att kroppen gått igenom graviditet, förlossning och hormonkarusellen det innebär plus sömnbrist på det. Kände precis samma med barn nummer ett och försöker känna ett lugn nu med barn nummer två att det kommer gå över så småningom 🙂
Du är jättefin! Men jag kommer ihåg känslan, det är säkert en del hormoner i omlopp (som ALLTID för oss kvinnor… 😉 ) och kroppen är annorlunda. Först är man nästan euforisk när man plagg för plagg tar tillbaka sin vanliga garderob, men sen fastnade i alla fall jag i att det ändå inte var som vanligt. Fyllde också 30 mitt i mammaledigheten och kände mig lite lost. Inget av det jag kände syns när jag ser bilder på mig själv från den tiden, jag ser jättefin ut, lite bystigare än vanligt kanske (har lite byst) men det tog nog ett drygt halvår innan jag kände att min kropp började kännas som min. Med tanke på vad man varit med om under 9 månader graviditet plus sedan halvdålig sömn och amning nm m är det ju inte så konstigt att det tar ett tag att hitta tillbaka till sig själv. Men det kommer, man får skynda långsamt. 🙂
Känner igen mig exakt, har aldrig känt mig fulare. Min son är snart 1 år. Har till och med tänkt ”Hur kunde jag tycka att jag var snygg innan? Jag måste ju alltid sett ut såhär?” jag kopplar ihop det med att jag inte har samma tid för fix med hud, hår etc. Även om ingen annan ser skillnaden gjorde det mycket för min egen känsla att stå där och fixa med masker hit och dit.
Så är det ju! Man själv är den enda som ser skillnaden, för alla andra är man nog precis lika fin som alltid ❤️
Tänker direkt på ett inlägg som Underbaraclara skrev för ett tag sedan. Hon har sett ett mönster efter sina graviditeter när det kommer till att krisa runt utseendet. Länkar inlägget, kanske det kan hjälpa lite 🙂 jag tycker du är otroligt vacker, lika vacker nu som innan 😍
https://underbaraclaras.se/2019/08/21/identitetskris-under-uppsegling/
Hej Michaela! Jag måste bara säga det att jag såg dig på Mr Cake förra veckan och smsade min kompis som också följer dig:
Jag: ”Jag ser Michaela Forni på Mr Cake”
Kompis: ”Åh har hon med sig sin söta unge”
Jag: ”Hon är perfekt! Det är fan orimligt”.
Kompis: ”Fan alltså, hon är så jävla snygg. När hon är Osminkad också!”
Jag: ”Ungen är den typ sötaste jag sett”.
Kompis: ”Hon är flawless”
Du ska veta att vi åtminstone är två pers som tycker du är sååååå snygg och verkar så härlig 😜😄 Det är ok att må dåligt ibland (är helt hundra på att dina hormoner spökar). Mitt tips är att ta en halv dag på spa, ansiktsbehandling eller liknande med en bra vän och gärna träna lite!
Ha det bäst!
Haha men hur härlig är inte du, tack för härligt ytligt pepp som behövs ibland. PUSS och säg hej nästa gång du ser mig 😍❤️
Tror hösten verkligen är en sådan period, man går från att vara lite solbränd och solblekt hår till att känna sig allmänt grå. En annan viktig sak tror jag är om du kanske inte riktigt kunnat träna som du gjort tidigare så iaf för mig påverkar det otroligt mycket mitt välmående iform av att jag verkligen känner att jag inte får de positiva endorfiner som träningen ger, upplever även att min egen självkänsla också påverkas när jag inte tränar. Tror viktigaste är att vara otroligt snäll mot dig själv och lyssna på din kropp, både fysiskt och psykiskt (vilket jag upplever att du gör) och att känna att det är en väldigt temporär period och inom en snar framtid kommer du förmodligen känna dig pangsnygg igen 😉 och må mycket bättre!
Du har rätt, träningen påverkar nog mer än vad man förstår. Nu har jag inte tränat som vanligt på fyra månader, klart att det känns… tack för pepp, puss!
Du är fantastiskt fin! Det strålar om dig även om du själv inte känner så just nu.
Sådana perioder hör till när man precis blivit mamma och har någon annan som prioriteras, det är inget konstigt. Var snäll mot dig själv <3 Stor kram
Tack ❤️
Jag känner igen mig i varenda ord! Jag saknade ”mig själv” nåt så oerhört under de första månaderna efter förlossningen. Min mamma sa ett par ord till mig när jag var gravid som jag verkligen förstod när min son kommit till världen – ”man är inte gravid i nio månader, utan 18 månader. Nio månader med bebis i magen och sen tar det minst nio månader innan man anpassar sig både psykiskt och fysiskt”. För mig var det verkligen så. Det tar lite tid, men man kommer tillbaka starkare än någonsin.
Du är fantastisk och vacker! Tack för att du delar med dig. Det behövs fler som dig, som vågar vara ofiltrerade i en värld där sociala medier speglar en ”verklighet” som inte stämmer. <3
Jag har känt exakt så sedan jag blev mamma. Konstant trött , tråkig och ”ful”. Dels för att jag inte kom i mina gamla kläder och var såååå trött på att gå runt i gravidkläder eller mjukiskläder, dels för att jag inte hade varken tid, ork eller pengar till att sminka mig, gå till frisör, nageltjej etc. Nu är min bebis 1,5 år och äntligen börjar jag känna mig lite mer som mig själv igen, men det tog tid. Tror att nästan alla känner så här, om det är till någon tröst 💙
Men alltså VA!? Vadå grå!? Jag tycker att du liksom alltid strålar och lyser! Din blogg och din instagram, ja ALLT du har och gör ger mig så mycket inspiration och energi. <3 Att du är grå är nog bara något du har fått för dig, jag tycker att du lyser lika mycket om inte ännu mer nu efter att du blivit mamma!
Brukar sällan kommentera men vill bara säga att du STRÅLAR, även om du inte känner så själv! Fattar känslan som du beskriver men det kommer nog endast inifrån. <3
Åh herregud känner så igen mig. Fick barn 1,5 vecka efter dig och under tiden jag försökte bli gravid och under graviditeten var jag så trött på mitt ”gamla” liv och kunde inte vänta på att få börja vårt nya ”familjeliv” nu känner jag ofta att jag saknar det livet och att jag borde njutit mer av det innan bebis kom, så märkligt ändå??
Plus känner mig såå ful och tråkig med. Trots att flera vänner kommenterat att jag ser fräsch ut för att va nybliven mamma (senast igår kommenterade min bästis att jag hade sånt glow) kan jag inte ta till mig det utan känner mig bara tjock och tråkig….. gör ju inte heller saken bättre att man inte kommer i sina kläder man hade innan graviditeten heller.
Nä ursch så negativt det kändes men ville bara egentligen säga att du inte är ensam och också såå skönt för mig att läsa att du som ”offentlig person” inte heller tycker att allt är guld och gröna skogar hela tiden!
Hahah det hade kunnat vara jag som skriver den där kommentaren!! SÅ skönt att inte vara ensam även om själva känslan suger… PUSS