Perspektiv

Mina killar ligger i soffan och sover bredvid mig. Jag har precis kollat på sista avsnittet av True Detective. Kanske borde jag passat på att sova istället, men jag var tvungen att komma ner i varv lite efter kvällen. Dante har skrikit från 17 till 22. När en sån skrikfest tar slut behöver man ibland en liten stund bara för att känna sig som sig själv. Han har så ont i magen stackaren, vi kör varenda trick i boken och vissa saker hjälper bättre än andra. Hoppas bara han inte blir en kolik-bebis, även om det börjar likna det vissa kvällar.

I alla fall. Det slog mig när jag låg här och tittade på mina sovande älsklingar att jag har blivit så bekväm de senaste åren. Jag har haft några väldigt lyckliga år. Och då kan en period med skrikande bebis chocka en – det har sannerligen chockat mig. Men så spelades en låt på tvn nyss och jag tänkte på åren innan, åren innan D och även första åren med honom. Hur dåligt jag mådde då. Hur ofta jag grät. Hur mycket jag kände att något saknades i mig. Och nu ligger jag här med min familj – min familj. Plötsligt känns sömnbrist och skrik överkomligt ändå. För jag mindes hur mycket sämre jag mådde för några år sen. Och hur lycklig jag är idag – även om det är tufft också. Mem jag är inte ensam, i perioder av mitt liv har jag känt mig så jävla ensam. Nu sover jag näsa mot näsa med min bebis. I det finns ingen ensamhet. Kan vara bra att påminna sig själv om hur det har varit, när man fastnar i hur tufft det känns. Det här slår ändå allt. Nu ska jag sova, sov gott älskade ni 💙

  1. Åå såå mitt i prick. Sitter med min 5-veckorsbebis som också har haft några jobbigs dagar med gråtfest och som bara vill sova PÅ mig. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur jobbigt allt skulle kännas och vara. Precis som du har jag haft det så bra senaste åren. Men med perspektiv ❤️

    1. Styrka till er ❤️ Vi är många som kastas tillbaka till en omtumlande, fantastisk men tuff period i livet genom din text! Min äldsta son hade kolik och Infacol hjälpte honom (evigt tacksam). Sedan har det hjälpt mig mycket att känna till begreppen HNB/plusbarn och HSP under hans uppväxt, inte för att sätta någon stämpel utan för att det finns grupper med jättefina föräldrar som pratar om ämnet och hjälper till att hålla känslan av ensamhet i svåra situationer som förälder borta!

  2. Åh, vad tufft det låter som att ni har det! ❤️ Och stackars Dante som behöver ha så ont i magen. 😔 som tvåbarnsmamma kan jag dela med mig av några tips när det blir tufft;

    1. Happy mom, Happy baby. Ta hand om dig själv, på alla sätt du kan, och lyssna absolut inte på det negativa som folk kan ha att säga om det. Det absolut bästa du kan göra för ditt barn är att må bra själv, en utbränd/deprimerad mamma är det inget barn som mår bra av. Och vet du, när dom skriker sådär? Det är ju ändå bara en som kan trösta åt gången, så om en går ut en sväng och andas och får lite andrum för att sen ta nästa pass med mer energin så är det inte det minsta negativt.

    2. Lev i 10-minutersperioder. Klara av dom här 10 minutrarna. Sen nästa. Sen nästa. Tänk inte på hur länge det kanske kan vara såhär, fundera inte på när det vänder. Det kommer att vända och när ni tittar tillbaks på den här tiden sen kommer det att kännas som att det gick fort, trots att det känns som en evighet nu. Bebistiden går så hiiiiiiimla snabbt.

    3. Var stöttande och förlåtande mot varandra. Stå bakom varandra. Det är tufft i sådana här situationer, och det lockar inte fram det bästa ur en. Acceptera och förlåt det. Strössla kärleksfulla kommentarer och gester över varandra så mycket ni bara orkar.

