God morgon kära ni,
Först och främst – tack för att ni är här inne och sprider kärlek varje dag. Varje vecka är det tiotusentals människor (flest kvinnor) som är här inne och skriver fina saker, lyssnar och (förhoppningsvis) inspireras. Tack för det.
Hur mår ni idag?
Jag mår sådär faktiskt. Jag har helt klart varit med för mycket människor den senaste tiden i kombination till vad mitt psyke klarar av. Igår började jag gråta helt oväntat när vi spelade in veckans podd på lunchen och i morse började jag gråta när jag vaknade. Bianca berättade för mig igår om någon hon kände som planerade sin träning efter sin menscykel och det fick mig att fundera. Jag är aldrig så känslig som de dagar jag har mens och jag började fundera på om man skulle kunna boka in mindre saker de dagarna? Både för sin egen skull och för andras.
Planerar ni in ert liv efter er menscykel? Alltså mindre/mer aktiviteter, sociala grejer, träning, mat etc? Det låter ju helt sjukt, haha, det inser jag själv. Men samtidigt så är den så avgörande för stora delar av ens mående. I helgen pratade vi tjejer om det och det visade sig att alla utom ett par stycken mår skit stora delar av månaden pga cykeln. Antingen innan mens, under, efter, ägglossning… De flesta kom fram till att man har ca två vanliga veckor i månaden och två veckor som man mår sämre på, antingen fysiskt eller psykiskt eller både och.
Idag är det sista dagen på modeveckan och jag har verkligen tagit mig an den på mitt egna sätt i år. Jag har gått på de visningar jag har hunnit med och varit sugen på. Det sköna med att stå i utkanten av modevärlden är att man kan gå på det som känns fint eller roligt. Inga måsten. Det gör att jag verkligen njuter av de visningar och event jag varit på – dessutom som stolt vän till vänner som visar upp sina fantastiska kollektioner på modeveckan!
Idag bokade jag av alla förmiddagsbestyr och håller mig hemma fram till efter lunch. Jag ska meditera och samla kraft så att jag orkar gå iväg och möta världen i eftermiddag. Det väntar visningar och jobb fram till 19 ungefär.
Puss och ha en mysig dag. Var snäll mot dig själv och andra ♥
Oj så jag håller med! Hade också den här diskussionen med mina vänner för ett tag sen och håller med om att typ två veckor i månaden så mår man okej. Det är ju galet egentligen!?
Hej Forni,
Jag är ny i Stockholm och skulle vilja testa på yoga. Vilken studio skulle du rekommendera som nybörjare?
Kram till dig!! Hoppas dagen blir fin mot dig <3
Her efter två barn satt in hormonspiral som förhoppningsvis ska ta bort dödsångesten/mördarlusten/storgråten aka pms:en från helvetet som hemsökt min kropp minst en vecka per månad, för att sen följas av ca en vecka i Stockholms blodbad… Är inte värt att må så dåligt!!!!! Ska äta tabletter om spiralen inte gör nog. Tycker det är helt sjukt hur vi tjejer/kvinnor accepterar att må piss pga ”mens är naturligt” typ.
HÅLLER MED DIG! Har precis som du så fint förklarade dödsångest + mördarlust + storgråt och sedan ett mindre trevligt blodbad. Fy fan vad trött jag är på det.
Tänker att man absolut kan ta viss hänsyn till detta när man planerar sitt liv men man blir ju lite låst… och för mina barn och mans skulle vill jag inte ha det så.. hela vardagen blir ju paj när mamma får psykutbrott och gråtattacker över typ påklädning eller inte får ihop huvudet tillräckligt för att ta oss utomhus typ.
Jag hoppas verkligen att samhällsutvecklingen/ synen ang detta o ”kvinnosjukdomar/åkommor” kommit en bra bit när mina döttrar är större.
Ja gud ja! Sååå viktigt att lyssna på kroppen och följa med i energiflowet!
Har man hyfsat regelbunden månad så är det ju inte så jättesvårt att anpassa därefter. 🙂
Man mår ju mycket bättre också om man respekterar sin kropp och dess energinivåer, och en slipper såna nära totala energidippar. <3
Helt sant <3
Jag blir som tur var bara så starkt påverkad i två-tre dagar men de är likväl allt annat än roliga. Hoppas att du kan få jämna ut energin lite och att dagen blir bra ändå!
Ja! Jag tror att det är så vi menstruerande måste göra. Hela samhället och arbetslivet är ju uppbyggt och anpassat efter icke-menstruerande, det är ju en sak som är säker. Det kan vara svårt att förklara för en manlig chef att man presterar olika beroende på vilken vecka i månaden det är. Jag skulle exempelvis vilja kunna vara hemma en-två dagar i månaden eller jobba kortare dagar (om jag behöver, det varierar ju) utan att jag förlorar inkomst för att sedan kunna jobba igen tiden när jag inte har pms, för då är ju livet så jävla underbart.
Jag har insett att jag måste planera mitt liv utifrån min menscykel. Jag har lärt mig av gånger då jag har planerat in alldeles för mycket under en pms-period, och ärligt talat har jag aldrig mått så dåligt som då. Det är ju lätt att boka in saker när man mår bra. Under en pms-period tidigare hade jag upplärning på nytt jobb samtidigt som en svår tenta och flera sociala aktiviteter. Det slutade med att jag stod och grät på toan på nya jobbet och sedan sa upp mig, efter en dag. Hade inte hänt om jag inte hade pms. Nu (försöker jag) anpassa tempo, träning och kost efter cykeln. Men det är fan svårt.
Har också känt så, två bra veckor och två dåliga i månaden. Jag grät för allting, hade extrem ångest och mådde verkligen skit. Ringde tillslut en doktor och upptäckte premalex! De funkar inte för alla och vissa måste äta dem varje dag medans andra kan äta dem under den perioden de har problem, vilket är det jag gör och för mig funkar det verkligen toppen bra. Känns som jag är mig själv igen. Så rekommenderar att prata med läkare om man mår väldigt dåligt under pms, inte värt att behöva må så!
Hoppas du mår bättre snart 💗 Sparar alltid din blogg till sist, den är min absoluta favorit. Kram
Känner igen mig så mycket i det här. Jag ska få min mens inom några dagar och veckan innan är som ett totalt mörker. Gråter okontrollerat, allt känns hopplöst och tomhetskänslan finns där konstant. Och addera till detta att jag påbörjat en utbildning denna vecka, men har ingen mental ork att vara social. Sen blir jag deppig pga att jag känner mig utanför såklart. Förjävligt är vad det är. Förlorar så mycket på att inte ”networka” när alla är nya och ingen känner varandra.
Hejsan Forni!
Först och främst vill jag tacka för att vi läsare får följa dig in på livet. I mig har du en trogen blogg-läsare och sedan du och M startade podden, en ihärdig lyssnare. Det är många gånger jag läser din blogg och inte kan göra annat än att nicka instämmande. Speciellt när du skriver om känslor och om att vara en känslomänniska.
För det har jag alltid varit och med åldern kommit till att acceptera. Jag var lyckligt lottad att redan som barn få höra, att det är något vackert att känna så starkt. När jag känner sorg, gör jag det rakt ned i jordkärnan. Oh det är likdant åt andra hållet, när jag känner kärlek är det upp till molnen. Jag, som många andra känslomännsikor, svarar på båda känslorna med tårar.
Jag har världens bästa stöd i familj, partner och vänner som (tack, tack, tack!) kontrar dessa känslor när det går ut över vardagen. Men när man är mitt uppe i det kan det vara så jäkla svårt att ta emot hjälp. Speciellt när anledningen till sorgen är bara är ett svar på ens hormoner ballat ur för stunden. Man bara ”hej, kan du sitta här en stund med mig medan jag gråter ögonen ur mig. allt är gott egentligen, men just nu livet håller på att gå i sönder. jag har mens om tre dagar. bara så du vet”.
Så sedan en tid tillbaka har jag börjat loggföra min menscykel (appen Clue) och de dagar jag känt mig omotiverad, känslig, pmsig och ledsen. Det kändes som en lättnad när jag insåg att, månad efter månad, känner typ samma känslor, utan undantag. Kanske inte världens fest att få bekräftat att det är en hel hög med dagar i månaden som man inte är 100%, men det kändes ändå lite befriande att veta att det faktiskt finns en förklaring till ens humör. Med det så kände jag mig mer självständig och kunde trösta mig själv.
Så för att avrunda: Min mens påverkar min prestationsförmåga. Cykliskt. Men den vetskapen kan jag förebygga dippar. Antingen genom att jobba undan eller skjuta framåt tunga studier till de dagar jag är mer med i gamet. För jag även om vissa dagar i månaden ”går bort” så är de få saker som slår veckan efter mens. Under den veckan får jag en extra boost och kan jag ofta bocka av en himla massa och umgås lite extra med vänner.
Livet är lite upp och ner och det gäller oh se upp i svängarna. Det är himla fint att det finns så bra forum och härliga medsystrar att prata och reflektera med.
Kram på dig!
Hej finaste du! ❤️
Förstår precis vad du menar med mensen och har exakt samma problem/känslor. Vill bara försvinna från jordens yta typ. Tvivlar på alla relationer jag har (ingen älskar mig) och främst på mig själv..försöker verkligen intala mig skälv om att det är pms men det är så svårt när man är mitt i det..Gråter och gråter som det inte fanns någon morgondag. ska också försöka pröva mer och lägga upp vardag, motion, kost osv efter det så kanske det blir bättre🙏🏻 Vi är iallafall inte ensamma om detta och det är viktigt att komma ihåg. Tack för du delar med dig, och för din underbara blogg. Första jag gör varje morgon är att gå in här och känner alltid kärlek. Du är bäst! Massa styrkekramar till dig❤️
Gud, vi har det inte lätt. Skönt som tusan att bli påmind om att man inte är ensam i alla fall. Tack för dina varma ord också <3 Massa kärlek!
Jag undviker hård träning och sötsaker (så gott det går) både dagarna innan, under och efter mensen. Tänker också på att ta det lite lugnare, prioritera sömn och kalendern får vara tommare ❤️
När jag får mens är jag sååå otroligt trött, mentalt och fysiskt. Ligger utslagen i soffan hela första dagen. Kommande dagar är bättre men ändå såpass trött och svag att jag kan bli kallsvettig av en vanlig promenad. Någon som känner igen sig? Är tung som en sten, dålig i magen, vaggar fram som en anka och inga kläder passar. Bävar för att börja jobba heltid snart när jag inte kan styra mina dagar lika lätt som student. Sjukt att detta är så vanligt men liksom så hemligt och jobb/skola har ingen förståelse. Minns när jag inte ville vara med på gympan i gymnasiet pga ovan nämnda trötthet, kallsvettningar och mensvärk och min (manlige) gympalärare bara ”det blir bättre om du rör på dig”. Så bra och viktigt att du skriver om detta!
Japp, ser till att boka så lite som möjligt under mensveckan.. blir så sjukt trött! Och planerar solresor efter menscykeln också, så att de är efter mens men innan ägglossning för resten av tiden mår jag dåligt på ett eller annat sätt. Inte lätt att vara kvinna :))
Jag ser också till att planera utifrån min mens-cykel så gott det går. Lider också av humörsvängningar, men det är inte det jobbigaste för mig. Det är den konstanta migränen jag får de tre första dagarna av mensen. Jag får botox-behandling för min migrän men den biter inte på den hormonella migränen. Ligger sängliggande i tre dagar, utan aptit. I vissa perioder spyr jag på grund av smärtan. Nu är jag student och har ett rätt flexibelt schema, men jag vet inte hur det ska gå när jag börjar jobba. Kan ju inte sjukskriva mig tre dagar i månaden. Hade gärna velat ha en lösning på det hela…