Köttbullar som smakar barndom och en fredag på landet

Okej. Nu är det torsdag i bloggen. Jag vaknade lite trött från kvällen innan, åt frukost och hängde på balkongen.

Efter frukost så poddade jag med Hamilton och sen tog vi oss ut på Djurgården!

Vi hade bestämt oss för att äta köttbullar på Ulla Winbladh. Jag var klädd i ny sommarklänning från Gant, flats från Flattered och väska från Uterque (annonslänkar).

Vi fick ett bord i solen och vinkade in köttbullarna illa kvickt. Köttbullar på Ulla Winbladh är barndomen för mig, och för Hamilton också tydligen. Det är en sån restaurang och en sån maträtt som viskar trygghet i mitt öra när jag kliver in.

Vi pratade om killar, BOKEN, livet och sånt mysigt.

Efteråt promenerade jag bort till Babette där jag tog en kaffe i solen med mina svärisar innan jag och D gick hem, la oss i soffan och satte på en film. Till middag fick det bli burgare som vi fått i ett bud. Det var min kompis Sofie som hade satt ihop receptet och det var YUMMIE.

Vi sov i tio timmar och när vi vaknade var det fredag och klämdag. Det blev fröknäcke med avokado + soyghurt med granola till frukost.

Sen hoppade vi i sommarkläderna och drog ut till Linn och Mattias för att njuta av vädret.

D lagade lunch när vi kom fram – torskrygg med skirat smör, pepparrot, färskpotatis och sparris. NOM.

Efter maten solade vi och när det blev för varmt tog vi årets första dopp (!).

Jag hann med lite jobb, lite vila och en hel del tjejsnack med Linn.

När kvällen började komma tog vi varsin dusch och sen gick vi ner till bryggan där vi spelade kubb och drack champagne. Det var en så magisk stund så jag fick nästan nypa mig själv i armen!

Och när klockan var efter nio åt vi middag i solnedgången. Vi kollade på Let’s Dance, pratade och vips hade klockan blivit över 01 och det var dags att krypa i säng… den här tanten var först i säng som vanligt, jag orkar aldrig stanna uppe längre än till typ 01, sen gillar jag inte att vara för trött dagen efter heller. En helt perfekt fredag i alla fall ♥

  1. Jag brukar alltid lyssna på din och Hamiltons podd (tycker förövrigt att den är BÄST, så rogivande och lärorik!) och det är kanske konsigt att jag skriver det här, men jag vill bara tacka dig för det som du läste upp i mina hörlurar igår påväg till skolan. När du sa att du vill skriva. Men när folk sa till dig att det inte kommer att gå. När de sa ”läs ekonomi istället, bli någonting som kan garantera jobb och framgång”. Men sen sa du att du inte kan bli någonting för du redan är något annat. Och då spelar inga garanterade jobb någon roll. För du ska skriva tills du dör.

    Och jag vill bara säga tack. På riktigt. För att du med de orden gav mig så mycket hopp och glädje gällande mitt egna skrivande. För att du beskrev exakt det tillståndet som jag har råkat hamna i, när jag har valt att plugga någonting för någon annans skull, endast för att garantera mig själv framtida jobb, fastän jag egentligen inte vill göra det här. Egentligen vill jag ju bara skriva. Och tack vare dina fina ord så var det som att du bekräftade det för mig, att det är ju det här jag ska göra: jag ska ju också skriva tills jag dör.

    Jag ville bara säga det eftersom du har själv pratat mycket om hur ord kan ha så mycket makt och påverkan på oss, vilket dina ord verkligen hade på mig. TACK!!! <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi