God morgon (förmiddag?) fina ni,
Tack för alla mysiga, tänkvärda och generösa kommentarer på gårdagens inlägg. Så fint att man egentligen aldrig behöver vara ensam i en jobbig känsla, att det finns fler med samma känslor där ute. Det är det bästa med sociala medier tycker jag, att man kan hitta igenkänning och därmed slippa känna sig så ensam, bara man faktiskt vågar dela med sig av de mindre positiva känslorna i sitt liv.
Jag hoppas att ni oavsett vad ni gjorde hade en mysig fredag och får en ännu härligare lördag ♥
Själv lämnade jag midsommarfirandet vid 18-tiden igår och var hemma vid 19. D stannade faktiskt kvar så jag åkte hem själv, fick skjuts av mina vänner som också skulle tillbaka till stan. Trodde att jag skulle ha lite mer ångest över att åka hem ensam men eftersom jag körde instagram-detox och faktiskt var helt jäkla slut, så blev kvällen perfekt. Lagade carbonara, åt choklad och plöjde åtta avsnitt av Younger. Jag höll ändå igång mellan 11.30-19 igår och det räckte gott och väl för mig!
Somnade som en stock vid 23 och vaknade vid 04.30, skrollade på mobilen en timme och sov sen till 09.30. Måste erkänna att det var riktigt skönt att få sova utan D… hela sängen för mig själv, ingen som låtar och bökar bredvid och så fläkten på perfekt bris precis vid sidan av sängen. Gud så skönt det var, låg faktiskt kvar nu till 11 och bara njöt.
Idag ska jag göra prick ingenting. Jag har haft mycket sammandragningar, molvärk i ryggen och ilningar i ljumskarna/bäckenet nu tre dagar i rad så jag klarar inte så mycket. Är det någon av er som har erfarenhet av mycket sådana här värker under lång period innan förlossningen sätter igång? Jag har hört att man kan gå runt och ha såhär i flera veckor innan det är dags. I v. 34 började jag ju få lite molvärk och sammandragningar men de var väldigt ”små”. Nu senaste dagarna har de gått upp i intensitet en nivå vilket känns lite jobbigt såklart. Jag hade ingen aning om att vissa kvinnor hade ont under en lång period innan förlossningen sattes igång innan jag själv blev gravid. Nu förstår jag att det är SÅ sjukt olika från gravid till gravid. Jag har en vän som hade ganska intensiva förvärkar och var i latensfasen i två veckor innan det var dags, medan vissa andra går från att må helt bra till att få första värken och sedan ha en bebis ute på mindre än ett dygn. Så olika det där! Kan ni inte dela med er av er erfarenhet om ni hade en lång latensfas/mycket förvärkar under en längre period? Misstänker att det är det jag kommer ta mig igenom dessa veckor nu…
Nä, nu är det slutpratat. Lätt att prata av sig med er när jag är ensam 🙂 Jag ska göra en stor frukost, iskaffe och sen fortsätta kolla på Younger. Puss!
Tre till bilder från världens bästa babyshower
Låter ändå som en sjukt drömmig midsommarafton. Själv gick jag och la mig med min son kl 20, medan mannen festade. Sjukt skönt och så mysigt.
Jag hade en väldigt bra graviditet, ingen smärta, inga sammandragningar eller förvärkar. 12 dagar över tiden fick jag lite svag molvärk, typ mildare än min vanliga mensvärk. Hade en kontroll hos barnmorskan samma dag som konstaterade att jag var 6cm öppen. Så det var bara åka in till BB. Från första molvärken tills han var ute tog det ca 12h. Kan dock säga att resten av centimetrarna gjorde mycket ondare. Summerat hade jag nog en superbra förlossning och graviditet jämfört med många.
Hoppas du slipper dras med smärtan resten av graviditeten och att du mår bättre snart <3 kram
Oj vad spännande tider. Med min första kände jag inget förrän vecka 39 som började med rygg-molvärk och då kom hon ut dagen efter. Med min andra så hade jag mycket sammandragningar vecka 33 till 37 och var säääker att hon kommer tidigt, men så avtog allt och från vecka 38-41 kände jag inget. Sen 41+ några dagar började rygg-molvärken och så var hon ute nästa dag. 🙂 så det kan vara otroligt olika. Det är så magiskt.
Sen när din förlossning drar igång så tänk på att varje värk för dig närmare ditt barn. Det hjälpte mig när jag det tooog sååå lääänge. Hehe. Lycka till!
Vad heter lampan och var hittar man den? Så fint i trädgården.
Hej, med mitt andra barn hade jag förvärkar varje natt i två-tre veckor. Varje morgon tänkte jag att nu, idag sker det!! Men icke (mitt första barn kom 1vecka innan bf så jag var helt säker på att tvåan skulle komma tidigt🙈)! Tji fick jag, hon kom 1dag efter bf😊.
När det väl drog igång på riktigt så gick det precis lagom fort för mig, ca 4 tim. Så de värkar jag hade var ju en del av latensfasen, kroppen förberedde sig fint.
Jag var tvungen att tänka att dessa förvärkar var en del av min förlossning och kroppen behövde vila och energi till dem, annars hade jag blivit tokig. Fick vila på dagarna och mental ställa in mig på att, såhär är det. Sjukt frustrerande men nu i efterhand såååå värt det eftersom själva förlossningen gick fantastiskt och som sagt i lagom tempo.
Lycka till och kämpa på💪🏼💪🏼
Jag vaknade av mensvärk en natt och därefter hade jag värkar under en vecka innan min son föddes. Värkarna höll på ungefär 8h åt gången innan det lugnade sig för att sedan börja om igen. Lycka till och försök vila så mycket du kan<3
Skönt att känna igen sig i andras känslor i det inlägget! Jag kan tom få ångest av att grannarna ser att man ibland är ensam hemma under dessa högtider. Bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker, men det är svårt. Speciellt med all hets och andra som delar vad som händer på instagram, etc. Undrar om jag någonsin kommer komma över den skammen att alltid känna sig mer ensam under tillfällen när man inte ”bör” vara det. Hoppas på att den dagen kommer 🙂
Michaela! Du är en fantastisk förebild på så många vis. Följt dig här under flera år och man känner verkligen vilken fin människa du är. Du har gett flera tips som hjälpt mig under svårare tider i livet, är så tacksam att jag läst och agerat. På tal om förra inlägget, helt rätt! Jag har haft en instagram – detox vecka. Mår FANTASTISKT! Tänkte nog fortsätta ett tag och bara vara i nuet. Viktigt att våga erkänna för sig själv vad man behöver.
Ha en himla fin midsommardags-kväll! <3
Stor Kramis/E
Har två barn och med mitt första barn, min son så skuttade jag genom graviditeten. Inga problem allt flöt på inga jobbig graviditetskrämpor alls. Sen fick jag första värken när jag gått prick 14 dagar över tiden och 7timmar senare var han ute🙈 Nu när jag fick dottern var det annat ska jag lova. Sammandragningar sen vecka 17! Fick verkligen tänka mig för denna gången och kroppen sa verkligen ifrån på ett annat vis och jag var tvingad att gå hem från jobb 1månad innan hon var beräknad. Så sjukt jobbigt för mig mentalt då jag gärna vill vara igång och verkligen hatar att bara gå och dra🙄 Men det var bara till att gilla läget och tre dagar över tiden blev det precis samma som med storebror. Första värken kom och 5 timmar senare var hon ute😅 så även om graviditet nummer två var tuffare så var förlossningen väldigt lik min första med hur värkarbetet startade, från inget till regelbundna värkar direkt. Så jag har bara sjukt bra upplevelser från båda mina förlossningar och det är verkligen det häftigaste som finns!
Önskar dig all lycka med din förlossning och bebis💕
Jag har ett barn och fick tidigt sammandragningar (trots läkares kommentar att det är högst ovanligt) och foglossning. Jag var även sjukt trött, sov så fått jag kom hem från jobbet och merparten av dagarna då jag var hemma.
Mina sammandragningar hörde ihop med att jag har ett väldigt aktivt jobb + stress (jobbar som lärare) något som konstaterades efter några veckor. Kämpade på fram till vecka 20 men sen blev jag sjukskriven, jobbade dock 25% då jag inte ville bli helt isolerad hemma. Min man och svärmor drog med mig ut på luncher nästan varje dag, annars var jag mest sängliggande.
Om jag får ge ett råd så är det att lyssna på kroppen och vila när den behöver det.
Njut av sommaren och tiden som kommer!
Vill bara säga kram <3. Vet att det är himla tungt, och att många inte kanske förstår hur påfrestande det är. Med mitt första barn hade jag sammandragningar och förvärkar i 6 veckor innan han kom, med min nuvarande graviditet har det börjat lika tidigt. Förvärkarna gjorde mer och mer ont ju länge tiden gick, samt kom mer frekvent. Ibland kommer de som rejäl kramp som håller i några sekunder, som en ordentlig värk. Ibland har jag ordentlig molvärk under en längre stund. Det sliter så otroligt mycket både på kroppen och på psyket. Att aldrig veta om det kommer dra igång när som helst eller om det ska hålla på i flera veckor. Vila och en varm vetekudde i svanken hjälpte mig en del. Och att lära sig andas igenom förvärkarna ordentligt. Du är stark som kämpar på! Styrkekramar!
Jag började känna av molvärk (i kombo med jättedålig sömn) ungefär en vecka förenförlossningen drog igång en dag efter beräknad förlossning. Det bar lite påfrestande men okej! Sömnen var värre! Kroppen kändes ting och fel och ingeting var bekvämt eller avslappnande.
När BF hade passerat med 24 timmar gick jag en lång promenad i uppförsbacke för att göra mitt yttersta för att starta igång det hela 😂 jag kom hem vid lunch, käkade och kände sedan att jag behövde gå och kissa. På toaletten gick slemprpoen och samtidigt kom den första värken. Exakt 7 timmar senare är Bonnie född ❤️
Vad du kämpar på Michaela! Att vara gravid är verkligen så mycket tuffare än vad man kan tro… Min respekt för kvinnor steg till skyarna under min graviditet, fan vad vi kvinnor kämpar på. Tusen styrkekramar till dig som verkar ha en tuff graviditet med mycket smärtor. Jag mådde PYTON fram till vecka 30 ungefär. Vansinnigt illamående, yrsel och allmänt svag. Kom knappt upp ur sängen och kunde inte stå upp i mer än några minuter p.g.a. lågt blodtryck. Det var 30 j*vligt långa veckor som tärde något fruktansvärt på mitt mentala mående. Men de sista 10 veckorna var bättre… och det var jag väl kanske värd. Inga sammandragningar, ingen foglossning. Vattnet gick på beräknat födelsedatum vid lunch, utan några sammandragningar eller värk så vi fick åka hem och avvakta. Under natten hade jag en molande värk som påminde om lätt mensvärk. Vid 11.00 gick det från 0 till 100. Kraftiga värkar och vi fick ringa på ambulans. Visade sig att jag var 10 cm öppen när vi var framme på sjukhuset och kroppen var redo för att krysta. 15.00 var min lilla bebis född <3
Den är en otrolig resa vi gör. Blod svett och tårar gånger 1000. Men snart är du i mål fina fina Michaela. Kämpa <3
Hej!!
Alltså den stora frågan latensfas eller inte latensfas….min bm sa att riktiga värkar som de facto gör att man öppnar sig (dvs ej förvärkar) gör ont. Sen upplever alla smärta olika, men generellt sett gör det ont (om än liiite ont) och hon uppmanade mig att lita på att jag känner skillnad när det väl är dags. Jag hade samma som du med mycket sammandragningar och gick och funderade MYCKET på om det var dags eller inte, tills det faktiskt var dags. PANG sa det på BF+1 så gick vattnet- 5 timmar senare var han ute och jag hann inte fatta någonting, men ett som är säkert är att jag verkligen fattade hur en värk känns först när den första riktiga värken kom- i efterhand kan jag konstatera att allt innan PANG (och som jag då trodde möjligen var värkar) var verkligen INTE värkar…
Sen är varje förlossning unik och det enda rätta är att ta det lugnt och ha tilltro till förloppet- men jag vet också att där du är i din graviditet nu- så är det det svåraste man kan försöka sig på!
Lider med dig! Hade helt sjuka sammandragningar periodvis från v 20 och resten av graviditeten. Kunde knappt göra någonting utan att det drog igång. Sammandragningarna varvades med molvärk och ilningar också. Sista veckorna lugnade det sig lite med sammandragningarna dock. Försök bara vila sista veckorna. Jobba och vara duktig kan man vara resten av livet sen..
De är faaaan inte sköna alltså. Tycker de gör ont men framför allt är så otroligt obehagliga? Jag hoppas att de lägger sig nu när jag får mer tid för vila <3