HELLO GULLISAR,
Hur är er fredagskväll? Klockan är snart åtta och jag sitter i soffan och läser bloggar. D kollar på tennis och vi har precis ätit middag. Han lagade kycklingjärpar i en kryddig tomatsås med svartris och sidesallad. Mycket, mycket gott. Känns bra att grunda med bra (och mycket!) mat nu inför den kommande förlossningen (aka mitt livs maraton).
I natt sov jag som en kratta, vaknade av molvärk och starka sammandragningar flera gånger och vid 05 gav jag upp. Precis som förra fredagen fick jag en känsla av att ”nu kanske!” så jag väntade (hoppades) på att värken skulle övergå till förlossningsvärk men icke sa nicke och efter några timmar la det sig.
I eftermiddags kom det dock tillbaka och jag fick ligga och vila i flera timmar, men nu känns det bättre igen. Jag märker att han ligger lååångt nere nu och undrar när han bestämmer sig för att det är dags att komma. Jag känner dock ingen stress än, jag väntar tålmodigt, men sammandragningarna och värken sätter ändå tålamodet på prov.
Nu ska jag äta kakor och övertala D att vi ska sätta på en film istället för tennisen. Ha en mysig kväll <3!
Jag och D på Veronica Maggio-konsert sommaren 2016, en lite festligare juli-fredag än denna kan man säga 😉
Kan inte du berätta lite om hur du visste att du var redo att skaffa barn. Hur era diskussioner gick om detta och om du någonsin tvivlat efter ert beslut? Jag velar fram och tillbaka och känner ena dagen att jag bara vill ha barn NU. Och andra dagar är jag så tacksam att jag inte är gravid och undrar om vi verkligen borde börja försöka än eller om jag bara känner mig stressad av min ålder. Känns så svårt att veta vad som är vad. Vad är längtan, vad är omvärldspåverkat? Vet inte vad som är min fråga direkt… bara har dessa tankar snurrandes i huvudet och undrar om det innebär att jag inte är redo eller om det är lite rimligt att ha sådana här funderingar.