    Och när det ändå är tufft? När man undrar vad man gett sig in på? När man undrar om livet ändå kanske inte var tillräckligt bra innan barn (för den tanken kommer komma när det är som värst, även om alla inte vågar erkänna det!), då tittar man på det här klippet; https://youtu.be/EuY7NRDRod8 och läser den här texten; https://hemmaforaldrar.blogspot.com/2019/01/det-finns-en-sista-gang-for-allt-sa-ta.html?m=1 och så känner man så mycket kärlek att det känns som att hjärtat ska spricka, gråter en sväng och pussar sin bebis extra mycket. ❤️

    1. Hej Sofie!

      Vilken otroligt fin kommentar! Ska spara ner dina tips och titta tillbaka på när jag skulle behöva <3

  3. Hej! Min nu 7-månaders bebis skrek sig igenom sina första 4 månader. Det var lite av en chock eftersom min första dotter bara åt och sov sig igenom sin bebistid. Det som hjälpte mig (och min bebis) var att sitta och gunga med henne på pilatesbollen, bära henne i bärsjal och tänka att det går över. Även om det inte känns som det så går det över. Minns att jag mentalt kryssade av varje vecka vi tog oss igenom. Nu är hon världens gladaste bebis och det är svårt att tro att hon startade livet så missnöjd. Vet inte riktigt vad jag vill säga mer än att skicka lite pepp ❤️

  4. Åh gud så fint <3 Perspektiv är så viktigt, men ack så lätt att glömma när det är riktigt tufft. Håller alla tummar och tår för att Dante mår bättre snart!

  5. Så fint skrivet. Jag fick min första son för 5 år sedan, jag var då lika gammal som du är nu. Den sommaren fyllde jag och alla mina kompisar 30 år och festerna avlöste varandra. Jag gjorde halvdana försök att vara med på de viktigaste, pumpade och pumpade till bebis, kom hem, pumpade sprängfyllda bröst. Kände mig otillräcklig bland kompisarna, otillräcklig på hemmaplan. Ingen satte några såna krav på mig, förutom jag själv. Jag helammade en missnöjd bebis och trots att jag hade min kille vid min sida käde jag mig emellanåt så ensam och instängd. Jag tänkte; jaha, detta var min lott i livet, sitta hemma och amma missnöjd bebis. Jag kände mig inlåst och kunde absolut inte där och då se bortom bebishorisonten, dvs att det bara några månader senare skulle komma en tid där man faktiskt kunde komma hemifrån några timmar SJÄLV. När jag fick mitt andra barn för två år sedan hade jag detta fortfarande så färskt i minnet och kunde slappna av på ett helt annat vis. Jag visste då med mig själv att det är en intensiv tid med bebis, men att den går fort när man ser tillbaka på den. Jag önskar att man kunde dela med sig av den visdomen till alla som känner samma, men jag tror att man måste uppleva det själv först, däremot hoppas jag att du med detta kan känna att även magbebisar så småningom blir nöjda bebisar och att the best is yet to come 🙂 <3 PS. Jag vet att det inte är synd om mig som ev missade några 30-årsfester, jag hade ju världens skatt där hemma. Men jag hoppas du fattar budskapet 😉

  6. Hej! Grattis till bebis<3
    Kan inte du skriva ett inlägg om att känna sig ensam. Jag har en super familj och massor av nära vänner men känner mig ensam så fort jag är själv. Har du några tips?
    Kram

  7. Det var fint skrivet Michaela! Precis så känner jag också. Förr kunde jag också känna mig otroligt ensam, ytliga vänskapsrelationer, mycket festande och ångest på det. Nu har jag min älskade man, en son och ett fantastiskt liv. Även fast småbarnsåren är tuffa skulle jag aldrig vilja byta bort dom. För helvete vad det har berikat mig! Stor kram ❤️

  8. Ahh, skrev en kommentar på ditt andra inlägg om magproblem men verkar som att jag inte lyckades skicka iväg den : ( Skriver lite kortare denna gång och vill bara tipsa om ”Cranial Sacral Therapy”, läs på om detta och hitta någon i Stockholm som utför detta på bebisar/barn. Jag bor själv i London och här finns ett brett utbud men vet inte hur det ser ut hemma. BÖR finnas kan man tycka. Detta är GULD, har personligen haft helt fantastiska resultat både för min bebis och mig själv. Det är den mest skonsamma behandlingen som verkligen kan räta obalanser i kroppen <3 Det blir alldeles för långt för mig att skriva ner allt här så rekommenderar att googla, läsa på och hitta en osteopat i Stockholm. Det finns underbar hjälp att få! <3

  9. Jag tycker ofta folk förskönar bebistiden. Kanske är de så att de har en väldigt ”lätt” unge, kanske missbrukar de seratonin-tabletter och är alltid på topp oavsett vad, kanske har de större barn och minns bara det som var bra eller kanske förskönar de allt för att det låter bättre. Men sanningen är att det är skitjobbigt. Det är så påfrestande att jämt vara trött, grinig, ha spy på kläderna, läckande bröst och ha en koala(bebis) hängande på sig jämt! Igår när jag skolade in mitt barn på förskolan så åååå;ade mammorna ikapp med hur mycket ånger och hur mycket de kommer sakna sitt barn när de återgår till jobbet efter mammaledighet. Själv sa jag högt att det ska bli sååå skönt att gå tillbaka till jobbet. Som jag längtat efter att få vara själv en stund, gå på toaletten i fred, läsa i telefonen utan dåligt samvete, äta i fred och bara glo i väggen i lugn och ro! Därför uppmuntrar jag dig och alla andra mammor som tänker att musten är utsugen, att säga det högt. Man älskar inte sitt barn mindre för det. Man bara hjälper andra mammor att inte få dåligt samvete.

    1. Jättefint skrivet. Träffade mig mitt i hjärtat då jag som du känt mig extremt ensam något år före jag träffade min kille samt första åren med honom.
      Nu har vi en son på 10 månader som hade grov kolik första tiden. Under några veckor skrek han i princip all vaken tid och ingenting hjälpte. Han hade många gånger så ont i magen att han inte ens kunde komma till ro och äta.
      Men som alla skriver så kommer det bli bättre. Det är en jobbig tid men för mig hjälpte det att tänka att vår bebis var frisk och att det skulle gå över. Prata med BVC och besök en barnläkare om det inte blir bättre. Vår kille var förstoppad en gång utan att vi förstod det (helammande men hade gett ersättning någon gång). Kram och Lycka till!

    2. Gud vilken befriande och bra kommentar! Har inte själv barn men kan tänka mig att bebistiden är den minst roliga, om man kan säga så. När dom blivit barn måste ju vara det bästa!

  10. Å Michaela! Vår dotter är 15 månader idag och med det du skriver tar du mig tillbaka till första tiden med magont och amningsstrul (ett projekt som till slut efter bearbetning av ENORMA skuldkänslor fick läggas ner pga bästa för mig och bebis). Greta skrek varje kväll i ca 4 timmar och ett tag kändes det som ”ska det vara såhär nu, det klarar inte vi?”. Men det gör man ju. Och sen bara vände det. Över dagen typ när hon var ca 7 veckor. Det kan såklart variera och det kan kännas SÅ långt borta men vipps blir det till slut bra. Och vet du? Nu 15 månader senare har vi helt andra problem med trots och livsfarliga påhitt från minipersonen (som vid 11 månader resulterade i brutet ben och gips….), men magontet minns vi inte. Liksom vi inte kommer minnas vissa av de jobbiga sakerna som vi har nu om ytterligare 15 månader. Då minns man bara det underbara <3 Men ALLT är inte underbart – och det är okej att säga och jag ÄLSKAR att du gör det också. Att du även beskriver det jobbiga. För det har vi mer än rätt att göra som föräldrar. Vi älskar våra barn lika mycket, om inte mer, för det! Heja dig, heja Damon och heja underbara lilla Dante – ni klarar det här tillsammans och vi är massa här ute i cyberspace som är med er och ger tysta hejarop!

  11. Hej.
    Det låter som kvälls-kolik pågår ofta mellan typ 19-23.
    Det hade båda mina tjejer och det är bara att härda ut tyvärr. Fick jag mina att sova under den här tidsperioden rörde jag mig inte för då började de skrika igen.
    Det brukar gå över 3 månader.
    Massa kramar. Det kommer blir bättre 🌸

  12. <3 Kämpa på och tack för att du delar med dig! Passar på att fråga – Har du en inköpslista som du vill dela med dig av gällande allt från spjälsängskydd till bästa amnings bh-n?

    1. Så fint skrivet! Jag känner verkligen samma. Min bebis är 13 månader nu och jag har ett lugn jag typ aldrig trodde skulle infinna sig. Samtidigt sjukt orolig, dåliga samvetet mm men ändå ett annat lugn som gör det så mycket lättare att hantera jobbiga saker som händer.
      Jag hoppas verkligen att magproblemen går över. Och oavsett om de gör det eller inte så glöm inte att det blir alltid bättre. Alla jobbiga faser, sömnlösa nätter och diverse jobbigheter som dyker upp och som känns eviga går över. Livet nu med en ettåring är så mycket lättare och jag önskar verkligen att jag hade chillat mer. Och gått på min instinkt och vad som funkar för oss istället för att lyssna på andra. Så kör er grej och det som funkar för er. Tack för all din inspiration som du ger ❤️🙂

  13. Detta ärliga var fint att läsa! Vi är många som varit nyblivna mammor och undrat vafan vi gett oss in på, vad hände med den magiska bebisbubblan alla pratade om? Jag hade den iaf aldrig. Det tog mig flera månader att landa och verkligen uppskatta min nya lilla familj. Innan dess kunde jag verkligen sakna min frihet och hur livet var innan. Hang in there, du gör det grymt!

  14. Åh vad tufft det låter och jag känner igen mig i de ibland vemodiga känslorna. Helt rimligt dock eftersom precis allt med ens liv förändras. Har inga bra tips mer än att försöka behålla lugnet och vara nära. Dock är det minst lika viktigt att där emellan vara själv, om så bara för ett lite extra långt toabesök:) kämpa på!

  15. Det är supertufft från början och faktiskt väldigt jobbigt! Kolik brukar inte visa sig så snabbt dock så det är inte säkert att Dante har det (från v 6 brukar det börja) men kvällsoro är jättevanligt bland bebisar och att det är vakna större delen av natten. De har samma dygnsrytm som i magen ett ganska bra tag efter förlossningen och är först vid några månader som de börjar sova mer på natten än på dagen.

    Kämpa, det kommer bli bättre 🙂

  16. Så fint skrivet. Precis så där var det med min son, vårt första barn. Han skrek hela kvällarna, förmodligen p g a ont i magen. Det höll på i kanske ett par månader, jag minns inte, och det är det som är det fina, helt plötsligt blev det bättre. Så ha hopp! 🙂 Men det suger musten ur en på ett sätt man aldrig innan skulle ha kunnat förstå.

  17. Gud vad fint skrivet!!! Det är så inspirerande att du tar upp den verkliga sidan av mammalivet. Jag och en vän har ett nyhetsbrev som heter BabyNews och efter ditt inlägg här så kommer vi absolut att ta upp magont och kolik hos nyfödda bebisar. Förstår att det finns flera därute som behöver lite extra stöd och tips.

    Kram

  18. Min datter hadde eksakt samme problem. Gå til kiropraktor og gjør en justering av øverste nakkevirvel. Les om kiss kidd syndrom på norske sider. Kun en behandling som skulle til og min datter var som en ny baby!! Vil bare påpeke at det IKKE er en behandling på samme sett som for oss voksne, forstår at kiropraktor til baby høres brutalt ut.

  19. Hej! Ligger i sängen och har precis nattamat min bebis som är 10 veckor, jag ville bara skicka en hälsning. Vår lilla Flora var likadan från ca 2 v ålder, hon började gnälla vid 17, blev värre, vid 19 och sedan gallskrek 20-22, vi köpte Semper magdroppar, jag uteslöt stark mat och mjölk och höll på med magmassage, men inget hjälpte, köpte miniform (har ni provat) och det tyckte jag hjälpte – plötsligt rapade och och pruttade ordentligt efter varje mål. Gradvis blev det bättre och sedan kanske 3v är hon lugn som en filbunke, hoppas det snabbt går över för er också!

  20. Så fint och klokt skrivet! Josefin Dahlberg hade ett monday mantra för typ ett år sedan som jag tycker är så bra: ”Remember when you prayed for the things you have today”. Så viktigt.
    Hoppas du får en fin dag och att Dantes mage blir bättre!

  21. Spädbarnstiden kan vara väldigt tuff. Vår lilla tjej som nu hunnit bli 5 år skrek också massor de första 3 månaderna. Det som hjälpte för oss var när hennes pappa gungade henne i babybjörnen. De spenderade de flesta kvällar tillsammans på det sättet och jag fick vila.
    Det blir bättre❤️

  22. Hej

    En fråga, det kan inte vara så att Dante blir övertrött på kvällarna? Han är ju så liten att han ska sova ca 20h/dygn så det kan vara att han blir övertrött på kvällarna om det är mest då han skriker. Testa att gå en promenad så han somnar lite innan skriken börjar (om det ungefär samma tid varje kväll).

    Annars tycker jag du ska prata med BVC för att få hjälp!

    Stort lycka till och kram!

  23. Har ni testat en vibrerande babysitter? Min första hade väldigt ont i magen de första månaderna och den hjälpte för de mesta, iaf så man fick några pauser 🙂 Hoppas det blir bättre snart!

  24. Du behöver faktiskt inte känna tacksamhet! Ni går igenom något som är oerhört tufft. En liten individ som ni inte alls känner och än mindre förstår er på. Ni ska dessutom orka göra allt för den lilla killen hur tufft det än är. Det blir liksom bara en extra press på en att en ska känna tacksamhet mitt i allt detta. Tacksamheten kommer naturligt i takt med att allt stabiliseras. När din son väl är 1,5 år kommer du ha glömt allt det jobbiga och den där villkorslösa kärleken kommer vara självklar. Nu talar jag ju för mig själv men jag tror att det är bra att skruva ner förväntningarna och framförallt inte jämföra sig med andra som har fått små bebisar som inte är så krävande.

