Älskade barn, stökiga julbord och tredje advent

Min helg började i fredags vid lunch för då åkte jag bort till Alexia, Corinne och Naomi för att äta lunch tillsammans!

Tjejerna hade ätit lunch men fick sitta med och äta lite pannkakor medan vi åt raw food-sallader från Koloni. Ni som har följt med på den här resan vet att Corinne har varit sjuk i ungefär sex veckor nu. De bodde på sjukhuset tidigare men nu får de vara hemma lite mer – så skönt och mysigt för dem.

Efter lunchen så fikade vi, sedan gick vi in i tjejernas rum för att leka frisör.

När jag skulle ta en selfie hoppade de in snabbt i bilden. Älskade tjejer ♥

Jag och D fick med oss två julkort hem som Naomi hade gjort. När jag fick dem sa Naomi “Alla brukar alltid glömma sina julkort när de är här så glöm inte nu!”. Då värkte det till lite i hjärtat och jag tog med mig dem med glädje. Jag får aldrig teckningar och har lust att sätta upp dessa på kylskåpet hemma, blev så glad för att hon ville rita något till oss.

Corinne är en krigare. Jag kan inte med ord beskriva hur imponerad jag är över hennes anpassning till sjukdomen. Hon är så glad, förstående, nyfiken och kärleksfull. Jag kan inte sluta tänka på hur hon kommer att bli som vuxen, vilken styrka hon kommer att gå igenom livet med. Älskade unge.

Efter lunchdejten poddade jag hela eftermiddagen. Men när kvällen kom hade vi bokat upp oss på spontandejt med Petra och Markus. Mina hjärtan! Vi sågs på La Bocca.

Vi började med att ta in en kronärtskocka, en tryffelrisotto och en råbiff att dela på. Tryffelrisotton och kronärtskockan var magi! Mums så goda de var! Råbiffen hamnade lite i skymundan av de två tyvärr men den var jättegod den med.

Sen åt jag en hummerpasta – jag älskar när de har gröpt ur hummern åt en. Slurp sa det! Åt upp allt.

Slutligen delade vi på bombolone, min bästa grej från somrarna i Italien när jag var barn. Italienska munkar med fyllning – denna gång varm vaniljkräm. Mmm… rullade hem med ett leende på läpparna vid halv elva. Så skönt med tidiga, spontana och mysiga middagar.

I lördags åt jag gröt till frukost. Med kanel, vit choklad och blåbär :)))

Jag var ganska ledsen i lördags så om jag ska vara ärlig låg jag mest i sängen och halvsov hela dagen. Men tog mig upp för lite yoga i alla fall.

Unnade mig en burgare till lunch.

När kvällen kom vankades det fördrink och julbord! Vi skulle ut med två av D’s bästa vänner och deras tjejer.

Vi hade bokat Hallwylskas julbord. Det var mitt första för i år!

Här har vi hela gänget. Efter massa mat, drinkar, gott vin och trevligt sällskap tog vi oss ut på en barrunda. Teatergrillen, Bardot och V. Så kul att lära känna D’s kompisars tjejer lite bättre. Harry och Nellie gifter sig i februari och vi ska på deras bröllop så det var fint att få utveckla vår relation över en middag.

I söndags var det dags för adventsfika/lilljul med min släkt! Jag firar med D’s släkt i år så det kändes mysigt att få till lite kvalitetstid med min egen. Hade med mig klappar såklart.

Så åkte vi hem till min kusin Christopher och hans tjej Olivia. Hon hade bakat massa gott, bland annat saffranskladdkaka som var ljuvlig, en mjuk pepparkaka och jultryfflar. Nom nom.

Min ena kusin Linnea bor i Lund så hon var inte med, men vi ringde upp henne på Facetime när vi öppnade hennes paket från mig så hon fick vara med på julklappsutdelningen. Fint med teknik så att vi kan vara nära varandra.

Resten av kvällen var det soffläge, kollade klart Billions (serietips!) och somnade som en bebis. Härlig helg!

Samarbete:

Psst… Måste passa på att tipsa er om den här tävlingen på min Instagram där ni kan vinna produkterna som jag använde i mitt samarbete för Estelle & Thild. Så ljuvliga produkter som ni kommer att älska! Ni hittar tävlingen här (klick!).

  1. Vilken mysig helg du ser ut att ha haft och vilken kämpe hon är, lilla Corinne! Måste även fråga en fråga som dök upp när jag lyssnade på er senaste podd. Du pratade om din farmor och farfar som bott i Sverige, när gjorde de det? Är din pappa född här eller flyttade de hit senare i livet eftersom deras son med familj hamnade här? Blev lite nyfiken då jag själv är barnbarn till två italienare som bott här sedan 60-talet. Kram!

