Eftermiddagsinlägget

God eftermiddag mina små gullisar,

Jag har haft en omvälvande dag som har gått i full fart. Klassisk sista minuten-stress innan semestern. Som tur är åker vi inte förrän imorgon kväll, men jag har en plåtning hemma hos mig imorgon på dagen och sen måste jag hinna packa någon gång också. Jaja, om mindre än två dygn ligger jag på en solstol.

Nu ska jag stänga igen datorn och promenera hem till min älskling. Det blir omelett på sista resterna i kylen till middag. Och ett avsnitt av True Detective till det. Har ni sett den? Jag ÄLSKAR serien (vi är bara på säsong 1) men D är lite mer tveksam hehe… Själv sitter jag på helspänn under de avsnitt vi sett so far.

Men puss då så hörs vi imorgon bitti. På flyget ska jag blogga loss, har lagt massa spännande blogginlägg i utkast som jag ska bli klar med. PUSS

  1. Superbra serie! Jag och sambon började kolla för en vecka sedan och nu är vi snart klara med säsong 2. Jag var också lite tveksam i början av första säsongen, tyckte att det var lite märkligt upplagt och ganska segt men jag ville hända veta vad som skulle hända. Och sen blev det bara bättre och bättre 🙂 Säsong 2 är mer action om man gillar sånt mer.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Tack för världens finaste text om ett liv som högkänslig <3 rakt in i hjärtat på en annan.
Vad tycker du om folk som, nu när HSP blivit lite mer omtalat, slänger ur sig att ”jag lider av HSP” för att de varit lite känsligare en dag? Jag blir nästan provocerad (dels av ordvalet och dels av att folk helt opålästa tror att man har ”drabbats” av högkänslighet helt plötsligt). Och jag förstår plötsligt hur det måste kännas för folk med damp/ADHD och liknande när folk genom åren har slängt ur sig det hur som helst och nästan som ett skällsord – ”har du damp eller” ”åh jag får ADHD-ryck på det här”, och så vidare.

Hej fina!

Tack snälla <3

För att vara ärlig har jag inte varit med om det så mycket. Jag tycker att högkänslighet där jag rör mig fortfarande anses vara ett dåligt drag som ingen gärna stoltserar med. Sen kan ju folk använda begreppet mot mig: ”Det är ju för att du är så högkänslig” och det kan ju göra mig rätt irriterad. Men har inte hört någon slänga med uttrycket faktiskt.

PUSS!

Hej! är så kär i Y-stolen, vilken behandling har du? ek eller vitaliserad ek kanske? oljad eller tvålad? svår att hålla ren?
Tacksam för svar! 🙂

Hej fina! Jag tror att jag har exakt denna: bok, klarlackad bok, naturflätad papperssnöre för 9080kr totalt. Det finns som du säger massa olika varianter men tror som sagt att det är dessa vi har! Har rätt dålig koll eftersom vi köpte dem av förra ägaren till lägenheten!

Det är fasiken världens bästa stol, snordyr såklart men en riktig klassiker som kommer få följa med i nästa lägenhet. Blir bara snyggare med åren också! Jag tycker att den håller hur bra som helst, vi har dynor från samma märke till som vi har på och det gör att vi inte har en enda fläck från matspill eller rödvin (sen är vi ganska ordentliga av oss men det är toppen när man har gäster haha!).

Har oxå vart med sen rar-tiden 🙂

 Kommer ihåg att du hade en kompis som hette Ofelia? Som hade en blogg, ofoe.blogg.se. Minns att jag tyckte hon var sjukt cool och rolig. Har du fortfarande kontakt med henne?

Åh vad roligt att du har varit med så länge! Vi har ingen kontakt idag, senast vi sågs var i Paris för kanske åtta år sedan. Tiden går 🙂 Jag tror att hon bor kvar i Paris faktiskt. Vissa vänskaper hör till i en viss epok av ens liv och vår vänskap var jäkligt härlig under de åren men sen tog våra liv olika riktningar. Kram!

