När jag fick reda på att jag var gravid

På fredagskvällen den 9:e november var vi hemma, drack vin och D lagade mat. Det var vår första lugna helg på flera månader och vi var inställda på att bara dricka gott vin, äta mat och mysa. Innan maten sprang D iväg till Diplomat för att träffa hans bästa kompis nyfödda dotter och då tänkte jag ”Hmm, borde inte jag fått min mens idag?”.

Dagen innan hade jag haft ont i brösten, men när jag gick in på min nya mensapp Maya så stod det att brösten kan kännas svullna dagarna innan mens, som när man är gravid, och att det är fullt normalt.

Okej då! tänkte jag med stor tillförlit till nya appen och så var det med det.

På lördagskvällen hade mensen fortfarande inte kommit, och hyfsat punktlig brukar den ändå vara, så mitt i ett glas vin på middagen kände jag att jag inte ville ha mer. Ifall att. Jag lagade äppelpaj och bestämde mig för att ta ett test när jag vaknade morgonen efter. Jag hade tagit några test vid det laget och ville helst inte slösa mer pengar på ännu ett test i onödan (haha!) men hade ett kvar hemma och tänkte äh, lika bra att ta det imorgon bitti så att jag kan slappna av sen.

På morgonen vaknade jag i vanlig ordning vid en tidig timme, runt 07, för att gå upp och gå på toaletten. Stickan låg i mitt badrumsskåp och nyvaken tog jag fram den, satte på mig mina glasögon och kissade. När jag tittade ner några sekunder senare stod det med stora svarta tydliga bokstäver

Gravid 2-3

Eeeeeeeeeeh

Herregud

Händer det här

Är det nu det händer

Vad ska jag göra? Väcka Damon? Ta det lugnt, andas, detta är bara första steget, den ska klara sig också.

Med ögon lika pigga som efter tio koppar kaffe la jag mig i sängen igen, i chock, och väntade på att D skulle vakna.

Jag satte på tv:n och det var söndag den 11:e november, Fars dag. På Nyhetsmorgon satt en Fars Dag-panel och pratade om att vara pappa och då vaknar äntligen D…

SKA DU INTE GÅ UPP NU viskar jag inte, jag halvskriker det, och när han reser sig upp tänder jag lampan och visar stickan. Kolla!

Den stunden <3

Min familj kommer över på lunch den dagen för vi ska fira pappa på fars dag, och det enda jag kan tänka på är att snälla universum, låt detta gå vägen.

Så tack universum, och vår lilla krigare, för att det gick vägen. Tack tack tack ♥

  1. Stooooort grattis Forni!! Har läst din blogg sedan glamourama tiden, är så glad för er skull!
    Jag är också gravid men i vecka 38 och tycker fortfarande att det är så svårt att ta in.
    Nu hoppas vi bara på att min livs kärlek, pappan till mitt barn får stanna i landet❤️

  2. Blir så glad av att läsa om ert positiva test! 💖 Vet precis hur det känns att slösa pengar på tester och sedan ÄNTLIGEN få se den där overkliga texten.
    För oss kom det efter 3 år och med lite hjälp, så det var verkligen efterlängtat!

  3. Åh gud. Aldrig kommenterat tidigare men läst din blogg länge. Det här inlägget träffade rätt i hjärtat pga relaterar så himla hårt. Kommer aldrig glömma när jag ”plussade”, den stunden, den känslan, den lyckan, den rädslan. Var så otroligt efterlängtat. Stort stort grattis, nu börjar andra kapitlet. Mvh mamma till världens finaste 9 månaders <3

  4. Men åh!!! Sitter på tunnelbanan och gråter!!!!! Så fint!!!! Har följt dig sen du var 14, och nu ska du bli mamma! Livets liv!

  5. Åh så fint, sitter på jobbet med tårar i ögonen och läser detta. Så himla mysigt att ni upptäckte det på fars dag med. Stort grattis till er båda!

  6. Så roligt! Grattis! Jag fick också mitt positiva grav-test på fars dag, fast år 2016 🙂 Kändes lite extra i hjärtat eftersom min egen far fick bort 4 år tidigare. Men att du väntar på att han ska vakna, hahahah jag tog också testet på morgonen när sambon sov men jag SPRANG in i sovrummet och typ hoppa på honom och sa ”du ska bli pappa!” haha stackarn fatta ingenting först fören han såg testet. LYCKAN! Vilken känsla ändå, minns fortfarande chocken och glädjen av att se de där plusset på stickan <3

  7. Stort, stort grattis till graviditeten! Så fint att läsa om när du plussade så jag blir alldeles blödig.
    Hoppas också på att det är vår tur snart igen. Har en 18 månaders och vi längtar efter syskon, tyvärr slutade det med missfall men vi kämpar på och hoppas på vår tur snart.

    Massa lyckokramar till er och bebis. All lycka till er <3 Kram!

  8. Så mäktigt. Vi fick reda på vår (oväntade) graviditet samma dag som min farfar gick bort efter en tids sjukdom. Livet va?

  9. Så fint och härligt! Förstår om du inte vill svara på en sådan privat fråga men hade ni försökt länge? Jag och min sambo kämpar på men det går trögt, antar att jag söker lite pepp… I varje fall, tack för en superhärlig blogg och LYCKA TILL med allt nu!

  10. Herregud grät bort allt smink.

    Så fint att det var på fars dag, tänker på allt du tänkte medans D vaknade…… wow! Grattis igen, så fint detta!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi