Hej älsklingar,
Har ni en bra helg? Vi har en mysig, lugn och härlig helg. Vi har bara hängt med varandra och igår var vi på dop hela dagen. Med bebis blir man ju helt slut av en tillställning så att hitta på något mer på kvällen eller innan dopet är helt uteslutet haha. Bara att göra i ordning hela familjen, komma i tid (nåja, vi fick springa in i samma sekund som kyrkklockorna slog…) och se till så att bebisen är på glatt humör är ju en kamp. Så när man kommer hem på kvällen är det enbart mys i soffan som gäller.
Jag förstår nu varför mina kompisar med barn sällan har tid att ses på helgen för helgerna blir liksom abonnerade till tre saker (tycker jag): 1) Tillställningar i form av födelsedagar, dop, eller andra firanden 2) träffa våra familjer så att alla får tid med Dante 3) tid med vår egna lilla familj. Någon annan som känner igen sig? Träffa kompisar får man liksom klämma in så gott det går. Jag älskar ju att hänga med vänner så det blir intressant att se hur jag kommer anpassa mig till det här nya livet när tid med vänner är knapp. Tårtbitarna i mitt liv har förändrats, förut var vänner en stor tårtbit men nu måste den bli mindre eftersom jag har en ny bit i form av Dantis.
Så länge man prioriterar rätt tror jag att det blir rätt bra i alla fall. Jag värnar enormt om mina vänskapsrelationer och de kommer jag alltid att hålla hårt i även om man får hitta nya vägar i relationerna genom livet.
Förresten, så sjukt att jag är förlovad? Har knappt förstått det! Jag har verkligen varit så chockad och hela veckan har varit som i en dimma. Jag kan verkligen inte förstå det utan måste nog låta det smälta in lite till… Jag trodde absolut att det var minst 2-3 år bort eftersom vi alltid har sagt bebis först och förlovning sen. SJUKT kul att bli såhär överraskad! Vem fan tror att man ska bli friad till en måndag med en 7-veckors bebis? Inte jag i alla fall haha! Det roliga var att det var inte alls det frieri jag trodde att han skulle göra? Om vi hade varit på någon romantisk semester hade jag kanske anat men aldrig på det här sättet. Det enda jag visste var att han skulle göra det när det bara var vi och inte bland folk, men trodde inte att han skulle göra det en vardag hemma i lägenheten. Jag blev så rörd över att han valde att göra det, att han liksom väljer mig i vår alldeles vanliga vardag – för resten av hans liv. Helt fantastiskt att hitta någon som man är kär i och som är kär i en tillbaka. Även om vi båda nog har vetat i många år att det liksom är vi, så känns det ändå ordentligt pirrigt nu efter frieriet. Som att vara nykär? Jag är så rörd över att han väljer mig, av alla människor på jorden så har han valt mig, och jag har valt honom också. Och även om vi kanske valde varandra långt tidigare finns det något så jävla FINT i att få frågan, ”Vill du gifta dig med mig?” och så alla speciella ord han sa i samband med det. Och Dante som var med, jag hade inte sett framför mig att han skulle vara med den dagen det var dags men blev så himla glad över att han var det. Tänk när han blir stor och vi visar bilden på oss tre och att han var delaktig i det här stora ögonblicket! Såhär i efterhand hade jag inte velat ha det på något annat sätt. Min älskade lilla familj.
Nu ska vi göra något av den här dagen, ha en fin söndag och ta hand om varandra. Puss!
Yes, so true, when you have children, the time for other activities is less!
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Blir mer umgänge med vänner när Dante blir större och har något så när jämnåriga små-vänner i form av era vänners barn. Då vill man gärna ses för att barnen ska få leka med varandra och för att vuxna ska få umgås 😉
Jag tänkte just det samma. När barnen är något större umgås man gärna med vänner med jämngamla kids för det blir liksom win win 😉 Men var sak har sin tid 🙂
STORT GRATTIS till er!!! Länge leve kärleken ❤❤
Ja helgerna blir oftast fullbokade med allt annat än vänner 😅 nu har mina barn hunnit bli 4 och 6, men ofta på helgerna nu är det träffa familj, barnen vill leka med sina kompisar, alla dessa barnkalas och så barnens aktiviter 😬 Igår var vi tex på fotbollscup i 5 timmar 🤦♀️
Grattis till förlovningen, så magiskt att bli överraskad på det viset <3
Jag har en annan typ av relationsfråga till dig för en framtida "frågor med Forni"
– Jag träffade en kille i januari, han var liksom HAN med stort fett H. Han hade ganska nyligen lämnat sitt ex, men var över henne. Vi fick ett magiskt halvår och sen dök exet upp iom att de skulle styra upp sin lägenhetsförsäljning (som nått den punkt där advokater behöver vara inblandade) Jag satte stopp för oss, eller liksom gemensamt kom vi fram till att han måste bli klar med det där. Han mådde för dåligt för att kunna släppa in mig när hon ville göra honom illa. Nu har vi varit över i en månad. Men han har börjat höra av sig. Inga booty calls, utan mer höra av sig genuint. Saker som han inte kunnat ta tag i tack vare henne har han nu delat med sig av till mig när han kan ta tag i typ köpt en ny bil osv. Han berättar att det är några veckor kvar innan allt är löst, frågar hur jag mår, peppar mig för mitt nya jobb osv osv. Vi ska nu ses nästa vecka, men jag vet inte hur jag ska ställa mig till det hela. Är jag naiv som tror att han vill ha mig igen och har landat i sin situation? Eller vill han bara ha kakan och äta den samtidigt om du förstår vad jag menar? blir galen själv, förstår att du inte har svaret eller någon annan heller för den delen – men hur skulle du agerat nu? STOR KRAM <3
Grattis till förlovningen! Hade du berättat för din kille vilken typ av ring du ville ha eller valde han själv? 🙂
God kväll, ville bara kika in o berätta att jag idag för andra gången denna höst har bakat ”din” knäckiga äppelpaj! Så magiskt god, bästa höstfikat. Kram 😘
Så sant det du skriver med vänner! Jag tyckte förändringen var oerhört tuff, fanns knappt tid, eller egentligen ork att ringa upp en vän och bara snacka skit. Man behövde liksom den lilla tid som fanns över att vara helt ensam. Jag tycker också att det förändras över tid. Det blir bättre, barnet blir mer och mer självständigt och man behöver inte vara lika planerande med allt man ska göra. Men så stor förändring jämfört när man var helt ensam. Skönt att höra någon annan skriva det också!