  2. Hej fina du!
    Här kommer en deppig fråga – kanske till frågor med Forni eller till dina underbart kloka läsare. (Det är helt ok om du inte godkänner denna då jag verkligen fattar att det är en tung fråga som du kanske inte vill ha här).

    Min älskade lillasyster har efter flera månaders depression försökt ta livet av sig. Hon får inte mycket hjälp från sjukvården/psykiatrin förutom att de skriver ut mängder av mediciner så att hon inte orkar annat än att sova. Jag försöker finnas där och hjälpa, vår familj är väldigt liten och bor utomlands de flesta. Så ansvaret för henne ligger på mig. Hur ska jag hjälpa henne? Hon bor ensam. Ska jag sova hos henne varje natt? Ska jag kräva mer hjälp av sjukvården? Sedan det hände har jag vakat över henne varje minut (hon var inskriven på psykiatrisk mottagning en vecka för skydd men ingen läkare/sjuksköterska hade tid att prata/utreda henne). Finns det någon som kan ge mig råd? Just nu känns det som en stor, mörk uppförsbacke och jag förstår inte hur jag någonsin kan fortsätta mitt eget liv igen tills hon är ok. Tack för bästa bloggen <3

    1. Hej!
      Jag försöker med några råd som förhoppningsvis kan hjälpa!
      Grunden mat, motion och sömn måste fungera för att man ska orka kämpa. Det är hur svårt som helst, men väldigt viktigt! Med motion menar jag inte ett gymbesök utan det räcker att gå runt huset bara för att avbryta sina tankar lite.
      Hon behöver terapi. Jag vet vilka köer det är till psykiatrin, men vårdcentralen brukar ha en kurator som man får träffa några gånger. Den personen kan även hjälpa er att skicka in en remiss eller vad man ska kalla det till psykiatrin.
      Det finns också ett akutmummer till psykiatrin.
      Mediciner behövs, men det är viktigt att en läkare följer upp så att hon har rätt medicin och dos. Man kan må sämre i början utav antidepressiva.
      Jag tycker att boken “Att ta sig upp när man är nere” av Susan Tanner är otroligt bra!
      Försök få in mer aktiviteter som hon brukade tycka var roligt och som ger energi istället för att ta energi. Det känns som att man inte orkar eller vill göra någonting men oftas mår man bättre när det är gjort och då kanske man har ny energi till att göra någonting annat som får en att må lite bättre osv. = Beteendeaktivering
      Man har otroligt negativa tankar, dessa ska ifrågasättas (det finns olika övningar) och alternativa tankar ska tänkas ut istället. Tänker hon te.x i svart och vitt eller att hon tror sig veta vad andra tycker och tänker om henne?
      Stöd, kärlek och icke dömande behöver hon. Man känner sig så otroligt ensam som deprimerad. För mig har det också varit en otrolig skam och jag har sett det som en svaghet. Det är som ett ständigt krig pågår i huvudet och det är alltid mörkret som vinner. Som stödperson har du det riktigt tufft och du själv kan behöva stöd. Men du är en otroligt viktigt person, trots att det kan kännas lönlöst eller som att det du säger inte hjälper, så är det värt så himla mycket att du finns där! Men kom ihåg att du inte är hennes psykolog eller att ansvaret ligger hos dig (även fast det känns så). STOR styrkekram till er två! <3

    2. Min mamma har försökt ta livet av sig upprepade gånger så förstår verkligen det du går igenom. Har även själv varit djupt deprimerad, och det hjälper verkligen att någon finns där och tar hand om det som man själv inte orkar. Lagar mat, fixar hemma, håller en sällskap etc. Även om det kanske inte verkar så för att hon är så nere så hjälper det, lovar. Det är ett problem när någon medicineras sönder och ibland gör tröttheten man får av medicinerna en mer deprimerad än vad de hjälper. Så, försök att kolla med henne hur de olika medicinerna får henne att må och om någon av dem kanske ska fasas ut eller bytas mot något annat. Och, som personen ovan säger – att komma ut och röra på sig är jätteviktigt så släpa ut henne även om hon säger att hon inte orkar. Man måste bryta orkeslösheten och handlingsförlamningen för att bli bättre. Kräv av sjukvården att de hjälper dig, och stå på dig även om det tar mycket kraft. Det är deras ansvar att se till att hon inte skadar sig själv!!! Stor kram och hoppas att det blir bättre.

  3. Blev ledsen över att se att du äter kött!! Om man köper kött i affären måste man också veta hur de kom dit. Se filmen i länken! Grisarna i Sverige och Norge bedövas via koldioxid. Det är en extremt plågsam metod då grisen med en gång kippar efter andan, gapar stort och kastar sig runt i panik efter att komma därifrån, de kvävs alltså till döds. Koldioxiden är också mycket smärtsam att andas in då den bränner vid inandning.

    Varför gör man det så? Vad är vi egentligen för art som utsätter andra varelser för nåt så grymt?
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/grisar-gasas-infor-slakt

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi