I lördags dog min morfar. Min älskade lilla morfar. Jag trodde att jag skulle vilja skriva av mig, men chocken har nog inte lagt sig än. Det kommer ingen ork, kanske kommer den senare idag, imorgon eller om några dagar igen.
Det är en smärtsam sak, det här med döden. Jag trodde inte att det skulle kännas såhär, det är min första mor eller farförälder som lämnar mig. Jag inser att inga spekulationer eller försök till förberedelser lever upp till verkligheten. Det gör mycket ondare än vad jag var beredd på… Samtidigt som livet bara rullar på för alla andra människor runt omkring mig på jorden. För mig också på något sätt. Jag står på händer på yogan och tänker att ”Jaha, här står jag på händer precis som igår. Fast idag är morfar död.”.
Mitt hjärta kvider.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att det hände när jag är här. Jag försöker tro att det var menat. En del av mig vill bara hem till min familj medan en annan del försöker omfamna sorgen och stanna i den, här på min yogamatta. Och jag kanske är massa mil bort från alla, men när jag går ner till havet här så känner jag mig ändå så ofattbart nära morfar. Jag känner hans energi runtom – i vågorna som slår mot klipporna och brisen som tar tag om min kropp. Jag känner att han är nära mig.
Men fan alltså, vad ont det gör att förlora en älskad. Sorg är så ofattbart smärtsamt. Jag kan aldrig föreställa mig den och när jag är i den känns det overkligt.
Min älskade morfar. Jag vet att du är här med mig vid havet och i luften och i träden. Jag känner dig hos mig. Tack för det. Jag älskar dig.
Beklagar innerligt, VARM KRAM <3
❤️❤️❤️❤️❤️
Sänder ett stort lass med virtuella kramar <3
Usch för den sorgen… Tänker på dig ♡
Jag har varit med om samma sak för inte så länge sedan. Så ofattbart smärtsamt och overkligt. All kärlek och tanka till dig ❤️
<3
Så fint skrivet. Är också säker på att han finns hos dig. Tänker på dig och din familj <3
<3 <3
Beklagar verkligen! Sänder miljontals styrkekramar till dig <3<3<3
<3 inga ord kan läka det som gör så ont just nu. Jag känner exakt samma, i lördags gick min älskade morfar också bort. Alla andras liv bara pågår och jag förstår att mitt gjorde detsamma bara för en vecka sedan och nu känns allt upp och ner och fel och grått och kallt.
Men så åkte vi hem från mormor, vi var med henne hela dagen efter. Himlen har varit grå i flera veckor, sådär som den bara kan vara på hösten, men så sprack molnen upp och solstrålar lyste oss rakt i ansiktet på hemvägen. Det är klart att morfar är kvar kände jag då, han är ju överallt. Precis bredvid oss. Precis som din morfar också. De finns alltid, alltid, alltid kvar ändå. I havet, i solstrålarna, i minnet och i hjärtat.
Och det kommer att komma en dag när våra liv också bara pågår, precis som alla de som iallafall jag är så avundsjuk på. När vi mår bra igen, och när vi kan prata om våra morfarar utan smärta – utan bara med en enorm glädje över alla de minnen som finns. Att bara leva och inte ha ont. Stor kram till dig, och din familj. Ta hand om er!
Kände exakt samma sak när min morfar dog för tio år sedan, 2007.
Jag satt på ett flygplan påväg hem från Thailand och när jag mellanlandade i Köpenhamn ringde mamma och sa att han hade gått bort. Det var min första i den generationen som gick bort.
Tio år senare saknar jag honom nästan varje dag ❤️
:((((( Beklagar sorgen bästa du, och känn ingen stress med orden och så. Det kommer när det kommer, och hoppas inte du känner nån stress över bloggen nu när detta har hänt utan ta den tid du behöver. Vi läsare är alltid här, redo att skicka hundra miljoner virtuella styrkekramar när det behövs <3 Ta hand om dig, massa kramar<3<3<3<3<3<3
Jag beklagar sorgen <3
<3
<3
Åh, skickar massa kramar <333 Han kommer alltid finnas runt omkring.
Skickar en stor kram till dig<3
Vet vad du går igenom. Förlorade plötsligt min älskade farmor när jag var på semester i Frankrike i somras. Man ska inte säga sig förstå någon annans sorg, eftersom den alltid är så individuell. Men vågar ändå påstå att jag känner igen de tusentals tankar och känslor man bär inom sig i en sådan situation. Tänker på dig.
KRAM
Åh finaste Mickis❤️Beklagar sorgen hjärtat! Stor kram till dig och dina nära och kära!
