Månad: maj 2017

Hej! Har en fråga till Frågor med Forni som jag hoppas att du kan besvara. Hur kommunicerar du och D med varandra när t e x du är på resande fot? Pratar ni varje dag? Pratar i telefon eller bara sms? Kram!

Hej fina du!

Vi hörs på whatsapp varje dag men långt ifrån mycket, vissa dagar är det bara ett ”God natt älskling!” för att vi inte hunnit prata under dagen. Vi kommunicerar mycket mindre än andra par när vi är ifrån varandra har jag märkt. Nu i Marbella var första gången på tre år som vi pratade i telefon när jag var iväg på semester (!), men då var det för att jag sa att jag tycker att vi i alla fall borde höras på telefon en gång på semestern om jag är borta längre än en weekend hehe. D vill helt klart kommunicera mindre än mig och jag kan tycka det är tråkigt ibland men försöker kompromissa eftersom jag vet att det inte finns någon baktanke – han tycker bara det är roligare att prata om allt när jag är hemma än att höras massor när jag är borta. Jag tycker att smsa/chatta lite varje dag + ett eller ett par telefonsamtal på en vecka om vi är ifrån varandra är lagom, mer än så hade blivit stressigt men om det är mindre är det lite tråkigt. Vill inte känna att vi måste ”rapportera” till varandra men vill heller inte känna att vi skiter i varandra så balansen är viktig. Tycker att vi får till det för det mesta.

Kram!

Fast måste faktiskt hålla med Camilla här, oavsett vad för IBS man har så är just balans bra och balans är inte att låta magen åka bergochdalbana mellan JÄTTEmycket mat bestående av för magen svåra saker, för att sedan äta jättelite och näringsfattigt. Blir nu också supernyfiken på hur det funkar med all pasta du äter?

Jag insåg att jag uttryckte mig klumpigt när jag skrev det här (klick!) eftersom jag utgår ifrån att ni känner mig vilket ni såklart inte gör, ni utgår ju från er själva/det ni känner till. När jag skriver att jag behöver äta sallad och dricka vatten efter en vecka av ”dålig” mat betyder det inte att jag svullar när jag äter ”dålig” mat och äter ett salladsblad när jag äter sallad. Jag äter samma mängd mat jämt. Det här jojo-fenomenet som jag vet att många personer kör på är inte min stil och inte ett hållbart sätt att leva enligt mig. Jag har en extremt sund relation till mat och jag känner min kropp väl. Det betyder att jag vet att min kropp behöver frukt och grönt för att må bra. Jag förstår inte vad du menar med att mycket sallad skulle vara näringsfattigt? Det är svinbra för kroppen att få i sig mycket grönt. För alla kroppar. Kroppen älskar ren mat och mår mindre bra av för mycket restaurangmat. Det betyder att jag kompenserar en vecka av ute med en vecka av mer hemlagat och ett berg av grönt till mina måltider. Super för kroppen! Jag vet ju att en vecka av semestermat inte är skitbra för just min kropp, men jag vet också att min kropp balanseras tillbaka lätt när jag kommer hem igen bara jag får i mig hemlagat och ”ordentlig” mat i några dagar. Mindre kött och mer sallad. Som sagt, med tanke på alla resor jag gör, alla event jag går på och alla utemåltider jag äter så har jag lärt känna min kropp rätt väl vid det här laget och har bra koll på min IBS.

Det är lite tråkigt att mat är så känsligt och att jag inte får skriva om mat utan att det ska ifrågasättas eller kritiseras… jag får ofta skit för att jag ”äter för mycket” trots att ”jag är så smal” samt människor som skriver att det är ”självklart att jag inte äter det jag fotar”. Det är ju så att jag mestadels dokumenterar mina festliga tillfällen i vardagen (typ Min helg i bilder!) och då är det mer rolig mat. Sedan på vardagar är det sån mat som i min värld är vardagsmat. Jag hoppas att ni slutar jämföra er egen relation till mat med andras. Försök hitta DIN balans i DITT liv och fokusera på det. Så har jag gjort och det gör att jag har en avslappnad och härlig relation till världens bästa grej – mat! – trots det faktum att jag har IBS. Stor kram!

P.s Ang. pasta så älskar min kropp pasta. Den dietisten jag träffade efter jag fick IBS sa att det troligtvis är för att jag är uppvuxen på pasta så att min kropp är så van vid det. Jag vet att vissa får jättesvårt för gluten när de får IBS men det har alltså inte hänt mig (TACK GUD!). Pasta for life <3

Hej Michaela, jag är sugen på att beställa dina fina slip-in sandaletter, men vill bara fråga, hur är kanten framtill? Mjuk eller hård? Har så sjukt lätt för att få skavsår just där, därför jag frågar, men tycker att skorna är underbara 🙂 Kram!

Den är mjuk och amuletten som sitter på har en tygkant under sig så att den inte ska skava på foten. Vi har tänkt på allt sånt för att de ska vara just sköna att ha på sig!

Hej!!
Jag undrar lite hur du ser på det här med att vara miljövänlig osv. Typ hur gör ni hemma? 🙂 och tänker du på miljön när du flyger mycket? Vet inte om jag sett något inlägg om miljö i din blogg nämligen, skulle vara kul att höra dina tankar kring ämnet 🙂

Hej!

