Den här veckan handlar mycket om oro, det känns stundtals som att jag är tillbaka i första trimestern när det kommer till det här med orostankar och dåliga känslor.
Ni som också är gravida – vilken vecka är ni i nu och hur mår ni just idag? Är det någon som kan känna igen sig i det jag skriver om eller är ni mindre oroliga själar?
♥
Hej, ville bara säga att jag älskar din blogg sedan såå många år tillbaka och älskar numera också din plattform FORNI! Bra jobbat fina du! Ett önskemål – älskar när du lägger upp klädtips, kanske mer sånt på forni? Typ ”3 perfekta outfits för både kontoret och AW” eller liknade? kram!
Hej Anna
Men vad glad jag blir – tack!
Superbra tips, ska absolut få in mer kläder och inspo på FORNI!
<3
Hej, ville bara kommentera att baby är så liten ännu att du inte känner alla rörelser 🙂 var på ultraljud i v 23 och vår baby spratlade massor men kände typ inget😀 och då började jag ändå känna första rörelserna i v 16. Lycka till med graviditeten❤️
Åh jag vet, men så blir man ändå orolig. Försöker tänka att han såklart rör sig där inne även om jag inte känner det men ibland kommer hjärnspökena. Tack för dina fina ord <3
Jag känner igen mig otroligt mycket från min första graviditet, jag blev t.o.m så orolig att jag ringde förlossningen för att fråga, de var supergulliga och sa till mig att komma in. Blev uppkoplad med CTG och där var de perfekta små hjärtljuden och sparkarna kom magiskt tillbaka så fort oron la sig. Känner du dig orolig, kolla upp det, mest för din egna skull, det är hemskt att gå runt och oroa sig <3
Tack snälla för varma och peppande ord <3
Så roligt att läsa om din graviditet♥️. Jag är i vecka 42 (!) och ska precis till barnmorskan och få en tid för igångsättning. Mår bra fysiskt men det är svårt att hålla peppen uppe såhär 11 dagar efter BF. Men snart får vi träffa vår bebis 👶🏼. Läskigt och ljuvligt på samma gång! Puss
Åh herregud – starkt jobbat! Snart är din bebis här <3
Hej!
Jag är i v. 25 och känner stundtals precis som du. Om det går för långt mellan sparkarna så blir jag löjligt orolig. Sedan känner man plötsligt en liten knuff, och då försöker jag lugna mig själv. Bebisen är fortfarande så liten att den ibland ligger mer mot ryggen än framåt, och då är det naturligt att man känner mindre. Dessutom finns ju fortfarande så mycket plats för den att röra sig, så då känner man ju inte allt. Jag har även moderkakan i framvägg, vilket gör att jag har en ”stöddämpare” mellan mig och bebisen, vilken gör att man inte känner lika mycket. Så kanske inte du har det, men det jag vill få fram är att den fortfarande är så liten och att den också har mer eller mindre aktiva dagar! Så det är helt normalt att inte känna lika mycket varje dag.
Men som sagt; känner igen oron. Blir helt sänkt om jag inte känt något på ett tag. Otroligt påfrestande, men det är väl en del av graviditeten. Sen måste ju bebisen få sova ibland också, haha. Kan ju också vara en tröst.
Lycka till hos barnmorskan! Du är bäst! <3
Being pregnat is not always easy … wishing you only the best!
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Åh jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag går in i vecka 31 idag. Oron har börjat lägga sig en aning, men går ändå och tänker väldigt mycket på förlossning osv. Men kan verkligen varmt rekommendera er att både läsa boken ”Föda utan rädsla” och gå kursen med samma namn. Den gör en mindre orolig för förlossning (om man är det), men oavsett så ger den jättebra verktyg för själva förlossning. Jättekul att följa din graviditet 😊❤️
Är nu inne på v36 och allt går i ett rasande tempo 😊 förstår dina oroskänslor, för mig rörde sig våran flicka väldigt mycket en dag och mycket mindre än annan… Mådde egentligen aldrig dåligt av det utan tänkte mer på att hon var sliten efter gårsdagens tempo hehe och så var det fram till v 30 innan rörelserna på en dag ändrade karaktär till att bli mer långsamma och buffande 😊. Men som sagt, man ska ju alltid kolla om man är orolig. Väldigt roligt att följa din graviditet också 😊😊
I morgon är det vecka 34 för oss! Jag känner mig otymplig och trött och nu när allt är klart vill jag bara att lilla bebisen ska komma!
Hen ligger med huvudet neråt och jag känner ofta hur hen rör sig men det är mindre av klassiska sparkar. Det tog ganska länge innan jag kände regelbundna rörelser, men är man orolig ska man ringa en gång för mycket. Tycker att barnmorskorna är så bra på att betona det och det är så fint att man blir så omhändertagen som gravid; att man får hjälp när man är orolig.
Kram!
Vecka 41! Känns lite som att man missat sin chans att föda barn och nu måste vänta 9 månader till. Bebisen rör ju på sig vilket stillar oron men klart man går och gruvar sig för att bli igångsatt, önskar ju mest en härlig naturlig förlossning såhär första gången, men får såklart bli det som är bäst för både bebis och mig.
Jag är i vecka 40 och har bf på söndag. Då det är mitt andra barn är jag lite mindre orolig vilket är skönt men du är verkligen inte ensam om att känna som du känner. Jag var säkert inne 4 ggr under förra graviditeten bara för att jag inte upplevde att jag kände några fosterrrörelser. Man ska aldrig känna sig dum eller övernojig, det viktigaste i ditt liv ligger i din mage:)
Kram på dig
I min förra graviditet ”försvann” bebis plötsligt och vad jag än gjorde så kunde jag inte känna honom. Jag fick då rådet av förlossningen att åka in. Väl där blev jag så otroligt bra bemött. Det visade sig att bebis bara hade vänt sig och sparkade mot ryggen istället för framåt magen, så även fast jag såg att han levde om för fullt på ultraljudet så kändes det ingenting. Dom var så noggranna med att betona att det var jättebra att jag åkt in och att man alltid ska åka in om något avviker från det normala och att det alltid är bättre att åka en gång för mycket än en för lite. Så jag vill inte skrämma dig, men om det inte känns normalt skulle jag faktiskt åka in. Lyssna på mammahjärtat, trots att bebis inte är född än så är det den starkaste av urkrafter (och tro mig, när bebis är ute kommer du nästan bli skrämd över hur starka moderskänslor man kan känna..).
Själv är jag i vecka 26 och just nu är det lite av en känslomässig bergochdalbana. Hade en diskussion med svärmor imorse kring en sak som gör mig lite ledsen, men mest tror jag att jag bara saknar min son som är med henne tre dagar i veckan när jag och mannen jobbar. Sonen är 13 månader och dom växer upp så snabbt, man vill bara finnas där dygnet runt samtidigt som livet som egenföretagare måste snurra på och samtidigt som det faktiskt är skönt att komma ifrån och bara få vara Sofie i några timmar också. Tudelat minst sagt!
Jag är i vecka 12 🙂
Jag är gravid i v. 14 🙂 idag är en riktig illamåendedag (hoppas att detta ger sig snart…). Jag är orolig lite hela tiden, har gjort KUB och vet att det faktiskt är en bebis därinne men ändå svårt att ta in och tro på. Försöker att inte oroa mig, för vad vi vet just nu så finns den en bebis som växer därinne och det är helt fantastiskt <3
Så kul att få följa din graviditet, kram <3
Gick in i v 17 idag och är så orolig över att bebisen är död 🙁 hatar dessa spökveckor innan man börjar känna sparkar.
Snart får du göra RUL och se din bebis igen och tänk på att rörelserna kan komma först om flera veckor. Jag är i vecka 20 och känner massor med sammandragningar men inga rörelser. Kan komma i v. 25 som för min mamma till exempel. Men ah, det är så läskigt hur man kan känna så mycket för en person man aldrig träffat. Den största kärleken i livet redan! :’)
Är i v 24, bf 18/7. Oron finns där, ständigt. Rör han sig? Mår han bra? Tänk om något hänt? Men har märkt också att det ju absolut beror på vad man själv gör, hur mycket man kan känna efter. Nu i helgen – kände honom ofta. Denna vecka på jobbet – mycket mer sällan. Men precis som många säger, bebisen är ju så liten fortsatt, att den kan vända sig ganska friskt därinne och sparka åt ett håll man inte känner. Det intalar jag mig, i alla fall.
Jag märker också hur han sätter igång och sparkar så fort jag lägger mig ned, framför allt kväll och natt? Dvs riktigt mycket röj därinne från klockan 22 på kvällen och framåt, då vaknar han och kickar loss. Något illavarslande för när han sedan kommer ut, eller…?
Vecka 30 idag och måste erkänna att mina oroskänslor inte har avtagit överhuvudtaget. Rörelserna blir ju starkare och känns mest hela tiden, men man går ju runt och oroar sig över ALLT. Min barnmorska här i USA har satt mig på spark-räkning varje kväll och så fort det tar liiite för lång tid så börjar ju oron på en gång. Sen går det tio minuter och en liten liten fot sticker ut i sidan av magen <3
Hej, jag är i vecka 20. Igår var vi på rutinultraljud och hans organ såg fina ut och han kliade sig. Så nyfiken på hur han kommer se ut, om han kommer ha bruna ögon som mig eller blågröna som min man. Lockar som min man eller rakt hår som mig själv? 🙂 Försöker att tänka att allt är bra med bebisen så länge som jag själv mår bra. Känner inte bebisen än men det beror på att moderkakan sitter i framvägg. Vårt första barn 🙂 Kram
Jag är i vecka 8, första graviditeten. I början var jag konstant orolig och gick bara och väntade på ett missfall. Nu börjar jag känna mig liiite tryggare men ändå inte. Vill bara att tiden ska gå snabbt tills nästa ultraljud så jag kan pusta ut lite. Har så svårt att föreställa mig att detta ska bli av.
Tack för fin blogg och för att dy lyfter dessa frågor <3 så viktigt!
Jag är en Stockholmsbo och är i v 24, bf 18/7 och väntar en pojke. Sjukt roligt att det är så många gravida och planerade nästan samtidigt! Min oro avtar mer och mer ju längre tiden går, har precis börjat känna sparkar. Tar dagarna som dom kommer och försöker se positivt på allt. Kan typ fortfarande inte förstå att det är verklighet! Men va jobbigt det är med alla mardrömmar om nätterna och så vaknar man och måste upp och kissa alldeles rädd från drömmen haha..
Vecka 26. Mår inte alls bra idag. Orolig att jag inte kommer älska min son, att han inte kommer vara frisk, att min sambo ska må bra osv. Grät hela morgonen. Detta kommer för mig cirka 1 dag i veckan, men resten känns bra. Min barnmorska berättade att det är det djuriska i oss, ett sätt att knyta an till barnet, vilket innebär både euphori och nedstämdhet. Det bästa för mig ha varit att bara låta känslorna få komma. Våga ta hjälp om du behöver. Stor kram!