Jag gick hemifrån 08.34 idag. Bestämde mig för att ta tunnelbanan istället för taxi eftersom morgontrafiken är hemsk och min åksjuka ännu värre. Går ner till tunnelbanan, det luktar fukt där nere efter morgonens ösregn och alla blöta jackor. Fel på spåret, tunnelbanan kommer tio minuter sent. Kliver på, det är ett sånt gammalt tåg som nästan aldrig rullar längre, men det här gjorde det. Personen som kör tåget är gissningsvis ny på jobbet för det stånkar sig fram. Alla i vagnen kastas fram och tillbaka, det är den ryckigaste tunnelbaneturen i mitt liv. Spyan står mig ganska snart ända upp till munnen. Jag kan känna den. Tittar ut genom fönstret men möts bara av min egen spegelbild, det är en jobbig syn. Jag ser ut som definitionen av sju svåra år. Likblek i ansiktet. Rödflammig på halsen. Glansiga ögon. I Gamla Stan kommer det på två systrar som sätter sig mittemot mig. Storasystern är kanske tolv år, lillasystern är max åtta. De är båda helt otroligt söta, jag kan knappt sluta titta. När jag vänder blicken mot fönstret väljer jag att vila den på deras ansikten istället för mitt eget och det lugnar ner illamåendet och paniken för en stund. Jag tänker att den yngre systern påminner om mig som barn. Samma gigantiska bruna ögon som liksom sjunker in lite i ansiktet. Buskiga ögonbryn och små sockerbitar till tänder.
Så möter jag storasysterns blick och det är första gången i hela mitt liv som ett barn tittar på mig med den blicken. Den som är skräckslagen men håller sig lugn. En blick jag själv haft många gånger när jag har blivit rädd. Hon är rädd för mig. Jag, en vuxen människa som stirrar ut dem på tunnelbanan. Hon, en storasyster som skyddar dem. Jag tänker att hon hör sin mammas röst i huvudet: ”Om någon är obehaglig, byt plats eller vagn på tunnelbanan, gå därifrån omedelbart.”. Hon viskar något tyst till sin syster och så smyger de ifrån mig, sätter sig fyra rader längre bort i vagnen, bakom mig så de slipper möta min blick. Det är första gången ett barn har blivit rädd för mig. Jag kunde inte låta bli att tänka, ”Är det såhär vuxna män har det?”. Alla gånger en man har vilat blicken på mig, hur jag som per automatik går in i överlevnadsmode. Byter sida av gatan, byter vagn, byter bord. Blir rädd över det fysiska övertaget, inbillar mig att den stora och starka som vilar blicken på mig kan skada mig. Vilket också är sant. Så otroligt märkligt att få den blicken själv bara, tanken på att jag skulle vara farlig för någon? Tyckte plötsligt synd om de män som tittat på mig för att jag kanske påminner om deras syster, för att jag har en fin jacka på mig eller för att jag påminner dem om deras gamla kärlek.
Nåväl. Jag lämnar vagnen när vi rullar in på Hornstulls station, vänder mig om och ser storasysterns rådjursblick mot mig när vi tittar på varandra. Med tunga steg går jag bort till studion där jag ska spela in min ljudbok, ringer min kontaktperson som berättar att Björn Kjellman sitter i inspelningsrummet bredvid mitt. Det droppar regn från mitt hår. Vi pratar vidare och fastnar i ett missförstånd. Jag är så jävla trött idag, det tog mig 50 minuter att ta mig från Östermalm till Södermalm, det är måndagsmorgon och det känns som att jag möglar på insidan. Jag står utanför porten till studion och det droppar regn från mitt hår men från ögonen fullständigt rinner det vatten.
Idag blommar jag inte, jag vissnar, man kan inte alltid vara det man önskar att man var.
Ny dag imorgon igen, tack gode Gud för det!
Waow vad vackert skrivet!
tack för detta inlägget michaela <3 hade en liknande morgon, vaknade med stress i halsen innan klockan ringde och vill bara att denna måndag ska glömmas så att en kan vakna upp till en ny, annorlunda dag imorgon. Var snäll mot dig själv idag!
Fint du skriver! Tack för att du delar med dig <3
Jag åkte röda linjen från Mörby till Gamla stan där jag jobbar och mellan östemalmstorg och gamla stan skumpar det alltid jättemycket, så jag gick av åksjuk och spyfärdig varje gång.
Nu har jag hittat passande bussar istället, Tunnelbanan är sämst för åksjukan :-I
Åh 🙁 ❤ livet ibland alltså 🙁
Förstår din måndagskänsla rakt igenom! Ibland är det tuffa måndagar vi möts av och det svåra är att ta sig igenom en jobb dag och hela tiden disciplinera sig. Men ät något gott och njut! Själv vaknade jag upp total förstörd med förkylning…
Ha en underbar dag och lycka till med inspelningen!
Berörd. Stor kram till dig.
Dina texter är alltid så bra!
du skriver så bra michaela. den där känslan är fruktansvärd! vill ju bara skrika att JAG ÄR INTE FARLIG, JAG ÄR FAKTISKT JÄTTESNÄLL.
ta hand om dig <3
ÄNTLIGEN! Åh, har saknat dina sådana här texter så mycket! Mer sånt tack 🙂
KRAM <3
Är också måndagskör <3
Jag är också en vissen blomma idag. Ensam och vilsen. Ta hand om dig, du är bäst❤️
Om du bara hade den minsta aning om hur mycket dina ärliga texter hjälper och berör. Vaknade upp idag och kände mig så jävla sliten och värdelös. Vet att det till största delen beror på en helg fylld med för mycket alkohol och dålig mat, men det spelar ingen roll vad orsaken är, för man känner sig alltid så ensam i sin känsla. TACK för att du just idag fick mig att känna mig mindre ensam. Även om jag såklart inte önskar dig att må dåligt, så är det skönt att veta att man inte är ensam i att känna sig svag denna soliga måndag.
Du är i särklass den bästa bloggerskan och jag önskar att du var min vän<3
❤️❤️
Bästa Mickis, behövde verkligen läsa det här idag. Har själv haft en katastrofmorgon; skulle börja på mitt sommarjobb idag, lider av ångest och stundtals även panikångest när det kommer till sociala sammanhang så att börja på ett nytt jobb är jävligt knepigt. Men jag har verkligen sett fram emot det här hela helgen, trots ångesten och det har varit en väldigt skön känsla (och stort för mig) att slippa stora vågor av panik-gråt-nervositet som sköljer över en kvällen innan. Men så vaknar jag imorse och allt känns bara fel, försöker gå upp och göra i ordning mig men det är som att benen inte bär mig och jag får synfältsbortfall när jag ska sminka mig. Lägger mig i sängen igen och mejlar gråtandes till min chef att jag får börja imorgon istället. Migränen är ett faktum och helt ärligt vet inte om jag ångesten också spelar mig ett spratt, känner mig tom och sänkt. Men jag vet att det blir bättre, det blir det alltid. Så håller verkligen med dig, imorgon är en ny dag och tacka gud för det. Du är bäst, golvas alltid av dina avskalade texter. KRAM!
Så himla himla fint du skriver, wow <3
Min blomma har varit vissen hela helgen. Och själen den är mer vilsen än någonsin. Hoppas att framtiden kan reda ut trasslet som finns på insidan. Tack för en fin text. Kram
<3
<3 mycket fint
Wow här o nu förstår jag att jag måste läsa dina böcker.. i din blogg har du inte visat denna sida. Du skriver ju helt fantastiskt!
Alltså wow. Dina texter är så enkla men så himla kraftfulla och berör. Tack för att du skrev detta.
Vakkert skrevet!
Wow vad vackert skrivet! <3
Forni ❤
Du skriver så fantastiskt om svåra saker så att jag nästan kommer på mig själv att längta tills du mår dåligt – tills jag inser att du ju är en människa precis som jag där bakom skärmen! Tack för att du delar med dig och hoppas din tisdag blir bättre <3
<3
Hade en sådan här dag igår. Allt gick fel. Men som tur är vände det idag. Det gör ju alltid det som tur är <3 Kram på dig Mickis!
Dethär behövde jag läsa idag, känner mig mindre ensam i min otroligt dåliga dag som egentligen gick bra kanske, men känslan är som att jag bet ihop och lyckades genomföra dagen men ramlade ner i ett svart hål när jag kom hem. Tack för fantastisk text, blev sugen på din bok!
Jag kände mig idag allmänt trött efter helgen. Det blev konserter i helgen och i lördags blev jag aningen för onykter. Så att man hade en sån där vidrig ångest dagen efter ändå fast jag inte gjort något fel? Den ångesten fanns kvar idag.
Jag trodde precis att jag kommit över mitt ex som gjorde slut med mig för några veckor sen. Men kom idag hem från en jobbig och tröttsam dag på jobbet. Inser, att fan vad jag känner mig ensam! Gråter floder och känner mig allmänt bara sämst i hela världen. Helt värdelös och så jävla sviken.
Det var skönt att få läsa en ärlig text från dig, att man kanske inte är så ensam över att ha haft en riktigt dålig dag. Tack. Massvis med kärlek.
Du skriver levande och fantastiskt bra, alltid något en vissen måndag.
Jag hoppas verkligen att du kommer skriva många romaner❤️❤️
Du är fantastisk!
Vackert.
Jättefin text som berörde mig, tack för att du delar med dig. Kramar
Wow! Älskar dig och dina texter så mycket.
Inga ord… hjälp vad vackert :’)
Du skriver så bra Michaela!
Så fint skrivet! Du borde verkligen skriva mer<3
Åh så vackert skrivet<3