Åh blev så förtjust i den första klänningen, så fin! Men Michaela, jag behöver hjälp och jag litar på din stil och smak så därför vänder jag mig hit. 😉 Min kille fyller 30 snart, och jag vet inte vad jag ska ge honom i 30 års-present. Vi har varit tillsammans i 6 år så jag vill liksom ge något FINT, men på 6 år har man ju hunnit ge en och annan skjorta så jag känner att min fantasi börjar tryta… Tänkte först överraska honom med någon weekend men nu har vi köpt bostad och kommer att flytta helgen innan, så det känns liksom inte aktuellt att resa iväg (vi kommer ha fullt upp att fixa med vårt hus, renovering etc + PIRR att ha flyttat). Men om du har några bra tips på 30 års-presenter så är ingen lyckligare än jag om du kan dela med dig av lite tips! HOPPAS!

Oj, SVÅRT! Kanske något till huset som han har velat ha? Om han gillar vin så ett vinpaket med lyxigare öppnare etc. Eller en vinkyl! Om han gillar träning så kanske snygga träningsredskap att ha hemma eller på tomten. Försök hitta något utifrån hans intressen. Är han en hobbysnickare så ge honom den finaste snickarlådan på marknaden eller om han älskar golf så kanske den bästa golfklubban. Gör research! Och lycka till <333

Hej Michaela!
Här kommer en fråga till frågor med Forni

Jag har precis börjat skriva på min första bok. Så pirrigt!! men känns så självklart. Jag arbetar nu i vad det känns som, tusen olika dokument. Det känns inte organiserat men är inte heller riktigt säker på hur jag ska lägga upp det. Vill därför kolla med dig HUR skriver du dina böcker? använder du dig av något program? Eller kör du på vanliga dokument? Hur har din skrivarprocess sett ut från idée till att du har din bok i handen?

Sist men inte minst, TACK för den inspiration du ger mig varje dag. Du har fått mig att gå från att skriva dagbok till att ha författardrömmar, TACK. <3

Hej gull!

Jag har skrivit i word och i anteckningar på mobilen. Taktiken från början har varit att bara få ur mig skrivandet, sen har jag i ett långt senare skede börjat strukturera upp alla delar. Jag har aldrig skrivit i ett och samma dokument utan bara skrivit på i olika dok. ”Jag är inte perfekt, tyvärr” skrev jag varje kapitel för sig i olika dokument och sen när den skulle sättas ihop var det några kapitel som fick ryka och några som skrevs till för att få ihop den röda tråden.

Lycka till med din bok! PUSS!

Till FmF och Michaela ♡ Apropå resor, jag har en fundering och vill gärna ha din åsikt, och även andras.

Jag reser mycket men kan inte prata om resorna med min bästa vän då jag märkt att hon är avundsjuk och därmed helt ointresserad. Nämner jag en resa så sitter hon tyst och visar jag en bild på en vacker plats blir responsen: ”mhm.” Så jag har slutat att dela med mig och hon frågar aldrig. Jag är en person som oh:ar och ah:ar över andras resor / upplevelser, så det känns riktigt tråkigt att jag inte kan berätta om mina reseupplevelser till min bästa vän, även om jag verkligen försöker finna förståelse.

Hur tänker du kring detta? Tack och kram!

Jag har också sådana vänner 🙂

Har lärt mig en sak och det är att bara sluta dela saker med dem. Tycker synd om människor vars avundsjuka blir så stor att de inte kan glädjas åt deras vänner och orkar helt enkelt inte säga åt dem. De kan gott gå och vara missunnsamma men då tänker jag dela mina stora upplevelser i livet med mina andra vänner! I slutändan är de förlorarna.

Om du tycker att det känns viktigt att hon lyssnar och engagerar sig borde du såklart prata med henne, annars strunta i det och dela ditt livs resa med de som gläds åt din skull.

PUSS!

  1. Fast det behöver inte vara avundsjuka, er vän kanske är som jag. Jag tycker det är lika tråkigt att lyssna på resor som drömmar. Jag frågar brukar fråga folk ”Hade ni det bra” och så svarar dom och sen frågar jag inte mer för jag tycker det är så tråkigt att lyssna och ännu tråkigare att titta på semesterbilder. Jag delar heller inte med mig från mina egna resor för jag typ tar för givet att alla andra också tycker det är lika tråkigt att lyssna som jag? Ofta ibland jag paff när jag märker att vissa verkligen vill höra vad det var för mat, om flyget var i tid, färg på havet osv? =)

    1. Haha, jag är likadan, tycker att resor är sååå tråkigt att prata om/lyssna på. Kanske för att det inte är något intresse som jag själv har, reser sällan nu för tiden. Gode gud, inser att jag gått från att tycka resor är typ poängen med livet (upptäcka, uppleva) till att tycka att det är bökigt, krångligt, dyrt, jobbigt att sova borta, miljöaspekten med flyg osv osv. (Dessutom totalt icke-njutbart när man har en toddler som inte kan befinna sig i möblerade rum utan att förstöra hälften och hålla på att förolyckas inom 10 min.) Vad tusan hände liksom. 😀

    2. Men handlar inte vänskapsrelationer om att lyssna på saker som är viktiga för andra? Så om dina vänner har varit på sina livs resor och vill berätta för dig om dem, är verkligen din känsla av att det är tråkigt att lyssna på större än din vilja att vara en god vän och lyssna en stund? För mig handlar vänskap om att engagera sig i det som är viktigt för mina vänner. Kram!

    3. Jag är också likadan. Har det varit en väldigt speciell resa/ovanligt resmål så kan det vara kul att lyssna lite. Men ärligt talat är de flesta reseberättelser ganska likadana. För att inte tal om bilder från resor. Särskilt ointressant om det är nån som reser ofta. Jag engagerar mig gärna i vad som är viktigt för mina vänner. Att lyssna när de återberättar en resa tycker jag dock inte ger särskilt mycket om det inte samtidigt kan kopplas till något annat som vi har gemensamt.

  2. Hej på er! Det var jag som ställde frågan om avundsjuk vän och i mitt specifika fall gäller det en vän som själv pratar om sina resor och visar semesterbilder, men som inte kommer iväg så ofta som hon önskar—på så vis uppenbarar sig avundsjukan / oförmågan att glädjas åt mina resor. Har såklart förståelse för att alla är olika intresserade av diverse samtalsämnen. 🙂

  3. Hejsan! Jag ska på smookingfest i mars och behöver tips på vad man som kvinna kan ha på sig. Kan inte du lägga ut lite känningar som både är i budget, medel o dyrare prisklass? Tack snälla på förhand <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mitt klipp!

Jag är så nöjd över gårdagens klipp – vad tycks? Det blev en lång lunch och en lång page! Jag känner mig så fräsch och redo för semester nu 💁🏼‍♀️

Kom precis hem efter en middag med Amanda och Margaux, vi satt och pratade bort flera timmar och det var den bästa stunden på hela veckan. Jag blir stärkt av mina fina vänskapsrelationer och håller hårt i dem.

Ha en fin kväll så hörs vi imorgon igen <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Förort till kindpuss

Jag sitter på ett café här på Östermalm och hade egentligen tänkt jobba, men fastnade i någon sorts omvärldsbevakning. Oftast lever man bara på men sen händer något helt vanligt i ens vardag som får en att stanna upp och tänka till.

Hur hamnade jag här.

Samtalen runt omkring mig är som att kliva rätt in i Mickan och Freddes Solsidan-sekvenser. Det är namedropping på ett sätt som är helt otroligt. Alla känner alla här, varenda en kindpussas när de kommer in på fiket. Någon tackar en annan för den otroligt trevliga bjudningen sist. Det pratas inte pengar högt, men i kodspråk handlar allt om pengar. Ingen har en väska under 20 000kr eller en klocka under… ja, minst det tredubbla. En person hälsade på en annan och frågade om hennes hemhjälp var att rekommendera (det var inte Isabella :-).

Det är inget fel på det här, jag har ju själv valt att bosätta mig i den här miljön. Det är inte det jag säger. Men ibland stannar man upp och bara – hur fan hamnade jag här?

Så tänker jag på mina tonår och ser ögonblick rusa förbi mig. Alla gånger jag suttit i ett höghusområde i en förort och druckit smuggelsprit med någons alkoholiserade förälder. De gångerna jag hängde med ett gäng som då och då hamnade i bråk och jag försiktigt tittade ner i marken för att slippa se knytnävar. Första gången jag såg en pistol. Första gången jag fick springa ifrån en kille som mordhotade mig bakom en container. Den gången jag spelade basket i Fisksätra och fick kuta mot Saltsjöbanan när det blev bråk mellan mitt sällskap och ett annat sällskap (någon hade snott något från någon annan).