KRAM! <3
Styrkekramar <3
Vill också bara säga att jag följt dig alltså vet inte ens hur många år, för att ingen annan bloggare eller medieprofil kan beröra dig som du. Ex på anledning: imorse när jag var så himla trött på allt när klockan ringde halv sju och du och Hamilton bokstavligen lyfte upp min morgon till någonting helt annat, något mysigt och fint och jag både grät och skrattade med er och så kändes allt lite mer ok och jag lite mer redo för dagen. Och nu går jag in här och du berör mig igen. Jag har också förlorat min älskade farfar, känner igen mig i allt du skriver. De lever kvar i våra hjärtan för alltid. Efter att inte ha gråtit på flera veckor berör du mig till tårar två gånger på en dag. Tack Forni. <3
<3
Älskade Michaela, jag beklagar sorgen. Vad ont det gjorde att läsa detta. Din morfar kommer alltid vara med dig och den smärta du känner idag kommer så småningom gå över till kärleksfulla minnen. Jag tänker på dig, de varmaste kramarna från mig!
Beklagar sorgen <3 Min farmor gick bort för snart 2 månader sedan. Och även om det var ganska väntat, hon dog 9 dagar innan hon skulle fylla 104 och hade mått mycket sämre det senaste, Så är det en ofattbar känsla. Det är ju så konstigt att en människa som funnits där innan dig och ja liksom alltid funnit helt plötsligt inte gör det fast du ska leva kvar ändå… stor kram
Jag beklagar sorgen❤️ Det är så jobbigt!! Kram
Beklagar Michaela. Jag förlorade min pappa i augusti. Surrealistiskt. Förstår hur du mår.
<3
Beklagar!!! Många många Styrkekramar ❤❤
Jag beklagar din sorg. Du sätter verkligen ord på det här som annars är väldigt svårt att sätta ord på. Kram!
Beklagar!!!! Skickar varma tröstekramar <3
Beklagar! ❤️
KRAM <3
Tänker på dig och din familj, och din morfar<3
Livet är så orättvist ibland, ofta får de allra bästa människorna i vår närhet lämna oss först. Förlorade min morfar för tre år sedan, men han är fortfarande med mig i mina tankar varenda dag. Det känns så tryggt.
Jag blir så väldigt ledsen för din skull. Känner med dig så mycket. Men jag tror att din fina morfar har det bra nu, och att han är glad över att du får vara på en så fin plats. Som tur är kan människor bara försvinna rent fysiskt – i minnet lever dom alltid kvar.
Skickar stora varma kramar.
Jag beklagar sorgen kram
Beklagar ❤️
Beklagar så💔 Min morfar dog för 5,5 år sedan av hjärtesorg för min mormor som var sjuk och jag sörjer honom fortfarande varje dag. De som säger att tiden läker alla sår har nog inte varit med om något så fruktansvärt men, som tur äter, lär man sig trots allt att leva med smärtan. Hur långt bort det än känns så kommer det dagar då man ler i själen, skrattar genuint och njuter av att leva. Kramar!
<3
♥️♥️♥️
Jag beklagar verkligen sorgen….Jag är lite äldre än dig och har förlorat alla mor och farföräldrar. Nu dör allas vänners föräldrar istället. Det skrämmer mig så fruktansvärt. Jag får panik av att tänka tanken att förlora min mamma och pappa kommer,men vet ju att livet går sin gilla gång. Det lindrar inte mitt hjärta för vad som skall komma…..är livrädd och väldigt ledsen. Kram på dig
<3
Beklagar sorgen. Styrkekramar till dig fina Michaela
Ush vad ont såntdär gör. Kram på dig<333
Alla sörjer på olika sätt så detta kanske låter illa men jag om någon vet hur det är att förlora någon. Farmor, mormor och nu senast farfar har gått bort den senaste tiden men jag tror att det är bättre för dom att somna in när dom lider och samtidigt som man inte känner igen personen då hen ligger apatisk i sjukhussängen, bara väntar på döden eller inte ser /kommer ihåg så pass dåligt att dom inte kommer ihåg vem som besökte dom sist. Hur sorligt det än är var senaste begravningen av farfar kan jag inte låta bli att glädjas. Att vår familj fick umgås, träffa farfars fina och gamla vänner. Höra hur farfar var. Trots att det kom floder av gråt på begravningen så var det fint trots dessa omständigheter. Se min bror gråta. Tur i oturen satt vår familj längst fram så vi ”slapp” se dom andra gråta.Det är lättare för mig att acceptera när äldre somnar in än barn eller till exempel ens föräldrar. Det tror jag är värst här i livet. Förlora ett barn eller ens förälder. Till sist så skulle den man förlora velat att man levde vidare, ta vara på sina nära och kära ännu mer. Jag har alltid känt att jag vill umgås med mamma, pappa , min bror så jag inte ångrar det den dagen det skulle hända något. Vi alla kommer vandra den vägen – och jag vill inte vara som jag upplever andra i min ålder(25) som skäms över att vara hemma, umgås med sina föräldrar, väljer bort familjen mot fest/vänner.
Så ledsen för din skull 🙁