I fredags fyllde Dante sex veckor!
Nu börjar jag förstå det där med att tiden springer förbi när man får barn. Det blir verkligen extra tydligt hur snabb tiden är – den kutar ifrån oss. Det får mig att inse att vi MÅSTE njuta av varje dag. Livet är nu, inte sen, för sen är det förbi oss.
Anyway, de senaste veckorna med Dante har varit absolut ljuvliga i kombination med lite bråkigheter – men vad vore livet utan lite sånt också.
Han har varit mycket bättre i magen, även om problemen fortfarande kommer och går. Vissa dagar är bra och vissa är helt enkelt mindre bra. Vi anpassar våra dagar efter hans mående och jag försöker att hela tiden känna in honom. Han gillar verkligen att vara ute om dagarna men jag märker direkt när han fått nog och vill hem. Varje dag har vi 1-2 olika aktiviteter inbokade och det är precis lagom. På mornarna tar vi det suuuperlugnt, myser i sängen, kramas och bara är. Sen hittar vi på saker och när vi kommer hem på eftermiddagen fortsätter myset. Vi brukar ligga i sängen och prata, lyssna på musik, dansa och hänga i babygymmet. Eller så gnäller vi, skriker, kämpar med magen och kräver att bli omkringburna i timmar. Det är olika 🙂
Jag börjar även märka av pyttesmå rutiner. Han somnar ”för kvällen” runt middagstid och vaknar vid 23-tiden. Då går vi till sängen allihopa, äter, byter blöja och släcker ner. Sen sover han (vi) till ca 02-03. Och efter lite mat och en timme vaken (ish!) sover han igen till ca 05-06. Om vi har tur hinner klockan bli närmre 07 och då brukar D gå upp med honom efter han har ätit, så sover jag lite till ifred (livet!). Det här är så himla härliga rutiner tycker jag, jämfört med de tidigare mardrömsrutinerna där han aldrig sov mer än max en timme i stöten. Jag får cirka 6-7 timmars sömn per natt uppdelat i 3 olika delar och det är allt jag begär med en sån här liten bebis.
Annars är det bästa med de senaste veckorna att han har börjat ge sociala leenden. Alltså att han ler och skrattar mot en när man ”konverserar” med honom.
HERRE
GUD
Det här är tamigfan den renaste formen av lycka. Jag blir på riktigt helt galen när han skrattar och ler mot oss. Älskar honom så att jag går sönder. Eller när vi ligger och pussas på morgonen och man ser hur han verkligen njuter – snälla nån hur härligt kan livet bli…
Vikt och längd:
Den här stora killen är numera 56cm lång och väger 4860g! Stoppa tiden!
Inte undra på att kroppen gör lite ont när de växer så det knakar. Min lilla är född en dag efter o magen strular en hel del. Tack för alla magtips👌🏻
Eller hur! Klart det är tufft att växa så snabbt. Puss <3
Så söt han är!!!
Underbart! Njut av att följa hans utveckling, det går bara snabbare och snabbare kan jag lova! Sen tyckte jag det var lite kul att läsa att er 6-veckors bebis i princip är lika stor nu som vår var när hon föddes 😅