    1. Intressant hur olika vi läste texten. Jag läste ingenting om att behöva känna tacksamhet, höga förväntningar eller att jämföra sig med andra. Jag läste en text som vågade ta upp att det är tufft men också hur något litet som en sång kan påminna en om hur andra perioder i livet har varit. En text om kontrasterna och att känna en glädje för vart man är och vilka man har i sitt liv.

  25. Styrka till dig! Det är tufft med skrik och gråt. Vi hade likadant med vår son i början men det gick över <3

  26. Våran lilla var också ledsen ofta i början! Ett tips är att hoppa på en pilatesboll med lillen i famnen. Våran somnade nästan direkt då när ingenting annat fungerade. Tror det påminner om känslan i magen! Lycka till med allt. Kram (:

  27. Jag vet precis hur utmattande det är. Ett av våra barn skrek varje kväll från att han var 2 veckor till han blev tre månader mellan 18-23. Vi testade allt. Magdroppar, minifom, massage, jag åt inga mjölkprodukter, inget starkt osv. Men inget hjälpte. Man känner sig verkligen helt slut och känner sig lite nere när man vet att kvällen är här och skriket kommer. Men nästan över en natt när han blev 3 månader så försvann det. Han blev en annan bebis. Somnade 19:00 varje kväll. Många bebisar magar har svårt de första månaderna i livet. Det är svårt att tänka framåt när man är mitt i det. Men det blir bättre☺️

  28. Har ni testat bärsele än? Kanske kan funka bra på kvällarna att gå omkring med honom i den om han gillar den? Mysigt att vara nära mamma eller pappa och man får händerna fria. Plus att det är skönt för magen att sitta i ”grodposition”. Lycka till <3

  29. Tack för den mest fina och tänkvärda text jag läst på länge!
    Och såklart grattis till er nya lilla kärlek <3

  30. Har du testat att linda in honom i en filt? Dvs swaddla. Många bebisar blir lugna av det, även min! Värt att testa om ni inte redan gjort det.

  31. Kanske har du redan fått det här tipset, men jag skriver ändå… Vårt barn hade så ont i magen det första året. BVC sa att ”alla” barn har ont i magen, men jag visste att det var något som var fel. Jag visste bara inte vad. När hon var strax över ett år så fick jag tipset att prova ta bort mjölkprotein och herregud va glad jag blev över det tipset då hon blev som ett helt nytt barn. Vi gjorde en allergiutredning som inte visade på allergi men hon var överkänslig mot mjölkprotein och det har blivit bättre först nu när hon är 3,5 år. Tänk om jag hade kunnat fått det tipset redan när hon var nyfödd, hur mycket smärta som hade kunnat förhindrats. Så, kan ju vara värt ett försök i alla fall. Finns en bra grupp på FB som heter ”barn med mjölkproteinallergi” där man kan få mycket stöd och tips.

  32. Hej! Jag har en 3-veckor gammal liten kille som har lite samma. Min dotter hade också en strulmage. Här kommer lite tips som fungerat väldigt bra för oss, men man måste ge det lite tid, men efter 2-3 dagar så här det hjälpt här i alla fall..
    1. Minifom – köp på apoteket, bubblar ut gaser från alla möjliga håll om han får detta innan varje matning.
    2. Semper magdroppar, eller andra magbakterier -läste någonstans att kolik beror på obalans i bakteriefloran i tarmarna, min 3-åring har fått dessa sedan hon föddes och hon är nästan aldrig sjuk heller, trots förskolebaciller. Bebisen har också fått detta, och magen har lugnat sig, dock vet jag inte om det beror på minifom eller dessa.
    3. Cocoonababy madrass. Herre jösses vilka gasutsläpp när han ligger på den här. Världens bästa köp! Dottern låg också på den här, enda stället de kunnat ligga ensam en stund så jag kunnat duscha.
    4. Bärsjal, jag har en sån man tar på som en t-shirt typ. Hur bra som helst när man behöver två händer, han somnar som en sten i den.
    Bara tips, alla vet ju vad som är bäst för sin bebis, men kan ju vara värt att prova när nipplesarna gör svinont, bebis skriker sönder lungorna och påsarna hänger som hösäckar under ögonen..
    Kram

  33. ”Jag sover näsa mot näsa med min bebis. I det finns ingen ensamhet.” Så vackert formulerat och jag delar verkligen den känslan. Underbart!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi