Fredagstankar

Hej gullnosar,

Äntligen fredag!

Jag ser verkligen fram emot en lugn vårhelg i världens bästa stad. Ska ut och äta middag, mysa, sola på balkongen, äta glass, promenera och läsa böcker.

Igår gick jag in i min gamla chef Staffan i hissen på kontoret. Han sitter med sitt team på samma kontor som jag men på en annan våning, så då och då går vi in i varandra. Nu var det några månader sen och han var så glad över magen och allt.

Tänkte på det där med chefer då. Vad de kan betyda för en genom livet och framför allt – hur man aldrig ska glömma bort vem som fanns där för en i början. Vem som trodde på en, stöttade, fanns där. Riktigt bra chefer är det bästa man kan ge sig själv i sitt arbetsliv. För mig har det inte handlat om att personen i fråga ska vara perfekt eller alltid göra rätt – utan att vi ska klicka, att vi ska kännas som ett team samt en stark känsla av att min chef verkligen tror på mig. Jag har haft tre såna chefer: Viktor Barth-Kron som rekryterade mig till Stureplan.se som 18-åring, Margret Atladottir som anställde mig som moderedaktör på Nöjesguiden när jag var 19 år och Staffan Ekberg som jag jobbade med sida vid sida under mina år på Devote och Stampen (även han som rekryterade mig till Vice VD när jag var 22 år ung, snacka om att satsa på någon!).

Tre personer som jag kommer vara evigt tacksam över att ha haft i mitt liv och som är en stor del i min karriär och utveckling, både arbetsmässigt men på någon nivå även som människa.

Chefer är inte några övernaturliga varelser som gör alla rätt vilket jag tror att många anställda har som föreställning. Att vara chef är en enorm press, det vet jag eftersom jag numera har egen erfarenhet, och troligtvis uppskattar jag mina tidigare chefer ännu mer nu när jag vet hur tufft det är. Jag tycker att ledarskap påminner lite om föräldraskap (även om jag hittills bara har erfarenhet av en).

Jaja, det jag vill ha sagt är att det inte är lätt alla gånger och att jag är så tacksam över de braiga chefer jag har haft i mitt liv (har haft mindre bra också…). Kommer alltid vara tacksam mot de som har trott på mig och gjort sitt bästa med mig – jag vet att jag inte har varit världens enklaste anställd alla gånger.

Nu ska jag sticka iväg på ett träningspass för första gången på flera veckor! Gud så skönt det ska bli. Sen ska jag till kontoret, så mysigt där just nu. Vi har tagit in en praktikant på FORNI som kommer att jobba med oss under en längre period och igår var hennes första dag som kändes toppen. Det är mestadels Emelie och Louise som kommer jobba med Amanda men vi åt lunch tillsammans och jag fick ett väldigt gott intryck. Kanske var Amanda anledningen till att jag tänkt mycket på chefer sen jag träffade Staffan i hissen igår. En gång var han min chef och idag är jag chef, med praktikanter i mitt bolag. Livet – det har sin märkliga gång på något vis. Häftigt är det.