Åh spännande! Kan otroligt lite om detta trots att jag själv är barnmorska. Det som slår mig är – hur rent praktiskt gör man vid avnavling? Om man ska vänta i flera minuter på att navla av, ska man efter det aspirera blod och spara? För man in en nål och drar ur blod ut alla tre kärl i navelsträngen? Vill veta allt!!
Med vänlig hälsning, nyfiken barnmorska!
Visst är det spännande med att spara stamceller? Vår barnmorska var inte heller så insatt när vi började prata om det så vi har blivit insatta tillsammans, läst på och diskuterat det. Däremot vågar jag inte svara på dina frågor för SÅ insatt är jag inte, haha. D har däremot mycket mer koll på mig så han har säkert svaret.
Sofie på Cellaviva har svarat på din fråga och även angett en mejladress som du och alla ni andra som är intresserade kan mejla era frågor till – så svarar hon under semestern!
Kram!
Hej Michaela!
Jag har en fundering och kom på att du kanske kan hjälpa mig med att svara på den, eftersom du är lite äldre än jag.
Jag känner mig ofta äldre och mognare i många sammanhang och undrar om du har några tips för att lära känna folk som är äldre? Jag är 20 år och bor själv i en etta, jag har bott själv sedan jag var 16. Jag tog studenten för ett år sedan och har jobbat som lärare 100% det senaste året. På fritiden umgås jag mycket med mina vänner, tränar på gym samt läser och skriver. Förut spelade jag en sport på hög nivå tillsammans med tjejer som var äldre än jag men en skada har nu satt stopp för det. Jag planerar att jobba i ett år till, sedan resa i 6 månader/ett år och sedan börja plugga juridik. När jag börjar plugga tror jag att jag kommer lära känna många nya personer, men hur hittar jag till personer som jag kan uppleva är lika gamla som mig själsligt?
Tack på förhand, kram
Hej fina!
Ta hjälp av nätet kanske? Sajter, grupper osv. med olika intressen där du kan hitta vänner beroende på intresse och inte ålder. Som du säger så kommer du träffa massa människor i olika åldrar när du börjar plugga så då kommer det att bli en naturlig lösning. Annars vill jag tipsa om att inte fokusera så mycket på just folks ålder utan istället leta efter människor som har samma moral, värderingar, intressen och syn på livet som du har! Precis som att du känner dig äldre finns det säkert fler i din ålder som också gör det.
Om du gillade att umgås med tjejerna du sportade med, fortsätt gör det, vad spelar en skada för roll om du trivdes i deras sällskap? Ni kan umgås utanför idrotten likaväl! Testa!
Stor kram
Du brukar skriva att det är du som kör, har D inte körkort? 
Jo, men han är snäll och låter mig köra extra mycket för att jag vill öva hela tiden 🙂 Sen kör ju jag alltid hem från middagar eller sånt om han har druckit alkohol!
Kram!
Hej! Nagon podd som du rekommenderar angaende graviditet? Jag lyssnade pa Nicki och Saras podd som jag alskade under nagra dagar och blev sa ledsen nar den tog slut. Nu har jag inget ”gravidrelaterad” podd att lyssna pa.
Tack for en bra blogg och hoppas du mar battre snart igen med sammandragningar och foglossning. Du far dromma om mysiga barnvagnspromenader pa Djurgarden snart istallet:)
Hej!
Jag kan varmt rekommendera Babykaos-podden med Julia och Jennifer, den är superbra och har en lagom mix av allvarliga diskussioner och humor. Sedan finns Vattnet går med Nina Campioni som också är fantastisk.
Tack för fina ord och lycka till med graviditeten,
Kram! <3
Hej! Har en fråga som jag är nyfiken över, det handlar om kompisrelationer och att skaffa barn. Vet att du har drömt om att få barn länge, och att du är så glad över att vara gravid samtidigt som flera av dina vänner, men hur tror du att relationerna med dina vänner som inte har barn kommer se ut i fortsättningen? Anledningen till att jag undrar är för att jag själv inte vill ha barn och kan inte se mig själv vilja ha barn i framtiden, samtidigt som man börjar vara i den åldern då ens vänner går i barn-tankar liksom. Jag är LIVRÄDD för att våra olika livsval kommer sätta vår vänskap på prov och att vi till slut inte ska ha något gemensamt längre och vänskapen dör ut. Känner mig stressad över att hålla liv i alla relationer och uppskatta mina vänner nu ”så länge jag kan” för att jag är så nojig över att vi inte kommer vara vänner längre när de bildar familj. Hur ser du på detta och tror du att relationerna med dina vänner som inte är föräldrar kommer att förändras när du har barn?
Hej fina!
Jag är inte alls orolig för det – allt handlar om inställning och hur man värnar om sina relationer. Jag har ju vänner som haft barn i flera år redan och det har inte förändrat våra relationer i form av hur nära vi är, men det förändrar ju på andra sätt. Någon enstaka vän har fallit bort/börjat prioritera annorlunda efter att de blivit föräldrar och då har relationen runnit ut i sanden. Det finns såklart de personer som blir föräldrar och helt plötsligt tycker att allt annat än familj är oviktigt men de flesta är ju inte så, de är samma människor som innan men med barn bara.
Så länge man själv respekterar att saker förändras så kommer vänner med barn inte försvinna. De har ju plötsligt mycket mindre tid, naturligt, men då får man anpassa sig efter det och inte ställa samma krav på relationen som tidigare. Jag och D kan t.ex. inte begära att Amanda och Shoan ska följa med oss på spontana, stökiga middagar eller partyresor efter att de fick Chloé, för livet ser inte ut så för dem längre. Så då umgås vi på andra sätt istället eller planerar in saker i förtid så att det ska funka. Samma sak tänker jag med alla våra vänner som inte har barn nu när vi får barn – vi kanske får anpassa relationerna lite men de är ju våra vänner och jag ser inte hur jag skulle kunna sluta tycka att de är viktiga eller plötsligt ointressanta? Och om de skulle börja känna så för mig för att jag får barn hade det varit supertrist. Jag känner starkt att både jag och D har egna identiteter även utanför våra roller som föräldrar och jag har svårt att se att det skulle förändras. Jag är Michaela, snart är jag också mamma, men fortfarande i allra högsta grad Michaela. Och att vänner som Petra, Linn eller Marith som inte har barn skulle försvinna ur mitt liv för att jag får barn är helt otänkbart.
Mina vänner är livsviktiga för mig, jag har valt dem med omsorg och varje vänskapsrelation är speciell för mig. Oavsett vad de går igenom så står jag vid deras sida och jag räknar med att de gör detsamma.
Med det sagt tycker jag att du ska släppa oron. Lita på dina relationer i livet och att de finns med dig vad ni än går igenom, så länge båda är anpassningsbara.
Stor kram!
Hej Michaela, kan inte du skriva mer om hur lång tid det tog för dig att bli gravid? Tycker man kan tolka från tidigare inlägg att det inte var helt enkelt? Jag är i din ålder och är mitt uppe i det nu och har försökt några månader utan resultat. När började ni? Hur tänkte du kring alkohol och rökning under tiden? Kunde du koppla bort tankarna från graviditetslängtan emellanåt? Hur kändes det för dig när det gång på gång inte fungerade? Själv kan jag känna att jag satt livet på paus så jag är nyfiken på att höra hur du gjorde. Kram!
Hej fina du!
Lyssna gärna på det avsnitt jag gästar i Babykaos-podden, där pratar jag om hur jag ser på att prata offentligt kring den här frågan. Du hittar avsnittet här.
Jag får mycket frågor om hur lång tid det tog för oss att bli gravida och rekommenderar alla er som är nyfikna att lyssna på det här avsnittet för att få mer förståelse i hur jag tänker och känner 🙂
Precis som med allt jag har gått igenom i livet så har min yoga och meditation varit otroligt hjälpsam och kraftfull. Mitt enda tips till dig som verkar ha fastnat i en negativ spiral kring graviditet och önskan att få barn, är att försöka hitta en lugn i ditt liv så att du kan njuta av det du har nu, istället för att vara upptagen med att sörja det du ännu inte har. Det är tufft men jag tror att det är enda sättet att vara lycklig och inte stressa kroppen för mycket. Jag kan rekommendera både yoga och meditation samt böckerna Healing Yoga och Lita till din inre kraft, som är fantastiska. Som sista tips – gå och prata med en terapeut och/eller försök hitta andra kvinnor i samma sits som dig som du kan prata av dig med, det finns t.ex. grupper på Facebook. Försök hålla dig borta kring de eller det som drar dig ner i en negativ tankebana, det hjälper ingenstans. Allt har sin tid och sin plats i livet – lita på det.
Stor kram <3
Sista P.S – några månader är ingenting, det är lätt att man fastnar vid tanken om att en graviditet ska ske på första försöker för det är de historierna man hör mest om, men det är få människors verklighet. Det är ett mirakel att bli gravid och det tar den tiden det tar. Men tänk att den lilla människa som till slut hamnar hos er, det är den enda människa som är menad att komma till er familj. Oavsett hur lång eller kort tid det tar.
Svar till dig som undrade över vänskapsrelationen när den ena får barn och den andra inte! Jag och min kompis har löst det så att vi varannan gång umgås med barnen och varannan gång är det bara vi två . Jag älskar deras barn men ibland är det skönt att prata ostört samt att även föräldern har mått bra av lite egentid 🙂
Så bra upplägg! Som du säger är det viktigt att umgås både med och utan barn, för det blir helt olika typer av häng. Kram!
Så kloka tankar kring vänskap och föräldraskap. Har tyvärr råkat ut för att hamna i ett fack där mina barndoms- och ungdomsvänner ser mig som någon annan än innan barn. Fick barn vid 24 år och nu närmar vi oss 30 men ingen från mitt ursprungliga kontaktnät är i närheten av familjeliv. Försöker hålla kontakten och när vi ses berättar vi för varandra att vi älskar varandra och vill hänga mer… Men det gör vi inte.
Tycker jag bidrar och försöker bjuda in till att hänga både med barn och utan. Ändå bjuds jag inte med på luncher, middagar, fester eller resor. Min sambo som tillhör en del av detta kontaktnät har fortfarande en självklar del och det sårar enormt att inte ens han bjuder in mig längre.
Nu står jag i ett vägskäl, en stundande separation samt svårt sjuk förälder gör att jag behöver mina ”riktiga” vänner mer än någonsin. Vet inte hur jag ska signalera detta, har nog inte funnits där för dem de senaste åren. Ändå tror jag att det är just dem jag behöver. Vårt systerskap är så starkt och jag lyckas inte skapa det med något annat gäng. Jag tror de känner samma och vill vara mig nära, trots det lyckas vi inte… Vad ska jag göra?