Jag var 23 när vi träffades. Tjugotre, så ungt ändå. Jag minns att jag tänkte det då också. Ska jag verkligen träffa mannen i mitt liv redan när jag är 23 år? Men jag kunde inte stoppa det. När vår relation hade något år på nacken tänkte jag istället: Tack universum, för att jag fick träffa honom tidigt i mitt liv. Tid med honom är din största gåva till mig.
Än idag känner jag samma sak.
Idag har vi varit tillsammans i sex år. Jag fyller 30 i sommar, han fyller 35, åren sprang förbi men har samtidigt innehållit ett helt liv. Det som har fascinerat mig mest med åren med Damon är att jag visste inte att det kunde vara så roligt att vara tillsammans med någon? På riktigt alltså. Jag hade ingen aning om att sex år kunde springa förbi som en lång jävla fest – trots motgångar och livets baksidor längst med vägen. Hur är det ens möjligt att leva ett så härligt liv tillsammans med någon? Jag förstår det fortfarande inte. Allt ifrån hur kul vi har med våra kompisar, alla resor, spontana festkvällar och stökiga middagar. Men också det roliga i vår alldeles vanliga vardag – hur vi ofta pratar bort hela kvällar och inte märker det förrän det är dags att gå och lägga oss.
Hur vi för varje år växer ihop lite lite mer, men samtidigt lyckas behålla våra egna identiteter. Jag är jag och han är han – men sen finns ett vi som bara blir starkare.
Vårt sjätte år tillsammans har varit…
Livsomvälvande.
Inuti mig växer en person som är 50% av Damon och 50% av mig. Vi har skapat den här personen, tillsammans, han och jag. I sommar blir vi föräldrar. När vi går in i vårt sjunde år, kommer vår bebis.
Och även om jag och D alltid sett oss två som en familj så blir vi nu en ny sorts familj. Jag kommer aldrig glömma den sekunden då jag förstod att Damon skulle bli pappa till mitt barn. Vi hade precis blivit sambos under vårt första år tillsammans och hade ett samtal som ramlade in på barn. I det samtalet såg jag det tydligt för första gången – här är pappan till mina framtida barn. Av alla människor i hela universum, så väljer jag honom. Det måste bli honom. Jag bara visste.
Att skaffa barn med honom är verkligen det största och häftigaste jag har varit med om. Jag känner honom så otroligt väl, han kan mig utan och innantill. Och vi har valt varandra, vi fortsätter välja varandra, år efter år. Det är helt otroligt när man tänker på det, att någon fortsätter välja en och att man fortsätter välja den, år efter år.
Jag känner mig bara så jävla välsignad.
Grattis på 6-års dagen älskling, wow vad jag ser fram emot ett nytt år med dig ♥ Tack för att du valde mig, för att du fortsätter välja mig varje dag i ditt liv. Du är den snyggaste, roligaste och mest intressanta av dom alla. Jag kommer alltid välja dig.
Läs om vårt femte år här
Läs om vårt fjärde år här
Läs om vårt tredje år här
Läs om vårt andra år här
Alltså Michaela, trots att jag har följt dig i en evighet så lyckas du ändå göra mig överrumplad gång på gång. Den här texten… Jag är mållös? Du har en förmåga att sätta ord på känslor som ingen annan. Magisk är du!
Wow, du fick mig att börja gråta. Så fint. Sån kärlek vill jag också ha❤️ Grattis till er!
Så fint! Jag och min man firar snart 5 år tillsammans och två år som gifta. Vi träffades när vi var 20 och vi är nu 25 och väntar också vårt första barn tillsammans. Blev så rörd när jag läste detta att jag fick tårar i ögonen. Allt romantiskt får mig att gråta floder nu förtiden haha! Grattis!!!
Mysigt med årsdag! Jag och min man firade tolv år i år och har sjuårig bröllopsdag i augusti. Åren går fort när man har roligt 😉
Wow. Blev precis lite mer kär i min egen kille. Tack Michaela!!! Efter att ha blivit mamma för 4 månader sedan har vår relation helt förändrats, tack för påminnelsen om att vi faktiskt fortsätter välja varandra <3