Jag undrar vart den magiska klänningen du hade på dig när du avslöja graviditeten kommer ifrån? Och om du kanske har tips på några liknande?
Stort grattis igen finaste ni <3<3<3
Hej fina du
Den är från By Malina och jag lånade den av Amanda, det är tyvärr en gammal kollektion. Men spana in deras vårkollektion, de har sååå mycket fina klänningar som faktiskt passar så bra när man är gravid.
Kram!
Jag har en fråga till ”Frågor med Forni”. Jag och min sambo är väldigt sugen på att resa till Italien i augusti och har aldrig varit där tidigare. Du som verkar ha bra koll på Italien, har du några bra tips på prisvärda semesterställen? (Är student så har inte världens bästa ekonomi). Om man vill ha ändå lite stad men även kunna hänga vid poolen/havet och sola. Eventuellt åka till två ställen som är hyfsat nära varandra för att få med båda. Det måste inte heller vara något typiskt semester-turist-ställe. Kram <3
Hej fina du!
Vad mysigt, vill dock varna för att italienarna själva har semester i augusti så det är riktigt packat med folk på alla semesterställen.
Mitt tips är att spana in Sicilien eller Sardinien som jag tycker är både vackert och prisvärt! Ett annat alternativ är Emilia Romagna-området. Min släkt bor i Rimini som är en väldigt prisvärd semesterort. Själva strand-delen kan kännas rätt turistig men runt om stan finns sååå mycket fina och genuina byar och ställen med gudomlig mat. Gör research innan bara! Om man ska åka till små smultronställen kräver det några timmars research men det är värt det. Rimini med omnejd är väldigt prisvärt, går inte att jämföra den kustsidan med Portofino/Amalfi-kusten. Men som sagt, den kräver lite engagemang så att man inte hamnar på turistfällorna.
Kram!
Hej Michaela! Stort grattis m din graviditet, så fantastiskt.
Har du tips på snygga weekendväskor/lite större vardagsväskor till killar? finns ju en massa, men endast lite klumpiga i läder. Hoppas du har bra tips 
Kram och tack för en bra blogg!
Hej fina du
Åh, tack snälla <3
Inte sådär på rak arm men spana in Mr Porter för bästa inspirationen! Annars så köpte jag en ryggsäck till D i julklapp som verkligen gick hem, det blev ett bra komplement till portföljen och weekendväskan som han annars varierar mellan.
Puss!
Till nästa FMF!
Hur gör man för att känna sig hemma i ”någon annans” lägenhet? Jag ska efter ett distansförhållande ÄNTLIGEN flytta ihop med min kille i hans bostadsrätt. Jag älskar lägenheten och har varit där mycket men är rädd att det inte ska kännas som hemma. Har du några tips på hur man får det att kännas som oss istället för jag hemma hos honom?
Ps. Min kille är jätteinbjudande och ger mig ingen anledning att känna såhär men kan inte hjälpa att tänka på det..
Ps 2. Grattis till graviditeten – bästa nyheterna 2019!
Hej hjärtat,
I FEEL YOU! D lät mig verkligen känna att det var vår lägenhet från första början men det var ändå svårt för mig att anpassa mig. För mig personligen var det svårt men jag har massa vänner som flyttar in till respektive utan större problem. Men som du säger, det gäller att kämpa lite för att känna sig hemma.
Jag har tre tips!
1. Ta med dina favoritinredningssaker och ställ ut dem i lägenheten på en gång. Sånt som är hemma för DIG och som du har haft i tidigare hem.
2. Om det är någonting du absolut inte trivs med, fråga om ni kan sälja det och köpa något nytt gemensamt. T.ex. soffa, matbord, stolar eller vad det nu kan vara.
3. Gör upp om allt praktiskt, skriv samboavtal, lös alla praktiska trådar på en gång. Tycker denna punkt är så viktig. Vi gjorde inte det riktigt när jag flyttade in till D och det orsakade lite diskussioner, så jag tror att det underlättar för båda att ha det praktiska helt tydligt framför sig!
Tack snälla fina du <3
Hej Michaela!
Jag har en fråga till nästa Frågor Med Forni Det är nämligen så att jag har ett distansförhållande sedan 3 år tillbaka – jag bor i Köpenhamn och min kille bor i Malmö. Vi ses cirka varannan helg – ibland mer och ibland mindre, det beror på jobb, vänner familj etc. Men min fråga rör sig kring vad du tänker kring att känna sig trött eller dränerad efter att man träffat sin partner?
