Gick upp i morse och tänkte att jag skulle vända den jobbiga känslan från igår och bestämde mig för att ladda över alla bilder och filmer från Paris på min kamera, men upptäckte då att min kamera är borta. Letade i en timme men insåg att den är inte här alls, den ligger nog borttappad någonstans på Paris gator. Mejlade alla restauranger och hotellet från sista dygnet, letade igenom hela lägenheten, bad Emelie leta igenom kontoret men nej, den är nog borta. Inväntar svar från hotellet men min magkänsla säger mig att den inte är där. Det var ganska stressigt när vi åkte hem (höll på att missa planet) så jag tror att den i all stress lades undan och glömdes bort på flygplatsen när jag tog ut mitt pass eller något.
Det gör mig så ledsen för det är inte alls likt mig att tappa bort saker. Speciellt inte en kamera som har hela vår Paris-weekend sparad i sig som minnen. Jag blir så himla, himla ledsen över alla bilder och filmer som jag har varit så glad över att ha sparade – nu är allt borta. Det fanns även jobbgrejer på kameran som jag inte hade hunnit föra över plus en film från senaste besöket hos barnmorskan där vi lyssnar på lillens hjärtljud, så himla tråkigt att inte få ha kvar dessa minnen.
Varför är det alltid så att allt jobbigt kommer samtidigt? Nu har jag suttit i soffan och gråtit i en timme, jag VET att det bara är bilder och en kamera men för mig är det också minnen och även om det inte gör någonting om tusen år så känns det bara sämst. Igår höll jag gråten inom mig hela dagen men idag går det inte, tårarna forsar, det är som att jag har satt på en kran. Vet att det går över men usch vad jobbigt allt känns just nu…
Kan du inte googla Lost & Found på flygplatsen också, då har du iaf kollat överallt! Jag lyckade få tag i borttappat på Heathrow 👌🏻
Lycka till!!!
Jag gjorde det och fyllde i ett formulär via deras hemsida! Så nu har jag verkligen gjort allt jag kan <3
Usch va tråkigt! KLART man får va ledsen <3
Tack gulle <3
<3 <3 <3
Kram kram kram, det där är för jääävla jobbigt. Men allt löser sig <3
Jag vet, tack älskling <3
Är inte alls konstigt eller fånigt! Fotoalbumen är ju det första jag skulle försöka rädda i en brand, så det är en fullt rimlig reaktion. Kram!
<3 Puss!
Kram !!!!
Så himla tråkigt att läsa, hoppas verkligen kameran kommer till rätta. Hade själv blivit helt förstörd om det hände.Kram ♥️
Ja jag är verkligen så himla ledsen, försöker tänka att det inte är så farligt men ibland måste man nog bara få vara ledsen… tack <3
Fy så tråkigt. Men tänk att du fortfarande har det viktigaste kvar hos dig: Bebben i magen och pojkvännen i närheten <3
Det är sant <333
Gud vad tråkigt! Jag har också gjort samma misstag, men det går över. Du kommer att ha kvar minnena där de är viktigast och man minns dem längst, i hjärnan och i känslorna. Hoppas du mår bättre och jag håller tummarna för att kameran är någonstans <3
Fullt förståelig reaktion, bilder och filmer från speciella minnen är nog något av det jobbigaste att bli av med så det är inte det minsta konstigt att du känner dig så ledsen. SÅ tråkigt att höra. Känner med dig. Hoppas hoppas att du lyckas få tillbaka den på något mirakulöst sätt <3 Kram
Nä fy vad tråkigt. Jag förstår att du är ledsen över det. Jag hade också gråtit om jag tappat bort min kamera med alla foton från en minnesvärd resa. Hoppas att ni har lite fina bilder i mobilerna i alla fall. Och minnena kan ingen ta ifrån dig. Plus att Paris finns kvar. Kanske får du uppleva staden med ditt barn sen <3
Men fy vad tråkigt, förstår verkligen att du är ledsen. Håller alla tummar för att du har tur och får den tillbaka ❤️❤️
Vilken skitvecka, jag skickar en massa kärlek genom datorskärmen! Jag hade också blivit så ledsen för bilderna <3 puss och hoppas helgen blir bättre!
Har missat att läsa din blogg ett par dagar och gick in för att ge lite kärlek efter att ha läst bloggbevakning och alla kommentarer på inlägget om dig. När jag nu kom in och läste det här kändes det extra bra att jag bestämt mig för att lämna min första kommentar nånsin (läst bloggen lääääänge)! Kram, kärlek och pepp <3<3<3
Så länge man kommer ihåg vad man heter och vart man bor när man är gravid så ska man vara nöjd! Och ja, jättetråkigt att förlora såna minnen, jag var helt tokig i att samla på minnen när jag var gravid/lillan föddes. Men vet du, snart behöver du varken en doppler eller en inspelning för att kunna lyssna på lillens hjärta, det är bara att mysa in sig i värdens mysigaste lilla mage och lyssna! ♥️
Kärlek och pepp och kramar till dig. Fy vad ledsamt att tappa bort en kamera med så många underbara minnen samlade på!!! Du har all rätt att vara ledsen även fast att det ”bara” var en kamera. Hoppas att livet belönar dig med tiotusen nya underbara minnen och upplevelser som du kan föreviga på bild (och få behålla!) de kommande året för att ”make up for it”
Helt förståligt! Hamnade där en gång själv för några år sedan och jag grät hysteriskt också över alla bilder som var borta, bebisbilder och filmer på min systerdotter som jag var/är supertajt med så det var väldigt jobbigt. Hoppas den kommer fram på något magiskt sätt!
<3 <3 <3