Hej, och välkomna till min onsdag i förra veckan. Här är klockan 07.20, om tio minuter ska skolans klocka ringa in, men så länge hänger vi på skolgården. Jag är i norra Sydafrika. När jag promenerar in på skolgården möts jag av barn som springer fram med stora leenden.
”Hi, we’re you from?” frågar ett av barnen.
”You are so pretty” viskar ett annat.
En av flickorna stryker sin hand längst med mitt ben och jag drar min hand över hennes flätor.
Jag vet inte om jag någonsin har kommit till en plats och känt mig så välkommen som jag gjorde när vi besökte den här skolan?
Anledningen till vårt besök var för att vi skulle plantera träd med en organisation som planterar träd med skolbarn. Vi var dock lite tidiga, vilket resulterade i att vi fick hänga med alla barnen på skolan innan det ringde in för dagen. När klasserna började, blev vi inbjudna till en klass för att vara med på deras morgonbön.
Efter en timme var det dags att plantera träd.
Jag fick äran att plantera ett träd med skolans rektor. För varje träd som planteras läses en dikt upp samtidigt, så fint och kärleksfullt.
Här är Andrea och Thomas som planterar på 🙂 (snodde några av bilderna av Andrea förresten).
Mina timmar med skolbarnen är jag tacksam över. De gav mig förståelse, respekt och kärlek.
Efter vårt besök på skolan år vi en ljuvligt god, vegansk brunch innan vi tog oss vidare ut igen. Min magiska klänning finns här (annonslänk).
Denna gång skulle vi träffa en organisation som jobbar för att rädda elefanter som är orphans eller har hamnat fel (tror vissa kom från ex. zoo och liknande). Maria Nila har nämligen donerat pengar till denna organisation för att rädda en elefantbebis vars mamma blev dödad, baby Timita heter hon och vår förhoppning var att kanske få träffa henne.
Och titta – där i mitten står den lilla! Idag är hon två år och mår hur bra som helst. Det dessa människor gör är att de har skapat en ny flock av elefanter som inte haft någon naturlig tillhörighet. Sedan hänger dem med elefanterna varje dag ute i naturreservaten så att de inte råkar illa ut. Snacka om att viga hela sitt liv åt det man brinner för <3
Dessa elefanter går till detta vattenhål och dricker vatten ungefär samma tid varje dag, så vi hälsade på dem där.
Här är Timita och den nyaste i familjen, Baby Charlotte, som precis har hittats och räddats. De var så nyfikna, barnsliga och lekfulla. Aldrig sett något sötare i hela mitt liv tror jag?
En glad tjej med glada elefanter i bakgrunden.
Lite rädd blev jag dock, när jag var såhär nära en av de större elefanterna. Det här är alltså ingen zoom på kameran utan jag var en halvmeter ifrån honom. Mäktigt.
Och efter en heldag åkte vi tillbaka till huset, tog en öl i solnedgången och åt en tidig middag innan jag kröp i säng strax efter nio.
En 100% dag i livet.
Hej! Jag har en fråga till frågor med Forni 🙂
Jag har varit tillsammans med min kille i 7 månader, innan dess var jag ensam i 4,5 år och har väntat på att denna fantastiska kärlek ska uppstå igen. NU har den kommit, jag älskar honom så mycket, han är verkligen det bästa och finaste jag vet vill vara med honom jämt. Nu till saken, vi bor i olika städer, skiljer cirka 18 mil mellan oss. Vi pendlar på helgerna till varandra och jag trivs inte så bra i den staden jag bor. Vi har under ett tag pratat om att jag ska flytta till han (bor i en mindre stad där jag också kommer ifrån) och nu har vi fått erbjudande om att köpa vår DRÖMLÄGENHET i den staden. Hur vet man att det är rätt att tacka ja till detta erbjudande? Jag menar, nu hatar jag att åka ifrån han, vill inte bo i den staden jag bor i nu, har börjat leta jobb i andra städer nära honom för att kunna pendla från han. Är detta ”tecknet” på att det är rätt? Är det för tidigt? Vågar jag lämna den staden jag en gång flyttade till? Är rädd för att andra ska tycka det är för tidigt men samtidigt bryr jag mig inte särskilt mycket då han betyder så mycket för mig, vill bara vara nära honom, jämt. Tacksam för svar! Kram
Men guuuud så kul!!! Vilken upplevelse! 😍💕💕