Så känns det som att jag bara blinkade och helt plötsligt sitter jag på ett fik på Östermalm mitt bland kindpussarna. Men när jag tänker efter var det en lång väg från det första förortsslagsmålet till dagens kindpussar. Det var slit, stora drömmar och en vilja av något annat. Att umgås i sällskap där alla inte har en kniv i bakfickan. Vägen från den stunden till dagens stund innehöll många olika stopp. Jag har nog umgåtts i de flesta sammanhang, klasser och typer. Jag vet inte om jag är rätt idag, men det är bättre än tonåren i alla fall. Jag såg en av mina bästa tjejkompisar från den tiden för tre år sedan. Hon satt på Centralen och var hög på vad jag skulle gissa var heroin. Hellre kindpussarna än heroinet.

Nu ska jag springa på dagens första möte, vi hörs lite senare. Puss!

  1. Så vettig och bra text!!!
    Och väldigt tänkvärd kände jag för mitt eget liv haha. Jag kommer från en liten förort till Uppsala, har nu flyttat till min pojkvän på Irland. Hur hamnade jag här??

    1. Haha – exakt den känslan! Hur hamnade jag här? Vad hände egentligen? Livet är spännande och omskakande. <3

  2. Hej,

    Skulle man vara skyddad från allt detta för att man bor på Östermalm menar du? Jag tror dessvärre man ställs inför denna typen av bekymmer var man än bor, förort som innerstad. Jag är själv uppvuxen i innerstan (dock GBG) och har sett mer än jag önskar när jag växte upp. Kanske inte så mycket vapen (då i alla fall) men desto mer droger och annan skit som jag upplever att alla dessa kindpussande föräldrar är orsaken till då de hellre sticker till ungarna en 1000-lapp än umgås med sina barn.

    1. Absolut inte! Jag tror du missuppfattade kommentaren 🙂 Min uppfattning är precis som din, lika mycket droger och alkoholism i överklassen som underklassen. Det jag ville ta upp var min personliga resa från underklass/umgängen med ganska dåliga livsförhållanden till sen att plötsligt befinna mig i överklassens rum. Från heroinet till kokainet eller smuggelvodkan till champagnen – förstår du hur jag menar? Kram!

  3. Känner igen så mycket fast att jag ändå inte gör det. Jag kommer inte från någon Stockholms-förort utan från landet. Träffade för några veckor sedan en kille som roade sig med att namedroppa sin ”fina” släkt och min respons var helt enkelt ”Nä, men mina föräldrar jobbar med bajs. De är bönder alltså.” Nu är inte det hela sanningen men jag hatar känslan av att jag inte hör hemma i de ”fina” rummen och just i den stunden var jag på rätt humör för att orka säga ”Jag skiter faktiskt i att din mamma är någon typ av erkänd person.” Ofta tycker jag dock bara att jag inte borde få vara där (trots att jag snart också har en sån där ”fin” utbildning). Känner du någonsin att du inte hör hemma i de ”fina” rummen?

    Ps. Jag hoppas verkligen att det framgår vad jag menar och att jag verkligen inte menar att bönder (eller någon annan för den delen) egentligen är mindre fina, bra eller viktiga människor.

    1. Jag förstår vad du menar. Jag är väldigt trygg i min själv och min omgivning, så jag känner mig ganska sällan ”fel” i olika sammanhang. Men det kan ibland bli tydligt att jag och vissa av mina vänner kommer från olika bakgrunder när vi pratar om vårt liv, vår uppväxt och våra familjer. Jag brukar mest skratta åt det dock, precis som jag gjorde denna morgon på cafét. Puss <3

  4. En fin reflektion, tack för att du delar med dig. För mig är det oerhört viktigt att stanna upp sådär ibland. Saker blir tydliga, och man liksom ser på sig själv utifrån på nåt sätt.

    Kramar

  5. Förstår vad du menar! Mitt hat mot Älta och min uppväxt har varit ganska starkt. De klottrade väggarna i Stavans korridorer sätter spår och hockeytjejerna som fnös när man gick förbi. Alla var så elaka. Jag kan få ångest när jag tänker på aulan, korridorerna och borden som var i ljushallen. Ordet ljushallen, fan vad jag får svindel när jag tänker på det. Jag tänker ofta på de där elaka tjejerna. Vad de gör idag? Om dom fortfarande beter sig på samma sätt? Så glad att det är över, så glad att jag slipper det där. Men jag är också tacksam att jag har haft den tiden. Tror jag blev så mycket tuffare av dom åren.

    1. Haha ja, jag har heller inte så ljusa minnen från ljushallen! Så glad att jag inte är tonåring längre. Puss <3

  6. Intressanta tankar. Östermalm ger mig blandade känslor. Kan känna att jag inte platsar där / inte är fin nog, inte har tillräckligt mycket pengar, de rätta kläderna eller utseendet för att alls kunna vistas där. Det känns som att man kliver in i en annan värld där yta och pengar är det allra viktigaste.

  7. Väldigt fin text och intressant! Älskar din blogg men det här var extra bra, mer personligt och man blir nyfiken på att lära känna dig mer 🙂

  8. Har personligen extremt svårt för folk som vill flasha med sina pengar. Gå runt med väskor för 20K eller en 60K klocka kan de flesta yrkesarbetande spara ihop till för att sitta på ett café och visa upp sin ytliga lyx och flärd. Som jag precis diskuterade med en kollega från ett annat land – inte någonstans i världen finns lika många människor på lika liten yta som ser exakt likadana ut och vill flasha med sina prylar som i Stockholms innerstad. Visst, det är imponerande med klassresor men det behöver inte vara ytterligheterna.

  9. Well, finns väl många på Östermalm som också blivit fördärvade av knarket. Skillnaden där är väl att många har ett socialt skyddsnät och pengar.

  10. SÅN igenkänning! Har tänkt precis samma sak när jag sitter och jobbar på Riddarbageriet. Sitter och fnissar när jag hör samtalsämnen om antal gods i skåne och senaste aktieöverlåtelse.

  11. Hej Michaela! Vilket fint inlägg. Men hade inte de flesta ”valt” kindpussar framför heroinet? Handlar det alltid om ett val för alla? Alla har inte samma möjligheter att ens ta sig in i de finare överklassrummen. Det är ett privilegium i sig att kunna befinna sig där. Viktigt att komma ihåg tycker jag som också har bytt höghusen mot champagne.

    1. Jag tror snarare att hon menar att när hon nu i vuxen ålder kan titta tillbaka så blir hon chockad och kanske lite stolt att hon lyckades ta sig dit hon är idag och att hon HAR ett val. Som du säger, inte alla som får den möjligheten att ”välja” 🙂

    2. Givetvis är det ett privilegium, men ett privilegium jag själv har krigat mig till. Jag är extremt tacksam men också stolt över var jag befinner mig idag. Kram.

  12. Så sant!!! För mig är det typ tvärtom. Jag växte upp med den ”typen av människor” (och många är fortfarande mina närmsta vänner). Men det är nu när jag inte bott i Sthlm på 7 år som jag har fått lite mer av en verklighetsuppfattning och inser vilken liten bubbla Östermalm (och Sthlm) är och hur ytligt saker och ting kan vara. Det hade inte skadat med lite större mångfald!

    1. Helt enig! Känner mig så otroligt utstirrad på Östermalm eftersom det krävs att man är ”rätt”. Upplever verkligen inte att det är samma sak i andra stadsdelar i Sthlm.

  13. Förstår hur du menar.
    Själv kommer jag från höghusområde i en Stockholms förorter (typ rinkeby/tensta), mötte min man, är själv nu dollarmiljonär och bor i USA. Oavsett vilken bil jag kör, vilket hotell jag bor på eller vilken miljö jag är i så känner jag att det är en så sjuk kontrast från mitt tidigare liv.. Ibland känner jag att man inte hör hemma. Ibland frågar personalen om jag ens bor på hotellet? Helt sjukt. Kanske för att jag själv kommer från en invandrarfamilj.

    Jag förstår helt hur du menar med ditt inlägg. Det som inspirerar mig är att du har tagit dig dit själv.. Det kan ingen ta ifrån dig. Kram. <3

    1. Spännande resa. Någonstans är man ju sitt ursprung i ryggraden, tror jag. Tack för dina fina ord <3

  14. Jag tror att det finns väldigt många olyckliga människor bland överklassen. Vilken ångest att alltid behöva skina och visa upp sitt perfekta yttre, att hänga med ’rätt’ människor vare sig man gillar dem eller inte, att vara sådär ytligt trevlig och egentligen inte känns folk på djupet etc.
    (Gäller såklart inte alla, men tror att det är så inom många umgängeskretsar.)