Inte alltid, men ofta, känner jag att jag måste återhämta min energi när jag väl är hemma i Köpenhamn igen. Jag behöver sova mer än vanligt och kommer ibland inte iväg till gymmet eller ställer in planer för att jag känner mig trött. Kan det vara så att jag ger för mycket i förhållandet? Eller är det helt enkelt hoppet mellan olika städer och rutiner? Jag är mycket mer kärleksfull än min partner, och kanske borde ta ett steg tillbaka. Vad tror du? Jag hade gärna hört din tankar kring den här, eller liknande situationer
Många kramar!
Hej kära du
Min gissning är att det inte har något att göra med att du ger för mycket till relationen utan snarare det faktum att det ÄR påfrestande att pendla och ha ett distansförhållande. Jag vet ingen som inte har blivit utmattad av det. När man väl ses blir det lite ”smekmånad-feeling” varje gång också, krav på att det ska vara härlig och att man ska ha sex och allt vad det nu är. Vilket gör att man ska klämma in en hel relation på väldigt få dagar. Och det blir ju utmattande och kräver naturligt återhämtning. Jag har en kompis som körde distans och de sågs ungefär varannan helg, hon brukade säga att det var som att klämma in två veckor på en helg med sin kille. Det fanns liksom inte så mycket tid till att bara vara tillsammans. Sen är pendlande i sig jobbigt för en, speciellt om du är HSP!
Jag kan såklart ha helt fel men det är min känsla i alla fall. Försök att planera in återhämtning och släppa kraven. Någon annan med erfarenhet av distansförhållande där ute som kan komma med några tankar kanske?
Kram!
Håller med dig Michaela i sista frågan angående distansförhållandet. Med mitt ex hade vi inledningsvis distansförhållande i cirka 1,5 år och sen sambo lite mer än 1,5 år. Och som du skriver var det lite känsla av smekmånad på helgerna, i och för sig sågs vi i stort sätt varje helg. Ibland kan det vara fördelaktigt med distansförhållande men också till nackdel då det inte är vardagslivet man delar, allt det där med städning, fixa matlådor för veckan, tvätta osv. Jag upplevde att jag alltid fixade det innan helgen för att få 100 % tid med varandra vilket gjorde att veckorna blev fullproppade med allt det där fixandet samtidigt som jag skulle träna, träffa kompisar etc.
Sen ska det ju inte göra dig dränerad, men förstår fullt ut din känsla. Jag kände mig ledsen varje söndag/måndag när han skulle åka vilket inte heller var kul, mer känslan av att ”är det så här vi ska ha det?”. Ingenting är rätt eller fel men det kommer kanske en tid där ni kan lösa att bo tillsammans? Vet någon kompis som pendlar från Malmö till Köpenhamn och det funkar bra 🙂
Känner också igen mig i känslan och har undrat om det är fel på mig. Hade ett kort distansförhållande på några månader nyligen med en kille och jag kände mig så dränerad på energi och ”låg” i sinnet efter helgerna vi träffats. Det blir så intensivt att pendla och hinna umgås på en helg! Vissa helger kanske man inte heller mår bra pga annat och då kände iaf jag att det var svårt att hitta glädjen & energin. Distansförhållande är nog inget för mig, men är nog mer känslig för förändringar och därför funkade det inte. Däremot kan det absolut funka om det inte är så lång tid man har det 🙂
I agree absolutely to your answer to the last question!
xx Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Hej du som har distansförhållande!
Du bör eventuellt reflektera över din syn på detta ”distansförhållande”, då det är cirka 4 mil mellan dessa städer och det finns välfungerande kollektivtrafik som gör att du är i Malmö på mindre än en timma (jag bor själv i Köpenhamn och pendlar denna sträcka varje dag för jobb). Ni kanske ska försöka ses lite oftare så det tar udden av det negativa med ett distansförhållande och det inte blir en så stor påfrestning känslomässigt efter de helgerna ni setts. Lycka till!
Jag skulle säga samma sak! Jag bor i Malmö och pendlar till Köpenhamn 3-5 dagar i veckan. Det har t.o.m. hänt att jag behövt åka hem till Malmö på eftermiddagen för att sedan åka tillbaka till Köpenhamn några timmar senare. Tror verkligen att det hade kunnat gynna er att få mer av en vardag och ses ibland under veckorna!!
Detta är till sista frågan om distansförhållande. Jag är i ett distansförhållande just nu från Östersund – Karlstad. Jag förstår absolut vad du menar med att försöka klämma in så mycket det bara går på en helg och att man är helt slut efteråt. När man väl ses så vill man liksom inte ligga i sängen/soffan en hel dag framför en film (JO de vill man egentligen, men man tycker inte att man har tid för det för man vill ju göra allt annat roligt). Jag brukar som sagt också känna mig väldigt trött de två dagarna efteråt men tror det handlar mycket om vad Michaela säger i sitt svar, att man försöker klämma in så mycket som möjligt och känslorna är så intensiva just där och då eftersom man vet att detta är enda stunden ihop på två veckor.
Jag tycker att det har hjälpt mig otroligt mycket att ha ett slutdatum på vår distans. Jag tror inte jag hade orkat annars för även fast relationen i sig är väldigt fin så är distansen väldigt jobbig stundvis. Så det är ett tips från mig, om det är möjligt. Vi har t.ex. satt juni som ett slutdatum på vår distans, då flyttar jag hem igen (jag är ursprungligen från Karlstad) vilket har gjort att vi har orkat ta oss igenom stunder som varit jobbiga, krävande och utmattande.
Lycka till!
Ang. distansförhållandefrågan; jag och min kille hade distansförhållande i nästan 5 år innan vi flyttade ihop, i olika länder dessutom. Jag kände ofta i början att man som sagt måste ”maxa” tiden tillsammans, alltså inte nödvändigtvis göra en massa aktiviteter men umgås hela tiden. T ex. om jag var och hälsade på stannade han med mig hela tiden, i stället för att kanske ta en öl med grabbarna en kväll, och tvärt om när han var hos mig. I alla fall jag behöver egentid då och då, speciellt om man har mycket på veckorna. Så jag skulle säga prata med honom om hur du känner, kanske kan ni börja vara lite mer ”självständiga” när ni ses? Typ uppmuntra honom att köra en aw på fredagen eller göra nått med sina kompisar, så kan du hänga hemma hos honom, läsa nån härlig bok, äta chips eller ta ett bad, vad vet jag. Så är du redo och utvilad för en panghelg med din kille sen!
Jag hade ett distansförhållande (eller, vi är ju tillsammans men inte längre distans!) i två år, det var visserligen ”bara” två timmar bort enkel resa med tåg (plus resa till och från stationen). Vi hade bott i samma stad i tre år innan dess och det blev en stor förändring att inte bo fem minuter från varandra och kunna ses varje dag.. Eftersom jag redan från början hade en tidsbegränsning så kändes det mycket lättare. Men det tog otroligt mycket tid och ork att planera in tågtider och köpa biljetter, oroa sig för om tågen var sena, om jag skulle hinna från jobbet i tid osv. Ledsen när han åkte eller jag åkte därifrån. Så jag förstår att du som skrev frågan känner dig helt slut! Mitt tips är nog att bara ta helgen som den kommer när man ses. Inte planera in massa grejer, bara hänga, laga mat osv, vardagsliv som vanligt, inga krav. Och känna att det är helt okej att vila och ta det lugnt hemma.
Kan också tillägga att det kändes så mycket bättre att åka hem tidigt måndag morgon och direkt till jobbet än söndag kväll. Då blev söndagen lätt ångestfylld och bara en nedräkning och tankar som ”nu har vi bara två timmar kvar och sen ses vi inte på två veckor”, som blev väldigt ledsamt. Såklart är alla olika men det kändes bättre för mig!
Till dig som ska flytta in hos din kille: en sak som fick mig att känna mig mer som hemma efter att jag flyttat in i min killes lägenhet var att ordna middagar, förfest, eller annan slags tillställning med mina tjejkompisar i lägenheten där jag fick agera värdinna och utan att min kille var med. Att få vara ensam i lägenheten, att känna ansvar för den, och bjuda dit mina vänner med allt som hör till det fick verkligen lägenheten att kännas mer som min också. Lycka till med flytten!
SÅ BRA TIPS! Älskade det, verkligen en bra sak att ta med sig. Kram!