Kan inte du berätta lite om hur du visste att du var redo att skaffa barn. Hur era diskussioner gick om detta och om du någonsin tvivlat efter ert beslut? Jag velar fram och tillbaka och känner ena dagen att jag bara vill ha barn NU. Och andra dagar är jag så tacksam att jag inte är gravid och undrar om vi verkligen borde börja försöka än eller om jag bara känner mig stressad av min ålder. Känns så svårt att veta vad som är vad. Vad är längtan, vad är omvärldspåverkat? Vet inte vad som är min fråga direkt… bara har dessa tankar snurrandes i huvudet och undrar om det innebär att jag inte är redo eller om det är lite rimligt att ha sådana här funderingar.
Hej fina du,
Jag tror inte du är ensam om velandet – hur fasiken vet man att man är redo? För oss/mig var det inte riktigt så, vi kände tydligt att vi var redo och jag har inte tvivlat på det sen den känslan kom till mig. Självklart kan jag ibland känna att ”vad fan har jag gett mig in på? Jag är ju ett barn själv!”. Men det är små stunder av självtvivel, i det stora hela har jag varit säker på beslutet sen första stund.
Håller helt med dig om det här med omvärldspåverkan, det var det enda jag kände att jag behövde bena ut för mig själv: vill jag ha barn för MIN skull, eller för att alla tjatar och frågar och sätter den pressen på mig? I slutändan kom jag fram till att det är mitt beslut, och då var jag säker på det.
Lycka till <3
Var är de rosa tallrikarna ifrån? De som du äter köttbullar på. Fantastisk färg!
De är från Matteus. Tack!
Vad fint! 
Jag har en fråga till Frågor med Forni – kan du rekommendera att resa till New York i januari? Som jag förstår det har du varit där i dec/jan. Jag funderar på att åka dit med min kille för att fira min födelsedag, men är lite tveksam om januari är en bra tid att åka dit.
Hej bästa,
Jag tycker nog att det är lite för kallt för NYC i januari, vi kunde knappt vistas utomhus pga kylan – det blir liksom bitande iskallt i NYC under den värsta vintern. Man uppskattar och kan upptäcka staden mycket mer om vädret är trevligare. Åk i april istället, så kan ni skjuta på födelsedagsresan tills dess bara, det är mitt tips.
Puss!
Kan du inte ge lite bra serietips?
Älskar Big little lies och Younger som du oxå sett, så tänkte att du kanske har nå bra tips 
Minns att du och Hamilton tog upp detta i något poddavsnitt men hade varit skönt att kunna läsa dem i ett inlägg
Här kommer ett gäng!
The Sinner (Netflix), The Act (HBO), True Detective (HBO), Divorce (HBO), The Night of (HBO), Billions (HBO), Mad Men (Netflix), Grace & Frankie (Netflix), Casa del Papel (Netflix)
Serier <333
Åh vilka mysiga dagar! Är nyfiken på Stephanie, hon verkar så härlig! Vad jobbar hon med? Har hon en blogg också kanske?
Hon jobbar på Swedish Hasbeens, skomärket du vet! Hon har ingen blogg men finns på instagram: @jagheterstephanie
Puss!
Kallar du en frukostdejt för möte? (från detta inlägg)
Haha, alltså jag jobbar ju med Louise så det är i allra högsta grad ett möte. Men eftersom vi är kompisar också låter det lite trevligare att kalla det för en dejt istället för ett möte. Jag har en god relation till många jag jobbar med/kring och även om det är just jobb, behöver det inte alltid kännas som det 🙂
Puss!
Always interesting to read your smart answers and thanks especially for sharing the brand of the bowl.
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Till dig som vill till NY och fira b-day – jag gjorde det för 2,5 år sedan ich det var super, ja det är kallt men det är en cool stad att uppleva om vi tern. Så tar man bara lite mer taxi än om det var varmt. Gör det! Vi (pojkvän och jag) käkade på buddakan på b-dat och hade en super vecka – med snö, härliga hotellbarer och restauranger och fantastiska vyer i kall luft och sol.
Hej du som ställde frågan om barnlängtan och huruvida det är omvärldspåverkat eller en egen längtan. Jag ville bara säga att jag förstår dig till 100%, jag går i samma tankar som dig. Min längtan var starkare när min kille verkligen inte kände sig redo, nu när vi kan prata om det och han har uttryckt att han längtar och ser fram emot den tiden har jag lättare att urskilja vad jag vill och vad som kommer utifrån. Jag vet inte varför, men så har det varit för mig iallafall. Sen har jag också tänkt att jag kanske är en person som aldrig kommer känna mig redo, det är ju svinläskigt att göra en så stor förändring i livet! Men om man är som du och jag, dvs längtar som tusan ibland, så tror jag att vi blir redo den dagen det sker. Puss!
Åh jag har en fråga till ”Frågor med Forni”, som handlar om kärlek och min situation.
Jag har äntligen efter flera jobbiga år efter min förra kärlek kunnat gå vidare. Jag mådde så dåligt efter min förra att jag har gick hos psykolog en period och fått jobbat med mig själv i flera år. Jag har inte vågat försöka träffa någon annan (fast allt jag velat är att hitta kärleken igen) just för att jag varit SÅ rädd att hamna i det jag hamnade med min förra.
MEN så när jag minst anade (och när jag behövde det som mest med för den delen, för i samma ögonblick som det hände blev kraschade jag på jobbet och är nu sedan maj sjukskriven för utmattning) det för några månader sedan dök han med stor H upp. Allt har känts som en dröm och jag har ställt mig frågan ”när ska det skita sig” upprepade gånger just för att jag varit livrädd för att släppa in någon igen dom senare åren. Allt har gått så snabbt men allt har varit så självklart och lätt. Jag hade glömt bort hur fantastiskt kärleken kan kännas och jag har tänkt så många gånger att det känns för bra för att vara sant. Vi har dock ett avstånd på fyra timmar till varandra i dagläget vilket inte gör hela grejen så lätt. Vi både var överens innan vi ens sågs att allt går att lösa om man vill och det är rätt och vi såg inte distansen som ett problem.
Nu till min situation, sedan en tid tillbaka har jag tyckt att han varit annorlunda och jag har varit noga att ta upp det med honom och inte hålla det inom mig som jag gjorde med min förra. Till början sa han att inget var konstigt och att anledningen till att det varit annorlunda var för att han hade fullt upp med så mycket annat och att han då är sämre på att höra av sig/visa saker som han gjort tidigare mm. Men sedan för någon dag sedan så pratade vi om oss igen och då tog han upp att en bidragande grej till att han varit annorlunda är för att han behöver tid att fundera, smälta allt som börjat mellan oss och se om han är redo. Han har varit själv länge och menar på att han är van att lägga all tid på sig själv och göra det han vill och inte är van att lägga tid på en annan person som det blir om det skulle bli han och jag. Han är säker på att han vill fortsätta träffas för att se hur han känner med tiden men för mig som det känts så självklart hela tiden och med tanke på mina tidigare erfarenheter så blir jag orolig och osäker. Hur ska jag hantera situationen? ALLT jag vill är att det ska gå vägen, han gav mig verkligen hopp om kärleken igen och gav mig hopp om att jag äntligen skulle få träffa han med stort H som jag längtar så efter. Jag vet ju att jag inte borde ge upp redan nu när han säger att han till 100% vill fortsätta men jag kan inte annat än känna mig ledsen, orolig och totalt förvirrad. Samtidigt mår jag ju inte bra pga min utmattning heller..
Jag skulle vara så tacksam om du kunde komma med något råd eller hur du skulle tänkt? Kramar.
Hej! Grattis till söta bebben och tack för fin blogg. Tänkte höra, du kör väl mycket med träningskläder från Filippa k? Undrar hur du gör med deras tights, jag är 1.67 och de är lite långa för mig. Lägger du upp dem? Ha det fint! /Lisa
Hej!
Till dig som frågade om NYC, staden är ju fantastisk oavsett årstid men upplever nog själv att den är extra fantastisk i September/Oktober.
Hej!
Först å främst STORT Grattis till er underbart söta son 🙂 Ska bli så mysigt å följa dina kommande inlägg om bebis!
Jag måste bara tipsa om en serie som finns på Netflix, WORKING MOM’S! Såå himla bra! Lätt å rolig! Finns 2 säsonger och en 3e kommer i slutet på aug! Tips tips!