Minuset med att sova borta är min brist på sömn… jag blir bara värre med åren. Alltså att jag har svårt att somna när jag inte sover hemma. Det är inte det att jag är rädd eller så, även om det spökade på slottet där vi sov i natt haha. Det är bara det att jag har svårt att komma till ro. På Sardinien sov jag inte en hel natt förrän fjärde natten. Så tråkig slöseri med energi!
I natt låg och och lyssnade på Linn som sov som en bebis medan jag petade på mobilen. Vid halv fyra hade jag rensat internet på allt jag kom över samt tömt inkorgen. Behagligt den här morgonen att slippa stressen men halvkul att ligga och svara på mejl mitt i natten. De som fick mejl från mig måste undra vad fan jag gjorde vaken 03.12… Bara jag och spökena som var vakna då.
Nu ska jag strax podda om självkänsla så jag har ägnat morgonen åt att samla ihop material. Ett intressant och spännande ämne där jag har massor att prata om. Sen, i eftermiddag, kommer lite bilder från vårt dygn på slottet!
Dagens inspiration – jag vill bo i ton i ton den här hösten, gärna bruna sådana.
Jag har problem med samma sak men tydligen är det någon urtida försvarsmekansim, att inte kunna sova i nya miljöer där man inte känner till alla faror. Det var väl lite mer aktuellt för länge, länge sedan hehe, men det finns många såna instinkter som lever kvar i oss.
Jag är likadan om jag sover hemma hos någon eller på en plats där jag inte kan stänga in mig helt (vandrarhem med delat sovrum skulle jag inte klara av) men om jag sover på hotell så somnar jag på två sekunder. Gissar att det har att göra med dom (oftast) sköna sängarna och att jag inte behöver slåss om 120 cm med min man;)
Hade också jättesvårt att somna inatt och ändå låg jag i min egna säng hehe. Inbillar mig att det beror på att det var fullmåne…
Hoppas att du får en fin dag trots sömnbristen!
Är exakt likadan bortsett från när jag är riktigt jäkla dundertrött! Tar liksom tid för en att vänja sig vid ett nytt ställe att sova på!
+ 1. Jag skäms lite över min ”oförmåga” att sova borta/dela rum med andra. Det går bara inte. Kan inte heller komma till ro då och blir ibland alldeles gråtig och hysterisk av situationen. Som att jag är instängd typ. Behöver hemmets lugna, trygga vrå som jag känner till. Detta medför att semestrar och helgturer kan bli ett litet stressmoment (om inte min sambo är med – då känner jag mig trygg och kan oftast sova). Skönt ändå att höra att det finns flera – har trott att jag varit ganska ensam om detta (eftersom ingen snackar om det).
Du är inte ensam ❣️
Jag sov riktigt kasst förut men hittade naturlig sömnhjälp genom aminosyran L-tryptofan. Jag somnar som en sten! Den omvandlas till serotonin (lugnande, minskad oro) och senare melatonin (sömnhormonet). Kanske något att testa? Tryptofan finns naturligt i mat så det ger inga som helst biverkningar. Magnesium hjälper också till med avslappningen. Kram!