Jag gör bland annat följande aktiva val för miljön:
– Källsorterar hemma
– Slänger ALDRIG mat, luktar och smakar på grejer som har passerat bäst före-datum, det mesta går att äta långt efter att datumet har passerat
– Slänger aldrig någonting egentligen, allt ifrån kläder till köksprylar och skönhetsartiklar som inte används skänks bort till välgörenhet eller ges bort till vänner och familj
– Dragit ner ca 75% på köttkonsumtion både i och utanför hemmet
– Går nästan överallt, åker i stort sett aldrig buss/tunnelbana/bil

Att flyga är ett aktivt val och jag tänker inte sluta se världen, däremot kan jag göra andra val för att tänka på miljön vilket jag gjorde när jag valde att sluta med kött i så stor utsträckning som jag gjorde för ca ett år sedan. Sedan är det ett aktivt val att välja ett boende med gångavstånd till jobbet, det gör att ingen av oss behöver bil. Kram!

Jag undrar när du och dina vänner fick eran första seriösa pojkvän? Jag fyller nämligen strax 23 och har alrig haft någon som jag kallar pojkvän eller någon som kallar mig flickvän – även om träffar väldigt många killar. Det blir mest att de som faller för mig faller jag inte för och vice versa. Det är verkligen ingenting jag tänk på förut men jag tror nog att jag är den enda utav de tjejer jag känner som aldrig har haft en pojkvän och ja, man är ju bara människa, så det börjar komma åt mig och jag har börjat undra. Är det ovanligt? Vad tycker du? Jag hade verkligen verkligen uppskattat om du kunde skriva några stöttande ord och hjälpa mig sudda ut den här nojjan!

Massa kramar och tusen tack för en varm och omfamnande blogg

Hej fina du!

Inte alls ovanligt att vara 23 och aldrig ha haft någon man kallar för sin partner. Kärlek handlar ju främst om tajming och alla har förhållanden under olika perioder i sitt liv. Jag har haft pojkvänner sedan jag var 14 år men vem vet, jag kanske lever ensam de sista 50 åren av mitt liv (vilket jag verkligen inte hoppas D for life <333) men du förstår poängen. Kärlek kommer när den kommer och alla får uppleva den i olika tider i ens liv. Jag har flera fantastiska vänner som inte skaffade partners förrän de var 25-30 år eftersom de inte hade hittat rätt. Hellre vara singel, dejta runt, hänga med killar osv. än att stadga sig med någon bara för att det är dags. Din partner hänger omkring någonstans där ute och en vacker dag kommer ni att träffas, var så säker på det! <3

En stökig resa till Ibiza för ett par år sen!

Hej Michaela! Jag har en fråga gällande kompisar och resor. Du och dina vänner reser ju mycket. Jag och några gemensamma vänner har en bästa vän som bor på en semesterort och hon får besök då och då. Jag har varit där en gång sedan hon flyttade för tre år sedan, först hade jag svårt att åka pga flygrädsla och sedan har man ju en ekonomi och ett jobb att tänka på så inte så lätt att komma iväg. Däremot har jag sagt till mina vänner att jag skulle vilja åka dit ihop och gärna bli informerad om de skulle börja planera en resa. Men nu, för andra gången, har de inte sagt något till mig och plötsligt sitter de bara på ett flygplan. Detta är alltså nära vänner. Jag får sedan stå ut med snapchattar och bilder från en resa jag gärna följt med på men uppenbart hållits utanför fram tills avresedatum. Jag tog diskussionen om detta sist det hände men fick bara skit, så är bara rädd för att ta upp det en gång till. Vad gör man? Hur känner du de gånger andra i din krets reser utan dig? Jag tycker mina vänner har ett konstigt beteende kring detta, speciellt eftersom vi är närmre 30 än 20. Tack för fin blogg! Kram!

Hej vännen!

Varför ger de dig skit när du förklarar att du känner dig utanför? Det låter jättekonstigt och inte alls så schysst.

Det är ju lite knepigt ibland det där med umgängeskretsar, även när man är vuxen. Min metod när det kommer till att bli inbjuden/inte vara inbjuden är att fråga om jag får följa med om jag får höra att mina vänner ska göra något kul. Jag litar helt på att de tycker om att umgås med mig och att jag får följa med om jag frågar. Det är lättare att fråga än att bli ledsen för att man inte blir inbjuden. Till exempel kan det ju vara så att Petra har frågat mig tre gånger om jag ska med på något och jag har tackat nej, den fjärde gången är det ju inte så konstigt om hon inte frågar mig då. Så jag tror på att våga bjuda in sig själv. Självklart måste man känna in läget och stämningen, alla umgås ju i olika konstellationer och det kanske inte alltid passar att bli inbjuden. Jag tror på rak kommunikation även om jag vet att det kan vara otroligt svårt.

Jag skulle absolut ta upp detta med dina vänner igen. Fråga bara rakt ut ”Varför frågade ni inte mig om jag ville följa med?” och sedan tycker jag att du kan strunta i att titta på deras uppdateringar i sociala medier, sånt brukar bara göra ont i hjärtat tycker jag…

Och kom ihåg: om du känner dig aktivt bortvald så finns det andra vänner där ute som skulle älska att hänga med dig!
<3