  15. Intressant inlägg! Har tidigare trott att du växt upp i en hyfsat priviligerad miljö i Nacka. Gjort samma resa själv (från förorten till finaste adressen). Folk har ofta fördomar och tror att man fötts med silversked i munnen när de får reda på var jag bor. Upplever du samma?

    1. Som jag svarat i några av de andra kommentarerna så kom jag från en klassisk medelsvensson-uppväxt (med utländsk bakgrund, men du fattar). Sedan har jag rört mig i olika umgängen genom åren. Och det var den betraktelsen jag beskrev i detta inlägg.

      Håller dock med dig om att människor tror att man kommer från silversked för att man bor på en viss adress. Kan ofta få kommentarer på bloggen och annat om att jag inte vet hur det är att ”inte ha massa pengar”, men det vet jag ju visst. Allt jag har idag är min egen förtjänst, ingen har gett mig någonting under mitt liv, jag har själv jobbat och tagit mig dit jag ville vara – vilket just nu är här 🙂

      Kram <3

  16. Jag känner mig kluven av det här inlägget… det känns trist att förorten porträtteras så ensidigt och negativt, men det är ju din upplevelse, din sanning och till syvende och sist så har var och en rätt till den. Jag tycker att reflektionen du gör är fin och det är väl det som är syftet med inlägget, det känns fin-sorgligt på något vis och det berör mig. Det är häftligt att du har förmågan att beröra på det sättet, tack för det.

    Jag är själv uppväxt i en stockholmsförort, för mig var det en uppväxt med stor gemenskap, jag hade många vänner med olika bakgrund, en blev hembjuden och fick äta serbisk kextårta eller hemgjord turkisk baklava (svag för sötsaker!). En annan gång hakade jag på den ”svenska” kompisen till familjens lantställe och som tonåring var den lokala ungdomsgården ett måste.
    Mina föräldrar var från arbetarklassen och hade flera jobb var för att försörja oss. De lämnade precis A L L T i sina hemländer för att försöka ge oss barn vad de trodde skulle generera bättre förutsättningar i livet för oss och många av de vänner jag växte upp med hade likande familjeförhållanden så ofta när jag tänker förort så tänker jag ”krigare”.

    1. Min tanke var inte att porträttera förorten utan att skriva om mina olika umgängen genom åren. Det finns bra och dåliga sidor med både förort och innerstan, svenssons och överklass. Kram

      1. Jag förstår att det inte var syftet men det blir oundvikligen så när du återger händelser från din barn-/ungdom och kopplar dessa till förorten. Precis som du säger så finns det bra och dåliga sidor med allt och därför förvånade det mig att det återgavs så svart-vitt, förort=vapen, bråk och knark, östermalm=väskor, hemhjälp och pussar. Kanske var det din avsikt att skapa den kontrasten i texten (jag återgav ju bara positiva minnen i min kommentar och i realiteten var det såklart inte så alltid). Som jag skrev innan så förstår jag syftet med inlägget och uppskattar det, precis som jag uppskattar din blogg. Det var verkligen inget illa menat utan min reaktion som läsare utifrån mina egna erfarenheter. Kram och tack för att du skriver!

  17. Min uppväxt var klassisk medelsvensson precis som jag har pratat om tidigare, men mina umgängen har varierat genom åren och det var den iakttagelsen jag gjorde och skrev om denna morgon 🙂 Kram!

  18. Nyrik var ordet! Forni skulle aldrig prata om ”klass” och klassresor om det inte var för möjligheten att i de fallen få skryta om sitt liv och leverne. Hon är otroligt om sig och kring sig för att alltid vara ”rätt” men ändå blir det så fel. Ofta har jag funderat på vad det är som inte går ihop, vad i hennes image som skaver och nu satte du verkligen fingret på det – hon är nyrik!! Petra Tungården och de andra i samma gäng är ju också det men de kommer undan med det eftersom de inte anser och framställer sig så ”fina” som Forni gör. Är det här ett sätt att sudda bort och ändra den imagen? Eller är det ett sätt att rättfärdiga – typ att man får ha hybris för att man är stolt över sin “klassresa”? Orkar inte heller att hon kallar sig för underklass i en utav kommentarerna till inlägget… Var det den veckan hennes mamma sa att hon inte fick köpa ett par nya pumps (minns att hennes blogg hette Flest skor vinner), trots att de bara var från Din Sko? Snacka om att ha tappat fotfästet.

    1. En mindre trevlig kommentar Anna… du kan verkligen inte ha vaknat upp på rätt sida idag som måste skriva något sånt här till någon annan. Jag hoppas att du hittar harmoni och lycka i ditt liv, så att du slipper lägga energi på att känna och uttrycka dig såhär kring och direkt till andra människor <3

      Jag undrar varför du pratar om mig i tredje person när din kommentar är skriven till mig i min blogg? Jag är inte ett objekt, jag är en människa, som du precis försökte trycka ner eller trycka dit med din nedlåtande och bittra kommentar. Du har uppenbart läst bloggen länge, men du verkar inte ha mycket till övers för mig (om det nu inte är så att du bara har en dålig dag, såg att du kommenterat i trevligare ton tidigare). Jag rekommenderar dig i alla fall att sluta läsa om det är såhär du känner.

      Och kom ihåg att ingen har rätt att vara otrevlig mot en medmänniska, oavsett vad man tycker om hen.

      Stor kram och trevlig helg!

  19. Fint inlägg. Våga stanna upp och se hur långt du kommit och vad du åstadkommit, helt själv. Massor av kramar <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Semlor, städmani och spökhistorier

I fredags gästade jag och Hamilton en författarfrukost på Harper Collins som är vårt förlag. Vi pratade om poesi och känslor med Carina Nunstedt och det var en perfekt start på helgen!

Sen tog jag mig till ett kontor som badade i solljus <333

När mejlen var nollad gick jag hem till Danni för att se deras nya lägenhet! De bor precis vid oss och har köpt en jättefin lägenhet som verkligen kändes trivsam. Vi åt semlor och pratade om deras bebis som kommer om en månad (!).

Sen gick jag runt hörnet till Broms för en aw med Cilla. Vi lever så olika liv men är ändå så lika, jag älskar vänner som man kan komma på djupet med utan att nödvändigtvis vara samma typ av person.

När jag kom hem stod D vid spisen och lagade fredagsmiddag åt oss. Jag hällde upp chips med dipp för att stilla panikhungern.

Mmm FRIKADELLER!

Det bjöds på frikadeller i en orientalisk tomatsås, svartris, grönkålssallad och en persiljepesto. Herregud så gott, lyxen i att vara tillsammans med D hehe, jag har det riktigt bra alltså.

På lördagsmorgonen åt vi en lång brunch framför Nyhetsmorgon i vanlig ordning.

Sen kom den här bilden upp som minne på Facebook. Jag och Cilla i Paris 2010, vi hade köpt peruker på dagen och dansade bort natten 🙂 Gullisar 🙂

När D drog iväg på tennis började jag titta på Marie Kondos städ-serie på Netflix. Blev BESATT. Så jag var tvungen att rensa alla böcker i hemmet efter två avsnitt.

När kvällen kom var vi hembjudna till mamma och pappa på middag eftersom vi reser bort och sen ses vi inte på ett tag. De bjöd på ceviche!

Följt av en italiensk gryta med parmesan-polenta och bönor. Yummie! Sen pratade vi bort hela kvällen och åkte hem efter en jädrans massa timmar.

I söndags åt vi gröt med en aprikoskompott som D svängde ihop. Efter några timmars städande gick vi över till svärisarna och åt sååå god mat som jag glömde fota (brukar lämna mobilen i hallen).

Och på kvällen lyssnade jag på veckans avsnitt av Forni & Hamilton eftersom jag inte hört hela avsnittet. Hamilton hade nämligen en överraskning till mig i veckans avsnitt. Det var en intervju med hennes vän Moa som varit med om riktigt obehagliga spökgrejer… rös genom hela avsnittet men ville liksom ändå ha MER. Lyssna på det – ni kommer inte bli besvikna!

  1. Asså podden! Jag var ute på en PW igår kväll och lyssnade. Jag blev så rädd att jag sprang sista biten hem!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi